Följ med på Jokkmokks marknad Ny forskning kring renens villkor i ett förändrat klimat Varför läser färre elever samiska som modersmål? Andréa Sunna Latus unika krogkoncept: Veganska smaker à la Sápmi NUMMER 5 2025 DEN SAMISKA KULTUR- OCH SAMHÄLLSTIDSKRIFTEN NUMMER 1-2 2026 ÅRGÅNG 107
Arktis i Ubmeje UBMEJEN BIEJVIEH SAMISKA VECKAN 1-8mars 2026 sahkie.se/ubmejen-biejvieh/
JAG SITTER vid fönstret i Ubmeje. I handen håller jag en kaffe och ser ut över en stad som vaknar upp. En besk eftersmak dröjer kvar i min känsla när jag ser hur det packas ihop efter ännu en vecka med Rally VM. Det har varit folkfest. Hotell, restauranger och butiker vittnar om rekorddagar. Glädjen är ett faktum. Jag har också känt den glädjen och förstår den. Första året rallyt kom hit tänkte jag: wow, har man hittat en väg där vi kan mötas? Jag stod själv på scen under ett arrangemang där representanter från samebyar var inbjudna. Det kändes hoppfullt. Idag hade jag inte stått där. För med åren har allt fler lager blivit synliga. Det här handlar inte om att människor inte får älska rally. Frågan är vad våra gemensamma beslut vilar på när intressen och mänskliga rättigheter krockar. Är det omsättning och tillväxt, eller är det de rättigheter staten är skyldig att skydda? Renskötseln är, oavsett antalet renägare idag, inte ett särintresse. Den är en del av det samiska folkets kulturutövning och skyddas i svensk grundlag och genom internationella åtaganden om urfolks rättigheter. Där måste samtalet börja. Samer lyfts gärna fram som stolthet när städer söker titlar eller när internationella gäster fascineras av kolt och jojk. Då är den samiska närvaron ett kulturkapital. Men när markanvändning ska avgöras och ekonomiska intressen väger tungt förvandlas samma närvaro snabbt till ett ”särintresse”, en "mindre näring" eller ett "intresse". OENIGHET inom eller mellan samebyar upphäver inte rättigheter. Att olika renskötare upplever påverkan olika förändrar varken verkligheten eller statens ansvar. Det är just i komplexa situationer som rättighetsperspektivet måste vara tydligast. Förra året lovades en sameby att en sträcka skulle tas bort. Den kördes ändå. Event Director för rallyt uttryckte att man i frågan hade ”kört över samebyn” och att om någon skulle bära ansvaret så var det han. Uttalandet var kanske tänkt att visa ledarskap. Men det säger också något om makt. Om vem som i praktiken kan köra över och vem som förväntas anpassa sig. För mig har rallydebatten blivit en påminnelse om hur koloniala mönster lever kvar i vår tid. Inte genom öppna deklarationer, utan genom prioriteringar och stundtals tystnad. Genom vilka intressen som väger tyngst. Genom vilka röster som får stå tillbaka. Det handlar inte om att förstöra en fest. Men en fest som lämnar ett urfolk med ökad oro, hotbild och splittring bär redan på en spricka. Ekonomiska framgångar kan mätas i siffror. Mänskliga rättigheter kan det inte. Natalie Carrion, t f chefredaktör SAMEFOLKET • 3 sid 48 sid 42 sid 36 sid 8 I DETTA NUMMER Mellan folkfest och folkrätt OMSLAGSBILD FOTO Fredrik Hjerling PÅ BILDEN Andréa Sunna Latus Översättare NORDSAMISKA Hanna Partapuoli Buljo, Lars-Ola Marakatt LULESAMISKA Per-Eric Kuoljok SYDSAMISKA Anna-Sofie Bull Kuhmunen FOTO LISALOVE BÄCKMAN REDAKTÖREN HAR ORDET ■ SMÅTT OCH GOTT Glimtar från Sápmi 4 ■ AKTUELLT Inställd vargjakt kan drabba renskötseln 6 Minskade bidrag till samiska projekt 10 Samisk hälsa obligatoriskt ämne på sjuksköterskeutbildning 12 Brå vill se strängare straff för hatbrott mot samer 15 ■ PORTRÄTT Krögaren Andréa Sunna Latu 16 ■ SÁPMI RUNT Renskötseln hotas i ett förändrat klimat 33 Modersmålsundervisning i samiska 40 ■ OMVÄRLDEN Peru sviker isolerade folkgrupper 46 Urfolk i Equador förföljs 47 ■ PROFIL Konstnären Tomas Colbengtson 50 ■ SAMEKRYSSET 56 ■ KRÖNIKA Per-Eric Kuoljok 57 ”En fest som lämnar ett urfolk med ökad oro, hotbild och splittring bär redan på en spricka”
FOTO PETER STEGGO 4 • SAMEFOLKET prisas för att hålla umesamiskan levande I ett teveutbud som ibland mest kan tyckas bestå av deprimerande nyheter, korkade dokusåpor och ett oändligt antal serier om mord, finns pärlor att hitta för den som längtar efter det rakt motsatta. Två av dem finner du på SVT Play: Made in Tärnaby och Fjällbilder. MADE IN TÄRNABY är en dokumentärfilm som gjordes 1990 och handlar om konsthantverkarna Astrid och Sune Enoksson. De finns inte längre bland oss, men den här filmen finns kvar – en lågmäld påminnelse om naturens kreativa kraft och att det finns fler storheter än skidåkare i världsklass som kommer från Tärnaby. I FJÄLLBILDER möter vi i enligt programtablån sex avsnitt om ”människor som lever i fjällen”. Det kan låta lite, men rymmer så mycket: kärlek till naturen och till samisk kultur, rädsla för ett förändrat klimat och samtidigt en trygg förvissning om att det är här och ingen annanstans man hör hemma. Gå in på SVT Play och sök på programmens titel. Du kommer inte att ångra dig. Guldkorn på SVT Play Ovllá-opera är namnet på den första opera på samiska som spelas i full längd i Finland. Den hade premiär i mitten av januari i Oulo (Uleåborg), som är Europas kulturhuvudstad 2026. Ovllá förenar jojk och samtida konstmusik i en stark berättelse som tar avstamp i samisk mytologi och kretsar kring frågor om identitet, kärlek och konflikten mellan människa, natur och makt. I centrum står Olla, en pojke från Deatnu-dalen som går på internatskola där han diskrimineras för sitt ursprung. I huvudrollen som Olla hörs och syns Emil Karlsen. Recensenter har hyllat Ovlláoperas poetiska språk, musikaliska originalitet och hur den för in samiska perspektiv i den europeiska operavärlden. NYSKAPANDE OPERA PÅ SAMISKA Ànne Máddji Heatta och Emil Karlsen gör de bärande rollerna i Ovllá-opera. FOTO JOUNI PORSANGER FOTO WIKIMEDIA COMMONS Henrik Barruk Varje år delar Johan Nordlander-sällskapet ut ett kulturpris för framstående forskning till någon som vid sidan av sitt yrke gjort en stor insats för norrländsk kultur. 2025 års pris tilldelas språkvetaren Henrik Barruk för hans mångåriga och arbete med att utveckla det umesamiska språket. I motiveringen står bland annat att ”tillsammans med äldre samer har Barruk under mer än 30 år uthålligt arbetat med att dokumentera, förmedla och utveckla umesamiskan och därigenom bidragit till att stärka samiska traditioner, levnads- och tankesätt.” Priset kommer att delas ut i samband med Johan Nordlander-sällskapets årsmöte i Humanisthuset i Umeå 15 april, kl 18. Henrik Barruk kommer i samband med det att prata om ”ume-samiskan igår-idag-imorgon”.
I Gouvdageaidnu (Kautokeino) har två viktiga samiska institutioner länge behövt större och bättre lokaler: dels den samiska nationalteatern Beaivváš, dels gymnasie-och renskötselskolan Sámi joatkkaskuvla ja boazodoalloskuvla. Lösningen blev att låta de två samsas i samma lokaler och uppdraget att rita den helt nya byggnaden gick några av Norges mest framstående arkitekter och konstnärer, bland annat från internationellt kända Snøhetta. Resultatet har fått namnet Čoarvemátta, det nordsamiska ordet för renhorn, vilket syftar på formen av tre grenar som möts i en bas. Synliga träkonstruktioner, sten från närområdet och samisk konst förstärker den lokala förankringen, samtidigt som hållbarhet och anpassning till den yttre miljön står i fokus. Čoarvemátta har väckt uppmärksamhet långt utanför Sápmi och nyligen blev det klart att det kommer att få det prestigefyllda DOGAmerket för design och arkitektur. ”Årets mottagare visar att god arkitektur handlar om mer än form och funktion. Här används arkitektur aktivt för att möta konkreta behov, styrka gemenskap och minska slöseri med resurser. Detta är arkitektur för framtiden!”, konstaterar DOGA i ett pressmeddelande. Hyllad arkitektur stöder samisk identitet SAMEFOLKET • 5 Hur fick du idén till Bröllopsfesten? – Jag älskar sättet som vi håller bröllop på i Kautokeino. Det är ett gemensamt projekt mellan två släkter, där familj och vänner arbetar tillsammans. De serverar, står i baren, diskar koppar och håller koll på säkerheten. Men vad händer om familjerna inte kommer överens? Om den ena familjen är så dysfunktionell att de ödelägger ett helt bröllop bara genom att vara sig själva? Jag började skratta för mig själv när jag tänkte på hur mycket som kan gå fel! Det finns lika mycket mörker som humor i berättelsen. Vad hade du för tankar om det? Var du rädd för att det skulle spä på fördomar om glesbygd i norr? – Jag ville skriva om de mörkare sidorna av livet, men tänkte att det kunde vara smart att använda humor för att ”lura in” publiken i mitt universum. Jag ville ta med tittarna på en emotionell berg- ochdalbana. Kanske det bästa exemplet på hur allt kan gå från ljus till mörker är i slutet av avsnitt tre, där vi verkligen går ner i mörkret tillsammans med Belle. Hur har Bröllopsfesten tagits emot i Guovdageaidnu (Kautokeino) och norska sidan av Sápmi? – Många älskar serien och har sett den flera gånger och det är jag jätteglad över. Mitt mål har hela tiden varit att vi ska börja se varandra och prata med varandra. Inte nödvändigtvis i den offentliga debatten, men att vänner och familjer öppnar sig för sådant som är svårt. Hej Åse Kathrin Vuolab, som skrivit och regisserat hyllade teveserien Bröllopsfesten som utspelar sig i Guovdageaidnu (Kautokeino) i norska delen av Sápmi. Serien produceras av norska NRK och kan ses på SVT play. FOTO LARS OPSTAD – Kort efter att Bröllopsfesten haft premiär hörde jag talas om två väninnor som suttit och gråtit tillsammans efter att ha sett serien. De hade börjat prata om saker de upplevt; den ena hade blivit våldtagen och den andra hade en notoriskt otrogen man. När jag hörde det kände jag att jag uppnått det jag ville. FOTO LARS PETTER PETTERSEN
Inställd vargjakt kan drabba renskötseln Allt var upplagt för licensjakt på varg när jakten stoppades. Beslutet är kontroversiellt och den inställda jakten kan drabba samebyar. TEXT KRISTER STENLUND FOTO FEDERICO DI DIO 2026 ÅRS LICENSJAKT innebar att 48 vargar skulle få fällas i sex län. Beslutet överklagades och revs upp. Kammarrätten såg en fara i att jakten skulle innebära ett hot mot vargens långsiktiga framtid i Sverige. Samtidigt som domstolar hanterade frågan om licensjakt granskade Länsstyrelsen i Västerbotten en ansökan om skyddsjakt på varg. Länsstyrelsen bedömer att den aktuella vargen har vandrat upp genom landet från vargreviret i Billingbo, ett av Västmanlands elva dokumenterade revir. – Vi har noterat vargen på olika platser i Västerbotten. Det är ganska mycket rörelse på unga vargar när de försöker hitta egna revir, säger rovdjurshandläggare Michael Schneider. Utebliven jakt och fler vargar i rörelse innebär en ökad risk för att varg letar sig in i renbetesområde, även om vargarna har sina revir en bit bort. – Det kommer in enskilda individer både norrifrån och söderifrån, konstaterar Stefan Forsmark, ansvarig för rovdjursfrågor på Sametinget. DEN INSTÄLLDA licensjakten på varg skulle ha bedrivits i Södermanland, Västmanland, Västra Götaland, Örebro, Dalarna och Värmland. Det är där vargstammen har bedömts vara onödigt stor, det är i dessa trakter vargen skapar störst bekymmer. – Det finns samebyar i södra delarna av renskötselområdet som mer eller mindre har stationär varg året runt. Jag förstår inte hur vissa samebyar klarar av det totala rovdjurstrycket. Det här har påtalats i flera år utan att det händer något, säger Stefan Forsmark. Idre sameby i Dalarna har sina marker invid områden där varg skulle ha jagats. Samebyns ordförande Peter Andersson tar uppståndelsen kring den inställda vargjakten med ro. – Det där har vi inte orkat bry oss om. Får vi skador som har orsakats av varg ansöker vi om skyddsjakt. Under 2025 behövde vi aldrig göra det, säger han. 6 • SAMEFOLKET AKTUELLT
SAMEFOLKET • 7 AKTUELLT JK kovänder i frågan om jakt- och fiskerättigheter Markägare och flera samfälligheter satte press på Justitiekanslern och fick gehör. JK vill nu åberopa rennäringslagen när fem samebyar kräver att få samma jakt- och fiskerättigheter som Girjas har fått. – JKs vändning är anmärkningsvärd, säger advokat Camilla Wikland. TEXT KRISTER STENLUND FOTO FOTOAKUTEN ADVOKAT Camilla Wikland representerar Talma sameby i en av fem domstolsprocesser. Justitiekanslern företräder staten i samma mål. Kritiken mot JK har varit stark. Medan markägare anmälde JK till både åklagare, Justitieombudsmannen (JO) och regeringen krävde Svenska jägareförbundet att få bli part i domstolsprocesserna. Förbundet menar att JK inte tillvaratar jägarnas intresse på ett rimligt sätt. – Det här är ett renodlat politiskt lobbyspel, menade Jenny Wik Karlsson, jurist och verksamhetschef på Svenska Samernas Riksförbund. Kort efteråt meddelade Justitiekanslern att rennäringslagen bör tillämpas i de fem rättsprocesserna, vilket är precis vad markägare och jägare har krävt. – Jag ser detta som en delseger, kommenterar Svenska Jägareförbundets förste vice ordförande Mikael Samuelsson. JUSTITIEKANSLERN motiverar sitt ställningstagande med att nuvarande JK gör en annan bedömning än sin företrädare. Men kovändningen gjordes först åtta månader efter att ny JK hade tillträtt och samtidigt som kritiken från markägare och jägare kulminerade. – Jag misstänker att det finns en koppling, säger advokaten Camilla Wikland. Svenska Jägareförbundet ville träda in i processen, men Gällivare tingsrätt har nu sagt nej till förbundets ansökan. En tredje fråga är om ärendet ska flyttas över till Högsta domstolen, vilket JK har föreslagit. – Vi inväntar yttranden från samebyarna, säger Magnus Nilsson, domare vid Gällivare tingsrätt. Markägare och jägare känner vind i seglen. Men frågan är hur rättsprocesserna påverkas om domstolar går JK till mötes och väger in rennäringslagen i bedömningen. – Det blir ytterligare ett lager med juridiska frågor som behöver hanteras. Det är ganska många analyser som ska göras. Processen har pågått sedan 2022 och blir nu lite knöligare, summerar Camilla Wikland. Frågan om rennäringslagen ska til�- lämpas var het även i Girjasärendet. Den gången sa Justitiekanslern nej. Vad händer om JK med sin nya filosofi vinner kommande rättsprocesser, kan Girjasdomen i så fall rivas upp? – Nej. Den domen har vunnit laga kraft. Nya domar är inte heller i det här fallet en grund för resning. Med beaktande av hur JK valde att föra processen i Girjasmålet kommer den domen att stå fast, bedömer Camilla Wikland. Efter en intensiv kampanj från markägare och jägare ändrade sig JK om jakt- och fiskerättigheter.
8 • SAMEFOLKET AKTUELLT “Láivves kompromissat eai máhte leahkit soabadeami vuođđun” Ruoŧa girku boahtteáiggi meahccedoalu dovddaldagat galget leahkit vuoiŋŋalaš, ekologalaš, sosiálalaš ja ekonomalaš bistevašvuođat. Nu lea Girkočoahkkin hábmen meahccemearrádusa. Got dat duohtavuođas šaddá dán oaidná áiggi mielde. – Mon háliidivččen oaidnit riikkaviidosaš obbalaš ovddasvástádusa, dadjá Henrik Blind, Jåhkåmåhki suohkanráđđi. ČÁLLI KRISTER STENLUND GOVVA JOKKMOKKS KOMMUN HENRIK BLIND lea okta dain moadde sápmelaš áirasiin girkočoahkkimis, Ruoŧa girku alimus mearrideaddji ásahusas. Son vurddii dán deaŧalaš digaštallama girku meahccedoalu birra, muhto geassádii jur maŋemus minuhtas: – Mis lei budjeahttačoahkkin suohkanstivrras Jåhkåmåhkis. Mon fertejin vuoruhit dán. Gáidosgaskaoami bokte son máhtii gávnnahit ahte girkočoahkkin dego vurdojuvvon hilggui Göran Enandera árvalusa dahkat radikála rievdadeami Ruoŧa girku meahccepolitihkas. Politihkkarat jienastedje dan sajis girkostivrra kompromissaárvalussii. Mearrádus, dego dat lea čállojuvvon, mearkkaša ahte meahccedoallu galgá čuovvut njeallje bistevaš mihttomeari: vuoiŋŋalaš, ekologalaš, sosiálalaš ja ekonomalaš bistevašvuohta. – Go čállit girkoortnegii ahte mii doallat eamiálbmotrievtti ávvirin dagaha ahte mis lea ovddasvástádus doallat oktavuođa sámiiguin, dadjá girkostivra sátnejođiheaddji árkabisma Martin Modéus. Juohkehaš ii leat seammá doivvolaš. Ovdal girkočoahkkima ráđđehallamiid ávžžuhii Ruoŧa sámiid riikasearvvi (RSR) politihkkariid doarjut Göran Enandera árvalusa. – Soabadeapmi sámi álbmogiin ii mana ráhkadit láivves kompromissaiguin. Dat ferte duohta daguiguin dahkat, rehálašvuođain ja duostilvuođain, dajai sátnejođiheaddji Matti Blind Berg. RUOŦA GIRKU lea organiserejuvvon nu ahte lea juhkkojuvvon 13 geográfalaš stiftaide dahje bismagottiide. Girkočoahkkima mearrideapmi mielddisbuktá ahte bismagottit besset dahkat njuolggadusaid iežaset báikkálaš dilálašvuođaid vuođul. Dat lea ge earet eará dát mii lea čuolbma, oaivvilda Henrik Blind. Máŋga bismagottit leat muitalan sin vuostehágu rievdadit meahccedoalu. Got hal dál áigot dahkat? – Mon livččen háliidan ahte girkočoahkkin galggalii váldán riikkaviidosaš obbalaš ovddasvástádusa dan áššis. Dal Ruoŧa girku boahttevaš meahccedoalu dovddaldagat galget leahkit bistevaš mihttomearit. Muhto árvostálit eahpidit. Henrik Blind, suohkanráđđi Jåhkmåhkis ja okta dain moadde sápmelaš áirasiin girkočoahkkimis.
SAMEFOLKET • 9 AKTUELLT Ruoŧa girku meahccemearrádus oanehaččat: • Ođđa oktasaš rámma ja njuolggadusat meahccehálddašeapmái. • Eamiálbmotriekti čállojuvvo girkoortnegii. • Obbalaš plánema galgá dahkat gula- hallama bokte gullevaš searvegottiiguin. • Girkostivra ovddida bearráigeahču ráđđehallamiin ja jahkásaš buoridan bargguin girkočoahkkimis. • Stiftat dahje bismagottit mearridit doaimmaid ulbmiliid báikkálaš diliid vuođul. (Fáktá: Ruoŧa girku) lea várra ahte meahccedoalu stivren lea iešguđet bismagottiid áigumušdási duohkin. Dat gal lea suddu, dadjá Henrik Blind. Son lohká ahte meahcis ja eatnamiin leat diehttelas mearkkašupmi sámiide ja iežá eamiálbmogiidda. Meahci ja Ruoŧa girku dološ vearrodaguid sámiid vuostá lea seammá čielggas oktavuohta, son oaivvilda: – Dás dan barggus lei girkus vejolašvuohta vuosehit alla áigumušdási. Christoffer Sjödin lea báhppa Ruoŧa girkus Ubmejis ja Amnesty Sápmi miellahttu. Son lea maiddái álggahan Fierpmádaga bistevaš meahccedoallu Ruoŧa girkus. – Mon jáhkán vissásit ahte meahccedoalu digaštallan maiddái joatkašuvvá. Lea ollu das got iešguđet bismagottit doibmet ja makkár ulbmiliid dat leat bidjan, muitala son. Christoffer Sjödin árvida ahte girkostivrras šaddá deaŧalaš bargu čuovvut bismagottiid meahcceáššit ja sihkkarastit ahte váldet vuhtii girkočoahkkima mearrádusa áigumušaid. Henrik Blind lea easka ođđasit válljejuvvon girkočoahkkima lahttun joatkit njeallje jahkái. – Šaddá hirbmat deaŧalaš čuovvut dan ášši ja oaidnit got Ruoŧa girku birge doallat daid meahccemearrádusaid maid leat váldán, dadjá son. Rally-VM gick av stapeln trots protester Rans sameby och Grans sameby stred förgäves. Rally-VM fick klartecken även i år och samtliga 19 sträckor godkändes. Kritiken från både samebyar och Sametinget är hård. TEXT KRISTER STENLUND FOTO FREDRIK LARSSON/UMEÅ KOMMUN Rally-VM i Umeå genomfördes även i år, trots starka protester från samebyar. TILLSTÅNDSPROCESSEN kring Rally-VM i Ubmeje (Umeå) blev precis som i fjol infekterad. Samebyarna Ran och Gran riktade svidande kritik mot Rally Sweden, som i sin tur sågade samebyarna. Konsultation genomfördes utan framgång. Samebyarnas argument betydde i slutändan ingenting när länsstyrelsen baserade sitt beslut enbart på trafikförordningens bestämmelser. – Annan lagstiftning, till exempel rennäringslagen och miljöbalken, kan inte tillämpas vid prövningen av en ansökan om tävling på väg, säger länsjuristen Per Lundström. Årets upplaga av Rally Sweden i Umeå blev den femte i ordningen. Rans och Grans samebyar har fått ytterligare ett kvitto på att biltävling på renbetesmarker är okej, sett med juridiska glasögon. Eli Larsdotter, enhetschef vid Sametingets enhet för samhällsplanering, deltog i konsultationen där samiska representanter fick möjlighet att redovisa sina åsikter. Hon är kritisk till processen. – Vi ansåg bland annat att man skulle göra en utökad konsekvensbeskrivning för renskötseln på grund av rallyt. Men det tyckte inte länsstyrelsen var nödvändigt, eftersom granskningen enbart skulle göras utifrån trafikföreskrifter, säger Eli Larsdotter. Hon konstaterar att lagstiftningen ställer krav på den konsultationsskyldige, i det här fallet länsstyrelsen i Västerbotten. I en sådan aktörs uppdrag ingår att försöka medla och hitta lösningar. – När vi lyfte frågan om alternativa områden och alternativa tävlingssträckor blev svaret att länsstyrelsen förhåller sig till den ansökan de fått. Det blev ett låst läge: Antingen ja eller nej till berörda sträckor, säger Eli Larsdotter. Är det överhuvudtaget någon mening för samebyar att medverka i en tillståndsprocess kring rally-VM i Umeå? – Det är svårt för Sametinget att ha någon uppfattning om det, den frågan måste ställas till samebyarna. Men det blir snävt när det enda länsstyrelsen tänker på är trafikföreskrifterna. “Försoning kan inte bygga på urvattnade kompromisser” Läs texten på svenska här!
10 • SAMEFOLKET AKTUELLT När staten backar kliver Vilhelmina fram När staten backade och sänkte sitt ekonomiska stöd till samisk verksamhet tog Vilhelmina kommun ett steg framåt och säkrade finansieringen. – Helt fantastiskt säger Marita Stinnerbom, minoritetssamordnare i Vualtjere (Vilhelmina). TEXT KRISTER STENLUND FOTO MARCUS BÄCKSTRÖM/3DFOTO.SE REGERINGENS plötsliga besked att anslaget till landets förvaltningskommuner ska minska skapade stort missnöje. Vilhelmina och åtta andra samiska förvaltningskommuner gick samman i en protestskrivelse. Svårbegripligt agerande från regeringens sida, tyckte kommunerna. Inte minst mot bakgrund av att statsbidraget redan hade sänkts från 750 000 kronor till 660 000. Ytterligare en sänkning var svårsmält, den här gången till 565 000 kronor per kommun och år. ”Vi ser att denna sänkning äventyrar förvaltningskommunernas möjlighet att uppfylla det samiska folkets rättigheter”, skrev de nio kommunerna i ett brev till kulturminister Parisa Liljestrand (M), som är den i regeringen som ansvarar för minoritetsfrågor. ”Regeringen behöver alltid prioritera hur skattebetalarnas pengar kan nyttjas på bästa sätt”, svarade Parisa Liljestrand i ett mejl till SVT:s Uutiset i samband med den första nedskärningen. När regeringen därefter aviserade ytterligare en försämring beslöt Vilhelmina kommun att täcka upp för det ekonomiska bortfallet. Alla politiska partier i kommunen stod bakom beslutet. – Utifrån det uppdrag som förvaltningskommunerna har ville vi inte behöva minska på verksamheten. Det känns väldigt märkligt att regeringen sänkte bidraget ytterligare en gång, säger kommunalrådet Andreas Eliasson (S). VILHELMINA KOMMUNS beslut att skjuta till pengar innebär att olika samiska projekt kan genomföras under 2026 – projekt som annars skulle ha strukits från planeringen. Marita Stinnerbom är glad och tacksam. – Många kommuner har en utmanande ekonomisk situation. Det känns Marita Stinnerbom, minoritetssamordnare i Vualtjere (Vilhelmina), gläds åt att kommunen täcker upp när regeringen än en gång sänkt anslagen till samisk verksamhet. helt fantastiskt att Vilhelmina väljer att stötta på det här sättet så att vi kan fortsätta vårt långsiktiga arbete med att främja samiskan, säger hon. Marita Stinnerbom nämner konkreta exempel på satsningar som nu blir verklighet i stället för att prioriteras bort. Bland annat ett tre dagar långt språkläger som genomfördes i januari tillsammans med Krokoms kommun. – Som förvaltningskommun har vi i uppdrag att främja aktiviteter där den samiska befolkningen får möjlighet att lära sig och använda samiska. Vi bjöd in föräldrar och barn till ett språkläger i en miljö där samiska var majoritetsspråk, säger Marita Stinnerbom. Fler samiska förvaltningskommuner än Vilhelmina har täckt upp för det minskade statsbidraget, dock oklart hur många och vilka. – Kommuner gör olika prioriteringar, konstaterar Marita Stinnerbom.
SAMEFOLKET • 11 AKTUELLT LKABs förslag till Gabna sameby väcker bestörtning I ambitionen att förbättra samarbetet med Gabna sameby lanserade bolagets VD en idé: Om Per Geijergruvan i Kiruna klyver samebyns marker mitt itu, kan renarna fraktas i lastbil mellan beten. Ett bevis på total okunskap om renskötsel och samebyars arbetssätt, menar Lars-Marcus Kuhmunen, ordförande för Gabna sameby. TEXT KRISTER STENLUND FOTO NATALIE CARRION/SAMEFOLKET/G.RUNAR GUDMUNDSSON/ LKAB PRESSBILD DET VAR i en intervju med Dagens Nyheter som LKAB:s avgående vd Jan Moström lade fram sina funderingar. Han betonade LKAB:s och Per Geijer-gruvans betydelse för regionen, Sverige och Europa. – Kan inte renarna passera områdena till fots, då får man låta dem passera på djurtransporter, sa Jan Moström. Utspelet gjordes kort efter att Gabna sameby sagt upp samarbetsavtalet med LKAB. Samebyn beskriver avtalet som en kuliss. – Vi ser helt enkelt inte meningen med det här avtalet som mest tycks underlätta för LKAB att få sin vilja igenom. ”Samråden” är ett skådespel där samebyn får tala, men vi har aldrig reellt inflytande eller får rimliga resurser, säger Lars-Marcus Kuhmunen. LKAB tog emot samebyns besked och nickade inkännande. – Det är även vår bedömning att vi behöver förnya avtalet för att skapa en bättre samverkan framåt, svarade Pia Lindström, direktör för miljö och hållbarhet på LKAB. Lars-Marcus Kuhmunen ser framför sig hur bolagets kommunikationsstrateger slet sitt hår när de kort efteråt läste intervjun med vd:n. – Vd saknar kunskap om renskötsel och samebyns verksamhet, men också om urfolksrätt och vilka rättigheter samebyar har, säger Lars-Marcus Kuhmunen. HUR LKAB tänker sig ”en bättre samverkan framåt” är oklart. Pia Lindström hänvisar till bolagets kommunikationsavdelning, som i sin tur meddelar att LKAB inte har något att tillägga utöver det som framgår av bolagets pressmeddelande. I en annan intervju, den här gången i Aftonbladet, beskriver LKAB:s kommunikationsdirektör Niklas Johansson Per Geijer-problematiken på liknande sätt: Renar behöver flyttas två gånger per år. ”Det måste gå att lösa, om man vill”, säger han. – Renskötsel handlar inte först och främst om att flytta renar. Det handlar om renbetning, att renar ska kunna beta sig fram i landskapet och överleva. Om LKAB inte vill förstå renskötselns förutsättningar kan jag inte se att en dialog är möjlig, säger Lars-Marcus Kuhmunen. KRISTINA SEHLIN MACNEIL är forskare vid Várdduo, centrum för samisk forskning vid Umeå universitet. Hon har undersökt hur samer i Sverige upplever och värderar utvinningsföretags arbete med socialt ansvar. I djupintervjuer med samiska personer beskrivs en påtaglig okunskap hos företagen om samisk kultur och samiska förhållanden. – Att bolag inte förstår sig på renskötsel och kopplingen mellan mark, människa, djur och natur är inget nytt. Här blir det väldigt tydligt, säger Kristina Sehlin MacNeil om LKAB-chefernas utspel. I hennes studie upplevs stora statliga bolag som minst transparenta och minst lyhörda för samiska perspektiv. Intervjupersoner beskriver hur de kan ha arbetat upp en dialog med ett bolag, varpå medarbetare byts ut och man tvingas börja om på ruta ett. – Forskningsdeltagarna berättar att de själva kan behöva utbilda bolagspersoner som de ska ha dialog med. De beskriver också hur bolag lejer bort sitt sociala ansvarstagande till underkonsulter. Även där växer glappet mellan bolag och samebyar, säger Kristina Sehlin MacNeil, som menar att olika aktörer – särskilt statliga bolag som LKAB och Vattenfall – behöver förstå konsekvenserna av sina handlingar för samiska samhällen.
12 • SAMEFOLKET AKTUELLT Samisk hälsa obligatoriskt ämne på sjuksköterskeutbildning I en unik satsning inför Mittuniversitetet i Östersund samisk hälsa som ett obligatoriskt moment i utbildningen av sjuksköterskor. – Det känns både glädjande och hoppfullt, säger Marja-Kristine Oskal, länskoordinator vid Kunskapsnätverket för samisk hälsa. TEXT KRISTER STENLUND FOTO KUNSKAPSNÄTVERKET FÖR SAMISK HÄLSA KUNSKAPSNÄTVERKET för samisk hälsa har i många år lyft behovet av ökad samisk kompetens inom vården. I samarbete med Mittuniversitetet i Östersund genomförs nu en unik utbildningssatsning för sjuksköterskor. Marja-Kristine Oskal känner inte till någon liknande insats på svensk sida. – I Norge finns en samisk sjuksköterskeutbildning i Kautokeino. Här i Sverige finns såvitt jag vet ingen utbildning med obligatoriska inslag kring samisk hälsa, säger hon. Bristande kunskap om samiskt liv och samisk kultur kan skapa olyckliga missförstånd i en vårdsituation. Personal som i stället är medvetna om exempelvis historiska övergrepp mot samer kan ha större förståelse för patienters eventuella misstro mot vården. Marja-Kristine Oskal ger ett konkret exempel på en situation som skulle kunna uppstå: – En person som har kallats till sjukgymnasten mitt under sommarens kalvmärkning dyker inte upp. Det misstolkas som att patienten inte har så stora besvär och därför inte behöver vård, medan hen i själva verket måste arbeta. Och så blir det ett olyckligt avbrott i personens rehabilitering. HON HOPPAS att Mittuniversitetets satsning ska ge ringar på vattnet och att andra lärosäten ska haka på. – Drömscenariot är att samisk hälsa blir ett obligatoriskt moment även i andra utbildningar där personal träffar samiska patienter. Jag tänker bland annat på socionomer och psykologer, säger Marja-Kristine Oskal. Förberedelserna inför höstens nya utbildningsmoment pågår. Det är ännu inte bestämt på vilket sätt samisk hälsa ska integreras i sjuksköterskeutbildningen. – Planering pågår, men vi tänker till exempel att det skulle passa bra i undervisning där vi redan idag har innehåll om bemötande och personcentrerad vård, säger Malin Holmström Rising, professor vid Mittuniversitetets institution för hälsovetenskaper. Hur stor del av utbildningen handlar det om? – Det är för tidigt att svara på exakt omfattning. Arbete pågår. SATSNINGEN beskrivs som unik i sitt slag. Men det är inte första gången som Mittuniversitetet försöker integrera samisk hälsa i undervisningen. En fristående kurs med namnet Kompetens i hälso- och sjukvård med samiskt perspektiv gavs under en period, även det i samverkan med Kunskapsnätverket för samisk hälsa. Utbildningen omfattande 4,5 högskolepoäng. Den var tänkt som kompetensutbildning för vårdpersonal i bland annat kommuner och regioner inom samiska förvaltningsområden. – Kursen kördes några gånger men det var svalt intresse och svårt att rekrytera deltagare, säger Malin Holmström Rising. Mittuniversitetet har sedan dess inlett ett treårigt forskningsprojekt tillsammans med norska Norduniversitet. Syftet är att undersöka vad som kan locka sjuksköterskor att stanna kvar i området som kallas Nordens gröna bälte, från kust till kust mellan Trondheim och Sundsvall. Marja-Kristine Oskal, länskoordinator i Kunskapsnätverket för samisk hälsa, välkomnar Mittuniversitetets utbildningssatsning.
SAMEFOLKET • 13 AKTUELLT Finsk-ryska vargar i Sápmi förbryllar forskare Läs texten på svenska här! Suoma-ruošša návddit Sámis, dutkit imaštallet Moatti vahkuin leat golbma návddi báhččojuvvon Norrbottenis. Goittot guoktásis dain lei suoma-ruošša nálli. Eanet ja eanet návddit seammá nális jovdet Sápmái. – Mii eat dieđe manin dat lea nu, dadjá návdedutki Jonas Kindberg. ČÁLLI KRISTER STENLUND GOVVA WIKIMEDIA COMMONS Ii aktage dieđe got návddit Ruoššas leat ollen ruoŧa beali Sápmi guovlluide, muhto suodjalusbivdu lea mearriduvvon. VAZÁŠ VUOVDEČEARRU oaččui gaskkamuttus skábmamánu lobi báhčit návddi maŋŋil go ledje gávdnan máŋga háska. Maŋŋegeažis juovlamánu attii leanastivra nuppádis lobi, dan gearddi Luokta Mávasa čerrui. Ja gaskkamuttus ođđajagimánu oaččui Vazáža čearru fas lobi bivdit návddi. – Mii gávnnaheimmet dili nu bahán ahte lei bággu suodjalanbivdduin. Vejolašvuohta dáid návddiide vájaldit ja ollet skandináva návddiid lusa lei unni, dadjá Anna Danell Savela, leanastivrra meahcceealliáššemeannudeaddji Norrbottenis. Goittot guoktásis dain golbma návddiin maid leat báhčán lei suoma-ruošša nálli – goalmmáda DNA lei ain iskkakeahtes čáledettiin. Dákkár eallit árvvoštallet genetihkalaš deaŧalažžan vai eastá náli gáržut ruoŧa návddiid seagis, muhto sirdit daid iežá sajiide Ruoŧas ii lean vejolaš. Luonddugáhttendoaimmahat lea bissehan dan vejolašvuođa dálveáiggi 2025/2026. – Mii leat árvostállan ahte dárbbaša čielga láhkadoarjaga jus áigu sirdit návddiid hálddašeami ulbmilin. Dán doarjaga ii gávnna dálá bivdolágain, dadjá Hanna Ek, sadjásaš ovttadathoavda Luonddugáhttendoaimmahaga meahcieallihálddašanovttadagas. ÁŠŠI LEA digaštallojuvvon bivdolágaid dárkkisteamis mii juste dal lea jođus. Oasseraporttas árvaluvvojit ođđa mear- rádusat mat čielggadit vejolašvuođaid merket návddiid ja sirdit daid. – Ášši lea dal ráđđehusas mii galgá mearridit got sii jotket oasseraporttain, dadjá Hanna Ek. Leanastivra Norrbottenis lea čavččabealde jagi 2025 dárkkistan vihtta návddi regiovnnas, dain ledje golbma suomaruošša ealli. Ovdáneapmi sulastahttá obba olu dán maid iežát maiddái leat fuomášan dain maŋemus áiggi, earet eará Norggas. – Maŋimus jagiin leat fuomášan čielga lassáneami. Eat leat dan oaidnán guhkes áigái, dadjá Jonas Kindberg, dutkanhoavda Norgga luonddudutkan instituhtas. Dutkit imaštallet ovdáneapmi. – Máhttá leahkit aktavuohta sođiin Ukrainas, lea goit dáhpáhuvvan seammá áiggis. Soaitá nu ahte máŋgasat Ruoššas geat ovdal leat bivdán meahciealliid leat dal ádjánan dahkat iežá. Muhto mii lea sivva dahje váikkuhus in duostta vástidit, dadjá Jonas Kindberg. Jearrat ruošša dutkeustibiid ii lea vejolaš. Go soahti álggii nohke aktavuođat. Visot aktavuođat leat almmolaččat heaittihuvvon. EARELIIGGÁNIT OLLU návddit leat áican nai suoma boazodoalloguovlluin. – Lea ain eahpečielggas jus dat dilá- lašvuohta lea šaddan danin go eatnasat leat golggihan Ruoššas ja joavdan deike, muhto mii leat geahččaleame gávdnat mii lea sivvan dasa. Leat 2018 jagi rájis garrasit bivdán ruošša-gárjel nálli. Dat máhttá váikkuhan got návddit leat leavvan, dadjá Helena Johansson, gii lea sierradutki Luondduriggodatguovddážis. Návdelohku Suomas lea oanehis áiggis lassánan jođánit. Jagis lassánii 46 proseanttain, návddiid lohku lassánii 295 rájis gitta 430 rádjai. Leat álggahan digaštallojuvvon bivddu unnidan dihte logu čuđiin návddiin. Helena Johansson ii oainne čielga oktavuođa lassánan návdelogu Suomas ja ahte návddit livčče golggihan Ruoššas. – Mii eat oainne ahte dát lea ággan návddiid lassáneapmái, muhto ahte ágga lea biebmovallji davvi ja oarji Suomas, ovdamearkkadihte ollu vilgesbiežagottit ja vuovderuoiggut. Lulli Suomas eai gávdno vilgesbiežagottit muhto leat doarvái vuovderuoiggut ja sarvvat nu ahte návddit máhttet eallit doppe nai, dadjá son. Suopmelaš dutkit leat nai árvalan ahte ruošša bivdit sohtet Ukrainas ja danin eai bivdde, ja dat čilgešii manin ruošša návddit jovdet Sápmái. – Mii eat, oainnat, dieđe vel gos návddit boazodoaloguovlluin leat vuolgán. Dainna leat bargame, dadjá Helena Johansson.
14 • SAMEFOLKET Advokaten säker: Dödade renar var ett hatbrott Tre renar blev påkörda och fick halsarna uppskurna under förra årets bråk kring VM-rallyt i Umeå. En 22-årig man står åtalad för grovt djurplågeri och skadegörelse. Var det även ett hatbrott mot samer? TEXT KRISTER STENLUND FOTO KRISTER STENLUND, POLISEN En 22-årig man i Umeå körde på tre renar och har åtalats för grovt djurplågeri och skadegörelse. DET DRÖJDE till sista polisförhöret innan 22-åringen erkände att han var den som körde bilen och dödade renarna. Då hade hans kompisar redan pekat ut honom. Kompisgänget var ute och buskörde i skogarna utanför Umeå, fyra dagar innan VM-rallyt skulle gå av stapeln förra året. 22-åringen hävdar att påkörningen var en olycka och att han använde kniven för att förkorta djurens lidande. Två av renarna visade sig vara dräktiga. Kompisarna filmade händelsen. På filmklipp som spreds i sociala medier hörs skratt och hånfulla kommentarer. – Jag menar att filmerna visar att påkörningen inte var en olyckshändelse, säger kammaråklagare Anna Nilsson. Hon har väckt åtal för grovt djurplågeri och skadegörelse, men tycker sig inte kunna bevisa ett hatbrott även om hon känner till motargumenten: Alla vet att renar ägs av samer, det skrattas och hånas på filmklippen, debatten kring VM-rallyt var hätsk, Rans sameby blev hårt ansatt, det var deras renar som dödades... Och så vidare. – Jag förstår att man kan argumentera på det sättet. Men jag bedömer att det inte är tillräckligt för att kunna hävda hatbrottsmotiv, säger Anna Nilsson. Advokat Inger-Ann Omma företräder renskötarna som ägde de tre renarna. Hon delar inte åklagarens bedömning: – Man måste se händelsen mot bakgrund av debatten kring rallyt. Stämningen var väldigt hatisk. SAMEBYARS FÖRSÖK att förklara för länsstyrelsens beslutsfattare varför rally i renbetesland är en dålig idé blev en infekterad följetong i medierna. Jenny Wik Karlsson, verksamhetschef och förbundsjurist på Svenska Samernas Riksförbund, säger att hon aldrig upplevt en så absurd mediabevakning. – Vi såg ganska snabbt att det här barkar i väg. Det blev en snöbollseffekt, har hon tidigare beskrivit. Renarna dödades fyra dagar innan VM-rallyt skulle starta. Det var allmänt känt att Rans sameby hade sina renar i just det här området. – Jag menar att gärningen vidtogs för att kränka och skrämma renägarna i Rans sameby. Men det var också ett angrepp mot samer som grupp. Det är fullkomligt solklart att det här ska betraktas som ett hatbrott, säger Inger-Ann Omma. Om Umeå tingsrätt delar advokatens bedömning riskerar 22-åringen ett betydligt strängare straff. – Det viktiga för mina klienter är att domstolen konstaterar hatbrott. Vad påföljden sedan blir är av sekundär betydelse, säger Inger-Ann Omma. Hon påpekar att det sedan tidigare finns få fall där rättsväsendet har fastställt hatbrott mot samer. Polisanmälningar har gjorts, men ofta utan resultat. – Det här är absolut ett viktigt åtal. Inte bara för mina klienter, utan även i ett större perspektiv, summerar Inger-Ann Omma. AKTUELLT Advokat Inger-Ann Omma bedömer ett uppenbart hatbrott mot samer.
SAMEFOLKET • 15 AKTUELLT Brå vill se strängare straff för hatbrott mot samer Forskare som har granskat hatbrott mot samer förespråkar strängare straff när renar dödas. – Renens kulturbärande värde bör förtydligas, säger Lisa Wallin, utredare på Brottsförebyggande rådet, Brå. TEXT KRISTER STENLUND FOTO POLISENS FÖRUNDERSÖKNING Brottsförebyggande rådet föreslår ett nytt juridiskt synsätt som skulle innebära att dödande av renar ska ge strängare straff. RÄTTEGÅNGEN mot den 22-åriga man i Umeå som åtalats för att ha kört på och dödat renar är bara ett av flera fall där gränsen mellan å ena sidan skadegörelse och djurplågeri och å andra sidan hatbrott tycks svår att definiera. – Det är fullkomligt solklart att det här ska betraktas som ett hatbrott, säger renägarnas advokat, Inger-Ann Omma. Åklagaren tycker sig däremot inte kunna styrka hatbrott. – Om personer inte uttryckligen säger något som visar att de har en uppfattning om samer som är nedsättande kan det vara svårt att bevisa hatbrott, säger Lisa Wallin som häromåret ledde Brås utredning om hatbrott mot samer. Utredningen presenterade flera konkreta förslag, bland annat ett som handlar om renar. När renar dödas och polisen utreder fallet brukar den juridiska rubriceringen bli stöld eller skadegörelse. – Sådana brottsrubriceringar reflekterar inte det renskötaren och även renen drabbas av, säger Lisa Wallin. Rättegången mot 22-åringen avslutades nyligen, domen offentliggörs i slutet av februari. Då avgör Umeå tingsrätt om gärningen ska betraktas som ett hatbrott. Brås utredning föreslår ett nytt juridiskt synsätt som tydliggör att renen är särskilt skyddsvärd utifrån ett kulturbärande perspektiv. – Det kan göras på olika sätt, till exempel genom en särskild brottsrubricering. Men renens kulturbärande värde skulle redan idag kunna förtydligas genom att man i större utsträckning säger att det handlar om grov stöld, säger Lisa Wallin. KONSEKVENSEN av ett ändrat synsätt skulle kunna bli strängare straff och därmed – kanske – en större vilja hos polisen att utreda den här typen av brottslighet. Fler än en renskötare har genom åren insett det lönlösa i att anmäla. – I vår studie är polisen väldigt tydliga med att deras prioriteringar bland annat baseras på brottslighetens straffvärde. Det finns en tendens att prioritera ner mängdbrott som stöld och skadegörelse, konstaterar Lisa Wallin. I en annan studie har forskare granskat Polismyndighetens förmåga att upptäcka och utreda hatbrott. – Generellt sett när det handlar om hatbrott är bevisläget besvärligt, inte minst när det handlar om hatbrott mot samer. Man kanske hittar ihjälkörda renar på fjället och ett skoterspår, men inget annat. Då kan det vara extremt svårt för polisen att komma vidare, säger Görel Granström, jurist och docent vid Umeå universitet. Forskarna har tagit del av och analyserat samtliga polisanmälningar, förundersökningar och domar gällande hatbrott år 2018. Vad krävs för att en anmälan ska resultera i åtal och fällande dom? Den frågan har forskarna sökt svar på. – Det vi tycker oss se är att utfallet ganska mycket beror på vem som tar upp anmälan. Hur något definieras inledningsvis kan få stor betydelse. Det är viktigt med utbildning även för medarbetare som tar emot anmälningar på telefon, säger Görel Granström. DJUPARE kunskaper om hatbrott och förmåga att ställa rätt frågor bedöms vara andra framgångsfaktorer, liksom hur polisen organiserar sitt arbete. I Sveriges storstadsregioner finns särskilda utredningsgrupper som jobbar mot hat- och demokratibrott. Forskningsprojektet finansieras av Veten-skapsrådet och resultatet ska presenteras under senvåren. Görel Granström beskriver hur poliser själva har bett om hjälp med att analysera sina utredningar av hatbrott. – Vi hoppas kunna komma med vettiga rekommendationer, säger hon.
16 • SAMEFOLKET PORTRÄTTET I ANDRÉA SUNNA LATU
Andréa Sunna Latus krogkoncept är unikt: Veganskt på samiskt vis ÖKIGT med ett sting av hetta. Mjukt – och knaprigt. Ungefär så vill jag beskriva upplevelsen av förrätten Tjåkka. Jag sitter i ”Vistet”, ett litet krypin för två där smala björkstammar lutade mot varandra bildar ett slags kåta-grund, och där stubbar täckta med fällar utgör sittplatser. – Fast det är fejkfällar, meddelar Andréa Sunna Latu när hon hastar förbi med ett gäng fyllda tallrikar i händerna. Inte har hon tid att bli intervjuad, som det var tänkt. För trots att det är en alldeles vanlig måndagskväll är det fullt av gäster här på restaurang Öur. Att restaurangen är ganska anonym där den ligger på en lite undanskymd gatstump vid Järntorget tycks inte vara något problem. Hela tiden letar sig nya sällskap nedför trappan till källaren, där de finner sig hamna i något slags norrländskt landskap: väggar med målade granar och fjäll, takdekorationer av tallkottar, bord med knotiga trädstammar som ben, den redan nämnda kåtan. Och så ett stort älghuvud av papier- maché, som åt det ljusbelysta hållet är bemålad med den samiska symbolen för sol, åt den mörka sidan den för måne. – Jajemen, jag har gjort den själv, säger Andréa Sunna Latu när vi hörs på telefon några dagar efter mitt besök på Öur för att prata om allt som lett till livet som vegansk krögare i Stockholm. DET VAR när Andréa gick på idrottsgymnasium I början av 2000-talet som hon beslöt att göra ett experiment. Skulle det bli lättare att löpträna om hon uteslöt kött ur kosten? Det blev det. – Bara efter nån vecka kändes kroppen lättare. Andréa Sunna Latu har bland mycket annat varit vegansk matbloggare och lagat mat åt världskändisar som Al Gore. Idag driver hon Öur – en restaurang i Stockholm med en meny komponerad till minne av farmor Marianne i Sápmi. TEXT INGELA HOFSTEN FOTO FREDRIK HJERLING SAMEFOLKET • 17 ANDRÉA SUNNA LATU I PORTRÄTTET
PORTRÄTTET I ANDRÉA SUNNA LATU När hon så småningom började intressera sig för djurvälfärd slutade hon även med mjölkprodukter och ägg. I och med det tog matintresset riktig fart och snart hade hon startat en av de första veganska matbloggarna i Sverige. Samtidigt jobbade hon i en klädbutik, var klätterinstruktör samt ordförande i en lokalavdelning av ungdomsorganisationen Vi unga. Till slut var hon nära att bränna ut sig, så hon lämnade allt – inklusive Sverige. Fick jobb på en restaurang på en femstjärnig resort i ögruppen Tonga i Stilla havet, där hon snart blev känd för sina veganska recept och började få cateringuppdrag. Så berömd blev hennes matlagning att den tidigare amerikanska vicepresidenten Al Gore, som är vegetarian, brukade boka henne som kock då han besökte det närbelägna Fiji. Det var också på Tonga hon mötte sin man Paluki Latu, som numera ansvarar för bar och servis på Öur. Flytten tillbaka till Sverige efter sex år på Tonga kom efter ett stort vulkanutbrott på ön. – Jag var gravid och vi tyckte det kändes tryggare att bo i Sverige. Som 32 år gammal småbarnsmamma driver hon nu alltså en restaurang i Gamla stan där det går att äta suovas och viltgryta helt utan kött i. 18 • SAMEFOLKET “Jag lagar veganskt för att jag gjort ett medvetet val, inte för att jag inte tycker om kött.” Sunna är farmor Mariannes flicknamn, som Andréas pappa tog tillbaka som ung.
ANDRÉA SUNNA LATU I PORTRÄTTET MENYN PÅ ÖUR ger ledtrådar till Andréas norrbottniska och samiska bakgrund och hennes vision att skapa en stockholmskrog där hon själv skulle trivas. Efter ett antal år i restaurangbranschen, där hon både drivit cateringverksamhet och varit kökschef på ett par olika ställen, besökte hon en restaurang med skogstema i Köln. Då började tanken spira: – Tänk att ha ett eget ställe som påminner om naturen och maten under min uppväxt. Att hon nyligen hade förlorat sin älskade farmor Marianne Johansson spelade en viktig roll i sammanhanget. Under sin uppväxt – fjorton år i Àrviesjávrien (Arvidsjaur), tre i Torrevieja i Spanien, tre i Stockholm – besökte Andréa ofta farföräldrarna på Trundön utanför Bihtám (Piteå). Där tillbringade hon gärna tid i köket tillsammans med sin matlagningsroade farmor. Marianne kom från en renskötarfamilj och kunde berätta om hur hon och hennes bröder hade växt upp med skamkänslor över att vara same. Men numera framhöll farmodern sitt samiska ursprung med stolthet och uppmanade Andréa och hennes systrar att ta vara på sitt samiska arv. Lära sig mer, rösta i Sametinget. SAMEFOLKET • 19 – Den bästa komplimang jag fått var från en renskötare i 60-årsåldern som var på besök i Stockholm: ”He smakade precis som suovas”.
20 • SAMEFOLKET PORTRÄTTET I ANDRÉA SUNNA LATU “Det är först på senare år som jag förstått hur viktigt mitt samiska arv är.” MEN PÅ den tiden, medger Andréa, lyssnade hon bara med ett halvt öra. Samma känslor hade hon inför att lära sig sjunga barnvisor på samiska och kasta lasso i skolan hemma i Àrviesjávrien (Arvidsjaur). – Det var väl kul, men inte mer än så. Det är först på senare år som jag börjat förstå hur viktigt mitt samiska arv är. En insikt som fick henne att gå en kurs i nordsamiska under pandemin. Och som gjort att hon numera ångrar att hon inte bad sin farmor berätta mer. För nu är det ju för sent. Det var i juni 2023 som Andréa, hennes man Paluki Latu och deras då ettåriga dotter just hade avslutat sitt midsommarbesök hos farföräldrarna som farmodern hastigt avled. – Dagen innan hade hon bjudit oss på suovas. Vi hade målat broräcket tillsammans och jag hade klippt hennes hår.
RESTAURANGEN, som öppnade i april förra året, är en hyllning till farmor Marianne. Hon skulle ha förstått varför den heter som den gör – Öur är pitemål för Trundön. Såväl pitemål som meänkieli och samiska syns också i menyn, som innehåller rätter med namn som Kukkakaali (rostad blomkål med tempebejkon) och Guoppar (svamppaj) och där det går att beställa en hemlig trerätters med namnet Vet it! Recepten bygger på Andréas minnen av vad som under hennes uppväxt bjöds i köken i Àrviesjávrien (Arvidsjaur) och på Trundön, men också i skolbespisningen. Men nu helt utan kött och fisk, allt är växtbaserat. Maten på Öur visar att smaken av vildmark inte kräver kött. Röksmak är ett sätt att skapa skogskänsla. Som i en av förrätterna, som lätt skulle kunna tas för en slags mjuk pastej men i själva verket är tillverkad av mixade och puréade gråärter som smaksatts genom rökning och serveras med friterade gråärter och tunnbröd. – Jag lagar ju veganskt för att jag gjort ett medvetet val, inte för att jag inte tycker om kött. I dag finns det otroligt bra köttsubstitut, som seitan, oumph och tempe. Sedan jobbar vi mycket med att få till en skogig smak, till exempel med trattkantareller i viltskaven, förklarar Andréa och avslutar med att dela med sig av ett recept på vegansk souvas:. SAMEFOLKET • 21 ANDRÉA SUNNA LATU I PORTRÄTTET
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=