SÁPMI RUNT 36 • SAMEFOLKET “Vi måste bryta traditionen att se konflikter som ett urfolksproblem” När människor utsätts för förtryck utifrån händer det att ilska och frustration vänds inåt, mot den egna gruppen. På forskarspråk kallas det lateralt våld. Kristina Sehlin MacNeil forskar kring hur det kan se ut. TEXT ANNE RALF HÅLLBUS FOTO UMEÅ UNIVERSITET Hur förklarar du begreppet lateralt våld för någon som inte ägnar sig åt akademisk teoribildning till vardags? – Det handlar om konflikter inom en grupp. Det finns förstås många olika typer av konflikter, men för att det ska betecknas som lateralt våld så måste konflikten inom gruppen ha uppstått som en konsekvens av förtryck utifrån. Det kan ta sig många uttryck; skvaller, mobbing, skam- och skuldbeläggande, sabotage... Fysiskt våld förekommer också, men social utfrysning är ett vanligare uttryck för lateralt våld. Hur kommer det sig att du började forska om det här? – Jag har bott i Australien under många år och när jag skrev min avhandling om maktrelationer och konflikter mellan urfolk och utvinningsindustrier, gjorde jag jämförande fallstudier mellan urfolk i Australien och samebyar i Kirunaområdet. Det blev tydligt för mig att det enorma tryck som kulturellt, strukturellt och extraktivt* våld utgör kan leda till konflikter inom gruppen. Kan du ge konkreta exempel på lateralt våld? – Ett exempel kan vara frågan om språket. Som ett direkt resultat av svenska statens behandling av samer genom tiderna, vilket bland annat gjort att många inte fått det samiska språket, kan man idag se att det leder till skillnader i kulturellt kapital. I vissa fall kan det bli en fråga om vem som har starkare identitet som urfolksperson och det kan leda till mobbing och skuldbeläggande. Det fenomenet kan man se hos urfolksgrupper på många håll i världen, även i Sápmi. – Också inom en grupp där alla kan språket kan lateralt våld förekomma. Till exempel i en sameby; en liten grupp som utsätts för otroligt mycket press från många håll – gruvindustri, skogsbolag, stadsplanering, turism, försvar, EU… Trycket utifrån är stort men svårdefinierat, frustrationen och ilskan kan då vändas mot medlemmar i den egna gruppen istället för mot den som står för förtrycket. Många kan nog relatera till hur lätt det är att börja bråka med sina närmaste i pressade situationer, trots att trycket kommer utifrån… – Ja, det här är erfarenheter som delas av många, inte bara samer och andra urfolk. Men tongivande röster från majoritetssamhället, som Hanne Kjöller som skrev i DN och numera SvD, sprider fördomar om samer som argstinta och motsträviga. När konflikter inom gruppen syns utåt kan det förstärka fördomar som redan finns, vilket i värsta fall kan göra det enklare att köra över samer och ta samiska marker i anspråk. Har det varit lätt att hitta människor som vill delta i studien? – Både och. Jag upplever att människor är väldigt intresserade av att prata om det här, samtidigt som ämnet är känsligt. Jag hade först tänkt jobba med fokusgrupper, men intervjuerna måste göras enskilt. Jag kommer att intervjua ett tiotal personer vardera från tre områden i den svenska delen av Sápmi. Vilka resultat kan du avslöja så här långt? – Projektet har bara kommit halvvägs, det pågår under hela 2026 och slutrapporten kommer i mitten av 2027. Men redan nu går att konstatera att lateralt våld är ett komplext fenomen. Det sker definitivt, men människor känner inte alltid igen och är medvetna om det. Det är svårt att lösa konflikter om man inte vet varför de uppstått. I Australien har man kommit längre med de här frågorna. Där arbetar man idag med lateral empowerment, det vill säga att stärka olika kulturella uttryck inom urfolksgrupper. Vad hoppas du att din forskning ska leda till? – Mest av allt att vi tillsammans ska komma fram till olika strategier som
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=