52
❘
svensk skyttesport
❘
nr 2 2013
föreningsbesök
– Alla skjuter, säger de fem i kör.
– Jag har gjort det i minst fem år, säger
10-årige Emil Johansson.
– Och jag har bara skjutit i dag. Det
gick bra. Mitt rekordresultat var 134.
Då sköt jag 20 skott, säger Charlotte
Johansson som också hon är 10 år.
– Natta, vad var det högsta du skjutit?
frågar Lithea Salomonsson sin kom-
pis Nathalie Samuelsson.
– 193 eller 195, säger Nathalie.
– Mitt högsta är 200, säger Lithea.
– Jag med! säger Emil Johansson.
Hur ofta brukar ni vara här?
– Jag brukar alltid vara här, säger Lit-
hea.
– Måndagar och onsdagar, säger
Emil.
Varför är det roligt att skjuta då?
– Man blir bättre och bättre. Vi pro-
vade och jag kände det, säger Char-
lotte.
– När man står och jagar då blir man
bättre av att skjuta. Jag tror att jag
ska börja jaga, säger 12-årige David
Morin.
– Att få medaljer, märken och pris,
säger Lithea.
– Det tycker inte jag, inte att gå på
tävling, säger Nathalie.
– Det tycker jag, man utvecklas jät-
temycket, säger Emil.
Eftersom vi står och lutar oss över
det gröna biljardbordet känner jag att
jag måste avsluta med en viktig fråga.
Vad är egentligen roligast – skytte
eller biljard? Svaret kommer snabbt,
högt och helt utan tvekan från Lithea
och Emil.
– SKYTTE!
■
Ett gäng glada barn möter mig när jag kliver in hos Tingsryds
Skytteförening. De tar gladeligen en paus från det de håller på
med – biljardspel – för att i stället prata med mig. Det visar sig
snabbt att barnen inte bara brukar spela biljard när de är här.
Skytte är roligast
text & foto
josefin warg
Lithea Salomons-
son, Nathalie
Samuelsson, Emil
Johansson, Kenny
Johansson och
Charlotte Johans-
son är alla gamla
eller nya skyttar.
har föreningen kunnat minska sina
lån efter fastighetsköpet, och den in-
stallation av bergvärme man valde att
göra, från 600 000 till 300 000 kronor
på bara tre år.
Ungdomsgård drar folk
Förutom att skjuta och spela biljard,
kan man fika, se TV, spela spel med
mera, här inne på gården. Att det
inte bara är en skyttehall utan även
en ungdomsgård gör att det ofta är liv
och rörelse i lokalerna.
– Det är aldrig tomt här de dagar
vi har öppet, säger ungdomsledaren
Niklas Ward, som själv bor i Konga
och som säger att skytte och fotboll i
princip är det enda ungdomarna har
att roa sig med här.
På andra sidan glasrutan, från skjut-
hallen sett, sitter Nicklas Johansson
och tittar på medan dottern Wilma
sätter skott på skott i tavlans mitt.
– Jag skjuter och jagar, så hon ville
testa på skytte och fick det. Och så
är det för att komma hit och träffa
kompisarna. Det är full rulle här. Det
brukar vara mer än vad det är i kväll,
säger han.
Också han bor här i dryga 800 in-
vånare stora Konga, och han tycker att
skytteföreningens närvaro har inne-
burit ett lyft för byn.
– Ja det tycker jag. Barnen har nå-
gonstans att gå nu, säger Nicklas Jo-
hansson.
Ungdomsgård med många besö-
kare innebär också stim och stoj, på
gott och ont.
– Ibland kan jag tycka att det kan va-
ra lite jobbigt och störande för de som
skjuter, men jag tycker ändå att det
fungerar bra. Barnen är här, spelar lite
spel, fikar. Det är ju en rekryteringsbas
också, säger sekreteraren Sture.
Skylt på dörren ger medlemmar
En annan rekryteringsbas är fören-
ingens årliga ”Julkul”.
– När det är skyltsöndag så anord-
nar vi en tipspromenad där man kom-
mer in hit och får glögg och får testa
att skjuta. Vi fick två nya i vintras där.
Och sportlovsskytte, vi får alltid nå-
gon ny även då. Nu är det också så
att de som sköt på 70- och 80-talet är
föräldrar och börjar komma hit med
sina barn. Så rekryteringen sköter sig
själv, vi måste bara tala om att vi finns.
Bara att ha en skylt på dörren där
det står ”skytte” fungerar också på ett
värvande sätt. Det händer då och då
att några läser på dörren, blir intres-
serade och kommer in och vill börja
skjuta. Några som gjorde det var en
uzbekistansk asylsökande mamma
med sina två barn. De kunde inte nå-
gon svenska, men problem är till för
att lösas.
– Vi kommunicerade via google
translate. Det gick bra, berättar Sture.
Fokus ligger på att sysselsätta
I föreningens första halvsekel var det
6,5-skytte som utövades. 1968 kom
