nr 1 2013
❘
svensk skyttesport
❘
39
en tavla som ser ut att ha två skott precis i mitten.
Inte en min röjer hennes känslor, men när hon
sätter två skott i tian blir hon:
– Jag blir såhär jätteglad och lite förvånad. Det
är mycket koncentration som krävs för att det
ska bli bra. När jag då träffar i mitten får jag en
bra känsla. Det är skönt och lite lättnad, för då
vet jag att jag skjuter rätt och inte behöver ändra
något, berättar hon.
11.32
”Attjo! Attjo!” Ett typiskt januariljud hörs
i lokalen, utöver det typiska surrandet från tavlor
som körs fram och tillbaka, och ”klonk, klonk”
när skotten träffar sitt mål.
11.35
Koncentrationen ligger tät som dimma i
lokalen.
11.38
En skytt fixar håret. Gäller att få till rätta
rufset under hörselkåporna…
11.43
Anton Laurén, Stockholmspolisen, lutar
sig fram, lägger huvudet på kudden och sitter så
en minut.
– Det gick så dåligt, jag var trött och det kän-
des bra att göra så. Det gick okej sen, förklarar
han när han skjutit klart.
11.48
40 skott är nu skjutna på bana fem. Hå-
tunaskytten Carl Ramfeldt, 13 år, reser sig och
går. Som på beställning följer ytterligare två hans
exempel.
– Jag tyckte det var ganska bra. Jag sköt lite
dåligt i början för det är ovant att skjuta här, men
det gick bra. Målet? Kanske att försöka få någon
medalj, säger Carl om sin tävling.
Är det skillnad på att tävla och träna?
– Lite skillnad är det. I tävling kan man ofta kän-
na sig lite pressad, då det är flera som man tävlar
mot. När man tränar är det ingen press och man
har gott om tid. Det är roligt att tävla. Att vinna
eller få medalj är roligast, säger han.
11.54
Skytten på bana nio är klar med skyttet.
Nu sitter han i stället och spelar spel på mobilen.
11.56
Alla sittandeskyttar har skjutit klart. De
tre ståendeskyttarna och klubbkompisarna i Stock-
holmspolisen är dock kvar på banan och en av
dem, Gustaf Gren i klass 15, skakar handen fram
och tillbaka. Ett ”skyttetics när det går dåligt” som
han säger. En pratstund mellan de tre följer.
– Jag har aldrig skakat så mycket. Jag skakar
bara jag håller handen så här, säger Nils Merkel
och visar med handen rakt ut.
– Jag vet hur det är, säger Gustaf Gren.
Killarna konstaterar att dagens förberedelser inte
var de bästa och att de ska vara på plats tidigare
än i dag på nästa tävling…
12.05
Ståendeskyttarna skjuter sina sista skott
och tävlingsledarna sammanställer alla resultat.
De färdiga skyttarna väntar med spänning på att
få höra resultaten.
12.15
Prisutdelning i klass LP11 och LP15 föl-
jer. Gustaf Gren tog hem LP15P med 299 poäng
och räknar ut snittresultatet per skott.
– Det blev 7,475 i medelvärde. Jag är väldigt
nöjd, säger han som började med stående skytte
förra året.
I klass LP13 kommer prisutdelningen att hållas
efter ännu ett skjutlag. Men mycket pekar på att
Emmi Lind har segern inom räckhåll. Tävlings-
ledaren Patrik berättar att hon just nu leder med
sina 392 poäng.
– Oj, det hade vi inte räknat med, säger en av
de vuxna i församlingen.
Och Emmi är glad förstås.
– Jag är väldigt nöjd och glad. Det är inte per-
sonbästa, men det gör inget. Jag vill göra mitt
personbästa så högt det går och vill helst ligga
över 390, men jag har inget annat mål, säger hon.
Vad är det som är så roligt med skytte tycker du?
– Bra fråga. Det är svårt att svara på, men hela
grejen i princip. Det gäller att ha mycket koncen-
tration för att komma högt. Och ju bättre resul-
tat, ju roligare är det!
■
Tävlingen är i gång och skyttarna utför fokuserat sin uppgift med mål att träffa mitten.
Lidingö SSK:s Sven Dahlman med tungan rätt i mun.
Carl Ramfeldt på skjutbanan.
Emmi Lind laddar för nästa skott.
Gustaf Gren samlade ihop 299 poäng i dag och är nöjd.
Michaela Jansson är för dagen klar med sitt slow
motion-skytte.
