nr 1 2013
❘
svensk skyttesport
❘
29
Jörgen
Persson
Platsen heter Hökvattnet
och ligger en
mil norr om Laxsjö i Krokoms kommun i Jämt-
land. I Laxsjö gick Jörgen i skola de första åren
innan det var dags för högstadiet då skolvägen
blev ytterligare någon mil längre då det låg i Föl-
linge. Så efter skoldagen och hemkomsten till
Hökvattnet fanns det inte mycket plats för andra
aktiviteter än läxläsning och det han själv, och
brodern Johan, kunde sysselsätta sig med innan
föräldrarna, mamma Iréne och pappa Kjell Gus-
tav, kom hem från sina respektive arbeten.
– Jag kan ju inte säga att det var någon större
trängsel av kompisar på farstubron på eftermidda-
garna, efter det att jag kom hem från skolan. Man
fick se till att man kunde underhålla sig själv. Så
det blev det som låg närmast till hands, det vill
säga skogen och fiske i bäckar och tjärnar och
på vintern skidåkning och snöskoterkörning. På
text
Lennart Broman
foto
Lennart Broman och Josenfin Warg
Jörgen Persson är kanske Sveriges mest lovande luftgevärsskytt.
Boendes i Strömsund, men tävlandes för Fältjägarna, gör han i år
sitt första år som senior. Han är uppväxt i vad man kallar glesbygd i
Norrlands inland. Något han själv inte tycker har hindrat honom att
utvecklas på något plan. Och när jag skriver ”glesbygd” så är det i
ordets bokstavliga betydelse.
Från glesbygd mot OS
Namn
Jörgen Persson
Ålder
20 år, född 1992
Förening
Fältjägarna
Gren
Luftgevär
somrarna stod också fotboll på programmet. Jag
spelade även en del bordtennis då jag gick i hög-
stadiet. Någon skytteförening fanns inte i byarna
runt Hökvattnet så skytte var helt obekant för
mig, men jag upplevde aldrig att jag hade det
tråkigt eller att jag saknade någon fritidssyssel-
sättning.
Trygg uppväxt
Det var med andra ord en ganska vanlig uppväxt
för en grabb i glesbygd. Jörgen fick i stor ut-
sträckning ta ansvar för sig själv, men det fanns
alltid en stor grundtrygghet i familjegemenska-
pen att luta sig emot. Och han kunde alltid lita
på att föräldrarna ställde upp med biltransport
till de aktiviteter som han ville delta i, då de som
regel låg minst tre till fem mil bort och som re-
gel också saknade bussförbindelser.
Skytte hade han dock inte haft några möjligheter
att stifta närmare kontakt med. Frånsett en så
kallad ”prova på-dag” i lågstadiet. Jaktstigar hade
han däremot testat. Det var också på en sådan
som han första gången kom i kontakt med Emil
Martinsson, viltmålsskytten och VM-medaljören
från Osby som numera blivit Strömsundsbo.
Emil berättade om Skyttegymnasiet på Hjalmar
strömerskolan i Strömsund och tyckte att Jörgen
skulle skicka in en ansökan dit.
Ickeskytt på skyttegym
Jörgen gick hem och kollade på sin dator om vad
som skrevs om Hjalmar strömerskolan och skyt-
tegymnasiet. Det han såg tilltalade honom och
eftersom han redan bestämt sig för att söka till
den naturvetenskapliga linjen på skolan tyckte
➤➤
