44
❘
SVENSK SKYTTESPORT
❘
NR 3 2013
Under sex veckor hade jag som praktikant på Svenska Skyttesportförbundet förmånen att
besöka ett antal föreningar från norr till söder, i syfte att prata med aktiva, ledare och föräldrar
om hur de ser på sin verksamhet, sitt idrottande och sina ambitioner. Besöken var helt
oberoende av varandra, men ändå väldigt lika med anledning av att man ofta fick liknande svar
från de man pratade med. Dock med en personlig tolkning vid varje samtal.
VID MINA BESÖK
i vårt förenings-
täta land ställde jag frågor såsom vid
vilken ålder de aktiva började skjuta,
vad som fått dem att börja, vad de ro-
ligaste de vet med just skytte är och
vad som får dem att fortsätta, för att
nämna några. Naturligtvis anpassade
vi frågorna utifrån vem som skulle
svara, så en 8-åring och en 20-åring
fick frågor som passade dem.
Glädje
Oavsett förening som jag besökte
var en sak lika tydlig vart jag än kom,
nämligen glädjen. Att skytte är en ro-
lig idrott vet vi alla. Det är därför vi är
så passionerade i det vi gör - från kansli
via distrikt till förening och ända ner
till varje aktiv. Jag såg glädjen när en
6-årig flicka provar skjuta luftgevär
första gången. Hon lyckas träffa tav-
lan och skuttar därefter upp och ner
på stolen i ett glädjerus som hon vore
bäst i världen. Det är en glädje som
smittar av sig. Ledarna säger att hon
måste dämpa sig men hon bara utbris-
ter högt och tydligt:
– Men jag träffade ju, jag e´ ju bäst!
Precis vid denna tidpunkt, när man
längre bort i lokalen sitter och ler med
varenda muskel i ansiktet, förstår man
vad det är som får aktiva att fortsätta,
glädjen. Man minns precis hur det
kändes själv när man i den åldern träf-
fade tavlan, eller för den delen 10:an,
för första gången.
Vänskap och gemenskap
Utöver glädjen är vänskap och gemen-
skap två saker som samtliga pratade
varmt om och som var en stor del av
många föreningars verksamhet. Som
för en blyg pojke i 10-års-åldern som
jag pratade med hos en relativt liten
förening.
– Jag kan komma hit och ha roligt
med mina kompisar och fika. Varje
vecka längtar jag tills jag får komma
hit, för vi har så roligt. Vi skjuter lite,
sen äter vi alltid en kanelbulle efteråt
och jämför våra tavlor, sa han när han
förklarade vad det bästa med hans för-
ening var.
Efter en stund lättade pojkens
blyghet och vi satt och pratade för-
vånansvärt länge för hans ringa ålder.
Han berättade om varför han börjat
skjuta. Mamma och pappa hade varit
tävlingsskyttar när de träffade varan-
dra, och när sonen inte hittade någon
idrott som han tyckte verkade intres-
sant hade de föreslagit skytte. Sedan
dess hade han inte ägnat en tanke åt
något annat.
Familjeidrott
Just den familjära kopplingen till skyt-
tet är en stor gemensam nämnare oav-
sett vart jag vänt mig. Åtskilliga gång-
er träffade jag på aktiva som berättat
att mamma, pappa eller syster sköt
eller har skjutit. Och i vissa fall finns
en mor- eller farförälder som sysslade
med jakt och så vidare. Den familjära
traditionen inom skyttet kan man se
prov på även i större tävlingssamman-
hang där man ser hela familjer som
kommer till start på exempelvis SM.
Koncentration
Något som jag själv reflekterat över
flera gånger är att man som skytt fått
lära sig sedan unga år att koncentrera
sig. Detta är någonting som man gi-
vetvis har användning av vid själva
utförandet, men även i exempelvis
skolan. Att i stökiga situationer med
mycket liv och rörelse runt omkring
kunna sätta sig ner och fokusera på
det man ska, precis som man gör när
man skjuter. Den ökade förmågan att
koncentrera sig var enligt ett antal för-
äldrar en anledning för att deras barn
höll på med skytte.
Sammanfattning
Skytte kan sammanfattas som en ge-
menskapens idrott där familjer, vän-
ner, gamla, unga, funktionshindrade,
ja alla kan förenas med samma syfte.
Syftet att tillsammans utvecklas på ett
såväl sportsligt men även personligt
plan och under tiden ha fantastiskt
roligt tillsammans på vägen mot sitt
personliga mål. Skytte är till för alla.
Jag träffade väldigt många trevliga
och glada personer under mina resor
landet runt. Och en ung pojkes ord
har etsat sig fast otroligt hårt i huvu-
det. När jag ställde frågan till honom
omvarför han börjat skjuta fick jag ett
svar som jag blir lika glad och skratt-
fylld av varje gång jag tänker på det.
Han sa:
– Jag ville bli rockstjärna men jag
fick höra av vårmusiklärare i skolan att
jag var totalt tondöv. Då lämnade jag
musiken och började skjuta istället.
■
ANALYS
EN TITT PÅ
barn- och ungdomsverksamheten
I SKYTTESVERIGE
TEXT
PER JÖNSSON
FAKTA OM
ANALYSEN
Analysen av barn- och ung-
domsverksamheten gjordes
under våren 2013 på upp-
drag av RF som vill få en
bild av varför idrottssverige
förlorar aktiva och varför
de slutar och vart de tar
vägen. SvSF valde att titta
på hur vår barn- och ung-
domsverksamhet fungerar
i dagsläget, för att bland
annat se vad som driver de
som väljer att hålla på med
skytte.
Analysen är inte statistiskt
säkerställd.
