20
❘
svensk skyttesport
❘
nr 1 2013
text
Josefin Warg
Ida
– en ovanlig kpistskytt
Hej Ida!
– Hej!
Vad har du för skyttehistorik?
– Jag började skjuta luft när jag var fem år, och har
skjutit det till och från. När jag var 16 började jag
skjuta korthåll, men det gör jag inte längre. När jag
var 14 år presenterade min styvpappa mig för kpist-
skytte. Jag började följa på tävlingar och såg hur det
gick till. Man får inte skjuta kpist förrän man fyllt
17 år, men jag började skjuta det så fort jag fyllde
17 och försökte ta skyttekort så fort som möjligt.
Vad lockade med kpistskytte?
– Jag har alltid varit intresserad av skytte och hela
familjen har hållit på, så jag har växt upp med det.
Kpistskytte hade jag hört talas om, men jag visste
inte så mycket om det. Inte så många har koll på
det, så det var intressant att lära sig mer om det.
Hur beskriver du vapnet och skyttet?
– Det är ett automatvapen som man kan tävla
med i liggande, knästående och stående ställning.
Det kan vara lätt att göra dubbelskott med det, om
man inte tänker på att fokusera på ett skott i taget.
Och man måste tänka mycket på avtryckaren och
rekylupptagningen, annars är det svårt att träffa rätt.
Hur högt smäller det?
– Högt. Man måste ha hörselkåpor.
Är det ett tungt vapen?
– Inte jättetungt. Jag har bara provat att skjuta
liggande, så jag har inte riktigt känt av hur det är
att stå och skjuta. Men jag tror inte att det är jätte-
tungt jämfört med andra vapen.
skjuter på hemmabana. Då är vi ett gäng på cirka
fem personer.
Fokuserar du på något särskilt under träning?
– Framför allt försöker jag komma iväg så ofta
som möjligt för att bli bra. Sedan är det bara på
träning man har tid att tänka på hur man andas
och så, för att det ska komma automatiskt. På
träning skjuter jag mest så gott jag kan, på tävling
försöker jag prestera på riktigt.
Du skjuter liggande kpist på 100 m bana ännu,
vill du skjuta i fler ställningar och i fält också?
– Fältskjutning har jag inte har testat men till
hösten ska jag prova det på riktigt. Jag har varit
och tittat förut, men inte provat själv så det ska
bli kul. Man får inte skjuta i andra ställningar än
liggande i klass ett, men i framtiden vill jag abso-
lut göra det. Det krävs olika kompetenser, resul-
tat i olika tävlingar, för att gå upp i klass, men jag
har inte så bråttom. I dag skjuter jag i klass ett.
Vad är ditt mål med skyttet?
– Jag vill komma upp i klass. Jag skjuter mest
för att det är roligt, men det är alltid kul att bli
bättre, att se sin utveckling. Så jag vill bli bättre
och kanske någon gång längre fram också bli
skjutledare för någon tävling.
Har du något tävlingsminne att
dela med dig av?
– Det måste vara SM i Malmö förra året. Det var
speciellt, så annorlunda. Stor bana och så många
som sköt samtidigt, det har jag inte varit med om
innan, så jag kände lite press. Jag var jättenervös,
men det var väldigt kul.
Namn
Ida Gidlund.
Ålder
18 år.
Bor
i Taberg utanför Jönköping.
Förening
Bankeryds Skytteförening.
Gren
kpist.
Bankerydsmedlemmen Ida Gidlund är en skytt som sticker ut ur
mängden. Som den artonåriga tjej hon är, är hon nämligen ganska
unik inom sin gren – kpistskytte. Men i kpistskyttet har Ida funnit sin
skytteaktivitet och hon började så fort hon hade rätta åldern, 17, inne.
Nu har hon skjutit i lite mer än ett år och hon kan redan minnas tillbaka
på ett SM, hon vet att unga skyttar är varmt välkomna in i gemenskapen
och framför allt har hon konstaterat att kpistskytte är roligt. Svensk
Skyttesport tog sig ett snack med kpistskytten Ida.
reportage
Är det kraftig rekyl?
– Inte jättefarlig tycker jag. Men man måste ab-
solut tänka på att hålla kpisten ordentligt nära
axeln. När man skjuter en serie om fem skott på 15
sekunder är det viktigt att tänka på hur man håller
mot axeln och trycker av, och hur man andas så att
man inte kommer bort sig.
Hur ska man andas då?
– Det är olika hur man vill göra, men jag försöker
tänka på att dra in luft, blåsa ut lite och sedan hålla
andan när jag skjuter. Sedan försöker jag träna
mental träning så att jag förbereder mig för tävling
och vet hur situationen är när man tävlar.
På en skala 1-10, där 1 är lätt och 10 är svårt,
hur är det att skjuta kpist?
– En 5:a eller 6:a… Det är lite svårt i början, att
komma ihåg hur man laddar och hur man ska göra
för att skjuta bra. Men man lär sig ganska fort.
Om man inte har koll på hur man ska hantera ett
vapen är det mycket att tänka på.
Varför har du valt att skjuta just kpist?
– Det är väldigt roligt. Och skönt när man åker
iväg för att skjuta och kan fokusera på hur man
ska göra och på tävlingen. Det är skönt att slippa
tänka på vad man ska göra sen och så, man släpper
vardagen lite. Och så är det kul att träna och se om
man blir bättre.
Hur mycket tränar du?
– Jag försöker komma iväg en gång i veckan. Det
blir mest på sommaren, juli-september framför
allt, när det inte är så kallt och mörkt. Jag har
skjutit Värmlandsserien också, en tävling som man
