VETERANAKTUELLT 2 . 2021 29 från lös smuts. Nedpressningsarbetet överlåtes åt trafikanterna, och resultatet låter lätt att tänka sig." Här beskrivs dåtida vägförhållanden vi i dag inte ofta ser ett spår av, men det vi istället bör beakta är de vedermödor folk och fordon genomled för att ta sig fram. En viss likhet med vägbeläggningsarbetet finns i dag då fordonsförare vid filkörning pressar ned vägbanan genom att tvingas köra i samma hjulspår. Efter en lunch på Frimurarehotellet i Kristianstad begav sig kolonnen vidare: ”Vägarna började nu bliva sämre och voro fulla av lösa stenar, vilka av hjulen med en hård smäll kastades upp mot stänkskärmarna, vilket var rätt enerverande. Genom den gamla staden Vä, numera endast en bondby, är vägen belagd med mycket ojämna kullerstenar, och som denna stensättning är ytterst illa underhållen, är den dessutom mycket gropig, vadan farten måste starkt reduceras, om man är rädd om sina vagnsfjädrar.” Här har det betydelse om man läser mellan raderna i slutet av artikeln att Oxehufwud hade en nyinköpt Loreleyvagn vilken han körde hela sträckan med utan mankemang och med som han säger liten benzinåtgång. ”Landskapet från Kristianstad till Degeberga är ganska enformigt och ledsamt, men vid Degeberga, som ligger i en djup dalgång är det rätt vackert. Vi hade här att passera ned och uppför för skånska förhållanden väldiga backar. Från Degeberga erbjöd landskapet allt mera omväxling, men vägen blev allt sämre, och i trakten av Maglehem måste vi ett långt stycke köra genom djup sand. Här blevo ånyo ett par motorcyklar efter och åtminstone en av dem måste taga järnvägen till hjälp. I trakterna av Brösarp blev vägen ånyo fast, men då återkommo också de lösa stenarna. Från Vitemölla hade vi, med undantag av en kort sträcka, den allra härligaste utsikt över havet ända fram till Simrishamn. Skada blott att det var så kallt, att vi ej rätt kunde njuta av härligheten, vilken olägenhet än mera ökades av en ganska skarp sjövind.” Vägarna är i dag mer farbara och underhållna men jag ser två möjliga förklaringar på problemet 1915. Det ena kan vara det att tingslag och socknar vid den här tiden hade skyldighet att underhålla olika vägavsnitt och att vägunderhållet därför inte gjorts likvärdigt överallt. Den andra möjligheten kan vara det faktum att svenska järnvägsnätet byggdes ut i början av 1900-talet. Vi vet därför inte om reseskildringens val av färdväg har korsat något större pågående vägarbete eller en blivande banvall. ”Väl framme i Simrishamn gjordes ett uppehåll och fordonen parkerades på torget till allmän beskådning. När kolonnen återigen gav sig i väg var det mot Ystad.” Här skiljer sig reseskildringen från Oxehufwud en bit från verkligheten att de vid Hannäs blev inlurade på en smal väg av en motorcyklist. En så smal väg att de inte kunde vända utan fick fortsätta till Glemminge innan de träffade på landsvägen igen. Här stötte jag på problem med att lokalisera platsen, jag hittar inte Hannäs på kartan om inte orten har ett annat namn i dag! På kartan finns två skånska historiska vägar till Ystad från Simrishamn. En väg går en bit in i landet över Hammenhög och Glemmingebro och kommer fram i Nybrostrand. Den >>
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=