VETERANAKTUELLT 2 . 2021 17 Efter lite mer än ett år var motorn helrenoverad med nytt vevlager från 1929 som hittades i Tyskland, kolv med ringar och kolvbult fick nytillverkas av Nornda Automotive i Australien, gängade hjullager som skruvas fast på hjulaxlar köptes från New Imperial klubben i England. Motorslip i Umeå arborrade motorhalvorna efter att ha satt in överdimensionerade bussningar, fodrade och borrade cylindern, samt satte dit nya ventiler och ventilfjädrar. Bromsarna renoverades av Umeå Bromsservice, fälgarna lackades och ekrades samt nya däck monterades. Ram, framgaffel och skärmar skrapades ren från färg och smuts. Bakstödet saknades, det fanns bara ett ben kvar som var fastskruvat på ramen. Vi upptäckte dessvärre att vevpartiets stora gjutjärnsskinkor var lite för misshandlade och behövde därför bytas ut. Hur gör man nu då! Vid sökning på nätet hittades att JWC-motorcycles i Uddevalla hade en motor från 1929 till salu. Det var samma motormodell 7 och dessutom med en monterad ryckutjämnare. Allt köptes in och vevskinkorna byttes ut, fortfarande återstod att hitta en komplett koppling, motorplåtar och ett helt bakstöd. Jag annonserade i flera internetforum och fick napp, en äldre man ringde och sa att han hade en motor med plåtar och växellåda till salu, det var bara att slå till. Efter en vecka kom lådan hem, äntligen en komplett koppling med motor och de växellådsdelar som saknades trodde jag. Tyvärr var motorn från 1932, den hade en annan utformning på vevhusets nedre del, modellen heter Blue Prince och är en toppventils motor på 500 cc, en slags variant av min motor. Men det var ändå ett bra köp då mycket gick att återanvända. Framgaffeln är en Webbgaffel, vilket innebär att det är en slags självbärande ram med inbyggd fjädring, den består av ett antal länkarmar och stag med en centralt monterad stor fjäder. Här behövde nya axlar tillverkas och nya friktionsdiskar beställas från England. Per hade tidigare renoverat en sådan här framgaffel, vilket var en stor hjälp för att förstå hur den skulle fungera. Allt skulle monteras och justeras i olika omgångar, återigen tack Per för hjälpen. Men det stora arbetet i projektet var att söka igen var motorn skulle placeras i ramen. Det visade sig att ramen tillverkades bara ett år med enkelt ramrör framtill, senare årsmodeller har dubbla rör framtill och större avstånd bakåt till sittstolpen. Det innebar att det inte fanns några motorplåtar att utgå ifrån! Ett stort arbete tog vid i tre månader med måttsättning, utprovning, svetsning och slipning för att få motor, växellåda och tändmagnet att få plats i dessa två motorplåtar. Tändmagneten hade dessutom en inbyggd dynamo och kallades för Magdyno MDB1, Jag fick köpa in fem stycken sådana i delar för att kunna renovera ihop ett bra fungerande exemplar. Motorn har två långa stötstångsrör som var i mycket dåligt skick och behövde nytillverkas. Jag fick hjälp av en pensionerad svarvare i Skellefteå som tillverkade nya rör med fästmuttrar vilka jag sedan förnicklade. En lördag i september 2020 besökte jag Norrlands Motorhistorikers årsmöte i Umeå och hamnade bredvid redaktören Tony Korpenklo. Han undrade vad jag nu höll på med för projekt, jag svarade att det var en motorcykel som senast hade varit registrerad i Husum. Tony i det närmaste skrek rakt ut, jag känner flera som kan hjälpa dig. ”Hmmm!” tycker mig ha hört sådant här förut, men allt måste prövas. Vi utbytte detaljer och känd historik om motorcykeln utifrån registreringspapper. Döm om min förvåning när jag på måndag blir uppringd av Stig Nordström från Grundsunda hembygdsförening utanför Husum. Stig berättade lite historik kring motorcykeln som funnits i bygden. Stig hade varit i kontakt med siste registrerade ägarens son Bo Nilsson i Örnsköldsvik och jag fick hans telefonnummer. Jag ringde genast upp Bo och fick veta att föräldrahemmet i Önska användes som sommartorp och att motorcykelns registerkåpa fanns kvar! Men de skulle stänga stugan för vintern och åka hem till Örnsköldsvik senare samma Blue Prince 500cc. Webbgaffel. >> >>
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=