20 1 . 2020 VETERANAKTUELLT Körningen var spännande och på intet sätt tröttande i början, för det var fullt av rörliga mål, i form av renar, som sprang ut på vägen. Eller skickades dom ut på vägen av penninghungrande lappgubbar? Vi höll 120-140 kmt på isvallade vägar, när Tom Trana i sin SAAB 99, lätt körde om oss. Hans bakvagn uppförde sig på vägen som en vindrutetorkare. Han var väl van vid att bakvagnen kunde ändra färdriktning rätt ofta på isigt väglag. Han körde hela vägen hem till Katrineholm i, och som, ett streck. Vi orkade bara till Gävle. Året därefter blev det Röros i Norge och sista året var det i Norra Värmland. Lennart Öjersten ringde mig hem några år senare och berättade att någon mer vintertest skulle det inte bli. Bland andra bilmärken, hade Fiat i Italien kontaktat honom under sommaren och bett om detaljerade tävlingsregler för det kommande året. Då var det dags att sluta. För några förberedelser på fabriksnivå skulle inte få förekomma, tyckte Lennart. Som sagt, många bilfabriker drog säkert nytta av de jämförbara tävlingsresultaten. Särskilt när det gällde distribution och jämnare fördelning av värmen. STRÅLKASTARRENGÖRARE Vi förberedde montering av strålkastartorkare inför 74-års modell. Det var till Mini 1000, Maxi, och Jaguar, som vi fick köpa satser och montera i Sverige. ”Mängder av oklarheter till att börja med. Det är då ett som är säkert. Men det fanns poänger i eländet också. >> Morris Mini 1000. ställde också höga hållfasthetskrav. 1012 kilos rörlig vikt i den tunna torpedplåten, gav oss en del problem. I Jaguars Experimental shop fick jag vid ett besök se en tekniker sittande på pallen framför grillen på XJ 6:an, med sprutpistol och smutsade ner strålkastaren. Kallade på tidtagaren, startade rengöringsanordningen och efter 8 sekunder tittade han på resultatet, skakade på huvudet och borrade ännu ett nytt hål i stötfångaren, för ny placering av spolarmunstycket. Bland de andra, säkert 10 hålen. Så ett nytt rengöringsförsök. ”Det här är 3:e veckan , som jag försöker prova ut placering av munstycket. När det funkar här inne, är det rena katastrofen i MIRA:s vindtunnel vid 120 kmt.” Det slutade med att Jaguar skickade en komplett framdel till Bosch i Tyskland. Året var 1973 Senare har jag tänkt på, vad en bestämmelse, bra i och för sig, drivs igenom som lagkrav i ett enda litet land. Vilka onödigt fördyrande kostnader, som får offras på trafiksäkerhetens heliga altare. Kostnaderna kommer ju upp flera gånger, vid modelländringar på nya årsmodeller. För det är det väl det vanligaste att fronten på den nya modellen ändras. Undrar just hur många bilmärken, som har provat sin rengöringsanordning i 120 kmt i vindtunnel? I alla vindriktningar? TSV borde övertyga sina kollegor i andra länder om förträffligheten av en tänkt bestämmelse, och på så sätt låta konkurrensen, ”sales feature-värdet, eller extra utrustning driva igenom liknande utrustningar. Som t.ex. eluppvärmt säte. Finns det något märke i Sverige som säljs utan värmesitsar. Eluppvärmd bakruta också osv. Bestämmelsen angav: Smutsa ner strålkastarglaset till 20% av utgående ljus, mätt i lux. Rengöring under max 8 sek. Nu skulle minst 80% av ursprungliga ljusutbytet ha uppnåtts längs assymetrilinjen för halvljuset. Ända upp till 120 km/tim. Smutsa ner? Vad menas med smuts? Alla bilfabriker ställde samma fråga. TSV uppdrog då åt SMS att fastställa en smutsnorm. Den fick beteckningen SMS 2370, jag tror den heter så. Det ingår CMC, cellulosamethyl....bla.....bla...., kolpartiklar med kornstorlek av max. 0.125 my. Samt en lämplig mängd vatten till önskad konsistens. Så nu finns det en svensk standard på smuts eller ”gegga”. Vätskebehållarens volym: Minst 50 rengöringsoperationer. Vindrutespolaren skulle innehålla minst en liter vätska. Tillsammans blev det 8-10 liters behållare, beroende på anordning. Det kunde bli dyrt i längden att fylla med minst 50% spolvätska, varje gång man stannade för att tanka, och det var frost och saltade vägar. Upphängningen av behållaren BMC Maxi.
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=