32
❘
SVENSK SKYTTESPORT
❘
NR 3 2013
FÖRENINGSBESÖK
säkerheten är en viktig grej som man
jobbar med.
– Jag tar röda flaggan och hänger
upp. Det är mitt jobb här kan man
säga. Och så packar vi upp, och bör-
jar skjuta efter att vi satt upp tavlorna,
berättar Max om hur lördagarna här
ser ut.
Meningsfull fritid
Max trivs med skyttet och tycker
bland annat att det är roligt tack vare
av kompisar som också skjuter. Det
har nu gått ungefär ett år sedan han
började med luftgevär, och det har bli-
vit många skytteträningar totalt. Och
får Max bestämma så blir det snart
någon tävling också.
– Jag vill tävla redan nu, men pappa
säger att man måste bli bättre först.
Men jag har redan tatt guld, det räcker
ju!
Oavsett om det blir tävlingar eller
inte tycker pappa, Magnus Svensson,
att skyttet för de unga är ett positivt
inslag i trakten.
– Det är jättebra, så att Max kan ha
en meningsfull fritid. För alla kan inte
passa för idrotter som luktar svett, om
man säger så, säger han.
Även för Lucy Nikolova, och hen-
nes sambo Christofer Haapanen, har
skyttet blivit ett välkommet inslag på
fritiden.
– Skyttet är min hobby och det jag
sysslar med på min fritid. Jag skjuter
alla grenar som de har att erbjuda,
både korthåll och rörligt och kpisten,
säger Lucy och berättar att kpisten är
lite av en favorit, då den är mest tryck
i och svår också.
Paret anslöt sig till föreningen så
fort de fick kännedom om den.
– Jag tror att vi har hållit på ett halv-
år nu. Och det tänkte vi fortsätta med,
definitivt. Vi visste bara inte om att
det fanns tidigare. Vi fick reda på det
genom en av Christofers arbetskam-
rater, och hängde på. Det är jättekul,
absolut. Hade vi vetat om det innan
så hade vi börjat tidigare, säger Lucy.
Handikappanpassat
Förutom att införskaffa det rörliga
målet valde föreningen även att fo-
kusera på annat i sin satsning. Sedan
förra hösten har de en färsk 100-me-
tersskjutvall. Den är dessutom handi-
kappanpassad med en slät och hård
ramp av grus upp till skjutvallen. Rull-
stolsanpassad gång är även anlagd till
korthållsbåset. Någon enstaka person
med funktionshinder har hittills kom-
mit och provat skytte, men resultatet
var sådär.
– Vi hade en man som testade, men
han var skotträdd, så det gick inte, be-
rättar Jan-Erik Lundin.
– Sedan har vi snackat med handi-
kapporganisationer och lagt fram för-
slag om skytte till dem, men aldrig fått
gensvar, fortsätter han.
Värt mödan
Fram till år 2025 har föreningen kon-
trakt med kommunen för banan. Att
verksamheten ska försöka hållas igång
fram till dess är Jan-Erik Lundin och
Ronny Paulander överens om. Käns-
lan är att det är lättare nu, än för bara
något år sedan, tack vare satsningen
som de gjort.
– Det känns jättekul. Hela fören-
ingen har ju liksom växt, det märks.
Vi har ju gått upp i medlemsantal och
det är jättekul att det är på det sättet,
säger ordförande Ronny.
Han gläds personligenmest över att
antalet kpistskyttar ökat, och också att
fler engagerar sig nu jämfört med tidi-
gare och hjälper till inom föreningen.
Satsningen var verkligen mödan värd,
menar han.
– Ja det har det varit. Om vi inte
gjort detta tror jag inte att vi hade ex-
isterat i dag. Alla var trötta, och det
hände ingenting. Nu har det blivit ett
lyft, absolut.
■
➤ ➤
Max Svensson.
Magnus Svensson.
JAKT- OCH
SPORTSKYTTE
