ANUNDSJÖ AKTUELLT NR 3 2026 17 (150–200 personer). Den skulle stå i eviga tider och bli den lilla människans tribut till den store himmelske härskaren och helgas till Santa Anna, jungfru Marias moder. För att dra de tunga stenar allt högre högt upp på murarna byggdes en flera hundra meter lång körramp för hästar. Templet från 1437 står stadigt och än idag ljuder psalmer och gudsord i kyrkorummet. Det vackra vitputsade byggnadsverket med tak av tjärat rundskurnat takspån sträcker sig mot himlen och spiran med vindflöjeln högst upp pekar mot den plats där vi alla ska bo en gång. Prästen på platsen hade redan på 1200 talet byggt en egen liten kyrka också den av sten. Ruinen av den markeras av ett stort svart kors. Det är ingen jätte begraven där får man förklara för frågvisa ungar. Den imponerande handlingskraft och mod kyrkbyggarna visade upp kan spåras århundraden framåt. Anundsjöandans mantra lyder: Ska man få någonting gjort får man själv ta tag och hjälpa till. Renoveringen av dans- och idrottstemplet Olympia bär syn för sägen och skaparna av sagvägsbonaden satte själva igång. Bygget av en ny skola och ett trygghetsboende blev verklighet först sedan lokala grupper hjälpt till. Det rådde kyrkogångsplikt förr. Alla måste vara i kyrkan åtminstone några gånger. Att spana in bygdens pigor, höra det senaste skvallret och från predikstolen få kungörelser från kung och krona var också av högsta intresse. Ta sig en sup i kyrkkrogen och få vetskap om de yttersta tingen också förstås. Att dricka Gustav III :s brännvin ansågs skämtsamt närmast vara en patriotisk handling som höjde försvarsförmågan och stärkte statsfinanserna. Kyrkstugor var ett nödvändigt inslag i forna dagar. För att kunna besöka kyrkan när man bodde långt ifrån behövdes ett ställe att övernatta. Lösningen var kyrkstugor Dessa byggdes av byarnas folk och fylldes till bristningsgränsen de stora kyrkhelgerna De skulle vara igenbommade andra tider men av kyrkvallens 33 stugor mellan två gator blev många med tiden bostäder för samhällets olycksbarn Lillpigans fader, båtsman som förlorat synen i krigstjänst, var ett av fattigjonen på vallen. Så småningom byggdes ett särskilt hus för dessa liksom en skola för de minsta barnen med en antagen åderlåtare som skolmästare. Efter första världskriget höggs stugorna upp till ved men tre stallbodar och kyrkkrogen som ägdes av Norrflärkebönderna räddades till eftervärlden. På Murbergets friluftsmuseum i Härnösand står kulturminnet. Kyrkkrogen passar nu bättre på hembygdsgården i Bredbyn och borde få komma hem och komplettera tiondelsladan. Sedan inlandsisens tunga täcke smält bort höjde sig landet och det har inte avstannat än. 8 mm per år nu, nästan 175 från begynnelsen. Mofjordens två grenar har förvandlats till makligt slingrande åar och silvriga forsar där harr och öring hoppar och slår. Den bördiga sedimentjorden med små sjöar på rad behagade och lockade folk till trakten liksom skyarnas jublande lärkor och dystert drillande storspovar från torv och tuva. De största byarna, Kubbe och Sörflärke med stora hemställen längs en slingrande byväg vid skogskanten skvallrar om en relativt burgen bygd, men i Näs och Bredbyn bodde folkflertalet på 1900-talet kring åarna och runt Anundsjösjön är befolkningen koncentrerad så trots att det bara bor två individer per kvadratkilometer i vår värld är det inte långt mellan glada grannar bland gröna granar. Anundsjöborna är glada att få träffa folk, bjud på kaffe och resonera. I åarna rötades lin, kvarnstenar och turbiner snurrade, sågverk och spånhyvlar slamrade. En hälsosam småföretagaranda kännetecknar bygden. I den höglänta skogsbygden slog sig också människor ned sina bopålar. De många små byarna ligger Insprängda bland granars gröna gardiner nära en sjö. I morgonkvistens ljus trumpetar tranor och upphetsade orrtuppar dansar, bubblar och blåser för henne vid myrens kant. Pärlugglan har poat hela natten och räven har hörts skrika efter en ny. En stressad hjärna mår bra av skogens omfamning och helande miljö. Skogssamer anlade nybyggen liksom invandrande kustbor och finländare men mest byamän från den egna bygden med söner och döttrar som hungrade efter jord. Varje familj hade minst ett halvt dussin ungar, ett dussin vat inte ovanligt fast många dog unga. Befolkningen ökade stadigt. Här var nybyggarland. Mina förfäder kommer från Åte i Själevads församling och en bondpojke och hans käraste vandrade västerut och hamnade i Tjäl för att generationer senare insyna nybyggen i Åsele lappmark. Vid Vojmsjöns och Kultsjöns stränder var de bland de första på plats. Mina barn har slutit cirkeln och
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=