VeteranAktuellt 2-2021

2 . 2021 VETERANAKTUELLT 20 Resan började redan en höstkväll 1980 med att våra kompisar Ingalill och Benny i den lokala MC-klubben kom och hälsade på för en kopp kaffe. Ja, vi heter Benny båda två och dessutom hade vi likadana skinnställ, så vissa brukade kalla oss för "Benny och Benny", inspirerade av TV-kockarna "Verner och Verner". Hur som helst så undrade dem om vi ville hänga med på en Europaresa kommande sommar. Dem hade tidigare kört ned till Monaco, så de hade erfarenhet av bl.a. Autobahn, och det kändes ju tryggt, men jag och Ruth visste att de kunde göra dagsetapper på över 100 mil, och vi visste inte om vi kunde klara detta. Jag sa försiktigt till Ruth, att om det inte går så kan vi ju alltid vända hemåt igen. Vi sa ja, och planeringen kunde börja. Jag och Ruth hade just köpt en spritt ny Honda Gold Wing som vi utrustat tidsenligt med WindJammer-kåpa och Krauser-väskor, och Benny och Ingalill hade redan en Suzuki 1000 med likadan utrustning så maskinmaterialet var inget problem. Men detta var ju före EU:s, mobiltelefonernas och kontokortens tid, så allt måste ju planeras in i minsta detalj för en så lång resa. Kommande lördagskvällar följande vinter så träffades vi och planerade med ett par Pripps Blå som inspiration, och bara detta var ju ett nöje i sej. Benny var duktig på historia och sevärdheter så han fick planera resan, och vi andra medhöll eller avböjde olika destinationer. Vi bestämde att vi skulle köra till Göteborg på 2-3 dagar, ta Färjan mellan Göteborg och Kiel i Tyskland, köra längst Rehn-dalen och besöka ett par medeltida slott, bevittna sevärdheter och köra längst mytomspunna vägsträckor i alperna och sedan vidare genom Österrike och Italien till visumpassagen in i Jugoslavien. Alla länder hade ju olika valutor, så vi var tvungna att beställa lite grann i alla så att vi kunde tanka eller betala camping om bankerna var stängda och resten av reskassan beställde vi i resechecker. Vi ritade in resvägen i kartboken så att vi kunde följa eftersom resan avlöpte. Tänk vad enkelt det är idag med EU-valuta, mobiltelefon, uttagsautomater och GPS. Resan började en fredagseftermiddag i juni efter jobbet. En fantastiskt varm sommarkväll och vi bestämde att köra så länge vi orkade. När vi kom till Mora bestämde vi oss för att övernatta, då hade vi kört 80 mil och det var mitt i natten. Vi hittade ett par lastpallar vid sidan av vägen och på dem rullade vi ut våra sovsäckar och sov under en vacker stjärnklar himmel. Jag brukar påminna Ruth om detta, när vi idag alltid söker ett hotell för övernattning. Dagen efter var vi i Göteborg och väntade på att få borda färjan till Kiel i Tyskland. Vi träffade en trevlig Göteborgare på en parkbänk som påstod sig veta allt om Norrland, han visste nämligen att "myggen är så stora att om man fernissar dom så kan man använda dem som pallar". Vi skrattade gott åt fördomarna, åt en god middag på färjan, och somnade gott för att dagen efter helt plötsligt befinna oss på tyska Autobahn. Vi utnyttjade den fria farten och la oss på en hastighet av 140 km/tim. Detta gjorde att vi snabbt passerade Hamburg och Hannover och kunde svänga in mot Bonn och den vackra Rehn-dalen. Vingårdar och medeltida slott avlöste varandra och från den mytomspunna Loreley-klippan, som vi körde upp till, fick vi en gudomlig vy över dalen. På den här tiden bestod MC-kollektivet mest av ungdomar, vilket gjorde att vi sökte oss till varandra på campingarna. Det var knuttar från England, FrankArtikelförfattaren på sin nya Gold Wing. Promenad i Zell am Zee. Hochalpenstrasse över Gr Ruth och Ingalill p i Novigrad vid Me >>

RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=