1 . 2021 VETERANAKTUELLT 30 Mellan 1949 och -52 blev det tävlingar nästan varje veckoslut. I Gästrikland Runt landade vi på ett stenrös och ett stort hål slogs upp i golvet som var av trä. Severt hade mycket roligt åt att jag måste sitta med benen högt för att inte ”bromsa”. Han hade verkligen farten i blodet. I vintertävlingarna körde han midgetracer. Severts främsta medtävlare var legendariske Sven Bergvägg” Andersson och Nils Gerremo (far till pojkarna i Tandådalen). Vi hade åkt en tävling i Sundsvall på lördagsnatten. På söndagen var det isbanerace i Västerås. Eftersom jag bara skulle ”meka” skötte jag transporten. Efter tävlingen for vi till Stadshotellet för att få i oss lite mat. Men innan den kommit på bordet hade jag somnat. Hovmästaren kom och vi blev utslängda, utan mat. Severt blev så arg att han slog kroken i bordet. Polisutredning och blodprov följde, för man trodde att vi var berusade. Naturligtvis inte. Dagen före Flatenloppet i Stockholm gick Radiobiltävlingen. Kontroll¬angivelserna meddelades på radio varje halvtimme. Eftersom jag hade gått en kurs i stenografi kunde jag pricka in sträckorna snabbare än medtävlarna. Det blev seger för oss. Nästa dag skulle det åkas midget och Citrôen på Flatens Oförglömliga racerfester med ”Kroken” is. På den tiden använde tävlingsbilarna snökedjor med s.k. mas-klo, en uppfinning av Fredrikssons i Smedjebacken. Det var väldigt kallt och det tog emot att ligga under bilen för att få på kedjorna. -Är det inte kallt att ligga på isen nu, hörde jag en röst. Jag var väl lite frusen och sa någonting att ”du måste vara bra dum som frågar något så självklart”. Främlingens svar till mig: – Förlåt så mycket, jag skulle bara vara vänlig... Jag kunde inte låta bli att titta fram. Då fick jag se att det var prins Bertil. Några meter ifrån stod Severt Sundberg och drog på munnen. VW med Porsche-motorer var på modet i början av 50-talet. Givetvis skulle även Severt ha en sådan. Den gjorde ju nära 160 km/tim (med mekaniska bromsar). Men det blev bara två tävlingar. I Silversköldarna i Sala gjorde vi ett 30 meters hopp från en sandås. Oljekylaren lossnade och motorn skar. Ingen vidare bil, den tål ju ingenting, sa Severt. Året innan vann vi samma tävling med en Citrôen. Vid ett vattenfyllt kärr satt Bengt Reander, Hedemora, fast med sin stora Ford. Han vill ha hjälp men Severt ”missförstod” honom och knuffade ner bilen ännu mer. Under tiden sprang jag runt kärret för att se om vi kunde köra förbi bland buskar och stubbar. Det lyckades. Vi var bland de få som kom i mål. Givetvis skyndade vi oss hem innan Bengt R hade kommit. Under en tävling i Skåne gick ryggstödet av på min egen stol. Jag var tvungen att ligga och läsa kartan, till Severts stora förnöjelse. Tonen kunde vara ratt hård mellan oss: – Hur kör du egentligen - kan du inte vända snabbare - om du kunde läsa kartan rätt så behöver jag inte vända osv. Kommentaren på skånevägarna: - Där kan du gärna ligga, för då kan du inte lägga dig i min körning. Under rekryten i Östersund 1951-52 gick Monte Carlo-rallyt och jag fick tyvärr inte permission. Men i samband Ingvar Lundström, kartläsare under 40-50 talet, berättar här några minnen om Severt Sundberg, Kroken kallad... Text och foto: Håkan Nordin.
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=