VETERANAKTUELLT 1 . 2021 Melodin ”Ett hundra mil från dig” spelar för fullt på radion och Olle Jönsson i Lasse Stefanz sjunger för full hals. Och tänk så väl texten stämmer in att han tar en fika i Kramfors om än det inte var på ett nattöppet motell utan hemma hos mina föräldrar efter ett MC-köp förra året. Världen är bra liten och mitt barndoms Kramfors dyker upp i alla möjliga sammanhang. Nu fick jag inte själv chansen att träffa Olle men jag har varit autografjägare i mina yngre år och har ett stolt autografblock att visa upp. Genom barnens uppväxtår har jag försökt locka till ett intresse bland de äldre kändisarna och barnen har ofrivilligt fått lära sig vikten att kunna våra storheter inom svensk nöjesbransch. Lite extra stolt är jag över Jockmocksjockes och Snoddas autografer. Dessa skaffade jag redan i 6-års åldern. Efter det fylldes det på med bla. svänggänget Bröderna Lindqvist, Bosse Larsson, Owe Thörnqvist, Per-Erik Hallin, Lars Roos, Halvar Björk och Harry Brandelius vilket inte heller är fy skam. Ett annat gäng som jag fick möjlighet att träffa och till och med spela ihop med på 80-talet var Giovanni Jackonelli, Gnesta Kalle och Gunnar Arvidsson. Jag var 12 år och gjorde TV debut. Jojo..jag har fått möjlighet att testa det mesta i mina dar. Mina föräldrar gav mig verkligen det bästa förutsättningar tidigt i livet och jag själv har valt att ge denna skatt till kunskapskälla vidare till mina egna barn. Min 22-åriga dotter vittnade om det häromdagen då hon fått briljera över några 60-åringar med att kunna gamla skådespelare och musiker från 50/60-talet. -Mamma, så rätt du hade…det är så himla roligt att kunna allt det gamla som du har lärt mig. Det är viktigt att vi för traditioner vidare till yngre generationer. Om det så är skådespelare, musiker eller bilmärken så är det viktigt att känna till vår historia. & precis sommin farfars konfirmationspräst replikerade på farfar Hilmars beklagan över att ha måsta traggla och lära in verser utantill ur katekesen; – Har den kunskapen varit tung att bära då Jonsson?? Nä kunskap är inte tungt att bära utan ganska kul att plocka fram i oväntade situationer och man är aldrig för gammal att lära sig nya saker. // 29 ”Genom natten på väg hemåt,ifrån midnattssolens land, styr jag färden ner mot Härnösand. Men i Kramfors först en fika på ett nattöppet motell. Hemma är jag sent i morgonkväll.” == Lasse Stefanz == Rapport från glada bil-änkan… TEXT OCH BILD: Kristin Jonsson, Skellefteå Åsa som skrek. Stanna, stanna, stanna! Jag blev lite ”brydd”, drog av gasen och bromsade in. När vi stod stilla tumlade hon av sadeln, slet av sig hjälmen och blängde argt på mig med uppspärrade ögon och sa: ”den här tingesten åker jag inte en enda meter till med!”. Vaddå? Jag stod helt frågande. Vad var problemet? Förklaringen kom omgående. ”Den här tandemen är ju totalt livsfarligt. Hela ramen svajar ju fram och tillbaka helt utan kontroll när det börjar gå fort. Jag fick ingen balans. Det kändes som om vi skulle volta!”. Vobblingstendensen en som jag känt vid mim korta provtur var uppenbarligen skrämmande påtaglig för den som satt baktill på cykeln. Att dessutom, som hon, vara instängd i en integralhjälm med nedfällt visir förhöjde obalanskänslan till det outhärdliga. ”Aldrig mer, aldrig i livet” var beskedet från min äkta hälft. Det blev således vår första och sista tur med ekipaget. Jag förstod först nu varför morfar alltid fick åka ensam med sin tandem. Troligen uppstod samma kontrovers mellan honom och mormor som för mig och Åsa. En tandem ska man således inte åka med, den ska cyklas! Man lär så länge man lever. Den är såld nu… ///
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=