Jag började med några timmars drejande och kortfattade instruktioner hos en keramiker i Näsåker. Jag fick låna en drejskiva av henne under den sommaren och köpte med mig ett par paket stengodslera hem. Första försöken tyckte jag var ganska upplyftande. Sakerna blev skeva, klumpiga och fula men de var ganska lika en skål eller en tafatt mugg. Jag kollade på videor om drejning på Youtube, började följa alla keramiker jag kunde hitta på instagram och började drömma om lera på nätterna. Dock gick det inte bättre och bättre utan senare den sommaren var det helt omöjligt att centrera leran och det är ett grundläggande moment i drejning. Inte centrerat -pannkaka av alltihopa. Jag mätte upp skivan med vattenpass, analyserade varje moment, kollade på ännu fler filmer om centrering och frågade i forum på Facebook. Utan framgång. Oron steg, var jag så dålig plötsligt att det inte skulle kunna gå att öva sig igenom!? Drömmenom krukmakarlivet Nog är det fler än jag som suckat drömskt över tanken att sitta i en verkstad vid en drejskiva och fylla långa hyllor med skålar, fat och muggar. Tänk, leriga händer, ett vackert förkläde i linne och sol som skiner in genom fönstret. Sedan grupper av glada människor som flockas på utflykt till den lilla verkstaden för att köpa unika handgjorda föremål. För två år sedan, efter åratal av spanande på ugnar på blocket, gick min dröm i uppfyllelse och vi kunde göra i ordning en verkstad med drejskiva och brännugn hemma på gården i Kärrsjö. Nu ska jag berätta lite om de här två åren och resan jag gjort från total nybörjare till att faktiskt kunna ha kurser i keramik. RUNTOM. MAGASIN GIDEÄLVDAL 167
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=