NR 4 2013
❘
SVENSK SKYTTESPORT
❘
9
DET BLÅSER LITE
kyligt ute på den
namnlösa 50-metersbanan där Fals-
terbo-Vellinge Skytteförening hål-
ler till under sommarhalvåret. Det är
någon kilometer till bebyggelsen, och
skulle man klättra upp på kulfånget så
ser man Öresund och bron över till
Danmark.
– Vi är väl avskärmade, ligger bra
till, stör ingen. Och det blåser inget
här i jämförelse med andra delar i
Skåne. Banan är väl inbäddad, berät-
tar ordförande Bertil Nilsson.
Det är augusti månad och korthåll
står på kvällens agenda. Bara några
skott hinner dock skjutas innan den
tre år unga elektroniken hänger sig.
För första gången någonsin. Men
snart är problemet löst och skyttet
återupptaget.
– Jag sköt ett så bra skott när de la
av, säger Villiam Eksten med en liten
suck.
Det är onsdagar som är tränings-
kvällen här under sommarhalvåret. En
normal kväll kan här vara mellan fem
till 15 skyttar, i åldern 7 och uppåt.
– Vi skjuter våra 25 skott, och se-
dan väntar korvgrillning och kaffe.
Där har vi våra damer som sköter allt,
säger Bertil Nilsson.
Bertil är ordförande i föreningen,
sedan mer än 10 år tillbaka. Alla år
med en och samma agenda:
– Jag vill göra skytte känt, visa att det
inte är farligt ochmacho, utan en sport
av koncentration, säger han.
Framgångar i korthåll
Längst till höger på skjutvallen står
Marcus Madsen och Andreas Chris-
tensson och tränar. Här råder djup
koncentration stundvis, som följs av
lite snack och skämt emellanåt. Mar-
cus och Andreas är två av föreningens
framgångsrika och satsande juniorer
på korthållsbanan. I flera år har för-
eningen bärgat medaljer på JSM,
såväl individuellt som i lag. Att de
överhuvudtaget kan delta med ett lag
i korthållet är ovanligt. Få föreningar
har tillräckligt med 50-metersskyttar
för att få ihop ett lag, men Falsterbo-
Vellinge har lyckats de senaste åren.
Håkan Christensson är något av en
ungdomsledare i föreningen. Förre
skytten Håkan involverades i fören-
ingen när sonen Johan började skjuta
för några år sedan – något som också
var lite av en start för korthållet att få
fäste hos de unga.
– Johan började tidigt med ställ-
ningsskytte, och då blev det fler och
fler somprovade på. Vi har haft en för-
mån i att de vågat prova. Vi har också
pushat dem till att de tidigt ska prova,
sagt att det inte är så svårt och att man
inte behöver vara stor och stark. Sam-
ma sak gäller i luftgeväret, att man ska
prova stå, berättar Håkan.
Mod och pushning
Håkan berättar att det är få nya skyt-
tar som hittar till korthållet som första
skyttegren. De flesta kommer i stället
från luftgevärsskyttet, men då från en
annan förening, nämligen Vellinge
Sportskytteklubb. Att ungdomarna
har mod att testa något nytt, ser Hå-
kan som en viktig grej.
– Just att de vågar är viktigt, och att
de ser att det inte är omöjligt. Tvingar
dem att prova gör man inte, men de
ser ju upp till de andra. Och det är
ju skoj att år efter år få fram duktiga
skyttar.
Att dra med ungdomar till kort-
hållet och på tävlingar, tycker han är
viktigt.
– Jag har dragit hit många. Och
någon behöver dra med ungdomarna
ut på tävlingarna. Det är inte så att
de åker själva om föräldrarna inte är
intresserade. Men vi har åkt land och
rike runt för att tävla, berättar han.
Övertalning gav resultat
11-årige Villiam Eksten frågar efter
sin blå skyttehandske och får den av
sin pappa. Villiam är yngst på träning-
en denna dag.
– Jag har skjutit snart ett år. Ja, det
är kul. Min pappa ville att jag skulle
börja, säger han.
– Han ville ha något att göra. Lag-
sporter passar inte alla och Villiam
ville inte det. Då tänkte jag luftgevär.
Han testade och det blev bra från
början. Han längtar till träningarna,
och det var ju det man ville, förklarar
pappa Christian Eksten.
Fast för att Villiam skulle ta klivet
in i korthållet krävdes just, precis som
Håkan var inne på, lite övertalning.
–Till första träningen i korthåll ville
han inte ens. Men jag tyckte att han
