16
❘
SVENSK SKYTTESPORT
❘
NR 3 2013
FRÅN JÄGAREXAMEN TILL
TÄVLINGSSKYTTE
Många är det som årligen tar jägarexamen för att få komma ut och jaga. Vissa nöjer sig med
det, men för andra innebär även jägarexamen ett kliv in i sportskyttet. Malin Golve i Alunda tog
jägarexamen i fjol, men är nu också en licensierad sportskytt som har fastnat för sporting. I
sommar har hon skjutit Sverigeduvan, och även jägarförbundets Jägarduvan, för sin förening
Östhammar Jsk.
❚
Berätta om ditt skytte?
– Jag är alldeles rookie. Jag har tränat
aktivt från och med att jag tog jägar-
examen i fjol. Sportingen började jag
med i september samma år. Nu skjuter
jag i alla fall en gång var fjortonde dag,
max en gång i veckan. Under vintern
var det ungefär en gång i månaden.
❚
Varför tog du jägarexamen till
att börja med?
– Jag har alltid varit intresserad av
jakt, men aldrig skjutit. Är uppväxt
med en jagande pappa och har följt
honom sedan fyra års ålder. Jag tycker
om att vara i naturen. Det finns en viss
tjusning i att kunna skjuta ett rådjur,
slakta det och sedan gå hem och laga
till en stek av ett djur somman vet haft
det bra i naturen. Det handlar också
mycket om viltvård. Just nu är det fullt
upp med jakt. Jag har skjutit lite duva
och ska jaga rådjur. Sedan kommer
gåsjakten igång snart.
❚
Hur är det att skjuta lerduvor?
– Att skjuta lerduvor är fantastiskt ro-
ligt. Jag hade aldrig skjutit det förut, så
jag är helt såld på det. Sporting tilltalar
mig för att det är varierande. Fler kas-
tare ökar valmöjligheten på avstånd
och vinklar som gör att det sällan blir
tråkigt. Det är även en realistisk trä-
ning inför jakten.
❚
Varför började du tävla?
– Jag är en tävlingsmänniska. För mig
innebär tävling ett kvitto på vart jag
ligger i min träning, man checkar av.
Sedan är det alltid kul att prestera.
Grejen var också att det gick bra när
jag tog jägarexamen. Efter det var jag
med i en klubbtävling och det gick väl-
digt bra för mig, för att vara nybörjare.
Jag hade inga förväntningar på mig,
för att jag ”kunde ju egentligen inte”.
Det väckte så klart tävlingsinstinkten.
❚
Hur gick det sedan?
– Då blev det många som började dra i
mig, och sa ”gör si och gör så”. Då fick
jag en svacka och jag tappade självför-
troendet. Det gäller att hitta sin egen
grej, att ”det här känns rätt för mig”
och det är svårt när det blir många
som vill hjälpa till. Jag hade tack och
lov insikten ”om jag får tillbaka själv-
förtroendet så går det bra igen.”. Jag
bestämde mig för att rikta in mig på
vad en person sade och inte på vad alla
sade. Det gäller att hitta en bra in-
struktör som man trivs med. Jag hade
turen och hittade en.
❚
Nu har du en hel säsong med skytte
bakom dig. Är du taggad på att tävla
också nästa år?
TEXT & FOTO
JOSEFIN WARG
– Absolut! Jag är ju så himla grön, så
det har varit så mycket med allt. Men
jag är riktigt taggad inför sportingen.
Man kan ju stå och skjuta hur bra som
helst på träning, men sedan kommer
du på tävling och då kommer nerverna
och du blir nervös. Det är samma när
du är ute och jagar. Du sitter inte där
och är kolugn, utan du får en jädra puls
och ett adrenalinpåslag. Att tävla är en
bra övning i att kunna hantera sitt va-
pen och fokusera på det man ska göra
trots nervositet och adrenalin. Själv-
klart vill jag prestera och göra bra ifrån
mig också, men det absolut viktigaste
är att man har roligt och det har jag.
❚
Känner du att det är givande för
jaktskyttet att också skjuta på bana?
– Det är det. Det är jätteviktigt att trä-
na på olika sorters duvor och markmål
på till exempel en jaktstig. Tränar du
inte är risken stor att du skadeskjuter
när du är ute på jakt. Det är jättevik-
tigt att underhålla skyttet. Du kan inte
bara ta jägarexamen, skaffa vapen och
sedan skita i att träna.
❚
Har du något tips till föreningar som
vill få fler som tar jägarexamen att
börja tävlingsskjuta?
– Ja, att anordna fler enkla tävlingar.
Jag har tävlingsdjävulen i mig, vill och
vågar, men även jag har känt att det är
för svårt ibland. Blir det för svårt tap-
par man motivationen och det är inte
roligt. Så lite mer ”rookietävlingar”
skulle jag efterlysa. Att det finns enk-
lare alternativ, för att stärka självför-
troendet och öka motivationen. Det
ska vara roligt och det är inte roligt
om det är för svårt.
❚
Har du något att hälsa till de som
tagit jägarexamen, men inte börjat med
tävlingsskytte?
– Att de absolut måste prova på en
tävling. I alla fall en klubbtävling. Det
ger så mycket. Inte bara erfarenheten
och träningen, utan även gemenska-
pen med människor som faktiskt har
samma intresse som en själv. Vi har
alltid så himla roligt när vi åker ett
gäng tillsammans, även om det inte
alltid går så bra resultatmässigt
.
■
INTERVJU
JAKT- OCH
SPORTSKYTTE
