TIDNINGEN
HOCKEYSTAD
| Nr 1 2014 • SID 08
Arbetet med Hockeystad
är omfattande och ideellt.
Det stöttas av
2004/05 blev Jan Öbergs sjunde
och sista säsong i MODO. Just att
få representera MODO var Öbergs
stora hockeydröm.
När säsongen var över var det fortfarande lockout i NHL.
Det innebar att Öberg fick beskedet att hans kontrakt inte
skulle förlängas.
Istället hamnade han i Malmö och där fick han vara med
om en hel del saker.
– För det första så fick jag en nytändning och dessutom
tror jag att det var oerhört nyttigt för mig som person att
byta miljö. Jag fick ta ett helt annat ansvar som människa
och det var någonting som stärkte mig – vilket också
innebar att jag utvecklades som hockeyspelare, säger
Öberg och fortsätter:
– Lars ”Osten” Bergström var headcoach för Malmö
den säsongen och man kan säga att jag fick hans
förtroende från första stund. När man får förtroende så
ökar också självförtroendet. Man mår så mycket bättre
och automatiskt så kan man då också prestera.
Första säsongen i Malmö slutade med ett stort jubel
när skåningarna avancerade upp i Elitserien igen.
– Det är också någonting man minns med välbehag.
Det är häftigt att stå som segrare i säsongens sista match
och verkligen känna att man har vunnit någonting.
Säsongen därefter blev det inte mycket glädje – eller
många vinster för Öberg och Malmö. Det blev hissen nedåt
i seriesystemet igen.
– Vi fick en tuff start på serien. Vi var med i de
flesta matcherna men det slutade ändå ofta med
uddamålsförlust. Vi hamnade i en ond spiral och lyckades
aldrig vända på det, säger Öberg som gjorde ytterligare
två säsonger i Malmö och där den sista blev också den ett
minne för livet.
– Det var då som ”Babyhawks” blev ett begrepp inom
hockeyn. Malmö hade stora ekonomiska problem och
alla spelare blev fria att lämna klubben. Jag och några till
valde att stanna och vi blev firade som hjältar. Klubben
lyfte in massor av juniorer i truppen och helt plötsligt blev
vi också ett vinnande lag. Juniorerna som kom in gjorde
ett jättejobb, de tog hand om ”skitjobbet”. Publiken hittade
till arenan igen och det tryck som var i säsongsslutet går
inte att beskriva med ord. Jag kommer ihåg en match mot
Almtuna som gick till straffar. Det buande som var när
de skulle slå sina straffar gjorde att man fick rysningar
över hela kroppen. Jag tror faktiskt inte att deras spelare
hade lyckats sätta pucken i nät mot en tom bur. Efter
matcherna så fick vi alltid gå tillbaka in på isen från
omklädningsrummet och det var 11 000 som stod kvar och
ville hylla oss, berättar Öberg.
Efter Malmösejouren var Öberg på jakt efter ett äventyr
utomlands. Men något riktigt lockande bud fick han vänta på.
– Jag gjorde en sejour i Norge men det är inte ett
äventyr på det sättet. Jag lirade också i Allsvenskan med
Tingsryd och Almtuna innan jag vid julen 2011 fick ett bud
från Italien och Cortina. Det nappade jag på och i samband
med det så började jag också läsa en säljutbildning på
distans. Jag kände då att jag var redo att flytta hem. Jag
hade nått en viss punkt i min hockeykarriär, säger Öberg
som efter att ha vunnit mästerskapet med Cortina flyttade
hem till Örnsköldsvik och avslutade sin karriär med två
säsonger i ÖHF.
– Det var en perfekt slutpunkt. Jag knöt ihop säcken. Fick
en inspirerande roll i ÖHF som förutom spel också innebar
att jag fick vara med och bygga upp klubben. Nu efter att
jag lagt av så har jag också fortsatt att få vara med och jag
gillar att vara en del av det som ÖHF nu bygger. Klubben
växer för varje år och gör det på ett bra och smart sätt.
Man tar inte på sig en stor kostym direkt utan tar steg år
för år och det är viktigt. Man märker att ÖHF växer fram
som ett alternativ för många. Alla kan inte ta plats i MODO
och då är det viktigt att det finns någon annan klubb som
gör att killar kan fortsätta hålla sin dröm vid liv, säger
Öberg som själv är ett lysande exempel på att man kan nå
långt i sin karriär trots att man stöter på hinder i unga år.
Sanningen kring Öberg är också att han ännu inte släppt
hockeyspelandet fullt ut.
– Jag har svårt att släppa det. Ambitionerna är borta och
drömmarna har jag nått. Men det är så förbaskat roligt att
spela hockey, sitta i omklädningsrummet och snacka så jag
har gjort några matcher med Ulvö Hockey, avslutar Öberg.
