14 Perfektionister tenderar också att vara överdrivet känsliga för vad andra tycker om dem. Det kallas interpersonell känslighet. Du tror dig veta vad andra tycker om dig, och oftast är slutsatsen att andra människor tycker du är ful, inkompetent och tråkigt. Kort sagt, allt negativt du kan komma på. Det säger sig självt att det inte stämmer. Du får helt enkelt inse att du inte är någon tankeläsare, och att du faktiskt inte har en aning om vad andra tycker om dig. Även om vissa personer skulle tycka du är tråkig, så finns det ju gott om andra människor som tycker du är riktigt rolig! Perfektionism är inte bara av ondo. I många sammanhang måste man vara perfektionist. En gymnast eller simhoppare måste sträva efter det bästa utförandet. Ska vi ut och resa önskar vi nog hellre att piloten är övernitisk än slarvig! Ska vi skriva på lånehandlingarna på banken, finns det en poäng med att lusläsa avtalet. Visst kan du gå på en konsert där musikerna inte är särskilt samspelta, men nog låter det bättre om de övat flitigt. Man brukar härvidlag skilja på ändamålsenligt och perfektionistiskt beteende. Finns det något ändamål med att bete sig som du gör? Om svaret är ja, fortsätt på den inslagna vägen, men om perfektionismen bara leder till egen utmattning och missförstånd med andra människor, så finns det anledning att göra något åt det. Ja, det finns ett ändamål att lusläsa avtal, men att kontrollera om din partner borstat tänderna väcker bara irritation och leder egentligen ingenstans. Vi får också komma ihåg att det inte finns något facit på hur saker och ting ska hanteras. Det finns egentligen inga "rätt sätt" att göra en uppgift, bara mer eller mindre bra. Oftast duger det att du gjort ditt bästa utifrån dina egna förutsättningar. Vad skulle du annars gjort? Det finns negativa sociala konsekvenser av perfektionism. Det kan vara överplanering av, låt oss säga, av en utflykt. Nöjet försvinner om du ska räkna ut alla väder som kan komma; hagel, snö, kastbyar, solsken, och planera hela utflykten efter ett tiotal olika scenarier. Eller släpa med sig halva hemmet "bara för utifall..." Förutom att det är utmattande, missar du att njuta av stunden som den är. Andra problem som kan uppstå är att du har svårt att fatta beslut, vilket också kan vara ångestskapande. Vad du än väljer, känns det som du väljer fel. Eller också skjuter du upp saker för att det känns som det inte ska gå att få det "rätt." Eller också leder perfektionismen till att du inte kan avsluta en uppgift. Det kan vara att aldrig få in den där rapporten till chefen för att den aldrig känns klar. Du kommer aldrig till punkt! Perfektionism är också ett relationsproblem eftersom beteendet drabbar både anhöriga, vänner och kolleger. Det är också ett personligt lidande att inte kunna släppa de höga kraven på sig själv. Det är som att köra genom livet med handbromsen på. Något känns fel, men det är svårt att peka ut vad det handlar om. Som tur är, så kan ingen vara perfektionist på alla områden. Kanske är du ambitiös på jobbet, men när du kommer hem så släpper du kraven. Eller kanske är du helt uppslukad av att spela innebandy perfekt, men när det kommer till att vika lakan så har du inga krav på dig själv alls. Det gäller att upptäcka vilka områden där de höga kraven skapar problem och när de inte spelar någon roll. Den goda nyheten är att det går att göra något åt ett överdrivet perfektionistiskt beteende. Du kan till exempel öva på att leva i ovisshet. Spelar det verkligen någon roll om min partner borstade tänderna i morse? Kan jag leva med att jag inte kontrollerat priset på fläskfilé i alla annonsblad den här veckan? Måste jag ha kontroll på när mina kolleger går hem? Hur skulle det vara att bara släppa tanken? Som i så många andra sammanhang kan man exponera sig för det som känns främmande. Börja med saker som känns nästan okej att "slarva med" och sedan ökar du svårighetsgraden. Om du exempelvis måste vika dina strumpor på exakt rätt sätt, så kan du medvetet försöka vika strumporna "fel" och försöka stå ut med känslan. Till sist känns det inte så farligt om strumplådan är lite stökig. Om du har svårt att sluta i tid så kan det hjälpa att sätta upp en tidsgräns; om du exempelvis alltid håller på med håret för länge, så kan det hjälpa att sätta upp en tidsgräns på, låt oss säga, fem minuter. Sedan får du gå till jobbet hur du än ser ut! I början kan det skapa ångest, men med tiden bör känslan klinga av. Nej, du är inte perfekt, men det är
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=