Åss Emellan – Ångestförbundet I Nummer 3 / 2022 13 ”Räds inte perfektionen — du når den aldrig.” Salvador Dali är (med rätta) skyhöga. Det är ett krav som måste uppfyllas, men när kirurgen på sin fritid plockar svamp i skogen, spelar det ingen roll om det är lite jord under naglarna. Kraven bestäms av situationen. För den som har OCD fungerar inte den här mekanismen, och man kan till exempel tvätta händerna i timtal vare sig det finns någon rimlighet i beteendet eller inte. Tvångssyndrom är i sig inget sällsynt; man beräknar att ungefär 80 procent av alla människor mer eller mindre ägnar sig åt upprepade handlingar; dock utan större konsekvenser för livskvaliteten. Perfektionister blir ofta belönade för sitt beteende; får högre betyg, fler komplimanger, bättre chanser i livet. När de upptäcker att de lönar sig att högprestera, så förstärks känslan av att vilja göra allting "perfekt." Det blir som en spiral av ökade krav som personen till sist tappar kontrollen över. Berömmet blir beroendeframkallande och du vill bara ha mer av andras erkännande, om du så ska prestera ihjäl dig! Vad är problemet med perfektionism? Ett uppenbart problem med perfektionism är att du aldrig blir nöjd med din insats. Kanske startar du aldrig med en uppgift, eller också blir du aldrig klar med den. Lagom duktig är inget alternativ. Allt är svart-vitt. Allt eller inget. Om det inte blir perfekt finns det ingen anledning att ens börja. Om du inte kan spela gitarr som Jimi Hendrix, så finns det ingen idé att ens öva på gitarren. Självklart är det ju helt orimliga krav! Dels för att du jämför dig med världens bästa gitarrist, dels för att du kanske inte har övat lika mycket, eller, ve och fasa, inte har samma talang. Vad säger att det inte duger med att kunna kompa sig själv på kräftskivan? Är inte det bra nog? Perfektionism kan leda till depression, generaliserad ångest, social ångest, överdriven blyghet, tvångssyndrom, ilska, skev kroppsuppfattning, anorexia och bulimi etcetera. Ja, psykisk ohälsa över lag. Det är inte lätt att se hur sakerna hänger ihop, men det är klart att högpresterande personer löper högre risk än andra att "drabbas av" perfektionism. Vad ska du göra åt perfektionismen? Först av allt kan du identifiera känslorna. När inte allting blir perfekt följer känslor av oro, ledsnad, otillräcklighet, ilska och irritation. Hur stark är de här känslorna? Sätt poäng från noll till 100. Då ser du hur starkt känslopåslaget är. Exempelvis om vännen kommer för sent. Hur arg blir du? Blir du rosenrasande på 100 poäng eller är det bara en lätt irritation som landar på två poäng? Hur lätt har du att acceptera att den försenade personen inte är perfekt? Kan du komma ihåg när du själv blev försenad? Gjorde det så mycket? Identifiera dina "allt-eller-inget" situationer. Om du exempelvis är en perfektionist som vill städa ditt hem på ditt sätt, och din familj inte klarar av din höga standard. Vad kan du göra? Ja, kanske nöja sig med att barnen ställer disken på diskbänken, men aldrig lyckas få in den i diskmaskinen. Det är inte perfekt, men "lagom" bra. Eller om du söker den perfekta partnern. Tänk om du skulle nöja dig med en människa med hyggliga förtjänster och fel som går att överse med. Det perfekta förhållandet finns inte, och det svart-vita tänkandet försvårar bara relationen. Det är bättre att se till helheten än till någon bagatell som råkar bli fel. Det är bättre att vara flexibel än att låsa fast sig hur något borde vara. I dina strävanden efter perfektio- nism, händer det att du har en överdriven ansvarskänsla och ett överdrivet kontrollbehov. Det handlar exempelvis om hur andra människor beter sig, klär sig och reagerar; ja till och med pratar! Exempelvis, "min man borde vara lika arg på sin mamma som jag är på min svärmor." Det är såklart omöjligt att styra andra människors känslor och beteenden. Andra har naturligtvis ingen lust att bli tillsagda vad de ska tänka och tycka; särskilt inte om sin egen mamma!
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=