10 och direkt. Det är bara vi vuxna som försöker dölja vårt hånleende eller vårt förakt. Problemet för deprimerade människor är det omvända; det är svårt att känna några känslor alls. Intressant nog lider dessa personer mer av att inte kunna känna glädje än själva nedstämdheten i sig själv. Det är inte bara våra egna känslor vi ska klara av. Andra människor har såklart ett lika rikt inre "känsloliv som vi själva; även om vi faktiskt glömmer bort det ibland! Vi är alla såklart olika, men forskningen har visat, att en person som har god social intuition oftast avläser andra människors känslor kring ögonen. Saknar man den färdigheten så tenderar man försöka läsa av en annan människa kring munnen. Något som vi nog alla upplevt är också, att den som tittar bort ofta inte förstår sig på det sociala spelet. En annan variant är att vi knappt kan läsa av våra egna känslor. Fenomenet kallas alexitymi och innebär en nedsatt förmåga att förstå och uttrycka känslor. Vi kanske tror vi är arga, men i själva verket är vi rädda. Vi kanske tror vi är ledsna, men vi gråter av ilska. Vi kanske misstar oss totalt om vad vi känner. Det blir svårt att känna känslor, eller också har vi slutat känna något alls. Alexitymi är rätt vanligt i kombination med depression, ångest, posttraumatisk stress (PTSD), drogmissbruk och långvarig smärta. Andra är högkänsliga (HSP) och känner mycket mest hela tiden. På gott och ont. Den vetenskapliga termen är "sensorisk bearbetningskänslighet" (SPS). Om dessa högkänsliga personer dessutom har yrken som kräver empati, till exempel sjuksköterska eller polis, så kan känslorna flöda över så att de till sist blir ohanterliga. När vi tvekar inför något nytt och okänt, kallas det ibland för beteendeinhibition. Det här visar sig särskilt vid blyghet. Man liksom stelnar till och kan inte röra sig ur fläcken. Det positiva med blyghet är att det faktiskt kan växa bort. Bara för att du var ett blygt barn, behöver du inte växa upp till en hämmad och stel person. Blyghet är alltså inte ett medfött karaktärsdrag! Det finns ett välkänt uttryck som går så här: "generna laddar geväret, men bara miljön kan trycka på avtryckaren." I det här sammanhanget skulle det väl ungefär betyda att du föds med ditt känsloregister, men det är din miljö och dina erfarenheter som avgör hur du reagerar. Lite arv. Lite miljö. Som alltid. Forskningen visar, att om vi till exempel har ett genetiskt anlag för nervositet, men har turen att växa upp i en lugn familj, så kommer genen aldrig till uttryck. Vi skulle alltså kunna gå ett helt liv med anlag för ångest, men aldrig lida av det! Vi skulle inte ens veta att vi var i riskzonen för oro! Å andra sidan om vi har genen och livet dessutom blir svårt, så samverkar arvet och miljön på ett negativt sätt. Det är inte rättvist, men så ser livet ut. Positiva känslor är bra för den fysiska hälsan. Personer som har positiva känslor löper tre gånger mindre risk att bli förkylda än de som hyser
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=