VeteranAktuellt 4-2020

veteran AKTUELLT nr 4 2020 årgång 54 RAPPORT från glada bil-änkan NMH-PROFIL Torgny Larsson VETERANAKTUELLT ÖNSKAR ALLA LÄSARE GOD JUL & GOTT NYTT ÅR! Foto: Sune Strömberg NMH:S JULPYSSEL MORRISUTFLYKT 92/92 39ǊǊǊ% ǋǇ 0(//67$75))(1 ǈǆǈǆ &+(952/(7 ,03(5,$/ ǉǌ GRACIÖSA GRAZIELLA VAZ (LADA) NATTUGGLAN NORRLANDS MOTORHISTORIKER & SUNDSVALLS MOTORVETERANER

4 . 2020 VETERANAKTUELLT TRYCK & FORM Ågrenshuset Produktion AB, Bjästa ORDFÖRANDEN HAR ORDET Så himla lite som händer med och omkring oss nu för tiden, så känns det som att det är lika bra att lägga ner även den här spalten likväl som så mycket annat i detta Corona-samhälle. Men så besinnar jag mig, vi har ju allas vår Trump. Han har varit aktuell så länge att jag var nära att uttrycka mig ”vår vän”. Det är svårt att ta till sig att ett stadsöverhuvud har sån kunskapsförakt som Trump har. Han tror inte att vetenskapen har koll på klimatet, ifrågasätter klimatförändringarna, växthuseffekten en bluff m.m. Samma sak med Corona som han inte tar på allvar. Innan rösträkningen påbörjats talade han om röstfusk, hyckleriet är gränslöst. Han har en egen syn på sanningen och har satt lögnen i system. Att bedriva politik via Twitter, Nej.! Konstigt nog så röstar i stort sett lika många på Trump sompå Biden, han måste ha något ändå, kan det vara hans yviga gester och höga ljudnivå, knappast sakligheten. Troligtvis blir politiken mer saklig framöver, med risk att bli en aning tråkigare. Coronaviruset är och förblir ett långvarigt problem. Problemet för oss är att vi inte får och kan göra som vi vill, när vi vill, som vi är vana vid. En aning av bortskämdhet lyser igenomproblemet. Hur blir det till jul ska vi inte få träffa hela släkten som förr, nej icke, tänk vad synd om oss om vi måste avstå. Föreningslivet kommer på skam också, fortsätter pandemin på samma vis nästa sommar ja då kanske vi hittar nya grepp eller så tappar vi tempo så att vi får börja om från noll med föreningarna. Vi ska inte måla fan på väggen utan skärpa till oss, framför allt jag som känner av detta, med att tappa tempo. Nu till något mer jordnära! Jag hade röjt en hel del buskar och ris åt en bekant dam, och det skulle köras till tippen. Ringer svärsonen och frågar omhans vagn var ledig, -den står hos systersonen i Domsjö, du har hämtat den där tidigare, ta den, får jag till svar. Ett gatunamn dök upp i mitt huvud, från var förtäljer inte historien, men jag tog det till mig!! Känner inte riktigt igenmig men till slut dyker det upp en vagn i synfältet, den tar jag. Kopplar och åker därifrån, tycker att vagnen var ovanlig smal men tänkte intemer på det. Jag utför uppdraget och lämnar vagnen hemma hos svärsonen. Dagen efter befinner jagmig sjumil från staden i ett NMH/VA uppdrag när han ringer och frågar vad är det för vagn jag har ställt på gården, -det är intemin. – Okay hämta Din vagn och utför det du ska, så ordnar jag upp det hela när jag kommer tillbaka, får han till svar. Båda svärsönerna följdes på deras uppdrag, dom ringde flera gånger och undrade hur det gick, fick nästan en känsla av att dom önskade mig inom lås och bom. Så småningom tillbaka med vagnen; det stod fembilar på gårdsplanen, gruvsamt att knacka på. En medelålders man öppnar, -hej har du saknat din släpvagn, han tittar undrande på mig, ”nej det har jag inte”. -Jag har lånat den ett dygn och nu få du den tillbaka, säger jag och förklarar hur det har gått till. Han köpte förklaringen direkt och när jag sätter mig i bilen säger jag, -nu vet jag ju var din släpvagn bor! -Ja visst, behöver du den flera gånger så varsågod, men lämna gärna tillbaka den!! Allt blev fel, fel gata, fel hus och fel vagn. Trots sämre förutsättningar med alla restriktioner omkring oss så önskar vi varandra en GOD JUL och GOTT ÅR 2021. Håkan ”Högsten” Nordin NÄSTA NUMMER MANUSSTOPP UTKOMMER Nr 1 8/2 4/3 Nr 2 24/5 16/6 Nr 3 18/8 15/9 Nr 4 4/11 15/12 ANNONSERA? Kontakta Fredrik 0660-299963, fredrik.forsberg@agrenshuset.se REDAKTIONELLT MATERIAL Tony Korpenklo Sörängetvägen 12 A 891 41 Örnsköldsvik 072-5929200 veteranaktuellt@gmail .com ANSVARIG UTGIVARE Sture Lundkvist REDAKTIONSKOMMITÉ Håkan Nordin nordin-hakan@hotmail .com 070-3514129 %HQW )ULGKROP bent@fridholm.st 072-5265100 7RQ\ .RUSHQNOR 5HGDNW´U veteranaktuellt@gmail .com 072-5929200 I DETTA NUMMER 6 Tonårsdrömmar 7 92/92 39ǊǊǊ% ǋǇ 9 NMH-profil 10 5(; 62/263((' ǋǈ 14 Guldkorn 15 Sista resan med gänget 2020 15 Mellstaträffen 2020 18 &+(952/(7 ,03(5,$/ ǉǌ 20 Morrisutflykt i coronatider 22 /(9$17( *5$=,(//$ ǉǆǆ ǌǋ 26 VAZ (LADA) 29 NMH:s julpyssel 30 Nattugglan

VETERANAKTUELLT 4 . 2020 3 En mångsidig Skotte Vet ni var slakteriet ”Gården i Långsjön” ligger? Inte, då vill jag berätta att det ligger c:a sju mil norr om Ö-vik inte långt ifrån Trehörningsjö. Blev ni något klokare av den detaljerade beskrivningen? ECORIDER HIPPO Hur som helst så ligger slakteriet där det ligger och där vandrar ett stort antal långhåriga kor vid namn Highland Cattle som är den äldsta registrerade rasen. Både tjurar och kor har horn och rasen är känd för sitt långa hår som håller djuren varma vid kallt och dåligt väder. Dom går där och betar i lugn och ro ovetande om sinframtida utgång. En skotte från Skottland flyttade 2005 till Norrfors, ett par mil norr om Trehörningsjö. Han var från sin hemtrakt bekant med Ecorider-fordonen. Året efter anskaffade han en sådan maskin till Norrfors, hur mycket den användes förtäljer inte historien. Några år senare på en loppis där i Norrfors inhandlade slakteriägaren Janne Johansson maskinen, han såg en tydlig potential i den, att användas hemma på gården. Vad är då detta för typ av fordon; frågan är om det är en tvåhjulig/fyrhjulig/ traktor eller en motorcykel, sanningen är närmast ett terrängfordon som går under benämningen ATV. Den är perfekt för gårdar, små anläggningar, golfbanor och skogsbruk. Eller TEXT & FOTO: Håkan Nordin

4 . 2020 VETERANAKTUELLT 4 bara rolig. Marktrycket är lågt,skadan på marken är lägre än det som människan åstadkommer tack vare 11 tums breda däck. Utveckling och tillverkning sker i Skottland där den används på hedarna för att hålla ordning på och samla in fåren. Nu har Janne inte några hedar eller får men kor på ängen och skog runt omkring. Ecoridern passar utmärkt som transportfordon runt i närområdet. Motorn är en luftkyld diesel på 230cc och 5 hkr, elstart, komplettert med dragstart, vidare lyx sombackväxel, variator med hög och låg växel framåt. Det är en solid och välbyggd maskinmed fjädring bak, ett icke justerbart arrangemang. Fram finns ingen fjädring, vägchocker absorberas av de breda däcken. Trots att toppfarten är 30 km så är det skivbromsar både bak och fram, dragkrok som standard. Vikt 150 kg. Starta motorn, lite knackande dieselljud hörs, som på lite äldre dieselmotorer,lite åt fiskekutterhållet. Trots det så ser Janne jättelycklig ut när han sitter upp och drar iväg på gårdens uppdrag. Hippo betyder flodhäst och betraktar man maskinen som en motorcykel ja då är namnet flodhäst helt rätt. // Skivbromsar både bak och fram. Väl tilltagen fotplatta. Dragkrok med kraftigt fäste. Väl tilltagna däck. Janne Johansson Långsjön lycklig ägare till slakteriet, korna och Ecorider.

VETERANAKTUELLT 4 . 2020 I stället för att påstå det, skulle jag vilja ställa frågan: kunde Ö-vik verkligen vara först i Sverige med en riktig Bensinstation!!! Örnsköldsviks Allehanda, ortstidningen, påstår i en artikel tidigt -80 tal att så var fallet. Efterforskningar tyder på att bensinstationen kom till 1921. Enligt anteckningar på originalfoto i Essos bildarkiv fick bolaget avslag på sina framställningar om att uppföra bensinstationer i Stockholm, Göteborg och Malmö. Myndigheternas negativa inställning grundades på, eldfara och svårigheter ur trafiksynpunkt. Några sådana hinder anfördes inte i Örnsköldsvik, och det ska vara anledningen till att Örnsköldsvik blev först i landet med en särskild byggnad där man kunde tanka sin bil. Bensinstationen stod kvar i många år och Erik Wiborg som arbetade där berättar att bensinbolaget först hade tänkt bygga på den s.k. trekanten mittemot Stadshotellet, men kvadratmeterpriset för tomtmarken,1krona, ansågs för högt, så därför blev det hamnplanen. Vad som talar för att Ö-vik kunde vara tidigt ute med en bensinmack är att Svensk Engelska Mineraloljeaktiebolaget (Shell) förlade 1920 sitt försäljningskontor till Ö-vik och byggde sedan sitt stora upplag med de stora cisterner som försörjt stora delar av Norrland med bensin och oljor under årens lopp. Den första egentliga oljefirman torde vara Lysoljeförvaringsaktiebolaget, som enligt bolagsordningen fanns redan 1887. Enligt annonser i ÖA från 1920 och 1921 var det ett samarbete i Ö-vik mellan Krooks och Lysoljeförvarings AB. I Sveriges första? bensinstation såldes Krooks bensin av märket Pratt men lysolja var länge den dominerade produkten för bolaget. Idag finns inte Shell representerade i Ö-vik, cisternerna rymmer inte olja och bensin som förut, möjligtvis lite av några andra produkter. Allt förändras med tiden. // TEXT: Håkan Nordin Örnsköldsvik hade Sveriges första bensinstation? CADILLAC ELDORADO Gränslös. När man beundrar formen på en Cadillac Eldorado är det inte helt enkelt att se att det var flygindustrin som gav idén till designen. Ändå var det faktiskt flygplanet Lockheed p-58 Lightning som inspirerade Harley Earl, designer hos Bostonbaserade General Motors, och han bestämde sig för att överföra dessa former till bilarnas värld. Harley Earl hade arbetat med att formge ett antal bilmärken inom GM-koncernen, men det var framför allt denna modell från 1950 talet som gick till historien. Eldoradon utvecklades 1953 hos Cadillac som var GM:s prestigemärke, och blev en symbol för USA:s styrka och överflöd. ”Vårt motto är perfektion, och vår främsta princip är noggrannhet” Denna devis gav styrka åt GM:s designcentrum som på intet vis sparade på krutet med Eldorado. Höjdpunkten kom 1959 i och med modellen Biarritz som stoltserademed sina 6,10 meter och ett överflöd av krom och starka färger. Referenserna till flygindustrin, eller till och med rymdindustrin, tog sitt uttryck i stora fenor som baklycktorna var fästade på och enorma avsmalnande bakskärmar som omgav avgasrören, varifrån mullrandet från den enorma V8-motorn på 6,4 liter och 350 hk strömmade ut. Varje liten detalj var enormt genomtänkt på dessa mastodontbilar som hade utrustning och skönhet av aldrig skådat slag. Eldoradon från 1959 var höjdpunkten för en speciell typ av amerikanska bilar som senare lämnade plats åt diskretare och billigare modeller under 1960 talet. Fantasin flödade när Cadillac Eldorado utvecklades, det fanns ett överflöd av elektriska manicker och glittrande kromdetaljer på denna bil som var som ett rullande skepp. Cadillac använde namnen ”Eldorado Seville” och ”Eldorado Biarritz” för att skilja mellan hardtop och konvertibla modeller, båda erbjöds från 1956 till 1960. I och med -60 talets intåg försvann fenorna och bilarna fick en kantigare formgivning, men var fortfarande väldigt stora med kraftfulla motorer. Mot slutet av årtiondet påbörjade man en försiktig övergång till framhjulsdrift. Cadillac BLS en mellanklassmodell för europiska marknaden tillverkades av SAAB i Trollhättan mellan åren 2006-2010 då modellen lades ner och Cadillac drog sig ur europiska marknaden. // TEXT & BILD: Håkan Nordin. VISSTE NI ATT... 5

Julpyssel X Ange tidningsnummer och sidnummer för respektive bild Y Hur många av dessa logotyper finns SAMMANLAGT i alla 3 nummer som utgivits 2020? NMH:s A Nr:................... Sid:..................... Hur bra och noggrant har du läst de 3 nummer av Veteranaktuellt som har utgivits 2020? Här får du en chans att visa dina kunskaper och samtidigt ha chans att vinna en trisslott. B Nr:................... Sid:..................... C Nr:................... Sid:..................... D Nr:................... Sid:..................... E Nr:................... Sid:..................... F .....................st G .....................st Julkryss NMH:s X NMH bildades 1967, i vilken månad? Y Volvo betyder: Jag... Z Vilket land tillverkade Graziella Levante? [ I vilken stad finns handelsområdet Storheden? \ I vilken kommun finns Sandöbron? ] Moderklubbens Ordförandes efternamn? ^ Ett namn som döpt ett Jeepmärke? _ Tråkiga Corona gör att vi lever i en… Svara på frågorna I JULPYSSLET och/eller JULKRYSSET och skicka dina svar, ditt namn, medlemsnummer och adress till info@nmh.se. Det går även bra att skicka denna sida eller anteckna dina svar och posta till Norrlands Motorhistoriker, Skelleftehamnsvägen 146, 932 36 URSVIKEN. Senast 15 januari 2021. Fem trisslotter lottas ut blan de rätta svaren. Mitt lodrätta svar blir: Namn: ....................................................................................................................... Medlemsnummer: ................................................................................................ Adress: ...................................................................................................................... Postadress: ............................................................................................................. 6 X Y Z [ \ ] ^ _

VETERANAKTUELLT 4 . 2020 Körriktningsvisare på bilar var länge ett extratillbehör och därmed sällan direktmonterat på bilen av fabriken. Långt in på 1930-talet var det t.o.m. vanligt att bilarna levererades med endast ett bakljus. Min egen Chevrolet från 1932 var av den beskaffenheten i original. ”Takgöken” 7 92/92 39ǊǊǊ% ǇǏǋǇ När den typen av anordning började bli mer vanlig, så var det körriktningspilar som gällde. Dessa monterades då på var sin sida om fordonet och avsedda att vara synliga både framifrån och bakifrån. Pilarna fanns både som vakum- och eldrivna. Gemensamt med dessa körriktningsvisare var att de var funktionskänsliga och ofta kärvade ihop så att de inte fälldes ut eller att de istället fastnade i utfällt läge. När Volvo PV444 introducerades 1947 fanns körriktningsvisare som standard i form av pilar monterade i bilens B-stolpe. År 1950 kom en uppgraderad Volvomodell kallad PV444B. Bland förändringarna, och kanske den mest spektakulära, var att pilarna nu var ersatta av en kompakt körriktningsvisare placerad mitt på biltaket, av folkhumorn snabbt döpt till ”takgök”. Dess officiella namn var ”Fixlight” och var en patenterad svensk uppfinning av en man vid namn Walter Bengtsson och producerades för Volvo av hans företag Fixfabriken som låg i Majorna i Göteborg. Fixlightenheten var gjuten i aluminium och hade formen av ett T med en bakåtböjd fot. Den tvärgående delen innehöll tre lampor. Den i mitten gav ett fast blågrönt sken. På var sida om denna fanns en blinkningsbar orange lampa. Lampan i mitten skulle göra det lättare för omgivningen att avgöra om bilen var på väg att svänga åt höger eller vänster. Tanken var att denna blinkanordnings höga placering skulle synas bra och därmed vara trafiksäker. TEXT: Bent Fridholm FOTO: Kjell Bengtsson

4 . 2020 VETERANAKTUELLT 8 Uppfinningen blev dock kortlivad. Efter två år i produktion ersattes den på Volvobilarna av sidomonterade blinkers, även dessa tillverkade av Fixfabriken. Att Takgöken fick stryka på foten berodde bland annat på att den inte gick att kombinera med takräcke och att de flesta marknader utanför Sverige inte godkände den. Inför nyåret 1953 blev den till och med förbjuden att monteras på nya bilar i Sverige. Många av de Volvobilar som ursprungligen hade denna typ av takmonterad blinkers försågs senare med sidoblinkers istället. Idag vill gärna PV-entusiaster med de rätta årgångarna återställa till originalutseendet. ”Göken” i sig är faktiskt ett samlarobjekt. Takgöken firar således 70 år 2021. Så gör också Ingvor Forsbergs och Göran Holmstedts Volvo PV444B från 1951. En bil som Ingvor köpte för 42 år sedan av poliskommissarien Henning Forsgren från Sundsvall. Bilen är en ”lågmilare” och helt kvar i sitt ursprungliga skick som när den lämnade Volvofabriken, inklusive sin originalmonterade ”takgök”. Den är aldrig renoverad eller på annat sätt ”förbättrad” mer än att ett nytt avgassystem monterades för några år sedan och att innertaket fixats till. Poliskommissarien var en respektingivande man. Det var han själv som bestämde att Ingvor skulle köpa bilen av honom. Han bodde dessutom alldeles i närheten med fönsterutsikt mot Ingvors hus. Livet ut hade han därmed koll full koll på att Volvon sköttes på rätt sätt av den nye ägaren. Ingvor och Görans goda omvårdnad och årliga service av bilen gjorde heller inte honom besviken. Varje sommar har sedan bilen inköptes, har den rullat helt utan problem på utflykter, veteranrallyn och nöjeskörningar. Även en och annan del långkörning har det blivit. Bilens stora fördel är att den trots sin ålder hänger med så bra i den moderna trafikrytmen berättar Göran nöjt, och Ingvor håller med! //

VETERANAKTUELLT 4 . 2020 9 Torgny Larsson Han föddes 1931 i Älvsbyn, följaktligen fyller han 89 år 2020. Svårt att tro, han är rak i ryggen, klar i tanke ord och gärning. Hans namn är Torgny Larsson. Är man född och uppvuxen i motormetropolen Älvsbyn och lämpligt nyfiken av sig, är det väldigt lätt att halka in på motorsport. Första motorcykeln en Engelsk Dunnelt och därefter motocross någon säsong med en 125cc Apollo sponsrad av Gårdings Järnaffär 1952 gjorde han lumpen i Jönköping, bestämde sig för att köra TT i Hedemora med en Triumph T-100. Kompisar hemifrån packade tält, mc och annan behövlig utrustning och drog ner till tävlingsbanan. Racet slutade olyckligt men ända lyckligt! Under tävlingens gång märkte han på publiken att något var som det inte skulle. Lågor slog upp omkring mc:n, han sänkte farten, såg en nerfart till en 10+ 352),/ liten sjö och körde ner i vattnet- elden släcktes. Vad var det vi sa: klar i tanke ord och gärning. Under några år isbanetävling, rundbana på Torpgärdan och motocross med Triumphen. Ett civilt liv förekom också, verkstadsskola, så småningom yrkeslärare med vidareutbildning vilket slutade med chefskap för alla länets AMU- utbildningar. Första bil med dignitet var en ny MGA-59 som kördes ett antal år till dess att barnen kom till och växte upp. Den såldes, men MG fanns kvar i det undermedvetna, så fram emot 2000- talet blev han med en -58. Ett fint renoveringsobjekt som fortfarande används flitigt sommar som vinter, gärna nercabbat, även vintertid. Med hans försorg har ett antal motorcyklar återuppstått från den oundvikligt eviga vilan, bland annat står i garaget en likadan Triumph 100 som han rönte ett antal framgångar i tävlingssammanhang under femtiotalet. Den är han mäkta stolt över. Tror jag det! Föreningsarbetet har gått som en röd tråd genom livet för den gode Torgny, efter avslutad motorkarriär tog klubbarbetet över, några av grabbarna som han tävlat med och mot, drev Älvsbyns MS vidare i god anda.. NMH har fått ta del av hans tjänster i egenskap av ordförande i Norrbottensektionen i 10-12 års tid. I huvudstyrelsen har han varit vice ordförande i många år och som sådan mycket aktiv. // TEXT & BILD: Håkan Nordin NMH-profil

4 . 2020 VETERANAKTUELLT 10 En patinarenovering 5(; 62/263((' ǇǏǋǈ Varför lägga ner energi på ännu en topprenovering där fordonets originalitet är ett signum? Där ingenting får lämnas åt slumpen och nytillverkade reproduktionsdelar skall undvikas. Den här frågeställningen slog mig när jag hamnade i en totalt obekant situation, nämligen att inte ha hjärta att sätta kniven i lacken på detta fordon och börja skrapa. När det egentligen handlade om att eftersträva fordonets funktion och själ samt nöjet att kunna använda den i originalskick. Det vill säga, en motorcykel som var mekaniskt åtgärdad och trafiksäker men med bibehållen patina? Jag har sedan ett flertal år hållit på med så kallade topprenoveringar som tagit flera år att slutföra, med ett ständigt eftersökande och utbyte av delar, omarbetning av allt möjligt av införskaffat material från när och fjärran av någon mystisk typ och hans moster. Det jag faktiskt inte hade provat på var ”Patinarenovering” Vad nu! Ska jag plötsligt överge mina ideal om renovering? Nej, det hela handlade snarare om att finna skönheten i ett föremåls orenoverade ytliga skick, något som inte kan återspeglas i en renovering utan själ! I min värld handlar en ”Patinarenovering” om att fullständigt plocka ned fordonet, rengöra, smörja in och Rex Solospeed vid hämtning TEXT OCH BILD: Thorbjörn Sandqvist

VETERANAKTUELLT 4 . 2020 byta ut det som fallerar och montera ihop allt. Men utan att vara alltför flummig, vi pratar nu om en ganska vanlig tvåtaktare från 1950-talet som kunde köpas in för en billig peng, men som efter några år totalt försvann ur ägarens intresse, ett öde som tyvärr drabbat många fina motorcyklar. Vad tänker jag gå igenom nu då? Jo, när jag ”tjänstgjorde” som besöksguide på MCV-museet i Umeå en söndag i augusti 2017 kom tre äldre personer in på besök. En av de besökande personerna, en kvinna, berättade att hon ville sälja en gammal motorcykel efter hennes avlidne make! Jag sa att enligt hennes beskrivning var det inte direkt vad jag sökte efter, men att ett besök gärna kunde göras kommande måndag. Jag och hustrun Barbro for dit på måndag som utlovats och vi föll direkt för charmen. En helt orörd svensk motorcykel från 1952 med en enda ägare! Den hade enligt registreringsbeviset köpts in ny av en fabriksarbetare från Abborrträsk utanför Åmsele. Det mest troliga blir om man läser mellan raderna, att titeln var fabricerad, det handlade om en tonårig kille som jobbat i hop pengar och köpt en lätt motorcykel. Den hade efter inköpet använts i fem år och sedan utgjort en slags prydnad och hinder i diverse garage och förråd. Ett parasoll hade fallit över tanken, målarfärg hade stänkt på motorcykeln, bilar hade säkerligen knuffat till den ett flertal gånger vid parkering. Fordonsuppgifter: Rex Solospeed 1952, Villiersmotor 10 D, tvåtakt med vändspolning, effekt 4.5 Hk vid 4000 v/min, slagvolym 125 cc (50x69 mm), vikt 75 kilo, marschfart 60-75 km/h, passagerare får icke medföras. Utrustning: Verktygsväska i läder, bollhorn Pris: 1495 kr Sagt och gjort, köpet blev av och kompisen Per Jonsson fick senare ställa upp vid hämtandet av motorcykeln. Nu visade det sig att kvinnan som sålde motorcykeln och Per var gamla arbetskamrater vilket blev en kul överraskning. När vi kommit tillbaka till garaget inspekterades motorcykeln och vi fick rikta centralstödet för att den skulle kunna stå stadigare. Men att kunna starta motorn var inte möjligt i detta läge då det fattades några detaljer i gasreglaget. Vi upptäckte att framgaffelns gummidamasker hade fallit i bitar och att framgaffeln var sned, troligtvis hade någon slags avkörning eller kollision skett. Vid demontering av cylinder och kolv visade det sig att hålet för kolvbulten var ovalt! Cylindern måste borras ut, vevstaken glappade i höjdled, det märktes att slitaget var stort. En annan överraskning var att det fanns mässing- och stålrullar i vevlagret. Hmmm, var det något slags hopkok eller var det som det skulle vara? Storändans lagerbana i vevstaken hade sprickor vilket skulle innebära att lagerbanan måste borras ut och en ny monteras dit. Jag tog därför med cylinder och kolv till Uffe på Motorslip i Umeå som kontrollerade vad som var bäst att göra. Resultatet blev att borra cylindern och köpa en överdimension av kolv och en ny packningssats. Jag kontaktade Villiersservice i England om delar och frågade om vevstaken och mässingrullar. De svarade att det är mässing-bronsrullar och var original, men att det bästa var att byta ut vevstaken och köpa en ny kolv med kolvringar. Vevstaken skickades därför som utbytesdel till England. Då motor och växellåda hade plockats isär tyckte vi att alla lager skulle bytas ut, då slitaget hade varit så stort. Vid sökande på Ebay kunde jag ropa in en ny lagersats för 395 kr, en lite udda upplevelse att i dagens läge sitta vid datorn och beställa nya 65-åriga delar. Senare på hösten besöktes veteranfordons-marknaden i Falun och jag fick tag på lite Rex-delar, en komplett ny baklykta och en ny lagerkona till bakaxeln. Jag köpte bokstäver och siffror för att göra en skylt med texten REX 1952. Avslutningsvis, före hemfärd från en bitvis regnig marknad, hittades ett par passande gummihandtag och diverse ämnen till bromsbackar. Efter ett tips från några kompisar inköptes två styrväxeldamasker på Biltema i Umeå som ersättning för framgaffelns gummidamasker. När framhjulet med bromsmekanism tagits lös konstaterades att bromsmekanismen var helt intakt och i nyskick! Frambromsen var knappt använd, troligen utifrån förre ägarens körteknik att enbart använda fotbromsen. Bakaxel insmordes med nytt fett och monterades, lager rengjordes och den nya lagerkonan sattes på plats. Nya däck och innerslangar beställdes och levererades från Norscand i Söderhamn. Ett Husqvarna original bollhorn ropades in på Tradera som tidstypiskt skulle sitta på styret. Vid sökande på internet hittades namnet för delen som saknades i gashandtaget. Den kallades för glidsten och var placerad i styrstången inuti gashandtaget. Tydligen var det ganska vanligt på vissa tyska motorcyklar med invändigt gashandtag. Funktionen var Nedplockad motor 11

4 . 2020 VETERANAKTUELLT att gasvajern dras rakt ut i styrets längdriktning för ett distinkt gaspådrag. En ny glidsten beställdes från Tyskland. Framhjulet monterades efter att jag tagit ut och rengjort samt smort in lager. Fixade handbromsvajer och slutförde rengöring av tank, sadel, ljuddämpare och grenrör, samt kontrollerade och skruvade ihop elsystemets få kablar då det inte fanns något bromsljus på den här modellen. Riksarkivet i Härnösand kontaktades och skickade gamla papper på motorcykeln. Nu kunde en ansökan om urprungskontroll skickas in till Transportstyrelsen. Jag kopierade alla registerhandlingar samt tog några kort på Rex och lade i ett kuvert som skickades till Transportstyrelsen, nu var projektet ”Patinarenovering” i gång. Några veckor senare kom det hem två paket, ett från England med delarna från Villiersservice, och ett från Tyskland med den beställda glidstenen. Jag kunde nu lämna in kolven till Motorslip för måttsättning och borrning av cylinder till överdimension +015. Per och jag satte ihop vevpartiet som vi hade fäst i en svarv och med mätklockor kunde vi uppnå tillåten avvikelse på maximalt 0,25 mm. Vi pressade därefter dit alla lager på vevaxlarna. Med varmluftspistol värmdes vevhus och växellåda och vi kunde, efter att ha använt kylspray, trycka in växellådans lager och montera vevpartiet i vevhuset. När alla lager var utbytta sattes kopplingen på plats med en extra bricka vid växelföraren då den var lite för nött. Vi satte in motor och växellåda i ramen och drog fast svänghjulet. Sedan slutfördes montering av cylinder med ny kolv och extra fjäder bakom nedersta kolvringen och slutligen skruvades toppen fast. Äntligen dags för den spännande provstarten Vi ställde in tändning, fyllde på olja och bensin och på tredje kicken startade Rex! Den gick otroligt fint! Vi hade blandat in 5% oljeblandning och tomgången justerades med bränslenålen på styret. Vi upptäckte att strålkastaren hade ett jättebra ljussken! Men vid gaspådrag ploppade lampan till och det fanns ingen belysning! Det visade sig att förre ägaren hade satt in en 15W lampa istället för 30W. Det blev till att söka ersättningslampor helst på 35W fram och 5W bak. Det enda negativa som förhindrade provkörning var att tanken läckte vid bränslekranen. Vi demonterade tanken och tömde ur den och fick löda ihop den när den var torr invändigt. Fram- och baklampor beställdes från Norscand och kunde efter några dagar monteras. Nu kunde jag äntligen fotografera Rex för MHRF försäkringen och provköra runt garaget, vilken skön känsla att se slutet på renoveringen! En godkänd ursprungskontroll kom hem i brevlådan från Transportstyrelsen och tid beställdes för registrerings- och kontrollbesiktning samt vägning hos Opus i Umeå den 23/10 kl 12.00. Registreringsbesiktningen gick bra av Rex förutom att jag inte fick något registreringsnummer! Jag fick åka hem utan utförd kontrollbesiktning, någon hade redan använt mitt ramnummer. Antingen en felavläsning av någon eller så var mitt ramnummer stulet, vem vet! Men när jag hade kommit hem ringde besiktningsmannen från Opus och sa att Rex heter numera YJW974 med vikt 75 kg och totalvikt 155 kg, men att han skulle höra med stationschefen om tid för en ny kontrollbesiktning och återkomma, det handlade om att deras vägyta på stationen måste vara isfri för bromsprovet men om allt gick vägen nu var Rex för alltid besiktningsbefriad. Snö och regn var på väg in sa SMHI och det blev lite pirriga dagar att vänta in om OPUS kunde göra en kontrollbesiktning före vintern eller om de skulle skjuta upp den fram till våren. Den 26/10 kom registreringsskylten med posten och jag använde Transportstyrelsens app och ställde på Rex, och följande text kom fram i appen: ”Fordonet får inte användas förrän det har godkänts vid kontrollbesiktning eller endast vid kortare provkörning." Under tiden jag inväntade svar från Opus hade jag ett föredrag om min ”Patinarenovering” på MCV-museet. Jag bad kompisen Gunnar Lindberg att få låna hans Rex Midget verktygsväska som också användes till Rex Solospeed. Det slutar nog med att själv försöka sy en verktygsväska i läder med nål och tråd då det inte går att hitta någon liknande verktygsväska. Den åttonde november fick jag tyvärr slutligt nej från Opus om kontrollbesiktning! Jag tog en chansning och kollade med besiktningsföretaget Dekra på Ersboda i Umeå och de hade en ledig tid samma dag 12.40, vilken jag bokade och betalade i förskott. Jag körde dit och besiktningsmannen gick ut, kollade bromssträckan och sa att det skulle gå bra. Allt gick bra med besiktningen förutom att jag plötsligt inte hade något baklyDelar från Villiersservice. Justering av vevparti 12

VETERANAKTUELLT 4 . 2020 Registreringsbesiktning och godkänd besiktning. se! Men skam den som ger sig, jag vred fram och tillbaka på ljusknappen och allt fungerade igen. Tydligen var det lite glapp i kontakten, men efter godkänd besiktning kunde jag nöjd få lagligt köra hem Rex. Nu var projektet i land vilket kändes skönt men det visade sig att Rex körteknik verkligen tog tid att lära sig. Det handlade om hur den känsliga bränslenålen på styret skulle användas. Bränslemängden kunde justeras i förgasaren under färd, vilket gav oanade svackor och formtoppar i motoreffekt, men motorn gick bättre och bättre ju fler mil som kördes. Det visade sig att man inte fick gasa för snabbt för då sackade motorn in, eller ligga på växel tre och sega sig uppför backarna. Om man i stället la i växel två varvade motorn fint och det gick att hålla jämn fart. Rex har en skön körställning och bra väghållning, lämplig hastighet är kring 60 km/h och bara puttra fram. Men efter några veckor började Rex upplevas lite svagare när motorn hade blivit varm. Cylinder och topp togs lös och jag upptäckte att kolven var liksom ”tilltufsad” kanske var cylindern för trångt borrad! Jag for med kolv och cylinder till Uffe på Motorslip, och han sa att det inte var något fel på cylindern och slipade ned slitaget på kolven, felet var heller inte för trångt borrad cylinder. Uffe menade att det var Villiers lösning med en extra fjäder innanför nedre kolvringen, vilket gjorde att den kolvringen trängdes ut för mycket. Det blev alltså för trångt i cylindern när värmen steg efter en stunds körning. Vi monterade tillbaka den slipade kolven i cylindern utan extra fjäder innanför nedre kolvringen och nu fungerade allt igen. Den saknade verktygsväskan i läder färdigställdes i april 2018 och lite senare på våren ropades en original backspegel från 1950-talet in på Tradera. Nu var äntligen vår Rex Solospeed komplett. När inkörningen var ”klar” efter 600 km körning säsongen 2018 planades toppen 1 mm och det märktes en stor skillnad i snabbhet, styrka och toppfart. Nu var det en pigg 125 cc motorcykel och hela bränslenålens reglage kunde användas, ca 4.5 hk skulle motorn ge i normala fall men nu kändes det som närmare 5-6 hk. Rex inköptes 21/8 och besiktigades 8/11, ett mycket kort tidsperspektiv, att under 80 dagar hinna åtgärda och kunna ta ett fordon i bruk. Utan hjälp av kompisar och diverse tillfälligheter att finna delar hade det inte gått att genomföra. Men man får heller inte glömma bort de fasta kostnader det finns med att ta en gammal lätt motorcykel i bruk. Kostnad för ursprungskontroll, vägning, registrerings- och kontrollbesiktning samt nummerskylt hamnade 2017 på 3500 kr. Sammantaget var det en riktigt kul grej att ha provat på ”Patinarenovering” och behållit fordonets unika utseende och endast vidtagit åtgärder ur motor- och trafiksäkerhetssynpunkt. // Lyckselerundan . 13

4 . 2020 VETERANAKTUELLT 14 GULDKORN från NMH:s bildarkiv . Peugeot 202 1947. Denna ovanliga Peugeot renoverades i början på 1970-talet av Elving Löfstedt i Skellefteå. Den finns sedan många år hos Ådalens Veteranbilsmuseum. La Salle 1937. Bilden från målgången av ett vintrigt Alterrundan vid Folkets Hus i Norrfjärden. Ulf Nyberg har ägt den i hela 55 år och äger den fortfarande. Plymouth Sedan 1931. Denna fina Plyma har gått i Norrbotten i många år men finns numera i Skåne. TEXT & BILD: Sture Lundkvist.

VETERANAKTUELLT 4 . 2020 Lördag 26 september, en sista utflykt med gänget kändes nödvändig, året har ju inte inneburet allt för många aktiviteter i NMH:s regi. Resa till Trehörningsjö innebar sju mils körning norrut. Väderlekstjänsten lovade regn, klockan 12.00. Duggregnet resan upp räknades inte, väderlekstjänsten missade med tolv minuter. Resans mål var Kerstins Udde, en gammal camping-och konferensanläggning. Med gammal menas inte gammal och gisten utan åldersstigen, välbehållen och fräsch. Femton fordon med trettiofyra tappra medlemmar slöt upp på Bilprovningens parkering. Några kände inte för att bli blöta och hade Sista resan med gänget 2020 15 klokt nog kommit ihåg paraplyn. Andra utan paraply stod som man brukar vid duggregn med uppdragna axlar som ett slags skydd. Väl framme bjöds det på varmkorv, flera stycken, kaffe med gott hembakat bröd. Vi gjorde vårt bästa för att vara trevliga med varandra. Tycker att vi lyckades väl med detta, trots att samtalen lätt gled in på den Coronatråkiga sommaren. Innan uppbrottet meddelade Anders Johansson och sambon Lena Backteg att, den som var intresserad kunde besöka deras fantastiska museum några kvarter bort. I två våningar har dom samlat hur mycket prylar som helst, verkligen sevärt. Anders har sitt ursprung i dessa trakter men de båda har varit bosatta i Köping i många år, men nu har dom besinnat sig och kommer inom kort att bosätta sig i centralorten Ö-vik. Alla var nöjda och belåtna, hemresan gick i individuellt tecken. // TEXT & FOTO: Håkan Nordin EVENEMANG Ädel Adel. Det hårda kepsgänget består av Viktor och Einar Härdin samt Dan Olovsson. Bosse Avander får symbolisera sällskapets goda aptit. "Högsten" i sektionen Olle Wahlstedt förärade sonen Ville och sambon Anna årets sista utflykt.

4 . 2020 VETERANAKTUELLT EVENEMANG Under vintern 2019-2020 bestämde vi ( jag och två kompisar) oss för att åka på Mellstaträffen i Borlänge 2020. Den kallas även för Mopedernas Woodstock och i år skulle den fira 20 år. Det skulle bli första gången för oss. Vi bokade camping fr.o.m. torsdag t.o.m. söndag. Nu blev den inställd p.g.a. Covid 19, men jag såg på facebook att det var en hel del som ändå skulle åka dit. Mina kompisar beslutade att inte fara, men jag bestämde mig för att ändå åka. Jag snickrade ihop en ställning för mopeden, som sedan monterades fram på draget till husvagnen. Det var ju tänkt att jag skulle dra husvagnen och en av kompisarna skulle ta alla mopeder, på sin lastbil. På torsdagsmorgonen drog jag iväg och var framme i Mellsta vid 17-tiden. Efter att jag ställt upp husvagnen och satt upp förtältet, så gick jag och pratade med de närmaste grannarna. Jag fick då 0HOOVWDWU¢ƻHQ som blev inställd reda på att de skulle ta en tur på fredag förmiddag, som jag även fick följa med på. Fredag morgon klockan 10 begav vi oss iväg, för att möta upp ett annat gäng. Tillsammans blev vi nu 24 st. Färden gick från början på cykelbanor i tätorten, sedan vidare på mindre vägar som var asfalterade, krokiga och kuperade. Helt fantastiska att åka moped på. Vi besökte bl.a. Museet på Dössberget och åt en lunch på en Pizzeria. Vi återvände till campingen vid 17-tiden efter en körning på 11 mil. På lördagsmorgonen blev det en ny tur vid 10-tiden. Denna gång blev vi bara 5 st. Vi var 6 st. från början men 1 st. vände efter ca 1 mil p.g.a. ryggvärk. Vi körde i ett lugnare tempo denna gång. Vägarna är underbara att köra på och slingrar sig efter Dalälven. Vi gjorde många små stopp bl.a. vid Torsångs café. Lunchbyffé åt vi på Stabergs krog. Ett glass-stopp blev det också vid Café Slussvaktarn. Efter det gick färden vidare bl.a. på en gruscykelväg längs efter sjön Runn. Vi återvände till campingen vid 17-tiden efter en körning på 8,4 mil. På söndag var det dags att packa ihop allt och bege sig hemåt ca: 50 mil. Självklart blir det en resa tillbaka nästa år, även om Mellstaträffen blir inställt igen. // Stannat för att besöka Dössbergets museum TEXT & FOTO: Einar Härdin

Stannat för att laga en moped Frän Sachs. Dags att åka från Bonäset (Ö-vik). Min (Einars) moped. 17 VETERANAKTUELLT 4 . 2020 Några mopeder på campingen.

4 . 2020 VETERANAKTUELLT Ambjörns Chevrolet Imperial Chevrolet Imperial, en fyrdörrars Cabriolet från 1936 låter pampigt, inte bara låter, det är en pampig bil. Byggd i Belgien i endast 125 exemplar. Inte många av oss kan tänka sig att gräva fram ram och andra väsentliga delar flera decimeter under marknivån och sedan göra en bil av detta. Ambjörn Holmgren i Lycksele kunde tänka sig det, så han köpte bilen i delar av Kent Hortlund i Tavelsjö, året var 1986. Ett antal resor med släpvagn behövdes för att frakta hem ”vraket”; inte mycket satt ihop, det mesta låg vid sidan om, fragment av karossen. Under sex års tid embarkerade Ambjörn garaget gissar jag, sex år för att från fragment skapa en skönhet med mycket nytillverkning av delar är i mitt tycke en kort tid. 18 Trettiotalsbilar innehöll en hel del trä eller rättare sagt mycket trä. Träram på insidan dörrarna, sätena var uppbyggda med trästomme kort sagt mycket som kunde ruttna upp under årens lopp. På Ambjörns fynd-bil förekom mängder av trä, endast fragment kvarstod, då kom det väl tillpass att han är utbildad möbelsnickare. Rödbok är träslaget som använts. Att han också är skolad silversmed borgar för noggrannhet, som är behövligt om resultatet ska bli något utöver det vanliga. Den här Chevroleten kommer ursprungligen från Stockholmstrakten, via Uppsala därefter norrut till Skellefteåtrakten där den blev liggande i delar lite här och där. Någon direkt vetenskaplig kartläggning är inte gjord, men klart är att Kent Hortlund är både affärsman och genuint intresserad av gammalt origi- &+(952/(7 ,03(5,$/ ǇǏǉǌ nal. Det som för oss är ”skrot” ser han potential i och vet att Ambjörn är att lita på i renoveringssammanhang. Då går det som i det här fallet, det återuppstår ett extremt fint fordon av fragment. Som sagt var, bilen är byggd i Belgien av Gläser, för mig och de flesta läsare okänt namn men är visst ett namn som borgar för kvalitet. TEXT & BILD: Håkan Nordin Lite data: Chevrolet Imperial 1936 fyrdörrars 5 personers Cabriolet rak 6 cylindrig motor på 3,39 l motor 89 hk. Förutom denna Chevrolet Imperial -36 har Ambjörn renoverat en Ford Cab.-37 till nyskick och kronan på verket är den Cadillac Limousin -34 som blev beskriven i VA nr 4 2019. Vi låter bilderna tala för sig själva. Här i gräset ligger en ram grunden till bilbygget. Motorn som går bra men startar ej. Fram eller bakdel svårt att säga. Grunden är lagd. Ribborna i grillen, nytillverkning i rostfritt av guldsmeden Ambjörn. Glas till baklampan hittades av en händelse på enmarknad på slutet -80 talet. OBS glas inte plast sånt duger inte. Ta bort navkapseln-bakom den tjuvades även på -30 talet

VETERANAKTUELLT 4 . 2020 19 1992 besiktades och försäkrades Cheven och 1996 fick kungen och Silvia den stora äran att bli skjutsad runt i Lycksele i den, när staden fyllde 50 år, med en uppsnofsad Ambjörn bakom ratten. // Som sagt var en hel del trä sommöbelsnickaren fixar. Golvläggning utförd. Nu börjar bilen ta form. Klassisk ekerratt och instrument. Färdig bil uti sommarhagen. ett lås för reservhjulet-det Motorrummet lika fint om inte finare än 1936. Veva ner rutan då fälls rutramarna för att inte störa när man kör nercabbat. Finess. Pejdlingstång med knopp-extra tillbehör förr- nytillverkad av Ambjörn.

20 4 . 2020 VETERANAKTUELLT Inget är sig likt denna sommar 2020. Motorhistoriska dagen och Damrallyt blev inställda så vad göra? Jo, man hittar på en alldeles egen utflykt på hemmaplan för att både se sig omkring och synas ute på vägarna med ett annorlunda fordon. Fredag den 12 juni startar vi en planerad heldagsutflykt två mil söder om Sundsvall med att korsa Ljungan och lämna kyrkoruinen belägen vid södra brofästet. Bränsletanken ska fyllas till brädden för nu ska det åkas långt i nästan väglöst land. Vid macken har man byggt en skalenlig modell av vattentornet från Svartvik, sågverksepokens vagga. Första stoppet blir bara efter några kilometer i Majskansen. Här fanns en kvarn fram till 1900-talets början men grävarbeten 1904-1908 sänkte vattennivån i sjön Öjen och kvarnens dagar var förbi. IOGT tog över kvarnhuset och tog strid för nykterhet mot alkohol och det gav namnet skans. Maj betyder sankmark så här tittar vi ut över den. Gamla tiders E4 hette Norrstigen och den passerade just här. En milsten från 1800-talet och det gamla brovalvet skulle säkert kunna berätta ett och annat som har passerat här! Vi åker vidare på slingrande fin asfalt nära strandlinjen längs sjön Öjen och stannar nästa gång i Baggböle. Här restes en minnessten 1988 som tack från Norge. Norge ockuperades av Tyskland 9 april 1940 och man bjöd motstånd under ett par månader men gav upp. I hemlighet fick man bygga upp ett antal träningsläger i Sverige och Baggböle var ett sådant ställe. Som mest fanns här 1000 norska soldater under åren 19431945. Stekpanna förknippar man med matlagning, men här är det namnet på ortens badplats som blir vårt tredje stopp. Vattnet är redan ljummet, det är långgrunt och ligger i en södersluttning. Färden fortsätter söderut och nu är det smal grusväg och täta skogar under en lång sträcka. Vi befinner oss i gränstrakterna mellan Medelpad och Hälsingland. Vi kommer fram i Gnarp och åker nu västerut. Snart passerar vi skylten om Gränsfors Bruk. Där smider man yxor, knivar och allehanda eggverktyg i världsklass. Vi har besökt det tidigare och åker vidare den här gången mot Bergsjö. Från en tidigare resa hade jag sett en liten grå bil på en gårdsplan och tänkte att detta borde undersökas närmare den här gången. Vi svängar upp och knackar på och får en trevlig pratstund med ägaren. Jo, visst var det en Morris och 0RUULVXWƴ\NW i coronatider Två Morrisar. EVENEMANG TEXT & FOTO: Ingrid Westlund

VETERANAKTUELLT 4 . 2020 21 den är lika grå som min och de skulle kunna vara syskon. Vi parkerar bredvid varandra och tar en ”selfie”. Min Morris är från -54 och hans är från -57. Tankar hade funnits om att delta i sommarträffen i Järvsö när den nu var på hans hemmaplan, men som det mesta den här sommaren blev det inställt. Besöket var uppskattat från båda håll och vi åkte vidare ner mot ett fint ställe i Bergsjö för att återigen ta fram den välfyllda fika/ lunchkorgen. Vi åker vidare mot Hassela och där vid kyrkan låg en affär. Vi smög oss in och köpte en glass. Första delen av vägen var fin asfalt med lagom bredd men ganska snart blev kvalitén sämre och smalare. Här är vi återigen i djupa skogarnas land mellan Hälsingland och Medelpad. Jag var tacksam över att inte behöva möta ett större fordon för då hade inte vägen räckt till trots min lilla bil. Som av en händelse ser vi en sjö och en iordningställd fiskebrygga för rörelsehindrade och där sätter vi oss och njuter av vacker natur. Tiden står liksom stilla och tystnaden skulle vara total om inte min tinnitus gjorde sig påmind. En stig verkar gå runt sjön men det får undersökas en annan gång. Resan går vidare mot Norrhassel och nu färdas vi norrut på en fin asfaltväg igen. Ett stycke vacker landsbygd som ligger som en idyll för ögat. Vi svängar ner mot Björkudden och där är det lika vackert som namnet säger. Fikakorgen åker fram igen. En vanlig midsommar lär det vara byns samlingsplats och löva behöver man minsann inte göra, för det ansvarar naturen själv för. Efter cirka två mil styr vi upp på Attmars hembygdsgård och tittar ut över sjön Marmen. Här blir det sista stoppet innan hemfärd via vackra Viforsbron som byggdes 1922 och fortfarande är i bruk. Nu är vi tillbaka på norra sidan om Ljungan och tar vägen genom Nolby. Där påminns vi om gamla tider med Burestenen, gravhögar och en kyrkoruin från 1100-1200-talet. Tillbaka där vi startade efter en härlig heldagsutflykt på betryggande avstånd från omvärldens virusattacker. Vädret var passande för en bil utan AC. Inga säkerhetsbälten eller airbag, inga nackstöd och stolar som enbart sitter fast i framkant men ändå kändes det tryggt att åka i denna lilla bil. Sittkomforten överraskar och man kliver ur mjuk i kroppen. Det blev totalt 15-18 mil och inga tillbud. Det blev trots allt en resa med många historiska inslag, så en variant på Motorhistoriska dagen kan man lugnt kalla det. // Viforsbron (skannat från ST 2020-09-06). Baggböle och minnessten från lägret. Majbron, Majskansen Majskansen. Morris Minor -54.

Levante Graziella tillverkas på Rimorchi Auto-fabriken i Padua, Italien. Vagnen importerades till Danmark under åren 1965 till 1967 av Importör: A / S Autro, Odense. Priset var då 8 500 DKK. Namnet Levante ändrades 1973 till Lander. Graziellan har 25 mm tjockt vägg med dubbelskal av glasfiber med polyuretanskum däremellan. Taket kan höjas fram, där det finns ett kök med handfat, rinnande vatten och gasolbrännare, dessutom garderob. Husvagnen är 3 m och en total längd 3,8 m och 1,76 m bred. Höjden med stängt tak är 1,9 m utvändigt. Den totala vikten är 400 kg så den är väldigt behändig. När taket är stängt är höjden från golv till tak ca. 168 cm invändigt. Man kan naturligtvis tycka att det är ologiskt att förstöra husvagnens fina isolering genom att sätta in ett tälttyg nästan hela vägen mellan vägg och tak, men är nödvändigt om man vill ha lite takhöjd. Å andra sidan ger den utmärkt ventilation, genom själva tältväven. Tyvärr har det inte funnits någon möjlighet att jämföra temperaturmätningar i frostigt väder, men den ska ju användas på sommaren. // /(9$17( *5$=,(//$ ǉǆǆ ǇǏǌǋ 4 . 2020 VETERANAKTUELLT 22 Sommarbild på hur det mysigt det kan vara! Graciösa GraziellaTEXT OCH FOTO: Magnus Selin

VETERANAKTUELLT 4 . 2020 23 ÖVERSTA RADEN: Kök! Tittar man uppåt på bilden så ser man att taket är öppet och tältduken syns! Här kan man bädda upp för 2st och ev något barn! Bordet kan man även ta ut och sätta fast på vagnens högra sida om det nu är en solig dag! OVAN: Vy på köket med rinnande vatten och gasolspis! Många vill ju gärna ta sig en stödbensöl/grogg, men med denna konstruktion så kommer man inte att ens hinna öppna ölen eller blanda groggen föränn stödbenen är nere. En besvikelse för dom som gillar att ta sig något efter ett hårt arbete med stödbenen, men ett hurra rop från Glada bilänkan att nu kan man hjälpa till med ”annat”. TILL HÖGER: Lätt att transportera längre sträckor! Påväg hemåt efter köp av vagnen

4 . 2020 VETERANAKTUELLT 24 Karl-Olof Hallman hade ett trevligt reportage i Kvällsstunden vecka 46 i fjol om att elbilen inte är någon nyhet utan i grunden en gammal uppfinning. Han skriver om teknik från Thomas Edison och amerikanska utgångspunkter om de elbilar som byggdes i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet med batterier som utgjorde 50 procent av fordonens totala vikt. I Europa pågick parallellt ungefär samma utveckling med Ferdinand Porsche som det stora geniet. Redan till Världsutställningen i Paris 1900 kunde han som anställd hos Jakob Lohner visa en helt unik fyrhjulsdriven elbil. Ferdinand Porsche föddes 1871 i en plåtslagarfamilj Maffersdorf i Österrike i en trakt som i dag tillhör Tjeckien och dog 1951 i Stuttgart. Han hade ingen direkt utbildning. Pappan krävde att han skulle ta över plåtslageriet och raserade sonens elektriska experiment. Men pappan lyckades inte stoppa den begåvade ynglingen. Ferdinand Porsche fick 1898 anställning hos firman Lohners som tillverkade hästdragna vagnar. Ferdinand insåg att hästarna som dragkraft var på väg att försvinna och tillsammans med ägaren konstruerade de en bil med elmotorer i framhjulsnaven. Problemet var räckvidden. Dessutom fanns inte laddningsström överallt. Det löste man med en bensinmotor som drev en generator och därmed var strömförsörjningen löst. Världens första elhybrid var född. Ferdinand Porsche sökte sig till Wien och som 18-åring fick han jobb hos Bela Egger helt utan teknisk utbildning. Han lyckades smyga in längst bak i föreläsningssalarna på Tekniska universitetet. Han lärde sig mycket jämsides med sitt arbete i verkstaden. Efter fem år fick han arbete som bilkonstruktör och testförare hos Jacob Lohner och redan på Världsutställningen i Paris 1900 kunde han stolt visa upp sin första bilkonstruktion. Han var då 25 år och bilen var en världssensation med fyra navmonterade elmotorer. Varken kugghjul eller drivstänger behövdes. En tävlingsversion planerades med för den tiden häpnadsväckande farten 59 km per timme. Konstruktionen var så genialisk att amerikanarna beställde ritningarna när de konstruerade sin elbil för färderna på månens yta. Ferdinand Porsche konstruerade också en rent framhjulsdriven version med elmotorer i framhjulsnaven. Men en vacker dag sa han till sina chefer att den framtida lösningen var bensinmotorer och inte eldriften. Under 1900-talet första år var uthållighetstest för bilarna den stora utmaningen. Prins Henrik av Preussen sponsrade ett lopp genom trakter som i dag är Tyskland, Polen, Ungern och Österrike. Till den tävlingen byggde Ferdinand Porsche en strömlinjeformad bil med 95 hästars motor åt Austro-Daimler. Det var en revolutionerande konstruktion med en fyrcylindrig motor med överliggande kamaxlar och med fem ventiler per cylinder, en för insprutning och fyra för avgaserna. Under första världskriget tvingades Ferdinand Porsche att arbeta för krigsindustrin. Han var totalt ointresserad av politik. Under mellankrigstiden konstruerade han VW-bubblan som är en av världens mest sålda bilar med introduktion 1938. Hans lika tekniskt begåvade son Ferry hade också, påhejad av sin far, sportbilen Porsche 356 färdig för tillverkning men kriget kom emellan. Tillverkningen av den modellen kom inte igång förrän 1948 i ett nedlagt sågverk i Gmünd i Österrike i ett av andra världskriget sönderbombat Europa. De allra förPorsche - först med elhybriden Den här bilden tog jag 2011 hos min barndomsgranne i Nordmaling med den då 88-årige Roland Eriksson på traktorn. Det är en Porsche Junior som han köpte ny 1960 och som då fortfarande gjorde tjänst på gården efter 51 år. Bilen är min egen Porsche 356 från 1965. TEXT & BILD: Sven Lindblom

Made with FlippingBook

RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=