VETERANAKTUELLT 4 . 2019 33 Mitt mek-bås ligger i källaren under huset, så min fru har förbjudit mej att provstarta här eftersom det då luktar avgaser i hela huset. Jag måste alltså invänta våren när snön töat bort och lite värme infunnit sej. Då kan jag flytta några andra hojar som står i vägen och rulla ut renoveringsobjektet i vårsolen. I april förra året var jag så där, vid provstartsögonblicket, som alltid är lika spännande. Hon hade inte varit startad på över 35 år, så hjärtat bultade lite extra. Detta är min första brittiska renovering, så jag har ingen erfarenhet av hur dom brukar bete sej, jag har heller aldrig provkört någon, så allt var alltså nytt för mej. Jag hade försäkrat mej om att jag hade gnista så jag flödade förgasarna, vred på tändnyckeln och kickade för kung och fosterland....men inget hände. Efter 10 st. kickar var jag helt slut. Med en matchvikt på drygt 70 pannor och en brittisk parallell-twin på 850 cc så är det ingen lätt match. Min måg Linus kom förbi och jag undrade om han kunde försöka knuffa igång mej, men hon var fortfarande lika tyst. Av princip så mekar jag inte på sommaren, så jag beslutade mej för att rulla tillbaka henne i garaget och istället köra med dom motorcyklar som jag har klara. I mitten av sommaren däremot så kände jag att jag behövde lite mera info, inför felsökningen jag skulle göra kommande vinter. Jag började tänka på att vägen upp till våran slalombacke Bocksliden hade blivit nyasfalterad, och här hade jag ju minst en kilometersträcka och en fallhöjd på ett par hundra meter på mej att provstarta. Min fru skakade på huvudet när jag lastade min Norton på släpvagnen, men hon brukar ändå alltid ställa upp på mina tokiga infall. Jag lastade av på toppen och började rulla med Ruth körandes efter med bilen. Hon filmade med telefonen om det skulle bli någon reaktion. Efter hundratalet meter small det som ett gevärsskott och efter ett tag small det igen. Jag stannade och Ruth kom ut ur bilen medan hon skrattade så att tårarna rann nedför kinderna "hahaha, kolla vilka rökpuffar!" Jag tittade i telefonen och kunde då se att det kom grå rök från båda piporna vid gevärsskotten. Jag var nu ganska säker på att tändningen stod fel. Resten av sommaren blev ju den bästa i mannaminne, så Norton fick stå garaget och invänta vintern medan jag hade fantastiska turer på mina andra hojar. Strax före jul hade jag äntligen möjlighet att ta mej an problemet och kunde då konstatera att jag vridit tändpunkten ett halvt varv fel, vilket innebar att hon tände när kolvarna var längst ner. Jag åtgärdade problemet och kände att jag var tvungen att provkicka trots att hon stod i mek-båset. Pang pang lät det och jag kickade igen. Nu lät det vrooom ur dom öppna kondämparna och båda mina öron small igen. Min fru som hade ett av våra små barnbarn på besök, kom springande nerför trappan, helt säker på att värmepannan hade exploderat....och Loke fyllde blöjorna!! Jag visste nu att hon startade och fick invänta våren 2019, alltså nu i våras. Jag hade noggrant justerat förgasarna enligt instruktionsboken och i april var det så dags igen. Hon startade nu ganska lätt men gick dåligt vid gaspådrag, jag finjusterade luftskruvarna men med mycket liten förändring. På internet hade jag läst att vid sommartemperatur behövdes ingen choke för att starta en Commando, utan det räckte med att flöda förgasarna, därför hade jag slackat chokevajern och trodde då att den var inaktiverad....men på engelskt maner är det ju naturligtvis tvärt om. Nu spände jag vajern och drog åt friktionsreglaget, samt justerade tillbaka förgasarna till ursprungsläget. Äntligen startade hon lätt och svarade bra när jag vred på rullen.... men vad var det för svart jag kunde se i ögonvrån.... olja sprutade från toppen....h-e....vad hade nu hänt? När pulsen lagt sej och jag lugnat ner mej kunde jag konstatera att en slang upp till vipparmarna hade brustit. Nu är slangen utbytt, hon är besiktigad och allt är finjusterat. Innan sommaren var över hade jag kört närmare 100 mil med min vackra brittiska madam, och jag längtar varje dag till nästa sommar. // Toppen av Bocksliden. Nystartad och utrullad i vårsolen.
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=