VeteranAktuellt 3-2021

veteran AKTUELLT nr 3 2021 årgång 55 RAPPORT från glada bil-änkan NMH-PROFIL Sunde Strömberg MOPEDRALLYT BLÅRÖKEN &,752(1 ' 683(5 ǇǏǍǆ NOSTALGIBESÖK AV VESPOR )25' 9ǎ '( /8;( ǇǏǉǈ STADSRUNDAN I LYCKSELE 1255/$1'6 02725+,6725,.(5 & 681'69$//6 027259(7(5$1(5 Messerschmitt i Skorped Norrlandscustom – till jänkebilarnas tjänst

3 . 2021 VETERANAKTUELLT 75<&. )250 JUHQVKXVHW 3URGXNWLRQ $% %M¢VWD ORDFÖRANDEN HAR ORDET Vedklyvning har säkert många i läsekretsen praktiserat, jag menar med en liten behändig eldriven klyv, inte yxa. De utför ett bra jobb på lättsamt sätt. Det som kan trilskas är den fördömdade vedklabben. Åtta av tio går bra men de två som trilskas kan knäcka vem som helst mentalt. Tro mig, jag har praktiserat vedklyvning i mitten av augusti. Arbetet utfördes i norra änden av Sverige, i Grönfjäll, i yngsta dotterns fjällstuga. Nu är min fundering om träden däruppe har något fel, senväxt eller något annat fenomen. Vissa klabbar delade inte sig själva helt, här måste yxan hjälpa till, nävret på en del björkar var segt som skinn, yxan igen, ju mer den användes ju mer ökade olycksrisken. Fuktig luft, regnskurar gjorde vedklabben blöt, handskarna likaså och blött yxskaft bäddade för att min vänstra tumme var i vägen för yxan, blodvite uppstod och en liten skinnbit avlägsnade sig från tummen. Ni vet hur det kan blöda ymnigt från fingerspetsarna, så även i detta fall. Omplåstring och konvalescent under kvällen, fit för fight nästa dag då small det som ett bösskott när en klabb gick isär, en bit femmeter från klyven den andra träffade överarmen på mig, så innan kvällen var armen blå. Trots att vi lever i ett fredligt land, lever vi farligt. Tyck inte synd ommig, det gör bäst själv!! Vi kan väl hjälpas åt att i stället tycka synd omHaitis innevånare som i all sin fattigdom blev drabbad av en kraftig jordbävning en lördag och måndagen efter en orkan som ödelade det mesta; tvåtusen tvåhundra döda,12000 skadade och ett par hundratusen hemlösa. Afghanistans innevånare är också ett folk som får utstå en hel del. En justerad tumme är ändå en baggis eller hur. Trots allt bedrövligt som händer, sommaren i Sverige var skön, lite lagom, sol, regn, hetta, svalka, gick man ut på farstukvisten klockan sju på morgonen så brände solen ordentligt på hjässan, visserligen hårfritt där uppe men ändå, så tidigt på morgonen. Nu när vi kan röra oss lite friare ute i samhället, har några sektioner snabbt ökat aktiviteter ute i det fria. En träff med fika, kanske hålls avstånden någorlunda, viktigt att vi träffas och inte tappar kontakten med varandra. NMH:s årsmöte avhölls i Skellefteå den 7 augusti inför ett 15 tal medlemmar. En sak som jag funderar över är, hur jag ska klara av allt snackande och ältande ombudget hit och dit, det är trots allt ett år kvar till valet, svårt att avskärma sig från allt i media. En fin höst med lyckad bär- och svampplockning samt ett lycka till med älgjakten alla jägare. Håkan Nordin 167$ 1800(5 0$18667233 87.200(5 Nr 4 8/11 15/12 $UWLNODU VRP LQNRPPHU ()7(5 PDQXVVWRSS SXEOLFHUDV L Q¢VWD QXPPHU $11216(5$" .RQWDNWD )UHGULN fredrik.forsberg@agrenshuset.se 5('$.7,21(//7 0$7(5,$/ 7RQ\ .RUSHQNOR 6´U¢QJHWY¢JHQ $ UQVN´OGVYLN veteranaktuellt@gmail .com $169$5,* 87*,9$5( 6WXUH /XQGNYLVW 5('$.7,216.200,7 +£NDQ 1RUGLQ QRUGLQ KDNDQ#KRWPDLO FRP %HQW )ULGKROP bent@fridholm.st 7RQ\ .RUSHQNOR 5HGDNW´U veteranaktuellt@gmail .com , '(77$ 1800(5 7 6WDGVUXQGDQ L /\FNVHOH 8 0RSHGUDOO\W %O£U´NHQ 11 5'49$51$ ǇǏǋǇ 0 ǈǎ Ǉǈǆ && 12 Norrlands Custom – till jänkebilarnas tjänst 14 *XOGNRUQ 15 &,752(1 ' 683(5 ǇǏǍǆ 16 )25' 9ǎ '( /8;( ǇǏǉǈ 18 1DWLRQDOGDJ UQVWU£N 6ROVNHQ 19 1+0 SURILOHQ 20 Sommarens aktiviteter L 6NHOOHIWH£ 23 +21'$ 683(5 &8% 24 %8**< 27 1RVWDOJLEHV´N DY 9HVSRU 28 Fordonsdagen 29 5DSSRUW IU£Q JODGD ¢QNDQ 30 8SSVWLJQD F\NODU XU KDYHW 33 .´S V¢OM

0HVVHUVFKPLWW L 6NRUSHG Vilket vädersträck man än vänder sig mot, så träffar man samlare i stort och smått. Mötte en försynt gentleman på bilprovningen våren -21 som besiktade en Messerschmitt. Bilen var ju högst intressant, då det ju är en speciell skapelse, så jag tog hans telefonnummer. Senare ringde jag upp honom, jodå visst har jag flera maskiner bland annat ett antal motorcyklar, kom och titta. 3 Åkte till Skorped, c;a 6-7 mil väster om Ö-vik för att hälsa på ägaren till Messerschmitten, Erik Westman som är ganska nybliven pensionär. Han har haft och har en elfirma där han eftersom trappar ner verksamheten för att bli riktig pensionär. Den äldsta skapelsen i samlingen är en BMW motorcykel från 1948 som köptes ny 1951 av Eriks far. Bilcentralen i Ö-vik sålde den till en handlare i Skorped som i sin tur levererade den till Eriks far, finns som synes kvar på gården i hyfsat skick. Som pensionär kan det bli en renovering om tiden räcker till, men VETERANAKTUELLT 3 . 2021 TEXT & FOTO: Håkan Nordin Messerschmitt 1955 i fint bruksskick. >>

3 . 2021 VETERANAKTUELLT 4 den brukar ju vara knapp som pensionär. 2015 blev suget stort, en Messerschmitt skulle vara läckert att vara ägare till och smyga omkring på vägarna runt Skorped. Av en ogrundad anledning dök det upp i Göteborg ett fynd, en orenoverad Messerschmitt i bruksskick av årsmodell -55. En översyn med lite små-fix för att blidka Bilprovningen gjordes, anmärkning uteblev. Med en Sach tvåtaktsmotor, 200cc och 10 hk är det ingen racer, mer en glidare. Tro det eller inte men den är utrustad med back, inte backväxel med spak som vanligt är, mycket fiffigare. Vrid startnyckeln till höger, motorn startar och går åt rätt håll, stanna motorn och vrid nyckeln till vänster, motorn startar men går baklänges, backa på till det tar stopp. Enkelt. Sen 2003 har Erik varit ägare till en vit jättefin BMW R-69 årsmodell -66 som härstammar från Skellefteå. Original var det en 500cc motor men det ansågs väl klent med sidovagn och passagerare, någon bytte klokt nog till en 750cc motor. Används nu och då, bjuder in hustrun i vagnen av märket Steib och åker kanske till Sollefteå eller Ö-vik för shopping, går bra för bak i vagnen finns ganska stort lastutrymme. En fint renoverad BSA M-20 Arme har funnits i familjen Westmans ägor i elva år, kommer från Stockholmstrakten och har nu till slut acklimatiserat sig i Norrland. Arme står för att armen i England beslagtog alla BSA-maskiner under kriget, de som var kvar efter krigsslutet återlämnades till civil handel. En översyn maskinellt gjordes och vissa lackades om i originalfärg. Eriks maskin har originalfärg, en jättefin cykel, en fyrtakts encylindrig motor med endast 10 hk, det räcker länge. Till syvende och sist äger familjen Westman en Morris Minor -61 en mellanblå liten pärla, jättefin i lacken, med gangsterkeps. Växellådan var körd utan olja, inte så lämpligt, den byttes mot en bättre begagnad, i övrigt inget gjort åtgärdat. Lämplig för söndagsutflykter. // Erik demonstrerar konststycket att slå sig ner i sittbrunnen. Lyft stolen uppåt-bakåt. Tråckla i benen, sänk stolen. Nästa problem är att komma upp. >>

VETERANAKTUELLT 3 . 2021 5 Erik demonstrerar det stora lastutrymmet på vagnen. BMW R-69 med en stor och rejäl Steib vagn. BSA M-20 1944 10 hk, ingen racer men jättefin. Jättefin Morris Minor -61 948 cc 37 hk en glidarbil. Enkel inredning, inga onödiga knappar på instrumentbrädan.

6 Messerschmitt Kabinenroller återuppstår. Nytillverkning av den klassiska bilmodellen startar i spanska Malaga. Detta har nått mig från väl underrättade källor. Den tvåsitsiga mikrobilen Messerschmitt Kabinroller, där passageraren sitter bakom föraren, tillverkades i över 50000 exemplar mellan åren 1953 och 1964. Men sagan tog inte slut där. Nu skrivs ett nytt kapitel, i och med att reservdelsleverantören Messerschmitt-Werke meddelar att man kommer att starta en nyproduktion av modellen. Tillverkning sker i Spanska Malaga. Kraften kommer allt jämt från en encylindrig 125cc fyrtakts bensinmotor som driver bakhjulet genom en steglös CVT-låda men man kan också välja en elmotor på 6,7 hästkrafter som ger en räckvidd på åtta mil. Oavsett motor toppar nya Kabinroller cirka 90 kilometer i timmen. Priset börjar på omkring 110 000 kronor för den bensidrivna modellen, medan den eldrivna varianten kostar runt 130000 kronor. // Håkan Nordin .ODVVLVN PLNURELO £WHUXSSVW£U A-Fordar har rullat av bandet sedan produktionsstarten 1927. Det sista fordonet av modellen tillverkades 1931, Lägg då till T-Forden 1908-1927 med 15 milj. tillverkade. Säg något annat än att Henry Ford var en produktiv herre. 4 320 446

VETERANAKTUELLT 3 . 2021 På National- och tillika Motorhistoriskadagen den 6 juni, så anordnade Lycksele-sektionen ett veteranrally runt våran vackra stad. Det var vårt första evenemang sedan Coronakaoset utbröt för nästan ett och ett halvt år sedan, och många hade nog längtat efter detta. Många hade ju blivit vaccinerade och smittspridningen i Lycksele var låg, så det kändes lämpligt att återuppta gemenskapen… men naturligtvis enligt de restriktioner som gällde. Sommaren visade sig ifrån sin bästa sida och solen lyste från en klarblå himmel. Vi startade och gick i mål på vårt hembygdsområde Gammplatsen, som vi fick ha för oss själva, eftersom det traditionella Nationaldagsfirandet var inställt. Vi körde härs och tvärs genom stan och visade upp oss, samtidigt som vi svarade på kluriga frågor vid de 10 kontrollerna. Det enda jag själv var säker på redan efter 5 kontroller var att jag inte skulle segra, men huvudsaken är ju inte att vinna, utan att kämpa väl. Evenemanget var gratis denna första gång efter pandemin, och vid målgång så bjöd Lyckselesektionen alla på kaffe med macka och sommarbakelse. Segrare för dagen blev Patrik Isaksson, 2:a blev familjen Tossman och 3:e platsen gick till familjen Wallin. // Stadsrundan i LyckseleTEXT & FOTO: Benny Holmgren, Lycksele-sektionen 7 EVENEMANG

Den som möjligen befarat dålig uppslutning på grund av det osäkra vädret hade underskattat entusiasmen hos Ö-vikstraktens mopedister. Vi var 24 st. som ställde upp i skinn och regnkläder. Det var en hel del nya ansikten detta år; bl.a. två tjejer från Nordmaling, som fick ett tröstpris för long distance. Rallyt inleddes med att vi fick svara på utslagsfrågan, där man skulle gissa hur många plastgem det var i en plastpåse, genom att endast titta på påsen men inte röra den. Första svängen gick i samhället Moliden, där vi även passerade Börje och Gittans hus. Första stoppet blev vid Alnöholmen, där vi fick svara på fyra frågor. När det blev dags att fortsätta började det att regna - och det var inte en liten skur heller. Det formligen vräkte ner! För egen del så blev regnets seger över min skinnjacka ett bevis på att jag underskattat mängden regn som skulle falla. Floden från hjälmen nerför nacken gjorde det ju inte heller skönare. När det blev dags att svänga av asfaltsvägen och in på en grusväg, så bestämdes det att korta ner bansträckningen för att undvika grusvägen, en justering på grund av vädret. Vi fortsatte vidare på asfaltsvägen fram till nästa stopp, för att svara på de övriga åtta 0RSHGUDOO\W %O£U´NHQTEXT OCH FOTO: Einar Härdin Lördagen den 14 augusti var det dags för det tolfte blåröksrallyt och som vanligt var det Börje Näsman som lagt bansträckningen. Rallyt körs alltid den andra lördagen i augusti, så lägg det på minnet, eller skriv in det i din almanacka. Detta år såg väderutsikten inte lovande ut. Under blåröksrallyts historia har det aldrig tidigare regnat, så vi hoppades att även detta år slippa det. Start och målgång för rallyt var traditionsenligt förlagt till Rättargården i Moliden. Moliden är ett mindre samhälle med Höga kusten som granne. Orten ligger naturskönt vid Mo-älvens strand och har en anrik historia. Här startade Mo-och Domsjö sin framgångsrika industri. På Rättargården finns, förutommöjlighet till fika, en loppis och ett MoDo- museum att besöka. 8 3 . 2021 VETERANAKTUELLT Framför kyrkan i Moliden. (9(1(0$1*

frågorna. Nu hade det äntligen slutat att regna. Vid detta stopp fick den som ville även detta år prova topphastigheten på sitt fordon, något som mättes med en radarpistol. Och precis som i fjol så avslöjas inga hastigheter eller namn på förarna, annat än till fordonsägarna. Nu gick färden tillbaka till Rättargården, där det vankades hamburgare innan prisutdelningen skulle ske. Patina priset gick till Roger Norlins Puch Dakota. Best in show gick till Peter ”Fedar” Johanssons Zundapp KS50, som renoverats i vintras. 1:a pris gick till Olle Wahlstedt. 2:a pris gick till Viktor Härdin Dyrvold. 3:e pris gick till Mikael Persson. Det delades även ut tröstpriser i form av paraplyn. Ordspråket det finns inget dåligt väder, bara dåliga klädet, är vi nog många som kan avfärda med ett enda ord: Skitsnack. // 9 VETERANAKTUELLT 3 . 2021 Kjell Söderbergs fina hemmabygge. Från vänster: 3:e pris Mikael Persson, 1:a pris Olle Wahlstedt och 2:a pris Viktor Härdin Dyrvold. Best in show Peter ”Fedar” Johansson. Patinapriset till Roger Norlin.

3 . 2021 VETERANAKTUELLT 10 I vila oppa lon i 21 år. Tidigare ägaren Sven Nordström, Änget, Husum. I solsken för första på åratal. Draganordningen till cykelkärran då tvättkorgen skulle köras till tvättinrättningen. HUSQVARNA skall det vara.

VETERANAKTUELLT 3 . 2021 11 Text och bild: Sune Strömberg 0RUEURU 6YHQV gamla Rödqvarna 5'49$51$ ǇǏǋǇ 0 ǈǎ Ǉǈǆ && Efter den gångna vintern och vårens iordningställande av våra två flickors 15 års moped Puch Montana tidigt 1980-tal, blev det ett merbehov av två hjul i det annars så 4-hjuls dominerande villagaraget. Morbror Julles gamla, den duger så gott” skulle Stig-Helmer ha sagt. Faktum är att det är min morbror Svens gamla Rödqvarna, en MC jag växt upp med. Den har alltid funnits där, stod alltid lutad mot arbetsbänken nere i källaren, som barn när släkten firade julafton där passade man på att hoppa upp på den och lekte Ove Fundin eller Torsten Hallman en stund. Ibland hade morbrodern haft en utryckning för MoDos industri/samhälles brandkårstjänst och då luktade det ny körd 120 cc i hela källaren, en minnes lukt som finns kvar någonstans längst bak i bakhuvudet. Hur den hamnat hos mig! är genom Kjell Strandbergs Godmersta försorg, vi pratades vid under millenium firandet på Husum Gården, där Kjell berättade att han hade något som jag hellre skulle ägt. – Vad kunde det då vara för något? ”Jo, Sven Nordströms gamla Rödqvarna, visst är ni släkt på något vis”? Jodå, svarade jag, det är en morbror till mig. Sagt och gjort det blev ägarbyte och Kjell hade vänligheten att leverera hojen till Brännland. Motorcykeln stod kvar i garaget ett tag, kördes genom byn i ca 2 kilometer till uppställningsplatsen på en loge där den nu förvarats till juli 2021. Nu när den är avdammad och klar för en översyn på det funktionella planet och slutligen en reg.besiktning. Det får bli en Sunerenovering på denna tvåhjuling i tvåtakt också. Det återstår att se om jag blir en ”knutte på knarr”, det blir i alla fall roligt att pyssla om en släkt klenod, som morbrodern köpte begagnad 1956 i trakterna av Lögdeå/Aspeå (AC-län), min pappa skjutsade dit honom i vår IFA. Hem tillbaka till Husum fick morbrodern träna in sig på att köra lätt Motorcykel på 120cc. // Nytvättad – uppstarten kan börja.

3 . 2021 VETERANAKTUELLT 12 1952 föddes ett gossebarn på Ö-viks BB. Med åren, ganska snart visade det sig att han utvecklade ett ovanligt affärssinne. Sune döptes han till. Lars Sune Christer Eklund började sin karriär som lagerarbetare på Törnerfälts Bil, som sålde Saab. Han fick snabbt ett grundmurat rykte om sig att vara en siffermänniska utöver det vanliga. På den tiden var Saab och Chrysler involverade, han fattade tycke för jänkare och med chefens samtycke sålde han jänkare på fritiden. De flesta köptes in i Sverige, en del importerades. Reservdelar inhandlades av Norrlands Custom som var etablerat i Ö-vik sen 1971. – Jag blev snart en stor kund där, eftersom mina bilaffärer gick bra, säger Sune. Öppettiderna var endast några timmar i veckan vilket var irriterande, affärsmannen i Sune vaknade till, såg potentialen,” jag köper stället”, året var 1975. Uppbyggnaden av Norrlands Custom innebar några år efter köpet en resa till Kalifornien, där sökte han upp företag som kunde detta med reservdelar till amerikanska bilar. Under fem sex år sålde han bilar samtidigt som Norrlands Custom expanderade, sedan tog det slut med bilförsäljningen tiden räckte inte till. Inköpsresan fick ett speciellt upplägg, vid varje företagsbesök köpte Sune minst ett exemplar av i stort sett varenda artikel i butiken. På så sätt kunde han läsa sig till var företagen gjorde sina inköp. Kan dem så kan jag, resonerade han, att köpa direkt från tillverkare. Fiffigt tänkt, nära industrispionage, eller? Delar för 30 000 dollar köptes (1,5 milj. mätt med dagens konsumentprisindex), mycket pengar, men det gav många snabba och bra kontakter. Företaget växte, lagret större och större, mer och mer trångt i lokalerna därav flytt och byte till större lokaler några gånger. 1990 blev nuvarande lokal till salu några kilometer utanför stadskärnan. Året efter inflyttning och senare en vinkelutbyggnad och en påbyggd våning. Norrlands Custom disponerar idag ungefär 4000 m2 lageryta som behövs för ca: 45 000 artiklar. Minst 30 000 ordrar om året plockas, bestående av motordelar, broms-, bränsle-och chassidelar m.m av 10 ansvarskännandeanställda. För att det inte ska bli brist i lagret kommer det leveranser flera gånger i veckan från USA. Norrlands Custom – till jänkebilarnas tjänst TEXT & FOTO: Håkan Nordin Långa korridorer med massor av hyllor behövs för slitdelar till Chev. Ford, Buick Olds. Pontiac mfl.

VETERANAKTUELLT 3 . 2021 13 Ett grundmurat ryckte som en pålitlig och snabb leverantör byggdes upp, en medveten strategi, snabba leveranser från ett välfyllt lager. Posten och Bussgods hämtar gods två gånger om dagen och i stort sett alla ordrar som kommer in före klockan två på eftermiddagen skickas samma dag. Kunnig och engagerad personal är ett måste säger Sune, det mesta säljs på postorder, beställning på nätet är 50% lika mycket beställs via telefon, kunden vill få goda råd och fundera om än det ena och det andra, här kommer den kompetenta personalen in i bilden. Efter trettiotvå år, 2007, firman gick jättebra och fastighetsaffärerna tog mer tid beslutade Sune att sälja Norrlands Custom. En noggrann utvald köpare visade sig bli en besvikelse, två år senare var konkursen ett faktum. Ett av Sunes få misstag. – Vad var att göra, jo köpa tillbaka firman och jobba upp den på nytt. Företaget var fruktansvärt nedkört. De förste åtta månaderna som nygammal ägare av Norrlands Custom köpte jag artiklar för 11 miljoner kronor. Massor av varor saknades i lagret och eftersom välfyllda lager och snabba leveranser var ett signum tidigare fanns inget annat alternativ än att fylla på lagret. Jag sköter alla inköp och all prissättning själv, vi har 45 000 artiklar i lager, jag kan nästan alla artikelnummer säger Sune. Framtiden ser väl ganska ljus ut, svensken har en del pengar, gillar jänkare och sköter om dem enligt Sune. Coronaåren 2020-21 måste räknas bort från den ljusa framtiden. En viss herr Trumps politiska beslut och pandemin har skapat enorma leveransstörningar. Flera företag som förr levererade order till 95% kommer idag upp till 4045 % med mycket längre leveranstider. För allas väl och ve får vi hoppas på en snabb ändring i världsordningen säger Sune. Sune är en verklig doldis, det är inte mycket skrivit om honom och hans affärer. Det har sin förklaring, ”jag är inte mycket för att synas, ligger gärna lågt” säger han. Upplysningsvis, som en liten bisats, äger familjen Eklund fastighetsbolaget Nordek med 1000 lägenheter samt 68 000 m2 lokaler och butiksytor. Lite som i förbifarten. // Pampigt bygg med 4000 m2 lageryta som rymmer 45000 artiklar. Jimmy Backström serverar Tom Blomström från Wasa i den lilla butiken, 12 m2. Peter Näslunds huvudsakliga uppgift är ordermottagning, efter 23 år kan han jobbet. Order packas och skickas samma dag, ca 30 000 ordrar per år. Jimmy Bäckström till vänster verkställer. Lars Erik Söderström en av fem ordermottagare som hanterar 120 till 200 samtal dagligen.

3 . 2021 VETERANAKTUELLT 1144 *8/'.251 från NMH:s bildarkiv 3 . 2021 VETERANAKTUEL T Volvo PV Cab 1962. På bilden ser vi dåvarande ägaren Göran Lindström med hustru. Bilen finns numera I Strängnäs. En tidig Volvo PV under renovering av Bo Lindström i Luleå. Och vad jag vet så har han kvar den fortfarande. Riley Saloon 1947. Ägs sedan många år av Ingvar Karlsson från Gamla Falmark Skellefteå. Tidigare ägare var Bertil Burman.

Vår nyblivne medlem, Martin Börgegren bosatt i Drömme- Sidensjö 3-4 mil väster om Ö-vik har investerat i en Citroen D Super, även kallad ”Paddan”. Sådant bör uppmärksammas i vår eminenta tidning med några rader. Fyndet hämtades upp från Linköping under maj månad -21 och genast insåg han det nödvändiga i ett medlemskap i NMH. Förnuftig kille. Här kommer en liten påminnelse om Citroens förträfflighet: Två-liters motor, 4-växlad rattväxel, framhjulsdrift, motorn sitter bakom växellådan!! Karossen är en blandning av material, taket plast, huven aluminium, dörrar och skärmar av plåt. Domkraft överflödig, bilens hydraulik sköter så gärna om att lyfta bilen. En skruv, sen är det bara att plocka bort bakskärmen. Höjdregulatorn är nu renoverad, Gasklockorna likaså, av en specialist någonstans i södra delen av vårt avlånga land. Vidare jobbar han på funktionerna för att kunna besikta så snart som möjligt, kosmetika som lack och klädsel m.m får komma i andra hand. Vi följer projektet. // &,752(1 ' 683(5 ǇǏǍǆ Välkommen 0DUWLQ PHG 3DGGDQ 15 VETERANAKTUELLT 3 . 2021 Martin Börgegren lycklig ägare. Här ska reservhjulet ligga ovanpå en tunnel som leder luft till kylaren. Citroen D 1970 i väntan på renovering.

Årsmodellen blev mycket omtyckt redan under sin samtid och en eftermarknad kom snabbt igång i USA med stort utbud av trimningsdelar och otaliga extratillbehör. Modellen blev, och är, ”hotrod-industrins” absoluta favoritmodell fram till nu och in i framtiden. Nytillverkade reservdelar finns i massor men också ramar, chassin och hela karosser. En global jätteindustri har formats just runt denna årsmodell! En som älskar dessa bilar, men då helst i originalskick, är entusiasten Torbjörn Kempe i Sundsvall. Han äger f.n. tre V8 Fordar från just detta årtal. Två tudors och nu den senaste, en fyradörrars sedan. Denna inhandlades förra sommaren från Grästorp i Västra Götaland. Tipset om att bilen var till salu kom från en nära bekant. Ett bra tips visade det sig. Bilen var besiktad, körklar i stort sett helt rostfri. Den är dessutom bevarad helt i originalskick förutom en äldre om-lackering samt att den numera är försedd med Fords 16” fälgar och däck med vita sidor istället för de ursprungliga 18” hjulen. Fordens ursprungshistoria är något dunkel. Klart är att bilen importerades till Sverige av en ung Göteborgsstuderande år 1967, oklart varifrån. Den fick då registreringsnummer OA1931. En ny registrering verkar sedan ha skett år Fords klassiker )25' 9ǎ '( /8;( ǇǏǉǈ 16 3 . 2021 VETERANAKTUELLT Jag själv, och flera med mig har, har en livslång ”vurm” för Fords klassiska årsmodell 1932. Steget från de tidigare A-fordarna som tillverkades åren 1928 till 1931 blev ganska stort, framförallt introduktionen av den nya V8 motorn som kom just detta år. TEXT OCH FOTO: Bent Fridholm

17 1975 av en annan person från Lindome varvid bilen fick sitt nuvarande ”moderna” registreringsnummer. Enligt fordonsregistret har Forden haft sex tidigare ägare i Sverige där Torbjörn nu är den senaste i raden. Torbjörn tänker behålla Forden i detta ”oskruvade” skick i största möjliga mån. På gång är just nu är en servicegenomgång av chassi och bromsar inklusive rundsmörjning och byte av alla oljor. Yttertaket som med åren blivit tämligen anfrätt och inte helt vattentätt, kommer också att få sig en välbehövlig uppfräschning. Sedan är det bara att sätta sig i 89-åringen och köra. Vilka moderna bilar kommer att göra om den bedriften i en framtid? VETERANAKTUELLT 3 . 2021 PS. Efter att detta reportage skrevs, har vi lyckats fått kontakt den ursprunglige ägaren i Sverige. Han har berättat för oss att bilen "hittades" i Östfold i Norge där den stått placerad i en lada sedan kriget, helt intakt och fullt körbar. Far och son körde själva ned bilen till Göteborg, där den snyggades till, registrerades och också försågs med sin nuvarande lackering i blått och svart. DS.

3 . 2021 VETERANAKTUELLT 1DWLRQDOGDJ UQVWU£N 6ROVNHQ 18 Väderguden var på sitt mest strålande humör denna dag den 6 juni, alltså Nationaldagen. Sol från en relativt molnfri himmel, svag vind, varmt även för cabbarna, solen brände hårt. Men säg den glädje som varar evärdligt, efter drygt halva körsträckan kyldes de tävlande ner av sommarens första åskregn, en ordentlig skur. Cabbarna åkte snabbt upp en kort stund. Seden bjuder att våra gamla ömt vårdade fordon luftas på Nationaldagen med ett rally. Kulturgärningarna bör synas i samhället och när passar det bäst om inte på Nationaldagen. Örnstråket har ju körts under herrans många år just den 6 juni, då som ett ”riktigt” rally med startavgift, middag, prisutdelning och drygt hundratalet startande. I år, den avskalade varianten med eget medhavt fika som avnjöts i en skogsbacke på behörigt corona-avstånd med möjligtvis en sverigelott som pris, samlade drygt 80-talet gammelbilsägare. Att få köra med våra gamla fordon tio mil i vår vackra bygd under en brännande sol måste väl räknas till en ynnest. Att sedan ett antal mer eller mindre svåra frågor, åtta till antalet, grusade tillvaron en aning är överkomligt. Bilparken varierade som vanligt, de, som man sa förr, Amerikanska Dollargrinen tycks mig bli större, längre och bredare. Liknade aktiviteter förekom på flera andra orter under NMH-flagg, alla med samma fina väder. Norrbottens stadsrally samlade ett tjugofemtal fordon som åkte runt till olika sevärdheter och besvarade där ett antal frågor. Ett trettiotal bilar snurrade runt omkring Skellefteå i samma syfte och samma sol som sken i Luleå gjorde av sig ner till Skellefteå. Drygt trettio deltagare hämtade startuppgifter vid klubblokalen, snurrade runt i staden med omgivning. Lyckseles första evenemang efter det att Corona epidemin bröt ut var att köra ett stadsrally med ett tjugotal startande på Nationaldagen. Även där gassade solen starkt. Skönt att mjukstarta med en lugnare aktivitet, snart ökar vi tempot. // Röd P-1800 Bosse Afvander med hustru. Blå bil Staffan Häggströmmed hustru på väg till nya kontroller. Chevrolet -48 gått mesta tiden i Mexico ägare Jonke Byström Bredbyn. Eva och Ulf Jansson visade upp ett segerleende vid första kontrollen. (9(1(0$1*

VETERANAKTUELLT 3 . 2021 19 Han är av årsmodell 1953, en stabil årsmodell. Eller rättare sagt när det gäller honom en aktiv årsmodell. Han föddes och växte upp i brukssamhället Husum tre mil norr om Ö-vik, efter kusten. Han var enligt obekräftade rykten varken bättre, sämre, busigare eller på annat vis avvikande eller utmärkande i skolan utan ganska så normal. Efter avslutad skolgång -69 utbildade han sig till kock och arbetade i den branschen till -75. Efter det ett par år som Traktorförare på Husumfabriken. Men nu spårade det ur för nu flyttade han till Umeå, körde traktor ett antal år. Det var hans uppväxt och en del av hans yrkesliv. Meriter i föreningar med anknytning till gammelbilar är som följer. Medlem i NMH Ö-vik 1973,då 20 år gammal, två år senare sektionens ordförande fram till flytten till Umeå -77. Därefter helgarderade han sig med att vara medlem i både NMH o UVS. Styrelsearbete har inte varit hans starka sida, han har helt enkelt undvikit den delen av föreningslivet. Däremot har arbetsinsatserna legat mer på det praktiska planet. Redan -77 ordnade han sitt första rally, Bergöträffen ett två-dagars rally utanför Ö-vik. Nattugglan startade han -86 körde det i fem år. Angsjöträffen en två-dagars i Umeå. Kalldrage organiserade han i fem år med start -08. Alla som varit minsta involverad i att arrangera ett rally vet hur oerhört mycket arbete som ligger bakom. Alla utom Sune verkar det som, han hade långt till något stopp. Numera har han hittat stoppknappen. Få har kört så många rallyn, minst fyra per år plus Jyväskylä-rallyt 15-20 gånger. Rättviksveckan har ett antal gånger fått glädjas åt familjen Strömbergs närvaro. Motorveckan i Lycksele är ju nästgårds, så den har det varit svårt att undvika. Under årens lopp har det passerat ett stort antal bilar genom det Strömbergska garaget, hur många vet Sune knappast själv. Vid närmare eftertanke, han har dokumenterat det mesta med foton som han har ordning och reda på i pärmar så med lite tid kan han svara på frågan, hur många det är. Ambassadör för bilhobbyn är en passande titel med tanke på alla artiklar i biltidningar som han har producerat, lokala som rikstäckande tidskrifter under massor av år. // 10+ 352),/ Sune Strömberg NMH-profil TEXT & FOTO: Håkan Nordin

3 . 2021 VETERANAKTUELLT 20 Sommarens aktiviteter L 6NHOOHIWH£ Även denna sommar har varit påverkad av det rådande smittoläget. Men med start 7 juli har vi kunnat ha våra fikaträffar på Café Mobacken. Behovet av att komma ut har varit stort och träffarna har varit mycket välbesökta. Det vackra vädret har såklart också bidragit. Våra Tisdagskörningar tillsammans med Pitegänget har också varit välbesökta. Vi har besökt Byahuse i Ostvik, Ångsågen i Drängsmark och Föreningshuset Gullringen i Byske. Guldrundan och Veteranfordonsmarknaden har ställts in på grund av att besöksantalet skulle bli för stort och vi skulle inte kunna följa gällande regler. Vi vill så klart inte bidra med ökad smittspridning och följer folkhälsomyndighetens rekommendationer. // Fikakväll på Café Mobacken. Anders Forsgren med sin nyrenoverade Cadillac Eldorado 1955. Helge och Birgitta Gustafsson kommed sin Citroén B11 1949. Ford Starline 1961 på besök från Piteå. Sören och Anna-Lena Ericsson. (9(1(0$1* TEXT OCH FOTO: Sture Lundkvist

Ford Anglia Tudor 1955. Peder Vestin från Finnträsk. Volvo 145 Express 1973 ägs av Sture Lundkvist. Klassiker från 1950-talet, PV 1953 och VW från 1958. Ny bekantskap, Chevrolet Touring 1928. Mikael Holmqvist på besök med sin Ford Skyliner 1959. VETERANAKTUELLT 3 . 2021 21

3 . 2021 VETERANAKTUELLT 22 ...och visst är det så, årets stora begivenhet inom Norrländsk Veteranbilshobby finns inte längre. Vi som hade det som ett riktmärke att köra det år från år saknar tillställningen, visserligen fanns det ”lågvattenmärken” på arrangörssidan under alla dessa år man körde rallyt men det ligger numera som ett glatt minne. Gemenskapen i kyrkstaden var ju på topp, många av deltagarna sågs ju bara en helg i augusti om året just då i Lövånger. Hittade ett gammalt vykort som B-Å Danielsson Fotocentra producerat. Överst ser vi segraren i 1987 års Lövångers rally, den då endast 20 åriga Rolf Berggren Robertsfors i sin nyrenoverade Duvgrå Volvo PV DS 1953, PV:n rönte sedermera många renoverings utmärkelser. Till vänster: Rune Sehlstedt, Hjoggböle. En trogen deltagare som körde sin DKW F5 Cabriolet 1936, inget Lövånger utan Runes blå rök på start rakan. DKW:n fortsattes att köras av dottern efter Runes bortgång så länge rallyt fungerade. Mitten: Vacker bakparti på en Ford 1956, förslagsvis tillhör bilen Erik Nilsson, Skellefteå. Till höger: Ortsbon Uno Öhman med sin Adler 1914 deltog i många år tills bilen murades in i Storstugans källare som kan beskådas genom fönsterrutan som vetter mot den nedre parkeringen. Adlern har funnits i trakterna sedan Bröderna Öhman köpt upp den från Stockholmstrakten sent 1910-tal och körde tur bil sträckan Lövånger-Skellefteå i många år. Nedre vänster: Avslutande kontroll i Kyrkstaden. Den inspekterade välklädde herrn i kostym och hatt är Staffan Bergmark, mångårig medlem och kassör i moderklubben. Delar av huven och emblemet tillhör Ford modell B 1932, troligtvis från Piteåtrakten. Nere till höger: Volvo PV sent 1940tal eller mycket tidig -50 tal, tillhör Lennart Hellman Nordmaling, även där en enträgen rallykörare. // FOTOGRAF: B-Å Danielsson, Fotocentra, Lycksele. /´Y£QJHU L Y£UD KM¢UWDQ

(Q VWRUV¢OMDUH Ɛ PLOMRQHU WLOOYHUNDGH 23 VETERANAKTUELLT 3 . 2021 Iden till en ny motorcykel på 50cc uppstod när två av Honda Motors herrar turnerade i Tyskland 1956 och studerade mopeder och lätta motorcyklar. Soichiro Honda var den som ville satsa på tävlingsverksamhet medan Takeo Fujisawa var ekonom och stod för affärsverksamheten. En liten, högpresterande motorcykel var central för hans planer. Så småningom gick Soichiro Honda med på att utveckla motorcykeln. De båda herrarna besökte Kreidler och Lambrettas showrooms, inget var tilltalande, deras recept var en tvåhjuling för alla. En som tilltalade både utvecklade och utvecklingsländer, urbana och landsbyggden. Den nya motorcykeln måste vara tekniskt enkel för att överleva på platser utan aktuellt kunnande och tillgång till avancerade verktyg eller pålitliga reservdelar. Skotertypen passade nästan på pricken men var för komplex för att utvecklingsländerna skulle kunna underhålla och de små hjulen passade inte på dåligt underhållna eller obefintliga vägar. Om du kan designa en motorcykel, säg 50cc med ett lock för att dölja motor och slangar och ledningar inuti då kan jag sälja den var Fujisawas budskap. Efter återkomsten till Japan utvecklade Soichiro Honda Super Cub, året därpå visade han upp en prototyp för Fujisawa, som föll väl ut, produktionen startade året efter -58.Tvåtakts motorer var mest vanligt vid denna tidpunkt men redan -51 använde Honda fyrtakt på mindre maskiner och så blev det i detta fallet. För att tillverka den nya motorcykeln byggde Honda en ny fabrik i Suzuka för att tillverka 30000 maskiner i ett skift och med två skift 50000 Super Cubs i månaden, stora planer. Edward Turner från BSA åkte till Japan i september 1960 för att se motorcykelindustrin och sa att investeringar i storleken av Suzuka-fabriken var ”extremt farliga” eftersom att den amerikanska motorcykelmarknaden redan var mättad. Detta hindrade inte Honda. Expansionen var enorm och samman- +21'$ 683(5 &8% sätnings fabriker fanns i mer än 15 länder världen över. Super Cub har jämförts med Ford modell T och Volkswagen och Jeep som 1900 talets ikon inom transport och industri. Produktion från1958 till 2017: 60 milj. 1968, 87 milj. 2014 samt 100 miljoner 2017. Helt osannolikt eller hur? // TEXT: Håkan Nordin

3 . 2021 VETERANAKTUELLT Den femtonåring som jag då var, tog moppen till kiosken, pröjsade de 2:75 som tidningen kostade och bläddrade sedan andäktigt i detta, numera mycket tummade exemplar av ”Motorentusiasternas magazine”, hemma i pojkrummet. Här berättades ”ungdomligt” om amerikansk dragracing, hotrods, customs, choppers och trimmade kompressormatade motorer. Ett flersidigt reportage om 1965 års Hot Rod Show i Marmorhallarna i Stockholm fanns också med. Budskapet i tidningen ”gick hem” hos mig diekt. Uppenbarligen också hos flera andra i landet. Intresset för att bygga om och ”customisera” sin bil eller motorcykel blev snabbt en trend i hela landet. Filmen ”American Grafitti” som kom 1973 var säkert också en stor bidragande faktor till denna utveckling. Ett stort problem var att de svenska myndigheterna inte alls gillade händelseutvecklingen. I akt och mening att stävja detta nya stora ny- och ombyggnadsintresse införde Trafiksäkerhetsverket flera nya hårda besiktningsregler ”av säkerhetsskäl”. De nya reglerna innebar att i stort sett inga förändringar tilläts jämfört med fordonets originalutförande från fabrik. Möjligheten att bygga sig en egen bil motarbetades också resolut. År 1970 infördes en bestämmelse som innebar att alla nyregistrerade fordon måste krocktestas före godkännande. En helt omöjlig kombination således. Det var också det som var meningen. Under 12 års tid var Sverige ett helt dött land när det gällde möjligheten att besikta ett hemmabyggt fordon. Så illa var det när det var som värst! Kommer ni ihåg det? År 1977 kom tidningen Wheels med sitt första nummer. Här stod det att läsa om de två unga redaktörernas redan påbörjade och idoga kamp mot Trafiksäkerhetsverket och dess omotiverat hårda besiktningsregler för ny- och ombyggda fordon. Fem år senare var myndigheten nedbrottad och den nya fristående för-besiktningsorganisationen SFRO (Sveriges Fordonsbyggares Riksorganisation) skapad. Vilken lycka! Sedan dess har tusentals fordon av alla de slag byggts i garage runt om i landet. Den nya friheten tillät också byggandet av s.k. ”Kit-cars” eller ”Beach Buggys”, dvs. montering av nya karosser på äldre chassin. Tusentals karosser tillverkades i Sverige och såldes till hungrande hemmamekare under några intensiva år. Jag var en av dem som ”hängde på”. %HQWV %HDFK %XJJ\ När de nya besiktningsbestämmelserna kom hade jag hunnit köpa hus och därmed fått tillgång ett bra varmbonat garage. Det var för litet förstås och jämfört med nu saknades mycket i verktygsväg men drömmen om att få tillgång till en egen ”verkstad” var uppfylld. 7U¢JHQ YLQQHU %($&+ %8**< Lagom till julen 1965 startades en helt ny svensk motortidning kallad ”Start & Speed”. I programförklaringen på ledarplats sa man att: ”Här är tidningen ni väntat på, drömt om och längtat efter med en stil som vi vet att våra läsare gillar i den ”rakt-på-sak-gående tuffa amerikanska stilen”. VW-chassit rensat, blästrat, kapats 40 cm på längden, förstärkt och svartlackerat och försett med nya bromsaroch alla slitna delar bytta. Första inprovningen av den från Finland nyinköpta plastkarossen. 24 TEXT OCH BILD: Bent Fridholm

VETERANAKTUELLT 3 . 2021 Tidningen Wheels startade vid samma tid en reportageserie kallad ”Projekt Buggy” där man som läsare, steg för steg, i kunde följa byggandet av en sådan bil, baserad på ett VW-chassi. Förutsättningarna för ett första bilbygge var därmed klara. Bara för mig att sätta igång! Den stora boomen för karosstillverkning i Sverige hade inte hunnit igång vid tidpunkten, Karossen jag använde köptes istället från Finland. Jag och en kompis tog Finlandsbåten från Sundsvall och fraktade denna väg hem två karosser fastspända på takräcket. Priset var 3.348 FM styck, motsvarande cirka 5.300:- i dåtida värde. I affären ingick också störtbåge, vindruta, sufflett, främre stötfångare och extra fram- och bakskärmar. Donatorbilen hittades i byn Åsäng några mil norr om Sundsvall. Det var en 1968 års VW 1500 ”bubbla” med skivbromsar fram. Folkvagnar var billiga på den tiden. Jag betalade 800:- för en komplett bil. Skärmar, framlyktor och inredning kunde jag sedan i sin tur att sälja vidare. I praktiken gick jag faktiskt med vinst i den delen av projektet. Vintern 1982-83 lyste sedan flitens lampa i garaget. Svets saknades under den första tiden. Istället anmälde jag mig till en grundkurs i svetsning på Verkstadsskolan i Sundsvall. Till varje lektion hade jag med mig egna grejer för sammanfogning. Nytta med nöje med andra ord! En granne som var licenssvetsare hjälpte mig att sammanfoga den avkortade bottenplattan efter ett komplicerat 40 centimeters avkap i höjd med det f.d. baksätet. Reservdelar till VW var också relativt billiga och utbudet stort. Jag kunde därför kosta på att byta ut alla chassiets broms- och slit-delar. Originalfälgarna skickades iväg för breddning. Det blev feta 255/60 x 15 bak och låga 165-or fram. Fram och bakvagn sänktes enkelt via flyttning med några hack i original torsionsfjädringen. Den lokala metallskroten i Sundsvall fick löpande in skurna VW motorer. Jag köpte hem några stycken för 50 kronor styck och kunde på så sätt få ihop en 1500-motor med dubbelports topplock, modernare kylfläktskåpa och kraftigare generator. Billigt och enkelt. Bara att bulta på! Avgassystemet blev ett egentillverkat ”ormbo” med Renault 16 ljuddämpare. Fungerar fint och lagom ljudligt än idag. Den 5 juni, 1983, klockan 09:00 på morgonen hade jag besiktningstid på Svensk bilprovning. Jag var nog den förste som kom för ny-besiktning av en sådan bil (kanske var jag den förste i hela Sundsvall)? På stationen slogs det i pärmar, det mättes, bedömdes och pannor rynkades. Jag var dock helt trygg eftersom jag visste i detalj hur reglerna var skrivna och att jag följt dem till punkt och pricka. Den satt som en "smäck". Styrning och störtbåge provas in. Vindrutan provas. Första provturen efter godkänd besiktning. 25 >>

3 . 2021 VETERANAKTUELLT 26 Till slut var allt fick jag OK från besiktningsingenjören. Han hittade inget att anmärka på trots idogt ledande. Främre registreringsskylten ansågs dock vara något skymd... Det kändes fantastiskt. En härlig sommar följde. Jag upptäckte dock ganska snart att chassiet var på tok för vekt. Plastkarossen kunde inte kompensera den styvhet som originalbilens täckta kaross gett ursprungkonstruktionen. Ratten kunde röra sig flera centimeter i sidled t.ex. vid körning över en järnvägskorsning. Många år senare beslutade jag mig därför för en ordentlig uppgradering. Bilen revs isär totalt. Chassiet försågs nu med en i fram och bakvagn bultad egenbyggd kryssram i 40 x 60 mm fyrkantsprofil kompletterad med en extra hjälp-ram upp till instrumentbrädan och styrningen. Det gjorde susen. Bilen har numera vägegenskaper som en Go-cart. En 1303 motor på 55 hästkrafter sitter sedan några år tillbaka i bilen, vilket också gör den förhållandevis pigg. Det har nu gått 38 år sedan bilen blev klar. Vår ”rullande solstol” avverkar något 100-tal mil varje år och är lika älskad nu som då. PS. Hur kan det komma sig att man nästan aldrig ser en Buggy i trafik numera? Var tog de vägen alla byggen som bevisligen färdigställdes. Jag bara frågar? Ett råd till er alla: Skaffa er en egen buggy, den kommer att ge er värde för varenda krona, jag lovar! DS. // Så här ser Buggyn ut idag, nu försedd med underliggande kryssram samt rejäla rörformade sidobalkar. En härlig sommarbil! >>

Paret i bilen steg ur presenterade sig, -känner du igen mig frågade damen? Nej, lessen, du måste komma med några detaljer. ”Det är närmare trettio år sedan jag var här sist”, ok då börjar jag förstå vart åt det lutar; ”Knutteträffen -92”, men hennes namn var borta. Vi redde ut det hela, därefter in i ladugården där bilder och diverse om knutteträffen fanns att beskåda. Vi som åkte Silverpil under slutet av -50 talet samlades -92 med tillhörande 1RVWDOJLEHV´N DY YHVSRU ”spättor” till en träff, c:a 35 stycken blev vi, roligt hade vi, nu var hon på återbesök för att friska upp minnet. Vespagubbarna då, ja dom tog hand om sig själva, gick runt och snackade vitt och brett som de experter dom tycktes vara. Kunde i vissa fall överlämna fakta till varandra om en viss pryl eller maskin, lärorikt. Vespa har blivit på modet i Ö-vik, endast fyra stycken besökte Sunnansjö i semestertid men tio stycken går att mobilisera när gänget är fulltaligt. Var fjortonde dag åker dom på en okänd tur som någon förutbestämt, nästa tur har någon annan ansvar för. Paret drog vidare, vespagänget embarkerade glasverandan för kaffe och macka som serverades, diskussion om tvåhjulsåkning och livet i allmänhet uppstod innan dom gränslade sina fodon för vidare färd. Roligt med spontanbesök även om det kör ihop sig med två samtidigt. // TEXT & FOTO: Håkan Nordin De kom körandes grusvägen upp mot huset, jag kände inte igen dem; Fick för mig; kan det vara ett gäng Hells Angels. Ju närmare de kom såg jag att de åkte Vespa. Tanken slog mig, har Hells Angels skickat B-laget. Vesporna parkerades snyggt och prydligt, hjälm av, då såg jag att alla var kända profiler, helt utan Hells Engels-syndrom. I samma stund svänger en bil upp på gårdsplan med två personer. Nu körde det ihop sig för mig! 27 VETERANAKTUELLT 3 . 2021

3 . 2021 VETERANAKTUELLT 28 Malmbanans Vänner och Norrlands Motorhistoriker Norrbottenssektionen bjöd på en heldagsvisning den 14 augusti 2021 vid Norrbottens Järnvägsmuseum i Karlsvik för att fira Luleås 400 års jubileum. Norrbottens järnvägsmuseum drivs av ideella föreningen Malmbanans Vänner som grundades 1982 med avsikt att bedriva veterantågstrafik och bevara i första hand föremål från Malmbanan som varit föregångare i mycket när det gäller svensk järnväg. Järnvägsmuseet ligger i Karlsvik inte så långt ifrån ruinerna av Luleå Jernverk som var aktiv 1905 – 1925. Luleå Jernverk var föregångaren till Norrbottens Järnverk och SSAB. Det blev en fin dag vid museet där ett 90 tal veteranfordon ställde upp och vi blev guidade av kunniga informatörer. Vi blev dessutom bjudna på en resa med en Y2 rälsbuss mellan Karlsvikshyttan och Tuvåkra-Storheden. Rälsbussen Y2 är försedd med rak åttacylindrig Scaniamotor på ca: 100 hkr, toppfarten var noterad till 115 km/tim men dagens förare Björn Nordström höll den moderata farten av ca: 40 km/tim. Resan gick fint och snart var vi tillbaks till startpunkten, Koskullskulle järnvägsstation med en flink Stins, stationsinspektör som tog emot oss. Där fanns också en representant för Trafik-Nostalgiska Förlaget som säljer en mängd böcker i vårt intresseområde. På en godsvagn stod en väl fungerande stridsvagn S, någon funktionskontroll var inte aktuell, som tur var… Norrlands Motorhistoriker skötte det hela perfekt genom sin närvaro och att förse hungriga deltagare med hamburgare och varmkorv. Den soliga härliga dagen drog stort antal intresserade åskådare. Malmbanans Vänner råkade ut för en förödande händelse när ett stort antal lok och personvagnar blev förstörda den 29 juni 2016 när de s.k. tyskmagasinen sattes i brand. Tyskmagasinen kallades de två massa lager som blev kvar från ett träsliperi som byggdes 1912. Tyskmagasinen har fått sitt namn av att de uppläts till tyskarna under andra världskriget Sammanfattningsvis var Fordonsdagen en lyckad dag där alla fick en inblick i Malmbanans Vänners verksamhet, ett besök där rekommenderas! // Fordonsdagen PHG 0DOPEDQDQV 9¢QQHU RFK 10+ 1RUUERWWHQVVHNWLRQHQ TEXT: Karl Erik Hansson (9(1(0$1*

Toplanti, Takim, Sastanak, Koosolek, Tapaaminen, Treffen, Fundur, Susitikimas, Reunión, Pagpupulong, Cyfarfod….. Så många bokstäver och så kluriga ord. Ändå betyder de samma sak och betyder så mycket för oss alla dessutom. I vårt Svenska språk består ordet av 4 bokstäver och det finns översatt till 104 språk i alla världsdelar. Ett ord som vi alla och envar inte trodde var så viktigt för oss och som vi ibland till och med ville slippa i vissa fall. Ordet har varit pausat i mer än ett år om det inte har varit skärmar emellan. Men så kom sprutan och sommaren har kunnat erbjuda oss ordet i olika former om än med fortsatt eget ansvar. Möte…. smaka på det…MÖTE På mitt arbete har vi haft digitala möten som arbetsplatsträffar under senaste året, smart på ett sätt men inte så trevligt och givande som att träffas fysiskt. Vi har fått vant oss med möten genom plexiglas på olika omsorgsboenden, möten i munskydd och visir, hälsa på 2 meters håll och inte få KRAMAS när man vill!! Är man från Kramfors så är det tufft att inte få kramas! Till och med mäklarna har och har haft visningar på hus och lägenheter via digitala forum. Lite svårt att bedöma skick omman inte får krypa på vind och lukta i källare omman ska göra en stor investering. Utmaningar för oss tex som faktiskt har funderingar att flytta neröver till Nordingrå-området inom några år. Men tack och lov så har några bilmöten kunnat genomföras i sommar och i Skellefteå har vi ett trevligt och återkommande samarbete med Piteå som kallas Tisdagskörningen. Byahuset i Ostvik trollade fram gott fika en kväll liksom Ångsågen i Drängsmark en annan. I all enkelhet skapas möten och motor och kaffelukt blandas i en härlig mix. Vår hund Marimba har fått träffa många nya hundkompisar och tränat på att vara i olika sociala sammanhang. Så även om pandemin är långt ifrån över så märks det att alla är väldigt glada och lättade att nästan få leva och träffas som vanligt. Det bevisar hur viktigt olika möten är för oss människor liksom djur. Men en sak är värre omdet skulle försvinna och det är bilarna på Blocket…Tänk att detta forum kan skapa så mycket tid, funderingar, drömmar, skratt och spekuleringar. Vad gjorde man innan Blocket?? Jag vet inte hur länge Damen (vår bil) får bo kvar i garaget, kanske blir hon utbytt. Jag hoppas att Damen inne i huset får vara kvar ett tag till för hursomhelst så har vi väldigt roligt tillsammans i vår familj. // 29 5DSSRUW IU£Q JODGD bil änkan… TEXT OCH BILD: Kristin Jonsson, Skellefteå 9ROYR $PD]RQ 65 år Världens första bil med säkerhetsbälte som standardutrustning var Volvo Amazon. För 65 år sedan 1956 presenterades bilmodellen, som förutom sin säkerhet även fick mycket uppmärksamhet för sina eleganta linjer. Bilen blev en försäljningsframgång på flera håll i världen och konstruktionen höll, med vissa modifieringar ända till 1970-då den sista av över 660 000 exemplar tillverkades. // Håkan Nordin Strid om Veteranbilar Ɛ $QVHV YDUD miljöfarliga Oslipade diamanter eller skräp? Meningarna går isär om fyra veteranbilar som står beslagtagna på ett tullager i Göteborg. Länsstyrelsen anser att det är miljöfarligt avfall, något som veteranbilshandlare inte håller med om. Bilintresserade i landet rasar efter nya bedömningar hos länsstyrelsen i Västra Götaland, som börjat klassa veteranbilar som importeras från USA sommiljöfarligt avfall. MHRF engagerar och agerar starkt i det som hänt med import av bilar. Ändring måste till annars kommer det att bli en kraftig opinionsbildning. Sista ordet är definitivt inte sagt i denna känsliga och alvarliga fråga. Helt klart kommer MHRF att jobba hårt i saken, kunskaper finns inomMHRF och viljan. // Timo Vuortio/Håkan Nordin VETERANAKTUELLT 3 . 2021

Made with FlippingBook

RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=