veteran AKTUELLT NORRLANDS MOTORHISTORIKER & SUNDSVALLS MOTORVETERANER nr 3 2020 årgång 54 RAPPORT från glada bil-änkan NMH-PROFIL I NORR Karl Olov Johansson RACING PLAST Bilfabriken i Burträsk ÖRNSTRÅKET/LIGHT AUSTIN MINI SOMMAR I SKELLEFTEÅ 92/92 /9 LJLjǍ '7 *$00/,$ Lj dž MOPEDRALLYT BLÅRÖKEN
3 . 2020 VETERANAKTUELLT TRYCK & FORM Ågrenshuset Produktion AB, Bjästa ORDFÖRANDEN HAR ORDET Satt en afton på min kammare och grunnade över livet, samtidigt som jag bläddrade i en pärmmed gamla tidningsurklipp ommotorsport från -30 talet. Då slog det mig att förr var det klass på mänskligheten; i resultatlistor gick det att utläsa en viss dignitet på deltagarna. Titeln var viktig som t.ex. bokhållare, hotellvaktmästare, skogsrättare, skorstensfejarmästare m.m. Jag kände direkt för det! I stället för ordförande i en förening skulle det slå högre omman titulerades ”Högsten”. När man inom en snar framtid ska rekrytera min efterträdare tror jag det skulle underlätta omman får titeln inpå. En mc-resa den gångna sommaren till Norrbotten för att träffa några NMH-veteraner slutade med borttappad plånbok, förövrigt inte ovanligt när det gäller mig. Stannade på hemvägen strax innan Skellefteå och ringer vår eminente kassör Sture, ”bjuder du på kaffe om jag dyker upp”. När jag klev av cykeln erinrade jag mig att en halv kexchoklad låg i packfickan och väntade på mig. Just när jag ska ta första tuggan kommer en bil från en skogsbilväg körande mot en stängd grind, lade kexchokladen på sadeln tänkte att det var nog inte så klokt med tanke på den skinande solen, men jag ville vara snäll och öppna grinden åt bilisten. Tillbaka till chokladen som låg flytande på sadeln, solen hade varit effektiv, någonting ska jag väl få i mig, slickade och kladdade ner mig runt mun och fingrar, blev arg över situationen och glömde att låsa locket på packväskan. En bilist uppmärksammade mig, stannade och såg att en tröja och plånboken hade lämnat sitt bo. Sture ondgjorde sig över det inträffade men jag kunde ”spela Allan” och säga att det inte gjorde någonting!! Betalkortet låg i armfickan på jackan, kontanter noll, körkort skulle förnyas och reklamplånboken en gåva av en bekant. Sant somdet sägs ”största toka har mesta turen”. En galen sommar har det varit--hela världen har ju i stort sett varit nedstängd, detta på grund av en osynlig fiende. NMH:s årsmöte i mars blev somdet mesta i samhället inställt, skjutit på. Sen finns det ju synliga fiender i världen, tänker på alla statschefer som inte förstår medborgarnas bästa, endast sitt eget. Flera miljoner människor flyr landet och dom tänker bara på att berika sig själva. Huvudlöst. Den 5 september trotsade vi fienden och avhöll årsmötet för 2019 i Umeå med decimerad styrka, tjugofempersoner. Allt avlöpte väl, inga personval förelåg, välavlönade poster lämnar man inte så gärna!! En filosof från fjärran land sa för många herrans år sedan: att leva är så häpnadsväckande att det lämnar mycket lite utrymme för andra sysselsättningar. I Corona- tider, lite svårt att hålla med -vi borde nog lära oss att vara lite mer förnöjsamma. Det har sagts mig att senaste nytt i rallysammanhang är att färdvägen tas ut på GPS. Rationellt. Har själv ingen klar uppfattning om rätt eller fel, bra eller dåligt men känner en förundran över fenomenet. Gamla bilar, tidsenlig klädsel uppmanas, känns som att GPS inte platsar riktigt. Ha nu en riktigt bra höst tills vi möts nästa nummer av VA i december. Håkan ”Högsten” Nordin OMSLAGSBILD Velocette LE FOTO: Håkan Nordin NÄSTA NUMMER MANUSSTOPP UTKOMMER Nr 4 9/11 2/12 ANNONSERA? Kontakta Fredrik 0660-299963, fredrik.forsberg@agrenshuset.se 5('$.7,21(//7 0$7(5,$/ Tony Korpenklo Sörängetvägen 12 A 891 41 Örnsköldsvik 072-5929200 veteranaktuellt@gmail .com ANSVARIG UTGIVARE Sture Lundkvist 5('$.7,216.200,7 Håkan Nordin nordin-hakan@hotmail .com 070-3514129 Bent Fridholm bent@fridholm.st 072-5265100 Tony Korpenklo Redaktör veteranaktuellt@gmail .com 072-5929200 , '(77$ 1800(5 6 Racing Plast 8 GULDKORN 9 Örnstråket/Light Nationaldagen 10 NMH-profil i norr 14 Sommar i Skellefteå 17 Gammlia 2.0 18 AUSTIN MINI 20 92/92 /9 LJLjǍ '7 ljǏ 22 Mopedrallyt Blåröken 24 Att fylla moppe 25 KLUBBINFORMATION SMV 26 Digital Klassikerträff
”Den fula ankungen” I min ungdom reste jag i tvåhjulsbranschen ett antal år, mellan Gävle och Kiruna, det var ett väldigt kuskande. Intressant var att smyga omkring i kulisserna hos handlarna, speciellt de äldre, och kolla på gamla grejor. VELOCETTE LE VETERANAKTUELLT 3 . 2020 3 Inte vacker men idag troligtvis sällsynt. >> TEXT & FOTO: Håkan Nordin
. 2020 VETERANAKTUELLT 4 En veckotur slutade med Lycksele/ Vännäs och där kunde jag inte hålla mig, måste titta in i skyltfönstren, som även gav insyn till verkstaden, trots att firman Svenssons Cykel o Motor upphört sen ett antal år. Kunde känna den svunna pulsen och atmosfären när jag såg de fem mc- lyftarna som nu stod övergivna, som för övrigt var av egen tillverkning utan hydraulik. En torsdageftermiddag då jag än en gång skulle stilla min nyfikenhet stod där en gentleman som visade sig vara han Svensson själv. Vi pratade om det ena och det andra, han berättade att tidigt -50 tal sålde han några år drygt 300 motorcyklar årligen. Undra på att jag kände pulsen. Vet du av någon som vill köpa en Velocette undrade han. ”Kanske jag”, blev mitt svar. I boden stod den, inte den med stora svarta tanken och Velocette skrivet med guldfärg. Där stod något obestämbart, var det en motorcykel eller…. den var inte vacker, rent ful vid första anblicken. Det blev affär, tillsammans med ett antal andra prylar. Velocette LE tillverkades mellan åren 1948-1971. Beteckningen LE stod för” lilla motorn”. Den användes av flera än femtio brittiska polisstyrkor. Eugen Goodman Velocettes direktör, planerade en innovativ och radikal design som skulle tilltala en ny marknad som behövde billig, ren och pålitlig transport. Designer Charles Udall utvecklade Velocette LE ”tänkt som en helhet” design, med motor, växellåda, drivaxel och avfasningsbox i en enda enhet för att göra ett specifikt jobb. Velocette LE -50 149 cc 6hkr toppfart 55 km, vikt 120, Tank 6.5 liter. Enkla packväskor. Den nedre långa spaken är istället för kickstart-övre korta växelspak. >>
VETERANAKTUELLT 3 . 2020 5 Velocette LE lanserades vid en Motor Show vid Earls Court 1948 som ”Motorcykeln för varje man”. Med en 149 cc fyrtakts sidventil, vattenkyld, tvåcylindrig boxermotor, hade LE också en radiator och var utrustad med spolartändning för att hjälpa till vid startproceduren. Tre-växlad växellåda med handväxel, motor och koppling ingick i ett speciellt gjutstycke och slutdrivningen var kardandrift. Benskydd av aluminium var utformade för att hålla regnet borta och breda fotbrädor att vila fötterna på. Det enda instrumentet var en hastighetsmätare. För att minska buller och vibrationer fodrades den pressade aluminiumramen med ljudisolerande filt, packväskor ingick i utrustningen. 1951 uppgraderades motorn till 192 cc vilket gav välbehövliga 2 hk extra, samt förstärkta lager i motorn. Kopplingen uppgraderades och en Amal 363 förgasare ersatte standard- förgasaren. Försäljningen gick dåligt, man var tvungen att sänka priset, ett litet uppsving blev det när polisen köpte halva produktionen för patrulltjänstgöring. Mk 111 kom 1958 med kickstart, fotmanövrerad växling. Med årens uppgradraderingar så förbättrades LE:n till en bra och tillförlitlig motorcykel, den fyllde ett visst behov ändå, tillverkades ju under drygt tjugo år. Slutet kom 1970 när Velocette gick i frivillig likvidation. // Kardandrift - fint värre. Vattenkyld. Liten behändig oljesticka.
6 3 . 2020 VETERANAKTUELLT Men glädjen blev inte långvarig. 1 juli 1970 kom nya bestämmelser som innebar obligatoriska krockprov. Det stoppade försäljningen i Sverige. Men bilarna sålde ganska bra i Norge och Finland så tillverkningen fortsatte. I maj 1970 uppstod en förödande brand i fabriken. Det blev slutet på biltillverkningen i Burträsk. Artikeln om Racing Plast är hämtad från tidningen Motorbiten nr 2 1968. Om ni vill läsa mer om RPB och dess historia så finns en intressant hemsida skapad av Thomas Lundström. www. racingplast.se // Racing Plast, bilfabriken i Burträsk TEXT & FOTO: Sture Lundkvist Racing Plast grundades i Januari 1966 av Rune Lewander och Kjell Lindskog. Tillverkningen startade med karosser till Formel Ve- bilar, en tävlingsklass som just introducerats i Sverige. Men snart började man skissa på en bil för vanligt bruk som kunde köras på allmän väg. Den döptes till RPB Piraya och introducerades 1968. Den såldes som byggsats och var avsedd att montera på en VW bottenplatta. 1969 kom en vidareutveckling av Pirayan, RPB GT. I februari 1969 firar Racing Plast i Burträsk (PRB) treårsjubileum och i samband därmed släpper firman ut två helt nya vagnar. En sportvagn kallad RPB GT och en Formel V-vagn. Motorbiten, fick som första motortidning tillfälle att titta på grannlåten. Det har varit mycket hysch-hysch kring firman i Burträsk, och man har den senaste tiden ”jobbat under jorden” för att slippa nyfikna kring projekten. För drygt ett år sedan tyckte ägarna av RPB att det blev litet ensidigt att bara producera FV-vagnar. Varför inte en sportvagn, och så satte sig hr Kjell Lindskog och Rune Lewander ner och funderade och ritade. Efter några månader var prototypen klar, och efter ännu en tid rullade den första racern av bandet i fabriken (f.d. skollokaler) i Burträsk, döptes till Piraya och såg lovande läcker ut. En Stockholms-firma tog hand om försäljningen, allt var frid och fröjd. Men samarbetet med Stockholmsfirman skar sig och produktionen med Pirayan lades ned. Det skedde utan någon större saknad. Fabrikörerna i Burträsk var inte riktigt nöjda med sin vagn. Det var alltså dags för Lindskog och Lewander att stänga in sig på hemlig plats och fundera igen. Den här gången tog man med sig tävlingsföraren och trimmningsexperten Bror Jaktlund. Resultatet av denna trios gemensamma konstruerande blev en vagn som snart kommer att berika den eljest magra svenska sportbilsmarknaden. Ett nytt inhemskt fullblod plus en helt ny Formel-racer. Den nya vagnen har döpts till RPB GT och påminner i sina svepande linjer om en rad olika sportvagnar sammantagna. Priset för vagnen blir nästan sensationellt lågt tack vare att VW-komponenter används. Den kommer även att tillverkas i byggsats och vilken amatör som helst ska kunna knåpa ihop en RPB GT. Några fasta priser har ännu inte diskuterats ingående, men nån eller några tusenlappar billigare än föregångaren Pirayan blir GT:n. Produktionen av vagnarna kommer att hålla sig på ca två vagnar i veckan. Man vill att de bilar som lämnar Burträsk ska vara ordentligt genomgångna och preparerade. Grabbarna/fabrikörerna har tagit intryck av Morgan i England , som har höga leveranstider och gediget hantverk. RPB, Racing Plast i Burträsk, PIRAYAN bort, GT och FV kom TEXT: Lars Wallmark Nedanstående artikel är hämtad från tidningen Motorbiten nr 2 1968
7 VETERANAKTUELLT 3 . 2020 De tre herrarna bakom RPB GT fr.v. Bror Jaktlund, Rune Lewander och Kjell Lindskog. Alla från Skellefteå men bygger snabba vagnar i Burträsk, Västerbotten. Bror Jaktlund i RPB:s allra heligaste, trimningsverkstaden. Det är här Jaktlund plockar ur hästar ur VW-motorerna som förvånar expertisen. I förgrunden en del av provbänken och längst bak Jaktlund i färd med att mäta upp en kamaxel. Annons i Bilsport våren 1968. I samband med Motorbitens besök kunde firman presentera en annan pangnyhet. En helt ny Formel V. BrorJaktlund, som under sommarmånaderna kuskat omkring på kontinentens tävlingsarenor, hade kommit underfund med att deras RPB hade litet svårt att hänga med de tyska, österrikiska och amerikanska FV-kärrorna. Inte vad det gäller motorstyrkan, men väl väg hållningen. Nu har den gamla FV:n helt byggts om. Nästan inget påminner om den tidigare så framgångsrika RPB:n som blivit riksmästare tre gånger och dominerat de inhemska resultatlistorna eftertryckligt. Den nya har blivit smalare och lägre. Vikten har pressats under gränsen 375 kilo men man Iägger blyplattor under ramen, ett ingrepp som förbättrar väghållningen avsevärt. Vid ihopsvetsningen har använts runda rör istället för plattjärn. Det är just väghållningen som Jaktlund satt in sin omarbetning på, styrsnäckan har flyttats upp och inåt mot föraren, och tack vare det ingreppet får nu föraren mycket bättre plats med fötterna. Hela bakvagnen har byggts om och ser verkligen intressant ut. Enligt Jaktlund ska RPB:n ligga klistrad som ett frimärke på banan i fortsättningen. RPB:s kaross har varit en skönhet i jämförelse med andra FV-vagnar, men har tagit mycket vind och dämpat farten. Den nya modellens kaross blir lägre och plattare. Man kan bara ana RPB i linjerna. Men den ska bli lika snygg som sin ”farsa”, säger konstruktören Jaktlund. På motorsidan friseras det också. Hur mycket geniförklarade Jaktlund hoppas plocka ut är väl ännu inte säkert , men det rör sig om ca 62 inom reglementets hårda paragrafer. Skulle man nämnt den siffran för nåt år sedan skulle samtliga FV-förare storgarvat. // Kjell Lindskog och Rune Lewander visar nya RPB Piraya.
3 . 2020 VETERANAKTUELLT 8 GULDKORN från NMH:s bildarkiv . Stoewer V5 1931 V4-motor 25 hk, framhjulsdriven. Renoverad av BjörnÅke Danielsson i Lycksele 1968-69. Bilden tagen före renoveringen. MG TC 1947. Fotot från Lövångerrundan 1972. Curt & Anna-Carin Lind Skellefteå. Bilen bakom MG TF 1954 Eivor Ohlsson Bureå. Wanderer Gläser 2 dr cabriolet 1938. En bild från Lövångerrundan, osäker vilket år bilden är tagen. TEXT & BILD: Sture Lundkvist.
VETERANAKTUELLT 3 . 2020 Tänk att ett icke synbart virus kan förändra samhällsbilden så kapitalt. I början av pandemin kändes det som att livet var inställt men så var det ju inte. Örnstråket på nationaldagen kördes på halvfart som så mycket annat i samhället, det vill säga Corona- vänligt. Iden till upplägget kom från Skellefteåsektionen, vi tog efter utan att på något vis ersätta för patentet. Örnstråket/ Light fick bli arbetsnamnet på rallyt, som innehöll sex frågor utplacerade, inte bara runt i centrala staden, nej en sightseeingtur skulle det bli på minst 7-8 mil. Väderleken varslade om regn, då tänkte jag i min dumma enfald, det kommer inte många fordon till ett så förminskat rally, dessutom med regnrisk. Bekanta i min omkrets, tydligen intelligentare än jag är sa att, det förstår du väl att det finns ett uppdämt behov att få göra någonting att det händer saker efter denna vår. Jadå….dom hade rätt. Örnstråket/Light Nationaldagen Närmare åttio fordon körde runt som ivriga illrar för att hitta skyltar med frågorna. Finessen var att det var korta frågor vilket gjorde att man med enkelhet kunde sitta kvar i bilen och grubbla på svaren, eventuellt fota av och åka vidare. Coronavänligt. Inte alltid väderleksrapporten är att lita på men på nationaldagen höll dom löftet. Klockan 13.00 skulle vi föräras regn, tio minuter före utsatt tid kom en våldsam regnskur som tappad intensitet senare på eftermiddagen. Ett stort tack till ”gubbarna” som med kort varsel ordnade detta trivsamma rally. // Resultatlista 1 Dennis Salomonsson 2 Magnus Johansson 3 Sven Olof Grönlund 4 Erik Eriksson 5 Mikael Jardstam TEXT & FOTO: Håkan Nordin 9 EVENEMANG
3 . 2020 VETERANAKTUELLT 10 NMH-SURƳO i norr Det strävsamma paret Laila och Karl Olov Johansson i Kalix har varit NMH trogna sedan 1968. NMH bildades ju som alla vet, eller borde veta, 1967 och året efter, vid ett möte i Skellefteå, gick Karl Olov med sommedlem och var länge en av få Norrbottningar och absolut ensam i många år från Kalix. TEXT: Håkan Nordin Vessla av märket Studebaker, en till finns i ett garage, den har krokar på sidorna för att kunna släppas ner från ett plan med fallskärm, skulle användas i Norge under kriget, så blev inte fallet. Karl Olov Johansson Ford -36 likadan som hans första bil, fint skick, men motorn behöver en översyn.
VETERANAKTUELLT 3 . 2020 11 29 Packard, en gång 4-dörrar sedan nu under ombyggnad till 2 sitsig Roadster >> Kalix ja, omöjligt att missa att han är genuin Kalixbo, obönhörligt, dialekten avslöjar. I byn Bredviken några kilometer förbi Kalix, granne med Kalixälven, är han född och har varit bosatt i hela sitt långa liv, hustrun Laila importerade han för närmare sextio är sedan från en ort närmare Haparanda. Första bilen köptes vid sjutton års ålder, en Ford -37 i skapligt bruksskick men med en felaktig dålig motor, kanske var det det intressanta, fixa motorn. En annan ungdom skulle troligen satsat på en PV eller Volkswagen. Kanske styrde priset affären. 1965 nosade han upp en T-Ford av 1920 års modell i Porsön en kaross med ram, ej körbar men 1972 var den körklar. Användes ett antal år innan den såldes. Ett kapitel för sig är T-Forden av 1927 års modell som har sin begynnelse i en framaxel och två hjul som en finländsk släkting till hustrun Laila skänkte honom. Då föddes tanken att bygga en T-Ford. Delar söktes och hittades över allt i Norrbotten, en kaross, eller kanske mer bestämt fragment av en kaross där det visade sig att instrumentpapper fanns kvar, -27års modell!!! ”Nu fick jag läsa på om hur en -27:a skulle se ut” säger Karl Olov som många år senare kunde stoltsera med ett fint exemplar. Troligtvis en fördel att jobba åt Vägverket vilket innebar en del kuskande runt i länet och underlättade spaning efter delar. En Packard bör en genuin samlare och renoverare ha i sina ägor, så tidigt -70 tal köptes en sådan från Bjästa söder om Ö-vik, en EPA,29:a, renoveringsobjekt naturligtvis, finns kvar i ett av alla utrymmen. För drygt tio år sedan ville en bekant sälja sin -30 A-Ford i renoverat skick men med defekt motor. Karl Olov köpte den och renoverade motorn och den är nu i drift i fint skick. Utav bara farten köpte han även en -29 års Buick, en grön fyrdörrars sedan, väldigt fin. Sysselsättning har aldrig varit en bristvara i paret Johanssons hem. Kan tänka mig att dom tidigare var helt värdelösa på att vara lediga. Med den egna skogen full av träd så föll det sig naturligt att fälla, torka, såga och hyvla för att bygga huset som var färdigt för inflyttning mitt på sjuttiotalet. Även verkstads- och förrådsutrymmen byggdes på samma vis, mycket egenhändigt, naturligtvis byggde han ett mindre, men väl fungerande sågverk för ändamålet. Hustrun Lailas Jättefin Packard 1929
. 2020 VETERANAKTUELLT 12 sysselsättning har till stor del bestått i vara stadsanställd postkassörska, sköta ett mindre jordbruk med kor som senare byttes ut mot får och grisar. Nedlagt sedan ett antal år. 1929 körde en Packard 633 omkring på Stockholms gator och skjutsade diplomater för Amerikanska Ambassadens räkning. Sedermera hamnade den i Kiruna i LKAB:s ägor. Bilen var en fyrdörrars sedan modell och användes som direktionsvagn. Sista åren av sin levnad tjänstgjorde den pampiga Packarden som taxi i Pajala. Någon gång på sjuttiotalets början när Packarden lagt sig till ro för den eviga vilan, nosade Karl Olov upp resterna av den, i byn Kassa tre mil söder om Pajala, troligtvis bakom en lada eller i något dike och naturligtvis kände han ett ansvar för bilens fortlevnad. Fortfarande byggs det på den men nu i skepnad av en tvåsitsig Roadster. I sin renoveringsiver har han aldrig underlättat för sig i form av enkla objekt, nej ju svårare ju intressantare. Ett antal motorcyklar har restaurerats, flera objekt finns i förråden. Karl Olov tillhör den gamla stammen som föredrar -20 -30 möjligtvis -40 talare, skulle vi prata exempelvis en -61 Chevrolet Impala ja då tror jag att han går in och lägger sig på sofflocket, det är min tro. Tänk vad mycket kunskap det finns hos en som han, som hela sitt liv skruvat och joxat med det mesta och byggt på kunskapen. Svarva, svetsa, smida och till och med gjuta klarar han både åt sig själv och andra. Sen är han en samlare utan dess like, fulla lador, fullt i alla utrymmen med fordon och delar. Näst intill omöjligt att fotografera, för det är fullsatt överallt. Undrar om han vet vad som finns i alla skrymslen och vrår. Med ett så djupt rotat intresse av att bygga bilar av fragment är besök på marknader ett måste, som Falumarknaden och även de mindre i närområdet, delar har han alltid haft behov av under årens lopp. Två språng över till USA för de stora marknaderna, -87 till Hershey tillsammans med likasinnade från Norrbotten. Föreningslivet har fått sin beskärda del på olika vis bland annat tio år som ledamot i sektionsstyrelsen. Att köra de gamla fordonen är inte så märkvärdigt säger Karl Olov, roligare är att skruva och bygga bilarna...// Till vänster A-Ford, till höger T-Ford. En epa under en massa bra att ha delar. Delar av reservdelslagret. >> Överfulla förråd.
VETERANAKTUELLT 3 . 2020 13 Trafikexperten Lars Hultkrantz, professor i nationalekonomi har fått i uppdrag att granska vilka satsningar som behövs inom infrastrukturen när pandemin börjat klinga av. Många har valt bort kollektivtrafiken under pandemin, och den ökade biltrafiken leder till mer utsläpp, buller och trängsel. Därför lägger han fram ett förslag om en kraftig skattehöjning på drivmedel. Vad sägs om detta, tackar ni och tar emot, egentligen har vi inget val. Vi får tänka positivt på det hela, miljön måste vi värna om och stadskassan kommer att få det kärvt framöver, pandemin och arbetslösheten kommer att kosta. Vår egen kostnad begränsar vi med att köra mindre. Känns ändå hårt när skatten redan är 70% av bensinpriset, enligt följande: Bensinpriset 13.26 i maj 2020. Moms på bensin är 0,95 kr, Energiskatt 4,10 kr. Koldioxidskatt 2.59 kr. Moms på skatten 1,67 kr. Totalskatt 9,34. = 70,4% // Höjd bensinskatt efter pandemin Lapplands allra första bil Under sent 1890-tal åkte apotekaren Jon H:son Hedin från Lycksele till en kurort i södra Tyskland. Där kom han i kontakt med automobilen. Naturligtvis blev han imponerad av den nya tidens bekväma fortskaffningsmedel som inte behövde häst för att ta sig fram. Han kom fram till att det skulle vara ett bra hjälpmedel för honom att färdas snabbt och bekvämt mellan Lycksele och Vindeln där han hade ett förråd av medikament som han behövde besöka ibland. Till Vindeln fick han leverans med tåg. Dessvärre visade sig att bilen inte var lämpad för Lapplandsvägarna. Den transporterades från Stockholm på tåg till Hällnäs och vidare färd till Lycksele planerade Hedin att själv köra den på vägen. De smala hjulen sjönk ner i den mjuka vägbanan och halvvägs till Lycksele blev det stopp, med en hästs hjälp kunde bilen tas till Lycksele. Bilen, en Benz-Viktoria 1899 års modell, som köptes av Gjestvagn i Stockholm på återvägen från kurorten Tyskland och kostade 5000 kronor, en ansenlig summa. Den blev aldrig det hjälpmedel som apotekaren hade hoppats på. Den stod mestadels parkerad i ett garage. Vid högtidliga tillfällen kördes den Storgatan fram och skrämde både bar och djur med sitt buller. Den startades med vev och det beskrevs som ett tungt arbeta att dra igång motorn. Benz övergick 1892 till fyrhjuliga bilar och den här modellen döptes till Viktoria, den tillverkades till 1899, modellen uppges varit en försäljningssucce´ med 572 sålda bilar under sista tillverkningsåret. Passagerarna satt mitt emot varandra. 1928 skänkte apotekarens änka Ingeborg Hedin Lapplands första bil till Västerbottens läns hembygdsförening. // TEXT: Håkan Nordin %(1= 9,.725,$ LJǎǏǏ 13
En annorlunda sommar i Skellefteå Motorhistoriska Dagen på Café Kajutan. Många fina bilar. En ny bekantskap i stan. Per Hogbys Buick 1955. 3 . 2020 VETERANAKTUELLT 14 Motorhistoriska dagen körde vi en tipsrunda där var och en kunde starta när man ville mellan kl. 11 och 14. Det blev en trevlig dag med mål vid Café Kajutan där det finns gott om utrymme för att kunna hålla avstånd till varandra. Därefter blev det tipsrundor vid tre tillfällen under sommaren med liknande upplägg. Alla med många deltagare. Olika rundor att köra och målet har varit Café Mobacken och Café Kajutan. Bägge med bra möjligheter att hålla avstånd till varandra. Sommarsäsongen avslutades med besök på Café Kajutan den 23 augusti. Kul att vi ändå kunde få till några lyckade evenemang för våra medlemmar. Alla övriga träffar, Guldrundan och Veteranfordonsmarknaden har ställts in. Vi vill så klart inte bidra med ökad smittspridning och följer folkhälsomyndighetens rekommendationer. // TEXT & FOTO: Sture Lundkvist Vi i Skellefteåsektionen hade som tidigare år planerat för en sommar med många olika aktiviteter. Men Coronapandemin förändrade allt som för de flesta andra i samhället. Dagträffen den 11 mars blev den sista träff vi genomförde som planerat. EVENEMANG
Klurigt?? Nisse & Katrin Rönnlund och Håkan & Anita Burman vid sista frågan för dagen. Svenskt och Amerikanskt på besök på Mobacken. Gofika på Café Kajutan. Kjell Sjöstedt och Mats Bergström beundrar Erland & Eva Johanssons MGA 1958. 15 VETERANAKTUELLT 3 . 2020
Bo Holmstedt tillhör en av Sundsvalls Motorveteraners riktigt tidiga medlemmar med medlemsnummer 9. Styrelsemedlem, försäkringsbesiktare, arrangör och deltagare i otaliga klubbaktiviteter och veteranrallyn. Hans yrkesliv också i hög grad handlat om fordon och fordonsdelar. Inte minst under alla de år som han var butiks- och resesäljare på verktyg, maskiner och biltillbehör för Bil-Tjänst vid Nytorget i Sundsvall. Mycket av det som händer är en slump här i livet. Vid ett tillfälle kom en kund in i butiken och berättade att han kände till en gammal avställd lastbil som stod i ett garage i Njurunda. En bil som han tyckte att Bosse borde ta sig an. Tipset lät intressant. Bilen hade, visade det sig, ha tillhört åkaren Elis Boija som avlidit några år tidigare. Han hade köpt bilen från militären i oktober 1945, en Volvo LV 127DT från 1939. En lastbilsmodell som i folkmun gick under beteckningen ”rundnos” utifrån den form som Volvo valt på kylarmaskeringen. Vid ombesiktningen till civilt bruk fick bilen registreringsnummer Y 4897. Boija, som körde massaved på entreprenad åt SCA, försåg den nyinköpta lastbilen med timmerbankar och använde den sedan som timmerbil i sitt dagliga arbete i många år. På vintern kopplade han till en ”parkälke” med styrskena bakom ekipaget. Gummidäck var en bristvara på den tiden. År 1952 betalades bilskatten för sista gången och år 1957 avfördes bilen slutgiltigt ur registret. Priset sattes till noll kronor, utifrån tillägget från dåvarande ägaren ”förutsatt att du tar reda på den och tar den härifrån”. Bosse betalade istället lastbilstipsaren 250 kronor för besväret. En traktor drog hem lastbilen och renoveringen kunde börja. Flaket var bra. Likaså ram och axlar. Motorn, en Hesselman bensin/diesel, behövde en rejäl genomgång, likaså bromsarna. Hytten fick en del nytt trä och ny pegamoid på taket. En ny snygg sittdyna syddes upp. Lackeringen blev i grått och svart och dörrarna förseddes slutligen med det fiktiva firmanamnet ”HOLMSTEDS ÅKERI NJURUNDA”. Efter fyra års jobb stod bilen klar för besiktning, den 15/10, 1987. Åren därefter användes bilen flitigt i veteranrallyn, på utställningar mm. Den fick till och med agera ”skådespelare” vid uppsättningen av amatörteaterstycket ”Minns ni flickor” vid Svartviks herrgård år 1994. År 2010 testades om det fanns något köpintresse för lastbilen via Blocket. En dansk åkare, likaså lastbilssamlare, nappade och affären gjordes upp. Bilen lastades upp på ett flak för direkttransport till vårt södra grannland. Där kunde historien tagit slut. Det blev dock en fortsättning, men en oväntad sådan. En Volvo ”rundnos” öde Text: Bent Fridholm 16 3 . 2020 VETERANAKTUELLT Renoverat, besiktat och körklart, 1987 Interiören klar 1987 Volvon lyckligen hembogserad. Renoveringen kan börja, 1983 92/92 /9 LJLjǍ '7 LJǏljǏ
Bosse fick i somras en Facebook-förfrågan från en dam som undrade om det fanns ett åkeri i Njurunda kallat Holmsteds åkeri? Bosse svarade att namnet var fejkat och frågade henne samtidigt varför hon undrade över detta? Det visade sig då att hon sett lastbilen och texten inne på en nybyggd lekplats kallad ”Tungelsta trädgårdspark” i Haninge kommun utanför Stockholm. Stor förvåning. Efter lite sökande på nätet får Bosse se bilder på sin gamla lastbil igen. Nu placerad i ett ”Pippilångstrumphus”, totalt urrensad, med nedkapat flak, framhjulen nedgrävda till hälften i backen, brädinklädd hytt och säte, inga glasrutor och dörrarna uppspärrade på vid gavel. Bilen hade blivit omvandlad till en lek-lastbil för barn, i full skala! Vad hade hänt, som gjort att den för åtta år sedan så fina lastbilen nått detta bisarra öde? Bosse ringde den danske köparen för att få en förklaring, Ett tämligen misslyckat samtal. Danska språket är ju helt obegripligt för oss norrlänningar. Det Bosse fick höra var att ”krumtapakseln skæret, to tusind og fjorten”. Senare visade sig detta betyda att ”motorns vevaxel hade skurit år 2014” och att lastbilen därefter sålts vidare. Epilogen på historien var att en dansk firma vunnit en upphandling om byggandet av en ”tokrolig” lekpark för barn i Haninge. Sju miljoner kronor satsades av kommunen. En av lekattraktionerna var Cykel-Pelles verkstad och hans gamla lastbil, det vill säga Bosses gamla Volvo ”rundnos”. Ja så kan det gå. En aldrig så noggrann renovering kan med nya ägare och tillräckligt med pengar resultera i något helt annat och oförväntat. En tröst är dock att ungarna verkar älska bilen! Det är gott nog, tycker Bosse. // Volvo LV 127 DT, 1939 Tjänstevikt: 3320 kg Maxlast : 3830 kg Totalvikt: 7150 kg Motor: Hesselman bensin/diesel/ brännolja Motoreffekt: 90 hkr Antal cylindrar: 6 Cylindervolym: 4394 cm3 Längd: 670 cm Bredd: 222 cm Axelavstånd: 410 cm Däck: 8.25/20 VETERANAKTUELLT 3 . 2020 17 Hesselmanmotorn under uppbyggnad, 1984 Rundnosen i centrum av handlingen! Nedkapad och länsad, men ändå barnens favorit!
Amerikansk 50 tals lyx. Olds 57. 18 3 . 2020 VETERANAKTUELLT
19 Vilket visade sig vara ett lyckat drag då arrangemanget med cruising/kortege runt om i byarna runt i Umeå området. Under augustirundorna har det kommit mellan 300 – 350 fordon och närmare 1000 talet åskådare/ påhejare ute efter sträckan varje gång. – Mycket talar för att det blir en cruising i någon form nästa år också, meddelar arrangörerna. // Om inte folket kan komma till Gammlia så kommer Gammlia till folket. Okänd poet Gammlia 2.0 TEXT & BILD: Sune Strömberg Under rådande omständigheter så kunde de populära onsdagsträffarna på Gammlia Museiområde Umeå genomföras i vanlig ordning. Något måste göras menade Mats Palmgren Umeå Cruising och Umeå Veteranbilssällskap m Kurt Jonsson i frontlinjen, de tillsammans spånade fram Gammlia 2.0. Aristokrater i bilvärlden Nilssons Åkeri, far o son VETERANAKTUELLT 3 . 2020 EVENEMANG
AUSTIN MINI 9,667( 1, $77 Genialitet i koncentrerad form Mannen bakom underverket var konstruktören Alec Issigonis som sen tidigare hade Morris Minor på sin imponerande meritlista. Hans mål var att bilens volym skulle till minst 80% nyttjas av de åkande och deras bagage. Tvärtställd motor, framhjulsdrift, ingen kardantunnel, hjulen i Modell Årsmodell Motor Cylindervolym Effekt Bränslesystem Mini 1959-80 4-cyl radmotor ohv 848 cm3 34 hk Enkel förgasare Cooper 1961-69 4-cyl radmotor ohv 997 cm3 55 hk Dubbla SU-förgasare Cooper S 1963-64 4-cyl radmotor ohv 1071 cm3 70 hk Dubbla SU-förgasare Cooper S 1965-66 4-cyl radmotor ohv 970 cm3 65 hk Dubbla SU-förgasare Cooper S 1965-71 4-cyl radmotor ohv 1275 cm3 76 hk Dubbla SU-förgasare 1000 1967-80 4-cyl radmotor ohv 998 cm3 38 hk Enkel förgasare 1275 GT 1970-80 4-cyl radmotor ohv 1275 cm3 59 hk Enkel förgasare 1100 1975-82 4-cyl radmotor ohv 1071 cm3 45 hk Enkel förgasare 1000 1981-91 4-cyl radmotor ohv 998 cm3 42 hk Enkel förgasare Mini 1992-2000 4-cyl radmotor ohv 1275 cm3 53 hk Bränsleinsprutning Cooper 1993-2000 4-cyl radmotor ohv 1275 cm3 63 hk Bränsleinsprutning British Motor Corporation premiärvisade bilmodellen Mini den 26 augusti 1959. Den mottogs med blandade känslor, främst gav de små hjulen upphov till skepsis, endast 10 tum. Ganska snart upptäckte kunderna alla smarta lösningar som, framhjulsdrift, tvärställd motor som sparade stort utrymme. Mini hade individuell hjulupphängning på alla fyra hjul, detta i kombination med låg tyngdpunkt resulterade i goda vägegenskaper. I tävlingar vann ofta Mini över större bilar. 20
VETERANAKTUELLT 3 . 2020 21 karossens fyra hörn, gjorde att kupen kändes stor trots att bilen var endast 3,05meter lång. Bilen försågs i prototypstadiet med en 950 cc motor men ansågs som för snabb, så motorn minskades till 848 cc samtidigt som karossen breddades 5 cm. Mini var i begynnelsen försedd med en enkel gummifjädring men 1964 ersattes den av Hydrolastic-fjädring från den större 1100-modellen. John Cooper som låg bakom F-1 stallet Cooper var polare med Issigoni, provkörde Mini och blev förtjust över väghållningen, men ville ha mer effekt för att tävla. Han övertalade BMC att få prova en starkare motor, tillsammans med skivbromsar och sälja den till allmänheten. BMC var skeptiska, men hoppades få sälja ”något” 1000-tal. I verkligheten såldes närmare 150 000 Cooper. Mini Cooper vann Monte Carlo rallyt 1964-65 och 1967. Den första Mini Cooper från 1961 var försedd med en långslagig 997 cc motor som senare ersattes av en lämplig kortslagig 998 cc båda på 55 hkr. Senare kom Cooper S med 1275cc och 76 hkr, den som rönte massor av framgång i tävlingssammanhang. I Sverige finns det två större ideella föreningar för ägare och intresserade av den klassiska Minin med sammalagt 1200 medlemmar. Intresset för Mini är stort ute i världen, varje år arrangeras ett stort Mini-möte någonstans i Europa, vart femte år förläggs mötet till Storbritannien för att fira jubileumsår, då kommer extra mycket folk. Den här bilen passade till allt, som stadsbil, familjebil, och sportbil, därför inte så konstigt att den från 1959 till slutåret 4 oktober 2000 tillverkades i 5 387 862 exemplar. // Håkan Nordin SMS-TEXT: - Kan du komma till garaget…. Vad kan nu ha hänt, tänker jag och ställer ner kaffekoppen på altangolvet och reser mig ur solstolen. Är det något allvarligt farligt som har hänt, eller har han hittat något roligt undanstoppat i garaget? - Sätt dig på förarplatsen i Peugeoten, blir jag kommenderad så fort jag syns i garageporten - Bromsa…. hårt, släpp upp! Pumpa på bromsen…. Håll still, släpp upp. Pumpa, håll, släpp upp. Proceduren upprepar sig 3-4 gånger till innan jag även kan lägga till ”luftbromserska” till mitt CV. Att tillhöra en förening och att dela intressen med andra och att känna samhörighet kan vara en bidragande faktor till ett rikt liv. Jag har haft förmånen att tillhöra olika föreningar under åren, främst fotbollsföreningar i unga år som har präglat och lärt mig att tar jag ansvar för min egen utveckling så bidrar jag till att andra runt omkring också utvecklas. Det gäller bara att våga utmana sig själv och vara modig. Med barnens olika intressen så har vi fått inblick i olika hockeyklubbar i stan, KFUMs basket och klättring, konståkning och bowling, men det är tack vare min man Magnus och hans motorintresse som jag är stödmedlem i Norrlands Motorhistoriker i Skellefteå sen några år. Och vilken fantastisk förening det är…. Allt med motor är välkommet, man eller kvinna, ung eller äldre, motorägare eller bara intresserad. Det är ingen konkurrens eller inbördes rangordning. Man hjälps åt om någon får motorhaveri eller soppatorsk. ALLA får plats i familjen NMH!! Något för andra föreningar att ta efter. I år har det varit extra stora utmaningar genom rådande pandemins alla regler och rekommendationer, och när de trevliga cafékvällarna fick ställas in så har påhittigheten varit stor hos den ansvariga styrelsen och vips så har medlemmar kunnat köra 3 tipsrundor olika helger med avslutande träff och fika med eget ansvar och avstånd till sin nästa. Mycket bra anordnat! Många nyfunna vänner har tillkommit under åren och vissa har gjort större avtryck än andra. Trots 40 år i åldersskillnad så saknar jag min fina vän som plötsligt lämnade oss i somras. Tack Bruno Löfmark för att jag fick äran att lära känna dig. // Rapport från glada bil-änkan… TEXT OCH BILD: Kristin Jonsson, Skellefteå
22 Lördagen den 8 augusti kördes årets Blåröksrally, som fick tilläggsnamnet Pandemi, p.g.a. Covid 19. Detta var det elfte rallyt. Vi var 23 st. startande, varav en fick bryta p.g.a. haveri. Även detta år var det strålande solsken. Börje Näsman hade som vanligt lagt bansträckningen. Starten och mål var även denna gång förlagt till Rättargården i Moliden. Färden gick på asfalt, grusvägar och smala skogsstigar. Ett av stoppen var förlagt till Rösåsberget med höjden 229 m ö.h. Berget har en 120 meter hög lodrät vägg mot sydost och är mycket populärt för klippklättrare. Våra mopeder fick verkligen bekänna färg för att ta sig upp dit. Mopedrallyt Blåröken TEXT & FOTO: Einar Härdin Ett mycket populärt stopp blev på en raksträcka där de som ville fick sin topphastighet mätt med en radarpistol som föreningen har köpt in. Hastigheter och namn på förarna behåller vi för oss själva. Sista stoppet innan vi körde tillbaka till Rättargården, blev en repris från i fjol, nämligen Börje och Gittans sommarstuga. Där bjöds det på fika, som vi här vill tacka för. Alla åtta frågorna i år bestod av bilder på styren som man skulle skriva namnen på. Det fanns inga svarsalternativ av att välja mellan, vilket gjorde det mycket svårare. Dessutom var det två utslagsfrågor. // Patinapriset gick till Arne Fahlen Best in show gick till Olle Wahlstedt. Denna moped började med en ram som Börje Näsman hittade i en container. 3 . 2020 VETERANAKTUELLT EVENEMANG
1:a priset gick till Leif Söderlund 2:a priset gick till Anders Olsson 3:e priset gick till Hasse Viberg 23 VETERANAKTUELLT 3 . 2020
3 . 2020 VETERANAKTUELLT Jag insåg också omgående den enorma tidsrymd som låg framför mig till den hägrande femtonårsdagen. Att få bli ägare till en egen moped kändes dessutom utopisk. Jag visste att min mamma och pappa knappast skulle tycka att något dylikt skulle inlemmas i den knapra familjebudgeten. Den tanken var bara att glömma. Så hände något tråkigt, som visade sig vändas till något fantastiskt. Min morfar avled helt oförhappandes endast 60 år gammal. Jag hade tillbringat några somrar före skolåldern hos dem uppe i Malmberget och då några gånger fått åka med på deras enda transportfordon. En tandemcykel konverterad till moped, via en hjälpmotor vid bakhjulet. Troligen en österrikisk Fuchs. Mormor, som räknades som lite klen, ville aldrig följa med på dessa åkturer. Jag minns hur jag satt på sadeln bakom min morfar och höll fast mig i det bakre styret och med benen dinglandes halvvägs ned mot tramporna. Det gick bra och åkturerna var roliga. Några år senare köpte morfar sig en riktig moped, en tvåväxlad 1959 års Crescent 2000 S scootermoped med skyddskåpor för benen. Jag vet att han ofta tog sig egna åkturer i omgivningarna under sommarhalvåret. En sorts frihet skulle som han nog behövde, skulle jag tro. Dödsbudet från Malmberget gjorde att vi familjen tog bilen och reste sig upp till mormor. Det var mitt i vintern. Sorg och elände. Stämningen var nattsvart och tragisk. Mormor grät likaså min mamma. Pappa och jag höll oss lite på vår kant. Så slog det mig. Mopeden!? Mitt i sorgen, och mormors gråt över sitt omilda öde ställde jag frågan: ”Mormor, hur blir det med mopeden då?”. Frågan kom minst sagt något oväntat. Mormor hejdade sig, tittade upp på mig lite förvånat och sa sedan bara: ”Den får du, Bent”. Jag var inte vuxen nog att ta beskedet med den fattning som den sorgesamma situationen krävde. Jag jublade rakt ut, lånade nycklarna till boden som mopeden förvarades i och försvann ut i den vintriga kylan. Pappa har senare berättat för mig att min spontana lyckoreaktion framkallade ett befriande skratt. Även från min mormor. Där stod den. Den var min! Färgen blå-grå. Morfar hade hunnit med att köra några hundra mil sedan köpet och skött den väl. Den var som ny. Dags för provstart. Några varv med pedalerna och motorn gick igång. Jag var mopedägare och lyckan var total! Något halvår senare polletterades moppen till Sundsvall. Pappa och jag var ner till järnvägsstationen och hämtade ut den. Några bekanta med egen villa hade lovat att mopeden kunde få stå hos dem. Mina besök hos dem blev frekventa. Provturerna likaså trots min mammas proklamerade körförbud. ”Du får vänta tills du fyllt femton!”. Två och ett halvt år behövde betas av. Jag läste allt jag kom över om mopeder, motorcyklar, motorer och bilar. Väggarna kläddes med affischer och försäljningsbroschyrer. Aldrig tidigare hade jag studerat ett ämne mer intensivt än detta. Knappast senare heller. Så till slut. Fredagen den 26 mars 1965. Femtonårsdagen grydde äntligen. Jag steg upp klockan fem på morgonen. Utetermometern visade på minus 16 grader. Kläder, mössa och handskar på och sedan iväg ut! Jag han med flera timmars körning redan innan skolstart, en åktur varje rast och sedan körning hela resten av den dagen. Helgen som följde, likaså. Jag minns inte att jag frös. Jag fick några kommentarer om att jag hade en ”gubbmoppe” av några skolkompisar. Det bekom mig inte ett dugg. Några ”fräcka” Hacke Hackspettdekaler med stor ”garring”” i munnen monterades på kåporna fram, och därmed var den saken löst. Min bäste kompis Lasse fyllde femton år lååångt senare på hösten. Å vad jag tyckte synd om honom… // Den hägrande femtonårsdagen – att fylla moppe! Mitt motorintresse startade, som för många andra, med mopeder. Året var 1962 och jag var tolv år. En äldre man i bekantskapskretsen lät mig prova hans remdrivna Husqvarna Roulette. En en-petere, med trampor och utan växellåda. En gubbmoped helt enkelt. Han visade mig startproceduren med pys och trampor, kopplingshandtagets funktion och hur bromsarna fungerade. Några tramptag, moppen startade, och iväg bar det. Upplevelsen var total och hissnande. Att få åka på någonting som drog mig med kraft framåt utan att måsta trampa. Efter bara några meters körning insåg jag den glädje och möjligheter som ett sådant fordon skulle innebära. Jag blev moppefantast på direkten! TEXT: Bent Fridholm 24
25 VETERANAKTUELLT 3 . 2020 KLUBBINFORMATION Sundsvalls Motorveteraner ORDFÖRANDE Bent Fridholm bent@fridholm.st 072-5265100 SEKRETERARE Ingrid Westlund ingrid.westlund.sv@telia.com 070-9931564 KASSÖR Jonas Pontén jonas.ponten@if.se 072-5104160 REDAKTIONSANSVARIG BENT FRIDHOLM bent@fridholm.st 072-5265100 Dela med dig av intressanta artiklar, bilder mm. SMV HEMSIDA sundsvallsmotorveteraner.se Här kan alla medverka SMV E-POST Kontakta klubben via e-post som finns på vår hemsida En komplett lista över styrelse och kommittéer finner du på vår hemsida sundsvallsmotorveteraner.se Den pågående pandemin har tagit bort mycket av det vi såg fram emot inför denna sommar. Klubbträffarna blev vi tvungna att lägga på is. Veteranmarknaden på Bergsåkers travbana fick ställas in, likaså Damrallyt och Motorhistoriska dagen den 6 juni. Det är inte över och det kommer att dröja, innan allt kan bli som vanligt igen. Under tiden gäller det att försöka vara lite kreativ och lösningsorienterad. Vi ordnade till årsmötet enligt modellen utomhus ”Bilbingo” utanför vår klubblokal den 28 juni. Det fungerade bra, solen sken och alla deltagare skötte den ”sociala distansen på ett utmärkt sätt. Fikat hade var och en med sig själva. Det gick det med! Onsdagsträffarna i sommar blev också inställda som ni vet. Att träffas och ställa ut våra bilar på torget i Sundsvall som vi brukar kunde vi ju bara glömma p.g.a. de restriktioner som gällt för alla allmänna sammankomster i sommar. Istället drog vi något senare igång ett antal fikaträffar till trevliga utflyktsmål i Sundsvallsområdet. Vi har varit till Selångers hembygdsgård, Norra Stadsberget och till tunet vid Alnöns medeltidskyrka. Senast besökte vi Bröderna Bommens bryggeri i Njurunda. Ett antal ”historiska vandringar” i Sundsvalls omgivningar är också under planering under september, bland annat en vandring i de numera helt försvunna kvarteren på Norrmalm i Sundsvall. Vi börjar nu också förbereda genomförandet av höstens Klubbmöten varannan söndag. Det första finns sedan tidigare inlagt i vår årsalmanacka till den 13 september. Vi får se vad vi lyckas hitta på till den dagen? De arrangemang som vi ordnar framöver informerar vi löpande om på vår nya hemsida, sundsvallsmotorveteraner.se. Ta därför för vana att alltid göra en koll där lite då och då, för att se vad som är på gång så att ni inte missar något kul! SMV Årsmöte 2020. FRÅN SEKTIONERNA // .200$1'( (9(1(0$1* .$/(1'(5 I det osäkra läget med Coronaviruset är det osäkert om och i vilken form våra träffar kan hållas under hösten/vintern. Därför är inga träffar ännu inlagda i kalendern från någon av våra sektioner. Men om vi kan coronaanpassa våra klubblokaler en del så ska vi nog kunna träffas i någon form trots allt. OBS! För dagsaktuell information om respektive sektions evenemang se kalendern på www.nmh.se Hur många... ...registrerade fordon finns det i våra fyra (4) län, Gb, Vn, Vb och Nb mellan år 1901-1960? Det gäller både påställda och avställda veteranfordon och med det räknas all fordonsslag från bussar till traktorer, d.v.s. tretton kategorier. Svaret får ni i nästa nummer. Redaktören ?
. 2020 VETERANAKTUELLT 26 Gynna plånboken, klubben och rörelsen? MHRF-försäkringen – den ledande försäkringen! MHRF-försäkringen, Sveriges äldsta – och största – försäkring för historiska fordon, drivs av Motorhistoriska Riksförbundet i samarbete med Folksam och erbjuder ett försäkringsalternativ för de flesta fordonen. Det finstilta? Fria mil och bara nöjeskörning! Förutom försäkring för påställda fordon kan vi även erbjuda alternativ för tidsoptimisters objekt. Och drömmares projekt. Utöver den egna plånboken gynnas din klubb av MHRF-försäkringen. Likaså den fordonshistoriska rörelsen tack vare MHRFs arbete som sammanfattas: För gårdagens fordon på morgondagens vägar. Motorhistoriska Riksförbundet mhrf.se/forsakring forsakring@mhrf.se 08-30 28 01 (knappval 2) Mer info: Foto: Lars-Göran Andersson/Jemtlands Veteranbilklubb 'LJLWDO .ODVVLNHUWU¢ƻ L /\FNVHOH MotorVeckan i Lycksele blev i år, som så mycket annat, inställd p g a Coronapandemin. Men för att åstadkomma åtminstone något, så anordnade vi en digital Klassiker-träff. Man kunde änmäla sej på MotorVeckans Facebook-sida med 2 bilder på fordonet som skulle tävla, samt en kort text. Sedan vann den som fått flest likes (tummen upp). Ett antal bilar av olika varianter, samt motorcyklar och mopeder, och en liten cykel anmälde sej. I år delade vi inte ut priser till olika klasser utan en segrare utsågs av alla. Det blev Ronny Sjöström från Storuman med sin fina Peugeot 204 från 1967. Men ett Hedersomnämnande gick till lille Loke Rajala, 3 år med en Crescent Bambino från 1959, renoverad av Morfar. Priset, en Pokal, överräcktes till Ronny av våran nye ordförande Hans Fjällström. Även om detta blev rätt lyckat så hoppas vi nog alla att nästa sommar ska bli som vi är vana vid, med en MotorVecka fylld av massor av veteranfordon och massor av trevligt folk, samlade i en strålande sommarsol. // Ordförande Hans Fjällström överräcker segerpokalen till Ronny Sjöström, Storuman. Peugeot 204 från 1967. EVENEMANG
NYTT FRÅN Norrlands Motorhistorikers styrelse 2020 Ordförande: Håkan Nordin Örnsköldsvik 070-3514129 nordin-hakan@hotmail.com Vice ordförande Peter Frankkila Luleå 070-6511712 peter.frankkila@tele2.se Sekreterare: Thomas Andersson Skellefteå 070-5211866 mr.mercedes@live.se Kassör: Sture Lundkvist Ursviken 070-2213516 sture@nmh.se Ledamot: Curt Edvinsson Lycksele 070-6069600 curt.edvinsson@telia.com " Einar Härdin Bonässund 070-6658552 55shevy427@gmail.com ” Dick Sandberg Luleå 076-2917552 dick.s@nibf.se " Hans Jonsson Kramfors 070-4611461 jonsson.hasse@telia.com Materialförvaltare Sture Lundström Kåge 070-6312233 sturelundstrom52@gmail.com Medlemsansvariga i respektive sektion NORRBOTTEN: Kenneth Andersson, kennethka57@gmail.com, 070-6339359 SKELLEFTEÅ: Sture Lundkvist, info@nmh.se, 070-2213516 UMEÅ: Gunnar Sjöström, gunnar@ume.se, 070-5331221 LYCKSELE: Gunilla Holmgren, Holmgren@brinet.nu, 070-3192475 ÖRNSKÖLDSVIK: Unnie Malmén, unnie_malmen@telia.com, 070-3544109 HÖGAKUSTEN: Gunnar Edholm, gunnar.edholm@home.se, 076-1047168 Om du vill ändra adress, telefon, mejladress eller lägga till/ta bort fordon I fordonsregistret loggar du in med de användarnamn (ditt medlemsnummer) och lösenord du fått ifrån oss. Du kan även hämta en dagsfärsk medlemsmatrikel på din sida i medlemsregistet. Behöver du hjälp med ändringar? Kontakta då din medlemsansvarige enligt ovan. För nytt lösenord går det även bra att mejla info@nmh.se så kommer ett nytt lösenord. Adressändring per brev går även att skicka till: Norrlands Motorhistoriker, Skelleftehamnsvägen 146, 932 36 URSVIKEN Undvik dyrköpta körkorts- och fordonstjänster på webben Motorhistoriska Riksförbundet har ännu en gång uppmärksammats på en webbplats som erbjuder betaltjänster inom körkorts- och fordonsområdet. De tjänster som tillhandahålls är myndighetsuppgifter som du kan hämta från Transportstyrelsen, i de flesta fall gratis eller till en väsentligt lägre kostnad. På webbplatsen trafikstyrelsen.org kan man sedan början av juni 2020 exempelvis beställa registreringsskyltar och blanketter för ansökan om körkortstillstånd samt anmäla avställning av ett fordon. Tjänsterna kostar mellan 590 och 1990 kronor. Alla de aktuella tjänsterna går att utföra kostnadsfritt hos Transportstyrelsen på deras webbplats. Denna typ av webbplatser är ett återkommande problem. Ett tidigare exempel är webbplatsen trafikstyrelsen.com som har stängts ner. Det skedde efter att Patent- och marknadsdomstolen vid vite förbjöd webbplatsen att marknadsföra trafik- och fordonstjänster som ger konsumenter intrycket att det är en myndighet som står bakom. Domen föll den 20 december 2019, kärande var Konsumentombudsmannen i Karlstad. Ska du anmäla på- eller avställning eller beställa fordons- eller körkortshandlingar bör det alltid ske via Transportstyrelsen webbplats, transportstyrelsen. se. MHRF avråder från att använda andra tjänster. Rådet gäller i princip allt myndighetsutövande i Sverige. Vänd dig alltid direkt till berörd myndighet. Jan Tägt Generalsekreterare MHRF 27 Medlemsavgift Medlemsavgiften är 300 kronor per år. Maka, make, sambo eller barn upp till 25 år kan bli familjemedlem för 50 kronor per år. Familjemedlem ska bo på samma adress som huvudmedlemmen. Omman är under 25 år kan man bli ungdomsmedlem för 100 kr. Lättast är att anmäla sej på hemsidan www.nmh.se fliken ”Bli medlem”. Det går även bra att vända sig till någon av våra medlemsansvariga. Ange vid anmälan vilken sektion du vill tillhöra. Norrlands Motorhistoriker har sektioner i Norrbotten, Skellefteå, Umeå, Lycksele, Örnsköldsvik och Högakusten (Kramfors). NMH:s Försäkringsombud MALMBERGET: Lars Sjöström jaguarlasse@hotmail.com, 073-8068293 KALIX: Karl-Olov Johansson, laila.k-o.johansson, 0923-22202 BODEN: Gunnar Flodström kanalen@egonet.se, 070-6208566 LULEÅ: Björn Åström bjorn.astrom@lulea.se, 070-2593548 LULEÅ: Anders Lundholm, anders.lundholm@telia.com, 070-5939178 SKELLEFTEÅ: Mats Nilsson matsfnilsson@allt2.se, 076-7877696 Tomas Björkman, tomas.bjorkman@gmail.com, 070-3631316 LYCKSELE: Jan Lennartsson, jan.lennartsson@edu.lycksele.se, 070-2106864 UMEÅ: Gunnar Sjöström, gunnar@ume.se, 070-5331221 ÖRNSKÖLDSVIK: Olov Wahlstedt, buickolle@gmail.com, 070-6372448 HÖGAKUSTEN: Thord Kristensson, thord.kristensson@telia.com, 070-5405436 VÅRT KLUBBNUMMER HOS MHRF: 9016 Nästa nummer utkommer 2 december • Manusstopp 9 november VETERANAKTUELLT 3 . 2020
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=