3 . 2019 VETERANAKTUELLT 38 Medelpads Fornminnesförening uppe på Norra Berget i Sundsvall äger en mycket sällsynt och unik ”överlevare” från motorismens barndom, motorcykelbilen Super B2. Den är tillverkad någon gång under åren 1912 - 1914 av bröderna Leveque i Frankrike. Den lilla smala gröna tvåsitsiga bilen, där dom åkande sitter på rad efter varandra, importerades till Sverige år 1914 och den förste kände ägaren blev bankdirektören för Sundsvalls Enskilda bank O. W. Strömberg i Ånge. Han registrerade bilen den 29/2 1916 och fick då registreringsnumret Y38. Bilen har en tvåcylindrig vätskekyld V-motor på 8 hk som via en mellanaxel driver två kilremsskivor på var sin sida om bilen. Från dessa går två kilremmar kopplade till var sitt bakhjul. Kilremsskivorna ger en steglös växling av samma typ som DAF hade i sina bilar på 1970-talet. Växlingen manövreras manuellt via en spak på höger sida, monterad utanpå karossen. Bromsar finns endast på bakhjulen. Ramen är av trä, karossen i plåt och ekipaget väger 370 kilo. Bilens långsmala form gav den snabbt det föga glamorösa smeknamnet ”Daggmasken” i folkmun i trakterna runt Sundsvall. Fartresurserna var tillika ganska så blygsamma… Våren 1915 bildades ”Mellersta Norrlands motorcykelklubb”. Trots att Första Världskriget pågick ute i Europa klarade man i den nya klubben att arrangera lokala utflykter runt Sundsvall för klubbmedlemmarnas trevnad, eller som man sa i sina stadgar: ”att gynna sportens rationella bedrivande”. Efter krigsslutet, år 1919, när bensin åter var tillgänglig, beslöt man sig för att genomföra en längre turistfärd västerut not Norge. En reseskildring om färden som klubben gav ut i bokform 1921 berättar om starten från Skolhusallén på morgonen den 6 juli. Målet var Stiklastad och Nidaros. Sex fordon stod på startlinjen, fem sidovagnsmotorcyklar och en motorcykelbil, ”beridna” av sju herrar och fem damer. Ja, ni gissade rätt angående motorcykelbilen. ”Daggmasken” skulle här via denna resa bevisa sin kapacitet som långfärdsvagn. Chaufför var grosshandlare Carl Gustaf Nyström och hans fru Betty Aurtulina satt på passagerarplatsen bakom honom. Bilen var inlånad från dess dåvarande ägare, Einar Grangård i Fränsta, som hade införskaffat bilen sommaren innan. Allt gick bra för paret Nyström de första resdagarna. Endast några smärre incidenter i form av punkteringar. De övriga ekipagen fick dock finna sig i att anpassa sin egen körning till den ringa hastighet som den lilla motorcykelbilen hade kapacitet till. Deltagarna kallade sin tämligen låga machfart för att de idkade ”Mask-åkning”. Under sträckan Nälden - Mörsil hände det som inte fick hända. Daggmaskens bakre hjulaxel gick tvärt av. Ingen möjlighet fanns till reparation. Slutligen framkomna via bogsering till Duved gav makarna Nyström upp resan för gott. De andra deltagarna var dock inte särskilt ledsna. Krönikören berättar om glädjen som infann sig då man äntligen fick sträcka ut sina ”järnhästar” i en betydligt högre hastighet i sin färd mot det hägrande målet i väster. Reseskildringen beskriver frejdigt sällskapets fortsatta resa och alla de vedermödor som kunde uppstå på dåtidens ganska så usla vägar. Alla kom dock så småningom välbehållMotorcykelbilen – även kallad ”Daggmasken” En tidig bild av motorcykelbilen Super B2 (”Daggmasken”), längst bak i bild, inför starten av Norgeutflykten från Skolhusallen 1919. Bilen (i ursprungsskick) utställd på Sundsvalls museum år 1965 TEXT OCH FOTO: Bent Fridholm 683(5 %Lj
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=