3 . 2019 VETERANAKTUELLT 30 . Någon vecka senare satt jag ned med en välartad och något tystlåten pojke och talade om mina projekt, visade bilder och berättade om vedermödor och glädjeämnen. Jag betonade också vikten av att vara uthållig och att aldrig plocka isär en bil om man inte är absolut säker på att kunna slutföra ett sådant projekt. Han lyssnade noga och med total koncentration. Efteråt tackade han mig artigt. Ett kul samtal och en rolig episod tyckte jag. Sundsvalls Motorveteraner anordnar årligen, från juni t.o.m. september, något vi kallar Onsdagsträffar på Stora torget i Sundsvall. Vi ställer då ut våra fordon för allmän beskådan tillsammans med andra entusiaster i närområdet. Vid vackert väder kan det bli upp mot hundra fordon på plats. Efteråt åker sedan medlemmarna i SMV på en gemensam utflykt till något hägrande mål för upplevelser och fika. Vid en av träffarna i juni i år stod jag och granskade en fantastiskt välrenoverad grön PV 544 från 1962. En ung grabb, 17 år gammal (visade det sig sedan), kommer då fram till mig och frågade om jag kände igen honom. En snabb granskning av honom från min sida gav ett sanningsenligt nej. Han presenterade sig och erinrade mig om ett gemensamt samtal oss emellan sju år tidigare. Förvånat insåg jag att det var Hampus, den dåvarande tioåringen, som jag nu pratade med igen och att den fina bilen framför mig var hans verk, renovering genomfört under fyra års tid hemma i kallgaraget vid föräldrarnas hus i Timrå. Hans pappa som fungerat som chaufför av bilen till torgträffen bekräftade att sonen till alla delar var den som gjort jobbet, och den stora uthållighet han visat under hela processen. Jag fick snabb genomgång av vad som hade skett sedan vårt samtal sju år tidigare. På vägen hem efter en fjällvistelse med familjen i Björnrike fick han som trettonåring syn på en handskriven annons på en anslagstavla i en ICA-affär i Ånge, ”Volvo PV säljes”. Säljaren ringdes upp. Bilen beskrevs som körbar och nybesiktigad. Det efterföljande besöket visade på en bil i ganska så nedgånget skick, krockskadad på höger sida och med ”fel” motor (B20). Priset var dock någorlunda vettigt så det blev trots allt affär. Hampus betalade bilen med sina egna insparade pengar. Siktet redan från början från hans sida var inställt på en Hampus Granström – en tonårig mästerrenoverare TEXT OCH FOTO: Bent Fridholm Min son Hampus är väldigt intresserad av teknik och gamla bilar. Skulle inte han kunna få träffa dig och att du då berättar om dina pågående bilrenoveringar?”. En kollega till mig på jobbet berättade på detta sätt för mig om sin 10-årige sons stora nyvunna intresse. Jag var själv då mitt uppe i renoveringen av två trettiotalare, en 1931 års A-Ford Pickup och en 1932 års 4-dörrars Chevrolet. Jodå, jag tyckte att det skulle vara kul att prata med en så ung entusiast och svarade förstås ja.
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=