VETERANAKTUELLT 2 . 2021 11 De flesta gentlemän i mogen ålder, som börjar se slutet på sin ungdom, har säkert på något vis varit i kontakt med Husqvarnas motorcykel med modellnamnet Silverpilen. Själv blev jag genommina föräldrars omsorg lycklig ägare till en dylik maskin 1958. Domus- (betyder hem- hus på latin) bygget i centrala Ö-vik stod färdigt 1963. Som det anstår ett nybygge med den digniteten byggdes en kundparkering i källarplanet under marknivån. När jag nu 2021 efter många år fick för mig att snygga till min Husqvarna Silverpil så uppstod frågan när, var och av vem köpte jag denna mc. Var ganska säker; ser mig själv gående ner för den branta nerfarten till garaget och möter en kille, som styr en mc uppför. Båda stannar upp, ”Kanske du vill köpa den av mig”. Tydligen ville jag det, den blev bevisligen min. Men nu upphör minnet att gälla! För att få klarhet konsulterar jag ett antal människor och frågar om någon minns bilutställning i Domusgaraget, kanske mitten på -70 tal. Ingen minns någonting, inte ens de som senare var med och ordnade utställningar. Vänder mig utanför branschen och frågar en bekant dam som varit anställd på Domus sedan starten, nej inget minne, hon ringer en herre som varit vaktmästare, även han med från starten, minns inte någon utställning. Här upphör mina efterforskningar. På en morgonpromenad möter jag damen i fråga, som var behjälplig med efterforskning, bra att jag träffar dig säger hon, -i går stötte jag på en annan person som var anställd på Domus i många år och hon var absolut säker på att det en gång var en bilutställning där. Kändes som en viss upprättelse. Tidigt -80tal köpte familjen en liten torpstuga med tillhörande mindre ladugård ja liten och liten den rymde under årens lopp en oherrans massa grejor. Bland annat denna bättre begagnade Silverpil, som det nu är klarlagt hur köpet gick till. Hur kan det komma sig att den stått så länge och väntat på vård? Till mitt försvar, eftersom det är ett sommarboende, är tiden begränsad, mycket annat skulle göras de månader det handlade om. Dessutom drog jag hem, mest varje vecka, mera grejor. En gång i ett anfall av att, nu ska det bli av, skruvade jag loss tanken, Magnus på lacken fixade den original- röd. Därefter stiltje. En fråga är outredd, var förvarades mc från köpet och till den placerades i ladugården i Sunnansjö. Börja inte att rota i det sa hustrun…… Att närminnet är sargat sen en tid är känt men nu är det bevisat att minnet på längre sikt också fått sig en törn. Nu äntligen skulle Silverpilen få sig en översyn, en uppsnyggning, vem är mest lämpad till detta? Ja inte jag, skulle bara fuska, men Sören, som skruvat i allt i över sextio år och är lugnet självt personifierat. Ringer honom och spelar ann på att, visst är det långsamt i pandemitider när man måste hålla sig lugn, skulle det passa min herre med lite enkel skruvning på Silverpilen i Kennets garage. Inget avanserat arbete, mest kosmetika, nytt avgasrör med ljuddämpare, nytt styre, framskärmens inpassning m.m. Rolig att på nära håll följa ett skruvande proffs. Verktygen och han är som i ett, allt görs med en viss värdighet. -Det där är inte så noga sa jag ibland, han bevärdigade mig inte med en blick. Finns flera superlativ att säga men han kan bli övermodig. Kanske? Jag tycker mig veta att det tillverkades 11000 Silverpilar på tio år. 1955-1965. // En ”Silverpils” öde och äventyr Text & foto: Håkan Nordin Uppsittning och funktionskontroll av Sören. HUSQVARNA SILVERPIL
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=