Vilken annorlunda tid vi upplever just nu! Inga årsmöten har fått äga rum, inga möten överhuvudtaget där vi riskerar att komma närmare varandra än 2 meter. Hur kommer det att bli med vårens och sommarens bilträffar, cafeér och andra spontana möten bland oss motorentusiaster? Vi matas via media med staplar och diagram varje dag och vi har så många frågor och det finns inga riktiga svar och ändå pågår livet förfullt… Om vi backar 63 år i tiden, till året 1957…Var det samma hysteri som det är idag då pandemin ”Asiaten” drog fram och drabbade världen? Eller var det Toyotas presentation av sin första generation av modellen Corona som var på allas läppar 1957? Corona betyder krona på latin och Toyotas modell producerades i 45 år och i 11 generationer, till en början bara i Japan, men snart blev det en bil för hela världen men med lite olika namnändringar. I Sverige byttes Corona ut till Carina E på 90-talet och det känns kanske lite skönt att slippa Coronan bland våra bilar på parkeringarna i dessa tider i alla fall. För hur är det nu med smitta mellan bilar, smittar rost och bucklor mellan bilar på parkeringar? Jag har då fått lära mig att man ogärna parkerar bredvid en ”mindre” älskad bil. Nä, ställa bilen längst bort och ensam bara för att komma ut från affär´n och i stort sett vara inparkerad!! Påsken blev speciell för många av oss i år. För vår familj som hade en planerad Kramforsresa inklusive ”titta-på-engammal-bil-ner-mot-gävle-tur så blev det ett nytillskott på hemmaplan i familjen istället. Kan man inte åka ut i världen så får man samla världen hos sig själv. Magnus gör sitt bästa just nu att samla till en alldeles egenBellmanhistoria i form av att det var; en Tysk, en Japan, en Amerikanska, en Italienare, en fransman åsså Svensken då som ska rymmas hemma hos oss. Alla vill bli putsade och polerade och få egentid och uppmärksamhet sommaren -2020, vi får väl se hur han lyckas! Rapport från glada bil-änkan… TEXT OCH BILD: Kristin Jonsson, Skellefteå Åtta personer döda i bilrally (forts. från föregående nummer) Angående den förestående täflingen i Irland om Gordon Bennets pokal. Vägarne äro där lika pittoreska som farliga, och särskildt finnes en punkt, berättar tidningen, där allvarliga katastrofer synas oundvikliga. Företagsamma industriidkare ha på den kritiska punkten uppfört åskådarläktare, och i synnerhet engelsmännen slåss om platserna till ett så rafflande skådespel som bjuder på krossade refben, öppna hufvudskålar med rinnande hjärnor, kroppar slungade genom, luften samt vrålande vagnar på rygg med hjulen i vädret. Spännande lär vara den schwung hvarmed en vältrande töff-töff slungar sin förare flera meter högt i luften, hvilket för resten är fördelaktigare än att bli dragen under vagnen. Bästa valutan för sina pengar få väl i alla fall åskådarne om en vagn fattar eld och lägger sin förare under sig, sa att han framdrages oigenkännlig, förkolnad, som det gick på vägen till Bordeaux. Om de älskliga odjuren i samma täfling skrifves att ”öfverkörda hundar förvandlas bokstafligen till mos”. Hur det går med de små barnen berättas icke. De franska automobilförarnes framfart är oanständig och hänsynslös samt borde på det kraftigaste beivras. I staden, trots allt dess vagnsvimmel, är faran jämförelsevis mindre, ty där känner föraren sig kontrollerad och vågar sig ej alltför uppenbart öfver den lagstadgade farten, i synnerhet sedan en kaxe som Henri do Rothschild fick smaka fängelse. Men på landet släpper man Barrabam lös. 100 kilometer i timmen är ju rent vanvett, men äfven de vanligare promenadvagnarnes 70 kilometer måste kallas högst vådligt på allmän landsväg. Hur många gånger har jag ej sett en töff-töff i denna fart störta fram genom en bygata, där barnen leka... Hur många gånger har jag ej konstaterat att föraren ingalunda minskat hastigheten vid passerande genom en bebodd plats. Man kan ej förundra sig öfver att bönderna mångenstädes beså bygatorna med skarpa nubb. Eller att ofta när en automobil råkat i baklås befolkningen samlas hotande kring den lemlästade besten, så att de resande nödgas försvara sig med revolvrarne. För ej länge sedan höllo ett par automobilister på att bli lynchade bortom Versailles. På stora landsvägen Boulogne–Dieppe, en af de starkast frekventerade i Frankrike, såg jag den rika badortssträckans automobiler oaflåtligen brusa fram, hvar tredje eller femte minut, och nästan alltid med högsta hastigheten uppe, nästan alltid med lagstridig hastighet, sådan att man icke hann urskilja numren. De försvunn i ett dammoln, ingen kunde sätta efter och hinna upp dem. Deras framfart blir således ostraffad. // Dagens Nyheter 28 maj 1903.
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=