veteran AKTUELLT NORRLANDS MOTORHISTORIKER & SUNDSVALLS MOTORVETERANER nr 2 2020 årgång 54 RAPPORT från glada bil-änkan En amerikafarare minns 30 år tillbaka. . . '(/ Ǎ - Den engelska bilindustrin ALTERRUNDAN AUSTIN HEALEY ENGELSKT FÖR HELA SLANTEN +8649$51$ LJǏljdž SILVERRUNDAN KALLDRAGE &+(952/(7 (/ &$0,12 njLJ Ägare: Agne Zackrisson, Domsjö
2 . 2020 VETERANAKTUELLT TRYCK & FORM Ågrenshuset Produktion AB, Bjästa ORDFÖRANDEN HAR ORDET Är det överhuvudtaget möjligt att skriva ett kåseri eller ledare utan att nämna Corona! Alla blir vi ju på ena eller andra sätet påverkade. Det kinesiska viruset har verkligen omdanat vår tillvaro, en kollektiv sorg, vardagen har raserats för många. Våra beslutsfattare är värda en eloge för allt arbete, alla beslut sommåste tas, kloka förhoppningsvis. Liv ska räddas, vårdens hjältar med seriekopplade bragder ska stöttas, yrken ska räddas. Befolkningens inkomster ska räddas, krispaket ska delas ut, vem behöver hjälpen mest och vilka regler ska gälla. Jag bara säger- vem vill byta med de styrande. För oss ansvarslösa medborgare känns ovetskapen om när det är över, en nog så tung börda. I TV-rutan får ofta beslutsfattarna frågan om och om igen: när tror ni att det hela är över. - Omöjligt att säga något bestämt blir svaren, men journalisterna ger sällan upp, kanske i brist på vettiga frågor. Pandemin går säkert över i sinom tid, men de ekonomiska framtida problemen kommer nog att behöva ett antal år på sig innan vi kan känna oss trygga. En idag sextiotreåring kan med fog ställa sig frågan, finns pensionspengar till oss om två år? Nej nu ska vi inte måla fan på väggen. För min del som är en ”årsrik” person” har fått en form av husarrest och med det har inträtt en viss passivitet, borde ta mig för att göra de och de men…...Konstigt nog så rullar dagarna och veckorna på som vanligt, jaså är det fredag nu igen! Hela samhället har ju bromsat upp till under halvfart, så även vår hobby. Bilarna är smittfria så dom kan vi använda till fullo, det kollektiva som rallyn och andra träffar får bero så länge. Skellefteå och Ö-vik kör ett enklare rally på Nationaldagen 6 juni. Ett antal frågor placeras runt omkring staden, svaren sms:as till vissa nummer allt sker mellan kl.1000-1600 fri körning. Norrbottensektionen kommer att köra i kortege från klubblokalen in till Luleå centrum därefter till Boden där skiljs man åt utan att ha varit för närgångna. Under maj månad kan man inte med bästa vilja i världen beskylla vädret för hänsynsfullhet mot mänskligheten. Väderleksrapporten har allt som ofta bestått av nordliga vindar, låga temperaturer, risk för regn eventuellet snö. När detta skrivs, 16 maj, tittar jag ut genom fönstret, bilarna och marken vit av hagel, kan lika gärna vara oktober månad. Tre olyckor av olika dignitet samtidigt, Corona, ekonomin samt dåligt väder, när det är över kan vi då få leva lyckliga i alla våra dagar? Undrar förresten om Corona och efterföljande ekonomi kommer att förändra prisbilden på våra veteranbilar, spekulation om nergång på fastigheter och bostadsrätter är ju i full gång. Den som lever får se. Alla våra årsmöten är som ni märkt inställda till vidare, ingen vet hur länge. Det är ju inte någon katastrof, det går kanske i värsta fall ha två möten på varandra nästa år? Trots det prekära läget vill jag tillönska er alla en så trevlig sommar sommöjligt och glöm inte att vara trevliga mot varandra trots en otrevlig situation. Håkan Nordin OMSLAGSBILD Chevrolet El Camino -61. Ägare: Agne Zackrisson, Domsjö. NÄSTA NUMMER MANUSSTOPP UTKOMMER Nr 3 31/8 23/9 Nr 4 9/11 2/12 ANNONSERA? Ring Christopher 0660-299945 REDAKTIONELLT MATERIAL Tony Korpenklo Sörängetvägen 12 A 891 41 Örnsköldsvik 072-5929200 veteranaktuellt@gmail .com ANSVARIG UTGIVARE Sture Lundkvist REDAKTIONSKOMMITÉ Håkan Nordin nordin-hakan@hotmail .com 070-3514129 Bent Fridholm bent@fridholm.st 072-5265100 Tony Korpenklo Redaktör veteranaktuellt@gmail .com 072-5929200 Bertil Lehto bertil.lehto.4102@gmail.com 070-6620981 I DETTA NUMMER 3 Engelskt för hela slanten 6 Alterrundan 8 En amerikafarare minns 30 år tillbaka. . . . 6 Kent Hortlund 14 Silverrundan 15 Den engelska bilindustrin 18 Stures Samlingar 19 AUSTIN HEALEY 21 +8649$51$ LJǏljdž 18 Stures Samlingar 22 "Tage" och "Valle" 24 Årsmöte Högakustensektionen 25 Kalldrage 25 Traktor på havsbotten 27 KÖP & SÄLJ 28 Vinterrundan i Lycksele 29 KLUBBINFORMATION SMV 30 LÄSARBILDEN
Vid besök i Umeå hos goda vänner, precis när jag stod och tittade i en stor glasmonter med modellbilar tillhörande värden Gunnar, kom ett påbud till oss tre gubbar, ”klä på er vi ska ut på galej”. Eftersom vi alla fyra har sett slutet på vår ungdom så innebar galej knappast brudar och hålligång, nej troligare besök på någon bilfirma eller garage, nått med fyra hjul i varje fall. Mycket riktigt vi hamnade i ett garage väster om Umeå. Försiktigt öppnade vi den lilla ingångsdörren, vi visste ju inte vad som väntade oss, kände oss blyga som skolgrabbar på väg till praktiktjänstgöring. Där inne väntade tvådistinkta herrar insnöade på engelska bilar. Insnöad i positiv bemärkelse, dom kan det mesta om engelsmän på fyra hjul visade det sig. Handslag och presentation med namnutbyte och som vanligt minns ingen tre minuter senare de andras namn. En snabb genomgång av den stora lokalen visade att sex engelska fordon av högsta dignitet härbergerades där, vi var Engelskt för hela slanten 3 VETERANAKTUELLT 2 . 2020 TEXT & BILD: Håkan Nordin Sverker visar nytillverkade delar till sin Lotus Europa -70. Jaguar E-type V-12 -74 vars ägare har tre andra Jaguarer samt en Aston Martin i sin samling. Herrarna i verkstaden frv. Björn Sandström och Sverker Danielsson.
2 . 2020 VETERANAKTUELLT 4 snudd på mållösa när vi strosade runt och inspekterade. Samling runt det obligatoriska kaffebordet, där blev det fördjupat prat om de olika bilarna och dess ägare. Vi byggde om förgasarna på den bilen, svarvade något nytt till en annan bil och gjorde ett annat underverk på ytterligare en. Utan självhävdelse. Under fem år har herrarna hyrt lokalen som är jättestor, vet inte måtten men det ryms många bilar där. Två år tillbaka i tiden placerades en Alfa Romeo 2600 från -60 talet, en tom nylackerad kaross på lyften, alla delar i lådor,- gör en färdig bil av det här, löd beställningen. 1600 timmar tog jobbet, -den blev fin sade de båda med en mun. Nu kan inte frågan vänta längre, ”ni kan väl inte vara självlärda med allt ert kunnande”? – 74 årige Björn Sandström drog en imponerande meritlista för oss: Tandteknikerutbildning (halv), mitten på sextiotalet Hermods bilmek och bilel. Maskiningenjörsutbildning. Styr o reglertekniker, Instrumentmakare, sålt- och servat kontorsmaskiner. Vi vänder oss till jämngamle kompisen Sverker Danielsson, förövrigt är herrarna svågrar, som visade sig ha en kortare utbildnings-meritlista. Kort och gott Tandtekniker. Delägare i ett labb med 50 anställda fram till för femton år sedan när vänstra handen kapitulerade. En muskel drog ihop sig på vänster hand så att fingrarna inte gick att räta ut. Efter ett antal operationer är det något bättre men inte helt återställt. Mycket om herrarna men de är lika intressanta som bilarna. På lyften står en Jensen Healey årsmodell -72 behäftad med en fyrcylindrig Lotus Twin Cam motor. Inhandlad från Västerås för drygt två år sedan i ett skick som skulle kunna varit bättre berättar Björn som är skriven för den. Jag tror inte att jag gör den helt i originalskick, kanske designar jag om vissa delar. Tandteknikern Sverker har sin knallgula Lotus Europa från -70 uppallad med bakändan högt i vädret och växellådan liggandes på golvet som ett smycke för sig. En Renault R-18 TS har fått släppa till en fem växlad låda, Lotus original 4 växlad. Motor och växellådan till Lotusen bara att lyfta dit och vänta på sommaren.
VETERANAKTUELLT 2 . 2020 5 Bilen som köptes från Sundsvall runt -95 var enligt Sverker lackerad i en gräslig blå färg, bort med den och bort med karossen som slipades ren. Därefter avstannande projektet några år. Nu tycker jag att vi tar tag i Lotusen och gör den färdig, sa Björn en dag. Ramen förstärktes fram och bakvagnen som också krävde översyn byggdes om till 4-delad, låter komplicerat säger jag i min okunskap, inte alls svarar Sverker det var ganska enkelt. Jo-Jo. Lite handpåläggning på karossen och i övrigt lite översyn så var det dags för den gula lacken. Så gårsnacket, inget är svårt, inget omöjligt, om det tar lite tid, ja men tid har vi gott om som pensionärer. – Antar att ingen av er åker Volvo 245 eller något liknande till vardags- ;eftersom det är engelskt som gäller var frågan dum, lite provocerande. Björn skjutsade oss tre till lunchen i en Cadillac suv men hemma i garaget står en Jaguar XK 8 -97 samt en Triumph TR-6 -70 som är parkerad i verkstaden. Björn har sin knallgula Lotus Europa -70 som bara väntar på sommaren samt en Jaguar XJS V-12 Cab. -90. Ståndsmässiga bilar – alla. – Alla andra fina bilar här i verkstaden vem äger dom? Vi är ett bilgäng och vi servar deras bilar lite lämpligt, därefter garageras några av dom här under vintern. Det vilar ett lugn över dessa herrar, kan det vara för att dom rasade av sig i unga år. Björn har haft ett ovanligt aktiv arbetsliv, engagerad i motorklubb kört cross och enduro med mera. Sverker tävlade i gokart 5-6 år, därefter folkrace där han avverkade ett stort antal Renault R-8 bilar, därefter tog företaget sin grundliga tid. Båda herrarna har under ett antal år åkt motorcykel i Sverige och även ute i Europa. Sverker berättar att han fick börja klä på sig tidigare än de andra, det tog en okristligt lång tid för mig få vänstra handen i handsken. Tur var väl att jag inte fick frågan om min bilpark: Morris Minor. Ridå. Känns som om herrarna har patent på mycket kunnande och trevligt bemötande. // Björn klurar över något problem. Lite modifiering tänker Björn kosta på sig. Original bakljusen till höger. men det blir nog runda som till vänster. Austin Healey -66 under åren flitigt använd av ägaren. En garagerad Lotus Esperit S-1 1978.
Rallyt som kröner vinterrallysäsongen Lekstugan eller stimulansfabriken skulle jag vilja kalla det för, om man är nostalgiker. Alla gamla sinnen kommer igång här, denna gång fastnade jag för fotoutrustningar från förr. Fick återse den gamla ”blixtsolen” en slags solfjäderblixt som riggades upp med lampa som blev glödhet efter exponering och fotoobjekten ljusblinda 20 minuter efteråt. Så vidare mot Bureå och Göran Lundmarks Garage där det för tillfället renoveras en Chevrolet från 1925, en vagn som hittades i fjällvärlden. Bilen såldes ny i Skellefteå, kördes till vägens ände där den användes sporadiskt några år därefter plockades i delar och fraktades till väglöst land (då tid) med häst o släde tills den hittades för några år sedan, å därmed blir Lunmark den andre ägaren på Chevroleten. Åter på den saltdränkta E4:an mot Piteå, väl framme så besöktes det ett ”bilspa” på närmsta bensinstation för en grundlig tvätt, precis hela 245:an var indränkt och sträv av vägverkets saltlake. Incheckning på Stadshotellet ett måste för att få gå i den fantastiskt vackra trappan, aftonens middag intogs i matsalen. Mentalt förberedande inför morgondagen, därefter god natt. Hotellfrukost och strålande solsken med någon minusgrad bäddar för ett trivsamt rally. På startplatsen möts vi, vissa så många gånger tidigare somliga för första gången. Ett fyrtio tal startande fordon kunde räknas in i år, en markant minskning mot glansdagarna för Alterrundan (där de oftast var det Fem ekipagen lämnade Umeå på sedvanlig tid 10,00 under fredagsförmiddagen riktning norr med lunchpaus Robertsfors. Därefter var vi inbjudna till familjen Olofsson lekstuga på en kopp kaffe, vilket tackas härmed för. EVENEMANG Nu i gammal stil Triumph TR 4 1964 Anders Granström, MGA A 1959, Torgny Larsson har kört åtskilliga vinterrallyn öppen sportbil. 2 . 2020 VETERANAKTUELLT 6 TEXT & BILD: Sune Strömberg
7 Volvo 244 GL, Ascona gjord för hårda tag på avlysta skogsvägar. Chevrolet 4-cyl toppventilsmotor restauratör Lundmark själv. Chevrolet 4-cyl. Instrumentering med skattekvitto från 1925. Två NMH:are som varit med, närmast Jan Forsberg och Bosse Lindström som varit med sedan start i klubben. dubbla antalet) som har anor långt ner på sjuttio talet. Tanken slår mig att det var start i Piteå men få deltagande piteåbor. Så ut på slingan som bjöd på snöklädda vägar med vissa partier med höga plogkanter. Stor del av bansträckningen var runt Piteå Älven vilket gjorde att co-driver Håkansson och undertecknad nynnade allt som oftast på Ronny Erikssons låt nere vid pite älva, vi körde visst genom hans hemby också. Frågorna och kontrollanterna var av god kvalité, där vi träffade Helena på en kontroll, alltid en frisk fläkt i hobbyn. Målgång i Norrfjärden, med idel väntan då även det skall prånglas ut så många lottringar som möjligt, kan vara på sin plats att sätta en stopptid på slingan. I år var poängräkningen mera genomtänkt så det fanns inte bara en vinnare utan en tionde och en tjugonde plats också, resultatlistan kom snabbt ut. Vinnare i årets Alterrunda blev hobbyns grand old man i antal körda buss mil Kebbe med bussen Kristofferson och hans besättning på turen. För vår del i 245:an inga framgångar i detta vinterrally heller, men alltid lika roligt att få vara med, - vilket var det nu som var roligast… - att vinna eller att delta. – Ett väl genomfört rally där Ewa och Jan Forsberg var spindeln i nätet med alla entusiastiska medhjälpare. // VETERANAKTUELLT 2 . 2020
IStockholm möttes jag upp av marknads guru Håkan Jonsson som tog oss till Nacka Strand och det nya bilmuseet som skulle till där i Gamla Bilfabrikens lokaler. Philipssons koncernen då främst VD Gunnar Philipsson låg bakom detta projekt att tillverka bilar med namnet PHILLIPIN med en fyrcylindrig tvåtakts motor framhjulsdrift och förnämliga vägegenskaper, bilen skulle hålla låg profil och ett lågt pris på marknaden. Efter 1937 har åtskilliga Dodge bilar satts samman i fabrikslokalerna. Bilen PHILLIPIN blev bara ett exemplar, likaså varade bilmuseet i Nacka Strand Agustendal endast något år, minns inte längre vilka som stod bakom projektet. Vidare så mötte vi upp med de två andra medresenärerna, Ingvar Lind museiintendenten som hade ”tre ekerhjul” på de äldre bilarna, fick snabbt namnet Old Dad, och Christer Appelqvist jeansförsäljare till vardags. Efter 8 timmars flygresa landade vi så på Newarks flygplats, har inte sett så många flygmaskiner i luften samtidigt en strid ström av ankom o avgångar. Genom tullen sedan vi förklarat vårt ärende i landet, här fanns det bara plats för korrekta uppgifter då tjänstemannen var stelopererad i smilbanden. Kvitterade ut hyrbilen som var en Dodge Voyager Van av senaste modell därefter till hotellet som bar namnet Best Western, ett namn jag aldrig sett tidigare, de var häftigt. Dag två färdades vi på motorväg mot marknaden i Carlisle, passerar stålstaden Pittsburgh vidare passerar vi tornen som det hände i, det som inte skulle hända enligt Hasse &Tage Harrisburg. Väl på marknaden var allt stort, det fanns hur många marknads stånd som helst, hann inte med på en gammal brandsoldat hjälm en som Kalle har när han är med i Fire Dept. Handlade en del grejor hos Bob´s T- Birdhouse till min -65:a som var under renovering då och sedermera aldrig blev klar, försåldes till Andersson i Bodan där den blev färdig renoverad på mindre En amerikafarare minns 30 år tillbaka… TEXT OCH BILD: Sune Strömberg Under oktober 1990 lämnade jag tryggheten på Ön i Umeå för att resa till det stora landet i väster, som jag visste ändå en hel del om tack vare Kalle Anka och hans vänner som jag läst om under hela min uppväxt tid, han gjorde allt rätt å ville alla väl. Stort land, stora lastbilar och en liten entusiastisk kille. Satt på den tiden bakom ratten på en Volvo N 1023 här hemma, så det blev en imponerande skillnad på åkdonen. Truckstop någonstans i Maryland.
ett år. Denne Bob var en trevlig kille som specialiserat sig på Thunderbird bilar och delar 1958 – 66, förutom ett digert lager på marknaden hade han ca 60 talet bilar hemma på ägorna. Blev bjuden hem på aftonen för att se T-birdarna och åter morgonen därpå, men tackade nej då jag tyckte att de var allt för tillmötesgående till den lille svensken. I dag ångrar jag beslutet att avstå, hade jag åkt skulle det bli åtskilliga textrader till i denna reseskildring. Några bilar köptes av grabbarna och skulle köras till Baltimore ca 20 mil för att lastas på Ro& Ro fartyg för resan till Sverige, blev tilldelad en – 53:a Chevrolet Stationsvagn som gick väldigt fint men saknade blinkers. Extra spännande blev det när vi närmade oss staden Baltimore och kom in i den vänstra filen och skulle sju filer till höger för att nå hamnen. Vänster arm o hand ut över taket med pekfingret pekandes mot höger, bakomvarande fordon saktade in o släppte fram mig och vips var jag i rätt fil för att nå hamnen, bilarna lämnades till speditions firman därefter skrotbesök och diverse andra trivsamheter i några dagar. Så var det dags för Hershey marknaden, världens största i sitt slag sades det då. Finbils parkeringen ägnade jag mycket tid till, här såg jag tre Dusenberg modell J tidigt 1930 tal även en JN från 1936 känslan att se, höra och känna lukten av dessa hade jag aldrig varit med om tidigare. Bland marknads stånden hittades en postlåda en sådan som Kalle Anka har ja även farmor anka har en ståendes ute vid vägen där majsfälten slutar. Nu fattas bara en brandpost, en sådan som alltid Kalle kör på titt som tätt då skulle samlingen vara komplett, det skulle vara Kalle Anka själv då men det sägs att han är bara en seriefigur! Här köpte grabbarna en Corvair Convertible 1966 som fritt fick disponeras av mig, vilket passade väldigt bra med det varma o vackra vädret som de kallar indiansummer. Efter den avslutade bil auktionen med den tungvrickande och duktige utroparen, här kan det vara på sin plats att lyssna på The AuctioDodge 3 Windows Coupé 1941, inhandlades av Ingvar och Håkan, paret i mitten som sålde Dodgen minns jag inte mer deras namn. Men mannen i fråga döpte vi till well i don´t know vilket var hans standard svar på de frågor som ställdes om bilen. Hershey med omnejd. TILL VÄNSTER: La Salle Convertible Coupé 1934, till salu på marknaden I Carlisle . Cord Sportsman 1936, Carlisle
10 neer Leroy Van Dyke började vi så sakteliga leta oss hemöver. Men först en guidad tur på Hershey Chocolate fabrik och present butik passade på att ladda upp med Hershey Kisses som är deras flaggskepp, droppformen åter finns på stadens gatulycktor. Chokladen kan rekommenderas som fullt ätbar då den inte är så söt som allt annat i Kalle Anka land. Det var inte alls omöjligt att salta jordnötter var söta men det var visst någon president som hade ansvar över jordnötterna. Stannar till för övernattning på ett avsides motell ute i skogen där vi sluter upp med chefredaktör Hans A Carlsson Classic Motor och sonen Tommy för gemensam middag på ett riktigt Country & Western ställe. Här såg jag för första gången Line Dance/ Square Dance live, där skymtade jag Buffalo Bill i folkmängden! hans tvillingbror då eller bara en som ville likna honom. Hemresan fortsätter med avslutningsmiddag på en restaurang granne med de ståtliga tornen World Trade Center där det serverades alldelens fantastiska Grill Ribs, det gick nog åt en stor del grisar till denna mastodontportion. Nu var kartonger och resväskor välfyllda, ganska precis 80 kilo grejor släpade jag över Atlanten, allt gick bra så långt även tullen, som tyckte det var märkligt att man åker till Amerika och får saker då vi inte kunde visa upp några kvitton. Men på Arlanda Inrikes blev det stopp då arbetsskyddet bestämt att de inte får lyfta mer än 40 kilo. Som tur var ställde personalen upp och skaffade material och tejp så jag tillverkade två kartonger liknande kollin, klarade mig från extra kostnad med personalens goda minne. Väl hemma på Ön å tryggheten packades ”kartongerna” upp och U.S Mail Box prydligt placerad i gillestugan än idag. // Allt går att sälja med bedårande reklam, tjejen visste inte mycket om Camaro 327 cui 1967, men att Sverige var ett bra land att leva i som kvinna de visst hon. Då resesällskapets nyligen inköpta Corvair Convertible 1966 var parkerad till vänster om henne, fick vi chansen att språkas vid. Inga uppgifter, men ser europeisk ut, ägaren vurmar för staden Trenton i allafall, Hershey. Hudson Super Six 1928. Hershey.
Vilken annorlunda tid vi upplever just nu! Inga årsmöten har fått äga rum, inga möten överhuvudtaget där vi riskerar att komma närmare varandra än 2 meter. Hur kommer det att bli med vårens och sommarens bilträffar, cafeér och andra spontana möten bland oss motorentusiaster? Vi matas via media med staplar och diagram varje dag och vi har så många frågor och det finns inga riktiga svar och ändå pågår livet förfullt… Om vi backar 63 år i tiden, till året 1957…Var det samma hysteri som det är idag då pandemin ”Asiaten” drog fram och drabbade världen? Eller var det Toyotas presentation av sin första generation av modellen Corona som var på allas läppar 1957? Corona betyder krona på latin och Toyotas modell producerades i 45 år och i 11 generationer, till en början bara i Japan, men snart blev det en bil för hela världen men med lite olika namnändringar. I Sverige byttes Corona ut till Carina E på 90-talet och det känns kanske lite skönt att slippa Coronan bland våra bilar på parkeringarna i dessa tider i alla fall. För hur är det nu med smitta mellan bilar, smittar rost och bucklor mellan bilar på parkeringar? Jag har då fått lära mig att man ogärna parkerar bredvid en ”mindre” älskad bil. Nä, ställa bilen längst bort och ensam bara för att komma ut från affär´n och i stort sett vara inparkerad!! Påsken blev speciell för många av oss i år. För vår familj som hade en planerad Kramforsresa inklusive ”titta-på-engammal-bil-ner-mot-gävle-tur så blev det ett nytillskott på hemmaplan i familjen istället. Kan man inte åka ut i världen så får man samla världen hos sig själv. Magnus gör sitt bästa just nu att samla till en alldeles egenBellmanhistoria i form av att det var; en Tysk, en Japan, en Amerikanska, en Italienare, en fransman åsså Svensken då som ska rymmas hemma hos oss. Alla vill bli putsade och polerade och få egentid och uppmärksamhet sommaren -2020, vi får väl se hur han lyckas! Rapport från glada bil-änkan… TEXT OCH BILD: Kristin Jonsson, Skellefteå Åtta personer döda i bilrally (forts. från föregående nummer) Angående den förestående täflingen i Irland om Gordon Bennets pokal. Vägarne äro där lika pittoreska som farliga, och särskildt finnes en punkt, berättar tidningen, där allvarliga katastrofer synas oundvikliga. Företagsamma industriidkare ha på den kritiska punkten uppfört åskådarläktare, och i synnerhet engelsmännen slåss om platserna till ett så rafflande skådespel som bjuder på krossade refben, öppna hufvudskålar med rinnande hjärnor, kroppar slungade genom, luften samt vrålande vagnar på rygg med hjulen i vädret. Spännande lär vara den schwung hvarmed en vältrande töff-töff slungar sin förare flera meter högt i luften, hvilket för resten är fördelaktigare än att bli dragen under vagnen. Bästa valutan för sina pengar få väl i alla fall åskådarne om en vagn fattar eld och lägger sin förare under sig, sa att han framdrages oigenkännlig, förkolnad, som det gick på vägen till Bordeaux. Om de älskliga odjuren i samma täfling skrifves att ”öfverkörda hundar förvandlas bokstafligen till mos”. Hur det går med de små barnen berättas icke. De franska automobilförarnes framfart är oanständig och hänsynslös samt borde på det kraftigaste beivras. I staden, trots allt dess vagnsvimmel, är faran jämförelsevis mindre, ty där känner föraren sig kontrollerad och vågar sig ej alltför uppenbart öfver den lagstadgade farten, i synnerhet sedan en kaxe som Henri do Rothschild fick smaka fängelse. Men på landet släpper man Barrabam lös. 100 kilometer i timmen är ju rent vanvett, men äfven de vanligare promenadvagnarnes 70 kilometer måste kallas högst vådligt på allmän landsväg. Hur många gånger har jag ej sett en töff-töff i denna fart störta fram genom en bygata, där barnen leka... Hur många gånger har jag ej konstaterat att föraren ingalunda minskat hastigheten vid passerande genom en bebodd plats. Man kan ej förundra sig öfver att bönderna mångenstädes beså bygatorna med skarpa nubb. Eller att ofta när en automobil råkat i baklås befolkningen samlas hotande kring den lemlästade besten, så att de resande nödgas försvara sig med revolvrarne. För ej länge sedan höllo ett par automobilister på att bli lynchade bortom Versailles. På stora landsvägen Boulogne–Dieppe, en af de starkast frekventerade i Frankrike, såg jag den rika badortssträckans automobiler oaflåtligen brusa fram, hvar tredje eller femte minut, och nästan alltid med högsta hastigheten uppe, nästan alltid med lagstridig hastighet, sådan att man icke hann urskilja numren. De försvunn i ett dammoln, ingen kunde sätta efter och hinna upp dem. Deras framfart blir således ostraffad. // Dagens Nyheter 28 maj 1903.
Han blev NMHmedlemmitten av sjuttiotalet och lite senare ävenmedlem i UVS. Han valde senare att för gott vara UVS trogen. Utan tvekan en bra grabb ändå. Kent Hortlund, en intressant man, det är honom vi pratar om, barnfödd och uppvuxen i Umeå fram till -89 då emigrerade han till Tavelsjö. Många känner till namnet, förknippas med all rätt med däck och litteratur till USA bilar. Importerat dessa tillsammans med bilar under många år. Gick tidigt med i veteranbilsföreningar och pysslade lite med gamla fordon samtidigt med arbete och utbildning till mentalskötare. Hur kan det komma sig att du blev handelsman i originallitteratur och däck till USA bilar. – Jaa du det var så länge sedan att jag nästan glömt bort varför, men kan erinra mig att det nog var så här att där på slutet av sjuttiotalet visade min en kompis att han kommit över original litteratur. Det var verkstadshandbok, reservdelskatalog, broschyrer m.m. och jag blev så imponerad av att det överhuvudtaget gick att uppbringa i originaltappning. Forskade i att komma över litteratur till mina egna bilar och lyckades skapa kontakter som skickade över beställningar som jag tagit upp här hemma. 1986 gick det inte att motstå ett köp av en konkursad traktorverkstad i Tavelsjö. Lagerutrymme behövdes för att försäljningen av däck m.m. ökade hela tiden. Det blev ett väldigt rännande Umeå-Tavelsjö, lika bra att ett skaffa boende i Tavelsjö vilket skedde-89, ett stort pampigt hus införskaffades och flytten verkställdes. Första inköpsresan till USA företogs fem år innan flytten, nu var det snurr på affärerna, där av verkstadsköpet som lagerutrymme. Under drygt tjugo år gällde klippkort till USA, två gånger per år, höst och vår, besöktes landet i väster för inköp. Vid en av resorna i USA hade jag köpt en bil för eget bruk, kuskade omkring och träffade en kille som var däckhandlare, fyllde bilen full med däck, kom hem och beställde mer, så blev jag däckhandlare berättar Kent. Marknadsföring är en stor del i försäljning, som är arbetskrävande och kostsamt. Slutet på åttiotalet och en bra bit in på nittiotalet kunde han köpa adressregister från vägverket med färdiga adresser, bara att klistra på kuverten. Kent Hortlund – en genuin samlare 12 2 . 2020 VETERANAKTUELLT TEXT & BILD: Håkan Nordin
VETERANAKTUELLT 2 . 2020 13 Det gällde alla USA bilar, Pontiac, Chevrolet, Ford, DeSoto m.fl. Drygt femtiotusen bilägare fick en påminnelse om Hortlunds erbjudande om däck och original litteratur under många år. Senare ändrades den enkla hanteringen av adressregistret till det sämre, då upphörde den möjligheten. Dessförinnan och även under utskickstiden besöktes alla stora marknader i mellan och södra Sverige under många, många år. Vissa år sålde jag jättebra på marknaderna säger han med något drömskt i blicken. 2007 renoverades hans hjärta vilket innebar en tillfällig temposänkning, allt gick väl. Ett nerlagt sågverk strax utanför samhället med 34000 kvadrat mark och 5-6 stora byggnationer blev till salu -96. Det blev affär och däcklagret och all litteratur från verkstaden flyttades till sågverkslokalerna. Ypperligt för en samlare av stora mått med så mycket utrymmen, du förstår säger han jag kan omöjligt kasta bort någonting, någon kan ju göra sig nytta av prylen. Verkstaden som tömdes som lagerutrymme är idag fullt med ”yankeebilar” dels han egna och sönerna som har invaderat lokalen med sina stora bilar samt motorcyklar av olika valörer men kanske fördel Jawa. Som det brukar vara så är golvet fullbelagt med allsköns prylar, betonggolvet lyser med sin frånvaro, blir en balansgång. Yttre attribut har han att vara en riktig HD-åkare. Lång stiligt skägg, en liten hårknut i nacken samt en stor maffig HD, inköpt -86, har idag, på trettiofyra år rullat 50 000 mil. Bland annat två gånger tvärs igenom USA, tala om en riktig Biker. Kent berättar att 2008 minskade försäljningen drastiskt, höll i sig några år men rätade till sig en del. Kanske slog internethandel igenom då. Numera säljs det mesta via hemsidan -webbshopen. Att på datorn lägga upp hela sortimentet är som man brukar säga ett hästjobb speciellt som det inte är hans starka sida att sitt still vid datorn, tar nog hellre en tur med HD:n. Ett är då säkert, han är en genuin samlare, utan veteskaplig räkning kommer jag så här i efterhand fram till minst ett tjugofemtal bilarsamt många motorcyklar. Svårt att slita sig från lokalen i sågverket där all litteratur, reklamskyltar och mycket annat godis finns. // -59 Cadillac Eldorado Biarritz . HD inköpt ny -97 har gått 30000 mil bl.a. två gånger tvärs över USA. 32 Cadillac 370-d Sedan, kördes genom nästan hela USA, för intullning lyftes motorn ur, montering kom i andra hand. En bråkdel av alla böcker och tidskrifter. I en trivsam klubblokal bör det finnas en bardisk. Delar av däckförrådet – finns mer. Indian Patrol Car från 1959 med stor lastlåda.
2 . 2020 VETERANAKTUELLT TEXT OCH BILD: Sune Strömberg Silverrundan i Skellefteå I strålande solsken och ett bra vinterväglag som gjorde nabbdäcken till sin rätt. Samling för det 35 fordon starka startfältet i Harley-klubbens lokal Sunnanå, granne med fotbollsplanen där svensk damfotboll var ett lag att räkna med. En kort presentation av Sture sedan ut på slingan, och vilken bana sedan de var backe upp och backe ner samt kurva hit och dit,(kuperat) allt detta lagd på snöföre, en eloge till banläggarna för det. Passerar 2 gånger på samma dag Gummark och Ranvaldsträsk som är centralorter i rallysammanhang runt Skellefteå har jag förstått. Uppgifterna var av varierande slag, tyvärr så kunde det använda cyberhimlen för de som saknar heder. Inga incidenter rapporterades in och rallyt flöt på bra, Volvon fick andas ut på vissa avsnitt som jag tolkade som fri fart och inga medtävlande i närheten, till stor förtjusning för co-driver Håkansson. Ett bra arrangemang med många poänger, för vår del inga framgångar totalt poängmässigt. Kunskapsdelen felade vi på två uppgifter, men snöret hur långt var det? Är inte riktigt bekväm med den typen av utslagsfråga. Att köra vinterrallyn är något speciellt. // Segrade gjorde Lars Widman Lund/Ske-å Volvo. 2:a Lars Furtenbach Skellefteå BMW 1502 -76. 3:a Stefan Andersson Umeå Mercedes Benz 450 SLC -80. EVENEMANG
VETERANAKTUELLT 2 . 2020 15 15 Inom några år skulle vi få svår modelltorka i Sverige, det framstod allt klarare. Austin Allegro 1300 och 1500, blev British Leylands ersättare för Mellankojan, 1100/1300, en bit in i 70-talet. Vi fick snart lägga ned 1500 modellen. Samtidigt fick Austin Maxi en 1750 motor, som gav mera rättvisa åt bilen. Hälften av allt skrammel under instrumentbrädan och dörrdrag byggdes bort. Leyland Princess, eller Austin Princess, som den först hette, aviserades. Den blev Morris 1800, Storkojans, efterträdare. Egentligen skulle den ha fått namnet Austin Delta, med sin kilformsinspirerade formgivning, men det tillnamnet var redan upptaget av italienska Lancia. Den gamla tvärställda stötstångsmotorn från Morris 1800, fick monteras till att börja med. Tills den nykonstruerade överliggande kam 4:an var klar. Den skulle följas av en 2,2 liters 6:a. Redan 1974 skulle Princessen ha presenterats på den svenska marknaden, men försenades, månad för månad beroende på tekniska problem. Det dröjde mer än ett år, innan vi fick reda på det verkliga skälet. Återigen en svensk särbestämmelse, var den indirekta orsaken. Leyland Princess var ursprungligen designad för 175-13” hjul och däck. När det svenska bromsprovet kördes på fabrikens testbana, visade det sig att bromsskivornas diameter fram, behövde ökas, del för att klara fadekraven och dels retardationsvärdena inom 20 kg pedalkraft, vid servobortfall. Övriga länders bromskrav i Europa var klara. >> Den engelska bilindustrin '(/ Ǎ '( 69(16.$ 65.5$9(1 %/,5 ETT ALLT STÖRRE PROBLEM. Nedtecknat av Bengt Eklind. Redigerat av Håkan Nordin. Bengt Eklind. de svenska avgaskraven utan långtgående modifieringar. Sverige skulle få fortsätta med den gamla ”B” motorn på 1800 cc. Inte den bästa lösningen precis, men vad göra? Vi bestämde oss för att introducera Leyland Princess som 75 års modell och lagra upp tillräckligt antal bilar under hela 1976. Den kallades då 75B. Triumph försvann nu helt från den svenska marknaden. De sista modellerna var 2000 Mk 2 och Spitfire Mk 4, med 1500cc motor och USA-inspirerade stötfångare. Strängare avgasregler aviserades från 1976 års modeller, och olyckskorparna spådde bilbranschens största, katastrofala säljnedgång, genom tiderna. Amerikanska regler, 45 gram CO och 2,1 gram HC, per km, samt Nox värden, mätt enligt ett körmönster som motsvarar kallstart, acceleration, inbromsning, stopp, start, frikoppling, tomgång osv. osv. Bestämmelsen omfattade bilar med motorstorlek om 0,8 liters slagvolym och totalvikt, över 2500 kilo. Eftersom det inte fanns plats för en större bromsskiva i 13” fälgen, var en 14” fälg enda lösningen. Man tog beslutet att det skulle gälla alla marknader och vilka konsekvenser det blir av ett sådant beslut. Ändring av fälgar, däckdimension, bromsskivor, bromshus, mindre bromsservo. Leverantörer sattes på prov. Omtryckning av litteratur och reservdelskataloger. Undra på att det tar tid, när detaljer måste ändras, så här plötsligt. Men det var inte bara bromsarna. 2 liters versionen var i original, utrustad med dubbla, 5 ¾ tums strålkastare fram. Den 6 cyl. 2,2 liters HL (High Line) skulle få de stora, enkla strålkastarna. Beroende på de svenska kraven med strålkastarrengörarna, fick de ”svenska” Princesserna de stora lamporna fram, med torkare. Bilen blev på så sätt unik för produktionssystemet. Återigen ett svenskt särkrav, som ställde till bekymmer. Obestämda leveranstider, inga bilar, för många bilar, felutrustade bilar. Alla varianter uppträdde. En bil minns jag väl, och det med ett leende. Den gick att rulla, motorn startade och gick, men när man fick i en växel, stoppade motorn tvärt. Växellådan demonterades och i den, låg en overall och en skruvmejsel med träskaft. Någon hade haft bråttom hem till puben eller fotbollsmatchen? Vidare, den nykonstruerade 2 liters överliggande kam-motorn ville inte klara Leyland princess -80.
16 2 . 2020 VETERANAKTUELLT >> Nu skulle volymbilarna Maxi, Allegro, Clubman försvinna. Ingen av dessa bilar var avsedda för den amerikanska marknaden och utvecklingskostnaden för anpassning till avgaskraven för det tämligen ringa antalet bilar, enbart för Sverige, var inte försvarbart. Schweiz var liksom Sverige också miljöförespråkare, men provningsförfarandet vid avgaskravet skilde så mycket, att inget av länderna kunde dra nytta av varandras certifiering. Vi hade ny Vd, Roger Johnson, Roger Moore, kallad i smyg, engelsman och ansågs vara påläggskalv, men behövde utlandspraktik. Gunnar, en norrman, och han jobbade parallellt under något halvår. Roger ville inte tro, att vi stod inför början till allvarlig modelltorka, beroende på fabrikernas bristande ekonomi, förmåga och vilja, att uppfylla avgasreglerna för Sverige. Han var naivt övertygad om att bara den engelska ambassadören kopplades in, så skulle de svenska myndigheterna få ge vika. Det var nu, som jag började se klart, att det här var egentligen början till slutet för engelska bilar, inte bara i Sverige, utan även för den egna marknaden. Skulle det gå med bilarna på 80-talet, som med motorcyklarna, på 50- talet? De amerikanska och japanska bilmärkena låg bra till och var i stort sätt färdiga för Sverige. Franska, tyska och italienska bilar hade anpassat utvalda modeller, företrädesvis de som dessutom var avsedda för California- och Japanmarknaden De svenska bilmärkena, Volvo och SAAB, hade den amerikanska marknaden som sin största och mest betydelsefulla andra hemmaplan och gav således inga större bekymmer i Sverige. För den oinsatte kan det förefalla vara en enkel sak för en bilfabrik, att utveckla en speciell modell för en viss marknad.Men kostnaderna är så smått astronomiska,32 miljoner för en motorfamilj, är en siffra som jag hörde flera gånger. Och försäljningen uppgår till kanske 1000 bilar per år. Eller högst 200 om året, som i fallet Range Rover. Jag kollade med Len på Rover, hur det skulle gå? Vilka modeller vi kunde räkna med. Endast SD1. Nya Rover Med V8 och Automatlåda. ”Den skall till Nordamerika, så småningom.” Range Rover, då? ”Den kommer inte att avgasrenas för Sverige. Vi hinner inte med att producera tillräckligt med bilar till Tyskland, Frankrike och Afrika marknaden. Varför skall vi då investera i avgasrening och andra dyra lagkrav, som bara Sverige lagstiftar om?” Hur argumentar man mot ett sådant påstående och en sådan fråga? 130 till 150 bilar om året. Vid nästa ledningsgruppsmöte blev beslutades att VD:n Roger Johnson och Gunnar Eik begärde möte med Leyland Internationals ledning i London snarast. Nu insåg alla, att det började krisa till sig på allvar. ETT MINSKAT MODELLUTBUD Nu kunde vi inte längre ge bilköparna, vad dom ville ha av engelsk biltillverkning. Av hela British Leylands tidigare så generösa modellutbud, kunde nu som 1976 års modell endast erbjudas: Mini 1000, en snart 25 år gammal modell, Morris Marina 1.8, under högst 2 år. Leyland Princess, med den nya 2-liters 4:an. Motorn, som skulle bli färdig tidigast 1977, eller i värsta fall, inte alls. Det mest troliga var, att fortsätta med den gamla 1800 cc motorn. Den nya, 6-cylindriga motorn, också den med överliggande kam, var aldrig ens påtänkt för Sverige. Ett exemplar med 2 liters 4:an, avsedd för typbesiktning, kom till Sverige. MGB och MGB GT med den gamla 1800 cc B-motorn, Rover SD1, V8 endast Automat, Land Rover, Jaguar XJ6 och XJ12. Den sistnämnda var inget stort nummer. Möjligen 20- 30 st om året, och de gav återförsäljaren oftast alldeles för dyra inbyten i lager. Vad skulle nu återförsäljarna säga? Vi, som i återförsäljarkontraktet hade förbjudit dem att ta upp något annat bilmärke. Nu kunde de svårligen överleva enbart på våra kvarvarande bilmärken! Den rullande vagnparken, som skulle förse oss med reservdelsinkomster minskade i snabbare takt än vad nybilsförsäljningen ”fyllde” på med. Jag gick in till Vd Gunnar, stängde dörren, och anförtrodde honom mina planer på möjligheten av att få fabriken att höja totalvikten till 2510 kg, på Range Rover. ”Då gäller inga avgaskrav, men vi måste skaffa extraförstärkta däck, som klarar den högre lasten”. På mindre än två minuter hade Gunnar gett mig fria händer.” Greja det! Om du behöver, åk vart du vill i världen och köp däck! Jag telexade till Len på Rover, med begäran om förhöjd totalvikt på Range Rovern. Två dagar senare, satt jag framför honom på hans kontor i Solihull, och ”hotade” skämtsamt: ”Jag åker inte hem förrän du skriver ut ett något högre axeltryck bak och totalviktsintyg på 2510 kilo!” Len: ”Engineering håller på att räkna på det. Bak är inga lastproblem, inte fram heller, direkt, annat än vid ”full Morris Marina. Morris Marina Coupe.
17 VETERANAKTUELLT 2 . 2020 >> rebump”, uppåt fjädringen. Där är stötdämparinfästningarna inte designade att ta upp sådana belastningar. Inte uppåt i alla fall”. Men räcker däckens bärighet till”? Len skrev i alla fall ut intyget efter en del diskussioner med konstruktionsteamet. Bara de fick vara med och bli informerade vad det handlade om, löstes eventuella svårigheter, som om de aldrig existerat. Småleende skakade dom på huvudet och tyckte att Sverige och Schweiz var för små marknader, för att diktera hela Europa. ”Det är ju inte klokt att man ska kunna fly undan en avgasbestämmelse, genom att höja totalvikten”. Det var alla överens om. ”Len, skriv ut intyget till Bengt. Det är gott om säkerhetsmarginal i framaxeln. Problemet skall i så fall vara vid fullt utdragen stötdämpare. Men det har aldrig hänt hittills. Förresten, hur framställer man det? Utan att ”hoppa” med bilens framaxel. Hur länge skall axeln vara helt avlastad tills stötdämparen är fullt utdragen? Len, Du kommer väl ihåg skumsläckarbilen till Heathrow. Gav vi inte den nära 4 tons totalvikt? Och den Range Rovern med boggiarrangemanget bak. Där var det väl ändå högre framaxeltryck, för att matcha bakändan?” Just så gick det till. Precis så föll orden. Jag fick med mig intyget. Det gällde endast under förutsättning, att däckens bärighetsförmåga var minst lika med de nu angivna och ökade axeltrycken. Nu saknades bara de extraförstärkta däcken. ”Re-inf” märkta däck. Samma mönster och storlek. På vägen hemåt, från London ut mot Heathrow Airport, i närheten av Chiswick, låg Michelins Londonkontor. Jag ”hoppade” in där på vinst och förlust, för att höra mig för om Reinforced däck. Plötsligt fick jag bara för mig det. 205-16” Mud and Snow mönster. 200 bilar. Det är det samma som 1000 däck, inklusive reserven, årligen. Fram till receptionen, presenterade mig med visitkort och bad att få tala med Försäljningschefen. ”Hans assistent tar hand om Er, Mr Eklind. Om en minut. Önskas en ”nice cup oftea”? Jag gick igenom vårt bekymmer med Mr ”Assistent”( jag har glömt namnet) och avslutade med att, kanske lite ”stöddigt”, lova lägga en omedelbar order på 1000 däck, fördelat på ett år. Men bara om ni kan leverera extraförstärkta däck till nyproduktionen för Range Rover. Det gäller enbart för den svenska marknaden. Dessutom skulle Michelin hålla den svenska ersättningsmarknaden med däck. ”Mr Eklind, Michelin tillverkar en miljon däck per dag, men vi skall titta på problemet, och ta upp ärendet med Roverfabriken i Solihull. Och det gällde 1000 däck om året?” Jag bad receptionisten beställa en taxi, sa hej till Assistenten och gick ut i solskenet i Chiswick. Vad sa Assistenten? Sa han en miljon däck per dag? Och jag drar till med 1000 däck per år. Svag rodnad på kinden. Svag. Men vi fick våra extraförstärkta däck efter några månader! Len ordnade det via Rovers inköpsavdelning. Och kanske mitt besök hos Michelin gjorde viss nytta. Men det tror jag egentligen inte. Mitt löfte om en order på 1000 däck om året, mot 1 miljon däck per dag. Och så vara lite stöddig dessutom, samt lämna tekoppen halvt urdrucken. Väluppfostrat! Vi fick sänka den officiella, konstruktiva topphastigheten i alla typbesiktningsdokument, broschyrer och instruktionsbok till 149 km/tim. För 150 är formellt den högsta tillåtna hastighet för Reinforced 205-16 M and S däcket. Återförsäljarna började nu se sig om efter andra bilmärken och det mulnade för engelsk bilindustri i Sverige. I slutet av 1978 beslutades det i British Leylands Londonkontor, att låta OOBAB, Olle Olssons Bilimport AB, Uppsala, överta BLSAB. Återförsäljarorganisation, reservdelar, Bilimport och personal. Det här var slutet på en epok som många skulle komma att sakna. Per Olsson, VD, erbjöd de flesta anställning i Uppsala, vilket accepterades endast av ett fåtal. Övriga fick en mycket just och frikostig uppgörelse. Men det var i alla fall en kunnig organisation, som ledsamt nog skingrades. De flesta stannade i bilbranschen och för dem gick det väl i den nya karriären. För bakom sig, hade alla dessa människor en utomordentligt god och högst ovanlig utbildning. Dels hur man inte skall göra i bilbranschen. Dels hur bra det kan gå, när man gör rätt. En fascinerande bransch, som ständigt är i förändring, behåller sitt grepp över den invigde och kräver förnyelse och kreativitet. Ändå har branschen inte ändrats så väldigt mycket. ”Kom och köp”, gäller fortfarande. ”Först till kvarn.....eller....NU! Endast 199 995!! Världsmästaren i rallyåkning är hos oss mellan kl 14-16. Välkommen och drick kaffe med honom! Etc. etc. Reklam i TV med bilar som står på botten i havet, är nytänkande, men i övrigt så rundas hörnen av på bilarna en smula för varje år. En och annan bil välter vid normala undanmanövrer. Bilen är och förblir ett diskussionsämne i alla kretsar. Så nog kan man skämtsamt säga, att bilen har kommit för att stanna. Man lär sig med åren. // Epilog: Alla personer, omnämnda vid namn och titlar, behöver inte vara påhittade, men kan mycket väl vara fingerade. Det här är sista delen av Den engelska bilindustrin. Hoppas att ni har haft utbyte av artiklarna som inneburit mycket läsning och få bilder. Trots en hel del arbete med att sortera bort mycket text och rätta felaktigheter har jag tyckt om den humoristiska texten samt innehållet i historiken. /Håkan Austin Healey 3000.
18 Tiden går fort när vi har roligt. Det är nu åtta år sedan vi kunde börja träffas i mitt lilla museum i Ursviken. Dagträffarna under vinterhalvåret har blivit väldigt populära, 30-50 personer kommer varje gång. Under alla dessa år har Skellefteåsektionen bjudit medlemmarna på fika. Efter att mitt företag Ursvikens Moped & Motor AB upphört hösten 2009 började förvandlingen av lokalen. Under åren hade jag ”sparat” en del fordon, cyklar, några mopeder, gamla gräsklippare mm. Och en del kuriosa runt detta såklart. Nu fanns ju tiden att göra något av detta så när lokalen tömts på butiksinredning målades och fixades det några månader. Nu var det dags att samla ihop allt som fanns utspritt lite här och var. Ni som var här första året upplevde nog att det var ganska gott om plats. Men vad hände, jo under åren har det tillkommit saker hela tiden och nu är varenda vrå fylld! Men samlingen förändras hela tiden, nya saker tillkommer och sånt som visats länge byts ut. Nu är det inte bara Skellefteåsektionens medlemmar som kommer, även många från andra håll kommer för att titta på det som visas. Många saker väcker minnen, det mesta är saker som använts sista hundra åren men inte är så vanliga att se idag. // 6NHOOHIWH£VHNWLRQHQV GDJWU¢ƻDU hos Stures SamlingarTEXT OCH BILDER: Sture Lundkvist Kilen damcykel i originalskick ca. 1918. REX-hörnan. Honda C 100 Cub 1963. En av de första Honda som importerades till Sverige. NV Autoped 1953. EVENEMANG
VETERANAKTUELLT 2 . 2020 19 Samarbetet mellan biltillverkaren Healey och ingenjören Austin från koncernen British Motor Corporation ledde till en av de absolut vackraste sportcabrioleterna från 1950-och 1960-talet. Det var framgångar och USA som lockade den lilla brittiska biltillverkaren Donald Healey. Det fanns ett behov av kompakta cabrioleter och sportiga coupeer till rimliga priser, det var i den nischen somHealey ville positionera sig. Det visade sig vara ett klokt val, för när Healey 100 presenterades på bilsalongen i London 1952 föll chefen för den stora bilkoncernen Austin, Leonard Lord för den nya bilens charm. Inte förvånande för den brittiska bilen hade en synnerligen angenäm design. Lord föreslog i bara farten ett samarbete med Healey, vilket medförde att tillverkningen av Austin- Healey återvände till den stora brittiska koncernen i Storbritannien. Det innebar att tillverkningen skulle präglas av genomgående hög kvalitet. Austin-Healey 100 var beteckningen på den första modellen som tillverkades i Longbridge i början av 1953. Förutommotorn hämtades även växellåda, bakaxel och stora delar av framvagnen från Austin A90:n. Fyrcylindrig, 2660 cc, 90hkr. Sommaren 1955 användes den fyrväxlade växellådan och bakaxeln från Austin A90 Westminster. 1956 genomgick bilen en större förändring. Den gamla fyrcylindriga motorn ersattes av BMG:s sexcylindriga C-motor, hjulbasen förlängdes två tum, ny oval kylargrill m.m. Våren 1959 fick bilen en större motor till 2912 cc och 124 hk, samt byte namn till 3000. Samtidigt infördes skivbromsar fram. Sommaren 1962 ersattes modellen av en ny Convertible-kaross. Den hade fast vindruta och riktiga vevbara sidofönster i dörrarna. Samtidigt fick man tillbaka två förgasare. Tidigt 1964 komMK 111-versionen, med mer motoreffekt, 148hk, och en hel ny instrumentbräda. Den sista stora Austin-Healeyn byggdes i december 1967. Det hade kostat för mycket att anpassa den gamla konstruktionen till nya säkerhetsbestämmelser som infördes i USA året därpå. Bilen ersattes av den modernare MGC. Healey tävlade flitigt med bilen från första början, bland annat i Le Mans 24-timmars. TEXT & BILD: Håkan Nordin Austin-Healey 3000 Tillverkning: 1953-1967 62000 ex. Motor: 6 cyl. radmotor 2912 cc 148 hkr Växellåda: 4 vxl låda + overdrive AUSTIN HEALEY VISSTE NI ATT... En framgångssaga Svenska båtmotorer. Jan Vallström, Sören Stenman och Helge Hedberg på besök. Macken.
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=