2 . 2019 VETERANAKTUELLT 4 de bildäck och ibland hela fordon. Bensinen ransonerades och endast personer med samhällsviktiga funktioner tilldelades bensin. Kanske var Johan rädd att militären skulle rekvirera hans fina bil så han murade in den så att ingen skulle kunna ta den. Andra ägaren Andra ägaren Hans Egon Wikström. Sommaren 1966 köper Hans bilen på Bil o Traktor i Boden. Efter att bilen avfördes ur registret 21 November 1939 och fram till första besiktningen i "modern tid" 1966 så finns det ingen officiell dokumentation. Hur har då bilen hamnat i Boden? Enligt mina källor i Vännäs hade paret Greim inga barn men en släkting norrifrån. Min gissning är att släktingen fick ärva och bytte in bilen mot något mer praktiskt och modernt. Kom ihåg att bilen saknar värme. I samband med detta kapades kylarprydnaden (jag har monterat en ny) och höger bakljus monterades då det original endast fanns ett bakljus på bilen. Detta för att klara den "moderna" bilprovningen som infördes 1964. Första besiktning Den första besiktningen i modern tid. Den 22 Juni 1966 besiktigar Hans bilen på AB svensk Bilprovning på Rundgatan i Luleå. Efter påpekande på besiktningen låter Hans montera stänklappar(GM i Luleå). I samband med detta skrivs en artikel i dagstidningen Norrländska Socialdemokraten. Makalöst! Hans använder bilen sparsamt. Man kan följa miltalen på besiktningsprotokollen. 1966 tidningsartikel i NSD 200mil 1968 AB Svensk Bilprovning 236mil 1969 AB Svensk Bilprovning 240mil 1972 AB Svensk Bilprovning 252mil 1978 AB Svensk Bilprovning 263,7mil 1979 AB Svensk Bilprovning 273,4mil 1982 AB Svensk Bilprovning 328,6mil 2018 Opus Bilprovning 364,8mil Hans Wikströmmed sin nybesiktigade bil vid AB Svensk Bilprovning på Rundgatan Luleå. 22 juni 1966. Fynd i handskfacket. Skylt med första besiktningsdatum. >> Hans körde alltså 164 mil med bilen på 52 år. Makalöst! Bilen användes bl.a. vid 2 bröllopskörningar och en Lövångersrunda (veteranbilsrally). Tredje ägaren Tredje ägaren. Jag, Miklos Balogh. Jag fick kännedom om bilen för många år sedan då jag skulle titta på en gammal Husqvarna motorcykel åt en kollega som Hans skulle sälja. Bilintresserad som jag är frågade jag under bilturen till motorcykeln om han inte hade någon rolig bil. - Jo, sa Hans. Jag har en gammal Cheva som står i en lada. - Den skulle jag vilja se, sa jag. Hans lovade att när han skulle titta till Chevan så skulle jag få följa med. Ett år senare ringde det på dörren. Det var Hans som undrade om jag ville följa med och titta till Chevan. Självklart. När vi äntligen kom fram till ladan var det precis som i alla fantastiska historier man hört om bilfynd. Fast detta var på riktigt. Längst in i ladan med skum belysning som silade in genom diverse springor stod bilen övertäckt med filtar. Allt eftersom vi tog bort filtarna förstod jag att den här bilen vill jag ha. Jag frågade Hans om han skulle sälja bilen, men han bara skrattade och sa att den inte var till salu. Under dom efterföljande åren så varje gång vi stötte ihop eller pratade i telefon så frågade jag om han skulle sälja. Men svaret var det samma. Bilen var inte till salu. Sommaren 2018 ringde telefonen, det var Hans. - Nu är bilen till salu. Ska du köpa den? Och resten är som man säger, historia. Så nu var det min uppgift att försiktigt väcka bilen från sin törnrosasömn sedan 1982 och åka och besiktiga den för sista gången. Efter byte av slangar, oljor, kylarvätska,elkablar, rengöring av hjullager, bromsar, mm, mm, mm, och ett antal provkörningar så var det äntligen dags att köra till Bilprovningen. Den sista besiktningen Chevan får rampfeber och jag blir svettig. Den 24 september 2018 svänger vi in i god tid på parkeringen till Bilprovningen. Mitt i svängen dör elsystemet och allt blir svart... En frenetisk tankeverksamhet och felsökning utbryter. Elsystemet på en 35:ans Cheva är ju inte avancerat så det kan ju inte vara så svårt. Ja, visst ja. Det finns ju EN säkring. Den har kanske gått? Ner på rygg bland pedalerna och
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=