VETERANAKTUELLT 1 . 2021 15 Födelseåret var 1918 och uppväxten knapp, som för många andra i trettiotalets depression, och kriget som satte sina spår på tillvaron. Arbetade en tid i Västerås med att montera flygplansmotorer, därefter verkstadsarbete på militäranläggningen T3 i Sollefteå. Uppväxtorten var Köpmanholmen, ett brukssamhälle ett par mil söder om Ö-vik. Där av förklaringen till köpet av affären 1946, men som han själv uttryckte det – ”Jag skulle aldrig etablerat mig i ett brukssamhälle som jag gjorde. Nej, jag borde gjort det i staden.” Vi pratar om Erik ”Fantomen” Westlund som efter -46 blev känd som den duktige mc-åkare han var. Namnet ”Fantomen” kom sig av att, vid en tävling fick han motorhaveri bara en halvtimme innan start. Trots tidsnöd fixade han själv motorn och kunde starta i nästa heat, som han vann. Efter det fick han smeknamnet ”Fantomen” av speakern. Öknamn var nästan ett måste på den tiden. Motorsport bedrevs under trettiotalet nästan uteslutande med motorcyklar; isracing, jordbana, backe var de stora paradgrenarna och medlemskap i Ångermanlands Motorklubb i Sollefteå ett måste, enda motorklubben i länet. Bröderna John och Karl Elving var de som tävlade flitigast av ett fruktat gäng från Ö-vik som under trettiotalet körde runt i hela Norrland och sopade rent i prislistorna på travbanor, isbanor och backtävlingar. Erik eller Fantomen, som vi fortsättningsvis kallar honom, eftersom han hemma i Ö-vik alltid gick under namnet ”Fantomen”, det blir bäst så, även om vissa kallade honom ”Dragos”. Han var verkligen en profil i ordets rätta bemärkelse, smäcker kropp in i det sista med grått halvlångtlockigt hår som inte kunde döljas helt av den svarta basker han ofta bar. Ibland väldigt lik skådespelaren Edvin Adolfsson. Lätt på foten, snabb i rörelserna, ofta lite småstressad. – ”Vi småpojkar fick ofta uppdraget att i dikeskanterna söka efter antingen en träsko eller baskern, som han tappat under provkörning av en reparerad motorcykel” berättar en bekant, typiskt Fantomen skulle jag vilja säga. Han blev en legend under sin livstid. Efter medlemskap i Örnsköldsviks Motorklubb 1946, samtidigt som affären köptes, byggde han en ram och i den stuvades en -28 års AJS motor. Nu skulle det åkas isracing och första tävlingen gick i Lycksele dit han, hustrun och cykeln åkte tåg, fick vakta den hela tiden, ingen hade sett något liknande tidigare. Den vintern körde han fem tävlingar som junior i katalogklassen, vann samtliga och blev med det uppklassad. Däcken fick han låna både här och där, samtliga undermåliga med få dubbar kvar. Ibland liknade det speedway på is. Några 1000-meterslopp blev det på sommaren, bland annat en tävling i Umeå, där vann han juniorklassen inför 5000 åskådare. Nu uppklassad till senior i 500-klassen. – ”Året efter köpte jag en begagnad Rudgemotor i delar av motorklubbens starke man, Kalle Elving”, säger Fantomen. Motorn sattes i efter lite trimning och ramen fick en översyn. Varje helg kördes det tävlingar och ibland mitt i veckan, inom närområdet 15-20 mil. – ”Problemet var att jag var billös, vilket gjorde att jag fick gå på lån, fordon som ofta var i behov av bromsrenovering, motorrenovering eller andra större ingrepp innan resan kunde bli av.” Vägarna på slutet -40 var undermåliga på många sätt och med lånade äldre fordon blev restiden väsentlig. Rådlös fick man inte vara, och det var han aldrig, som den gången en spricka uppstod i motorblocket. Vad göra? Jo, en tank med olja placerades på biltaket ett rör med slang gjorde ”droppsmörjning” till motorn. Bilen var en 2 tons liten lastbil med takräcke där dunken passade, oljeförbrukningen var väsentlig så ekonomin >> >> Höglandssjön -59 Fantomen till vänster, Sven Fahlén Stockholm till höger.
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=