1 . 2021 VETERANAKTUELLT 10 Bilen kunde gärna ha fått varit i bättre skick. Mycket var lappat och lagat, och detta ofta på billigaste och enklaste sätt med bilskrotupplagen som reservdelslager. Det mest uppenbara var att avgasröret monterats under bilen på så sätt att det nästan tog i marken. Det fick bli den absolut första åtgärden. En tidigare ägare tycktes ha påverkats av 50 - 60 talets USA-bilar och ”snyggat till” bilen och försett den med hemmagjorda kromade ”fenor” på skärmarna. Dessa åkte omgående i soptunnan. Säljaren berättade i samband med försäljningen att bilen krockats och att originalframvagnen då demolerats totalt. Istället hade en framvagn från en äldre skrotad Ford monterats. En riktigt misslyckad konvertering visade det sig. Bilen var på gränsen till okörbar. Christian fick vid körning rakt fram kontinuerligt Året var 1964. Christian Ottergren från Råby i Skåne var 19 år och hade just passerat en intensiv mopedålder. Nu växte istället fram en stark önskan om att få tag i en fräsig sportbil. En Morgan +4 av årsmodell 1952 annonserades ut i Sydsvenska Dagbladet. Bilen fanns i Åkarp. Den var tolv år gammal och ganska så nergången. Bilen kändes ”rätt” men det fanns fler intresserade spekulanter och det blev budgivning. Priset ökade snabbt till 3600:-. Vid den nivån tyckte dåvarande ägaren att det fick vara nog. Han förbarmade sig till förmån för den unge bilentusiasten. Idag 57 år senare finns bilen fortfarande kvar i Christians ägo. Här kommer hans berättelse om sitt nu nästa livslånga förhållande till sin älskade klassiska engelska Morgan. parera bilen med ratten och det skrek i framdäcken vid kurvtagning. Så här gick det ju inte att ha det. Den då nyinrättade bilkontrollorganet Svensk bilprovning skulle med säkerhet heller inte godkänna bilen i detta skick. Det behövdes en bättre lösning. Att bygga tillbaka till originalutförandet var det inte tal om. Det skulle bli alldeles för dyrt för den unge ägaren. Lösningen blev istället en framvagn från en Simca Aronde. Den hade rätt mått och hade en förhållandevis modern konstruktion med bl.a. spiralfjädrade länkarmar. Originalstyrsnäckan ersattes av en kuggstångsstyrning från en Morris Minor. Den vändes uppochned monterades framför i stället för bakom framaxeln vilket på ett smart sätt löste problemet att Morrisen var vänsterstyrd och Morgan högerstyrd. Bilen godkändes i detta skick av bilprovningen och den egenhändiga konstruktionen har fungerat perfekt nu i över femtio år. Bilen var från början lackerad i rött. Lacken hade under åren fått åtskilliga amatörmässiga bättringar av tidigare ägare. En omlackering kändes därför Text: Bent Fridholm och Christian Ottergre Foto: Christian Ottergren >> Instrument.
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=