1970-års modeller började komma in och det var lag på rullbälten i baksätet. Höjden, 45 cm, över H-punkten var ett problem för de flesta bilarna och Auto Liv fick ta fram ett rullbälte, där bandet rullade ut sig uppifrån. En del biltillverkare valde att sänka baksätet, höja rullens infästning, eller länka om bältesdragning via C-stolpen. Rullbältet bak, en nykonstruktion från Autoliv, låste sig med en g-kännande microswitch. En mer teknisk lösning, än praktisk. Så snart man nådde 0.3g, så tickade det till i låsningen. Vid hård körning runt en rondell kunde irriterande tickande uppstå. Autoliv hittade på en annan lösning efter några månader. Maxin hade 4-dörrar, stor baklucka, bäddbar och generöst benutrymme bak. Den presenterades som en typisk familjebil. Motorn, tvärställd, 1500 cc motor, överliggande kamaxel, 5-växlad och låg bränsleförbrukning Svårt att komma över 0.85 l/mil. Konceptet står sig bra, än idag. MG:n fick en oväntat stor askkopp, placerad alldeles bakom växelspaken. Året därpå kom cigarettändaren på instrumentbrädan. På frågan om askkoppen ena året och cig. tändaren nästa, blev svaret: ”Brittiska MG ägare röker mest pipa. Men den amerikanska marknaden krävde tändare.” Även Morris Marina visades och pressen fick se och provköra den på Mantorp Park och nästa dag var det återförsäljarna som fick prova på att köra Marina på en tävlingsbana. De VETERANAKTUELLT 1 . 2020 17 >> Den engelska bilindustrin '(/ nj 61$5$1 %5-$5 '5$6 7 Nedtecknat av Bengt Eklind. Redigerat av Håkan Nordin. Bengt Eklind. Det började något tidigare med att CO-halten inte fick överstiga 4.5 % vid tomgång. Om den översteg 5.5 % underkändes bilen vid besiktningen. Eftersom det var lagstadgat med sluten vevhusventilation, var det nästan avgörande att motoroljan var nyligen bytt. Eller åtminstone inte utspädd med bränsle, beroende på för mycket chokekörning. Ett säkert sätt var att lyfta oljemätstickan några mm vid besiktningstillfället. Då släpptes en aning friskluft in i motorn och CO-halten sjönk några procentenheter. Alla Triumph bilar av högre dignitet, 2.5 PI och TR6:an försvann från den svenska marknaden. Avgasreningen blev deras ”fall”. Triumph 2000 Mk 2 och Spitfire Mk 4 behölls, liksom Rover 2000 TC:n och 3500 V8:an. Jaguar likaså. Man tog till den amerikanska ”motorspecen” och var därmed gott och väl på den säkra sidan. Samma med MGB och MGB GT, som var utrustad med en luftpump, som spädde ut avgaserna. Hundkojan klarade av kravet tack vare sin amerikaspecifikation med luftpump. Så dök det överraskande upp en flesta var mycket ungdomliga i sinnet den dagen. Alla ville och skulle sätta banrekord. Men bara med våra demonstrationsbilar! Varje handlare fick med sig minst ett exemplar hem. Bland modellutbudet från fabriken, hade vi valt Marina 1.3, 4-dörr, och 1.8 TC, 2 och 4-dörr. Egentligen var Marinan ett steg bakåt i utvecklingen för engelsk bilindustri. Stel bakaxel, bladfjädrar, en framvagnskonstruktion hämtad från Morris Minor, torsionsfjäder fram och med tämligen spartansk och skramlig inredning, Säten och utrustning gav intryck av lågpris. Framtagen på rekordtid, sas det och det var inget som sa emot det påståendet Ken Saunders sa att Morris var den enklare, vanliga massproduktionsbilen och Austin skulle stå för ”advanced design”. Den imagen ville Leyland skapa, för att täcka in alla smakriktningar. Morris Marina gick inte att sälja i Amerika beroende på namnet Morris. Så där fick den heta Austin Marina, utrustad med norsktillverkade stötfångare, fram och bak, i cellplast och gummi. De gick under namnet ”5 m.p.h-bumpers”, eftersom försäkringsbolagen i USA krävde att inga skador skulle uppstå, när man skuffandes, fickparkerade in sig. På Volvon kallades de skämtsamt för ”ljugarbänken”. Inför 1971 års modell, fick vi tvätta rejält i modellprogrammet. Då lagstiftades om första stegen i avgasutsläppen. Morris Marina.
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=