VETERANAKTUELLT 1 . 2019 11 golvet. Däcken var bra enligt pappa, man såg inte korden någonstans i slitytan. Mamma var nog tveksam till denna resa. Speciellt med tanke på att ha med mig i den kalla bilen under en så lång resa. Det problemet löste sig dock av sig själv. Dagen före avresan visade det sig att jag fått en ordentlig förkylning, med tillhörande feber. Även mamma påstod att hon var dålig. Pappas besvikelse var påtaglig. Han hade ju verkligen sett fram emot att få göra denna långresa mot norr. Mamma såg dock pappas ledsna ögon och ett viktigt kompromissbeslut togs. Jag och mamma tog tåget till Malmberget. Pappa tog bilen! En anekdot från pappas resa upp till Malmberget var att han efter övernattningen på hotellet i Sundsvall konstaterade att utetermometern visade på minus 26 grader. Svinkallt med andra ord. Han hade fram till dess inte ens provat att göra en kallstart i minusgrader. En totalt igen-frostad bil mötte honom ute på parkeringen utanför Sundsvallsbanken vid Vängåvan. Vad göra? Startveven togs fram och motorn drogs runt manuellt med tändningen avslagen. Det gick väldigt tungt, men efter ett antal varv blev motståndet från den kärva oljan något lägre. På med tändningen och en testtryckning på startpedalen. Bilen gick igång direkt! Därmed kunde färden åter anträdas norrut. Enligt pappa började fjädringen i den igenfrusna bilen fungera ungefär i höjd med Härnösand! Han kom fram, vi kom hem och våren kom. Vi i familjen var stolta över vår bil men ändå lite generade. Folk skrattade och pekade nämligen ofta när vi kom åkande. Förklaringen var att Åsanissefilmerna hade börjat visas. Där förekom en Ford cabriolet av samma årsmodell kallad ”Eulalia 2”. Detta ansågs av folk vara väldigt skojigt och drog ett löjes skimmer över bilmodellen i Sverige. Inte så kul för oss men vi härdade ut. Vi sade till oss själva att den faktiskt var riktigt snygg när suffletten var nere. Den såg då nästan ut som en sportbil! Min syster Lena föddes på hösten 1955. Den tvåsitsiga Forden passade dåligt för den nu lite större familjen. Öststatsbilen IFA F8, den så kallade ”spånkorgen”, fanns att köpa ny för 5000 kronor, dessutom med gynnsamma kreditvillkor. Att IFA-n dessutom hade ett bra värmesystem avgjorde saken. ”Man kan sitta och köra i skjortärmarna mitt i vintern” skröt pappa om införför sina vänner. Affären gjordes upp. Forden inbyttes för 300 kronor och gick därmed vidare till nya öden. Om det finns också mer att berätta! // Mamma Gunvor i samma pose. Pappa karl Gert, ser in i framtiden. Sandträsk 1956.
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=