1 . 2019 VETERANAKTUELLT 10 B-FORD CABRIOLET Till en början fick i många fall det billigare transportalternativet motorcykel duga. Försäljningen av dessa hade sin topp kring 1954 för att sedan snabbt dala till förmån för en familjebil. Tillkomsten av tre veckors lagstadgad semester 1951 hjälpte också till. Många familjer nyttjade dessa lediga veckor till att resa runt på semester i Sverige med eget fordon, hem till sina släktingar och vänner eller till att besöka långväga sevärdheter. Mina föräldrar gifte sig i Stockholm 1949. Mamma Gunvor var 20 år och pappa Karl Gert 23. Samma år anskaffades en motorcykel, en minst sagt ”inkörd” 350 cc FN, årsmodell 1931. En semesterresa anträddes samma sommar ner till en moster i Malmö. Ett urblekt en-pinnes scouttält fick bli övernattningsalternativ under denna färd. Jag själv är född i mars 1950…. En änkeman som bodde tillsammans med min pappas äldre syster bodde i ett hus ute på Tyresö utanför Stockholm. Han hade en B-Ford cabriolet från 1932 med svärmorslucka stående i ett kallgarage på tomten. Bilen hade varit avställd sedan 1939. Däcken hade han fått behålla. Oskar, som ägaren hette, var mycket förtjust i sin bil. Han var därför tveksam till att sälja, men eftersom han redan hade en bekvämare bil tillgänglig, en Chevrolet från 1939, så sa han slutligen ja. Forden hade gått långt men var i bra skick och absolut rostfri. Den fyrcylindriga motorn var dock ganska så törstig på olja. För att avhjälpa detta faktum fanns ett särskilt fäste för en oljekanna monterat på brandväggen, Detta för att vid behov enkelt kunna göra en extra påfyllning i samband med någon långfärd. Jag minns själv som 3,5 åring när objektet inspekterades för första gången, hösten 1953. Jag farsinerades av de stora rostfria lamporna i fronten. Sådana hade ingen av de då moderna bilarna. Jag tyckte att det var snyggt! Eftersom bilen var avställd fick pappas provtur inskränka sig till en 50 meters provtur fram och tillbaka på grusgången utanför garaget. Efter lite däcksparkande sattes sedan priset till 2,500 kronor. En åttamånaders avbetalningsplan á 300 kronor lades upp. Bilen skulle hämtas ut på våren 1954, men först sedan hela beloppet var betalat. Min mamma fick därför ta bussen till Tyresö en gång i månaden och erlägga det avtalade beloppet. När det var en avbetalning kvar så sa Oskar: Nu räcker det, jag prutar, bilen är er! Det var spännande den dagen då pappa for iväg med bussen för att hämta hem bilen. Mamma och jag väntade hemma i tvårumslägenheten på söder. Vi satt tillsammans på en stol och tittade ut mot parkeringen på Magnus Ladulåsgatan som vi kunde se från vårt sovrumsfönster från fjärde våningen. Det tog sin tid. Men det var spännande! Hemkörningen av Forden var nog också åtskilligt spännande och nervöst även för min pappa. Han hade tagit bilkörkort i samband med motorcykelköpet fyra år tidigare. Fyra timmar hade utbildningen tagit totalt, inklusive uppkörning. Efter detta hade han inte kört bil en enda meter. Nu skulle han ensam ta sig från Tyresö igenom hela innerstan fram till Åsögatan 87 på söder. Redan då var trafiken livlig i Stockholm. Allt gick bra. Jag och mamma såg hur bilen kördes in på parkeringen nedanför. Vi skyndade oss ned för trapporna, runt kvarteret och fram till nyförvärvet. Pappa öppnade dörren och jag hoppade in med ett glädjeskutt och satte mig stolt i det breda sätet. Pappa och mamma såg lyckliga ut. Vi hade ju nu fått en egen bil i familjen! Sommaren gick. Bilturer gjordes varje helg runt om i Stockholms omgivningar och även ut till den egna kolonilotten i Årsta. Jag brukade då ofta ligga på hatthyllan bakom framsätet. Mamma hade fixat en bilkudde att ha under huvudet. Vid jultid samma år var planen att köra upp till mormor och morfar som bodde i Malmberget i Norrbotten, för att visa upp nyförvärvet. En resa från Stockholm på totalt 97 mil. Två dagsetapper var beräknade, med mellanliggande övernattning på hotell i Sundsvall. Bilen var en cabriolet som sagt. Det innebar en helt oisolerat suflettak i tyg, som efter alla år var rätt så otätt i skarvarna. Bilen hade dock uppvevningsbara sidofönster vilket minskade draget. Ett litet ynka ineffektivt kylarvattenelement fanns extramonterat i bilen nere vid fötterna på passagerarsidan. Ingen defroster fanns draget upp till rutan. Det var den vinterutrustning som stod till buds inför resan, kompletterat med en spade och en fristående katalyt-värmare nere på Familjen Fridholms första bil TEXT OCH BILD: Bent Fridholm Att äga ett eget fordon var länge inte något för gemene man i Sverige. Det ökade allmänna välståndet efter andra världskriget ändrade dock snabbt detta förhållande. Bilförsäljning till ”vanliga” familjer fullkomligt exploderade under det tidiga 1950-talet. Alla ville ha bil, samtidigt sommassor med relativt billiga småbilar blev tillgängliga på den europeiska och den inhemska marknaden. Pappa på sin FN 350 cc från 1931.
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=