Det är viktigt att tänka på att det finns fler anledningar till att dikalvar dör. Vissa sjukdomar är regionala och finns bara inom vissa områden av Sverige. Därför kan det vara klokt att ta en tidig kontakt med sin djurhälsoveterinär för att diskutera eventuella dödsfall på bete, ibland kan en obduktion vara nödvändig för att ge en ledtråd till varför kalven dog. En del sjukdomar under stallperioden kan följa med kalven ut på bete, det kan orsaka akuta dödsfall särskilt under första tiden efter betessläpp. En lindrig lunginflammation kan snabbt förvärras av en transport och kalvarna kan även få med sig olika diarréer. Det kan vara svårare att se de tidiga tecknen på sjukdom när djuren går på bete, så läget kan hinna bli så allvarligt så djuret dör innan vi hinner sätta in behandling. Betessläpp innebär ett ganska tvärt foderbyte, från ett fiberrikt gräs på stall till försommarbetet som ofta innehåller låg mängd fibrer. Detta kan resultera i en obalans bland vommens mikrober som gör att oönskade bakterier kan växa till. Dessa bakterier kan ibland producera gifter som kan leda till plötsliga dödsfall. Ofta ser man ingen form av diarré innan. Det abrupta foderbytet samt stressen av att flyttas kan även ge upphov till löpmagsår, som om de blir tillräckligt allvarliga kan perforera hela löpmagen och orsaka död. För hastigt byte till för frodiga baljväxtrika beten kan ge upphov till trumsjuka, som om det sker vid fel tidpunkt kan vara dödligt för kalven. För att minska risken för trumsjuka bör du inte släppa för hungriga djur på fuktiga beten med mycket baljväxter, samt se till att det finns fiberrikt bete samtidigt. Selenfattiga marker kan orsaka selenbrist, som kan ge akut muskeldegenerering. Muskeldegenereringen drabbar de flesta muskler i kroppen, men allvarligast är hjärtmuskulaturen. Djuren blir ibland ovilliga att röra på sig, men vi ser tyvärr också plötsliga dödsfall utan föregående symtom. Viktigt är att se till att korna har god tillgång på mineral under hela dräktigheten, och att mineralerna följer med kon och kalven ut på bete. En del växter kan orsaka akuta dödsfall, såsom sprängört, idegran eller bolmört. Stora mängder ekollon och örnbräken kan orsaka kronisk sjukdom. Andra förgiftningar som kan ske på bete är blyförgiftning från till exempel blyskrot på betet. Eftersom bly smakar lite salt, kan man minimera risken med blyförgiftning genom att se till att djuren har både bra tillgång på salt och mineraler. Kontakta din veterinär Om olyckan skulle vara framme och du drabbas av plötsliga dödsfall, tveka inte att höra av dig till närmsta djurhälsoveterinär. Varför dör dikalven på bete? Fredagen den 21 mars avslutades årets tjurauktion på individprövningen Gunnarp. Under de drygt fem timmar som auktionen pågick såldes totalt 81 tjurar till ett medelpris på 61 563 kronor – det näst högsta medelpriset någonsin och 15 procent högre än föregående år. Det högsta budet, 142 000 kronor, lades på charolaistjuren Vagabond av Ekeröd (P-tal 118), en homozygot pollad tjur med stark exteriör och god tillväxt. Farfar till Vagabond är Ramble av Strömsnäs (P-tal 121), som haft flera fina framgångar på prövningen. Totalt fem tjurar passerade 100 000-kronorsstrecket. Simmental hade det högsta medelpriset med 70 000 kronor, medan charolais uppnådde det största försäljningsvärdet – totalt över 2 miljoner kronor. Av 140 startvägda tjurar klarade ca 59 % de högt ställda kraven, och tog sig vidare till auktion. Veckan före auktionen hölls en välbesökt visningsdag i strålande vårväder. Louise Ryberg, vd för Köttrasprövningen, lyfte fram uppfödarnas vilja att investera i individprövade och deklarerade avelstjurar. Planeringen inför nästa prövningsomgång pågår nu. Inbjudan kommer publiceras på Köttrasprövningens hemsida i mitten av maj, och anmälan av kalvar är öppen till den 6 juni. Vid frågor och funderingar är du välkommen att ta kontakt med Köttrasprövningens kontaktråd - kontaktuppgifter till respektive rasrepresentant finns på köttrasprövningens hemsida. Alternativt till Louise Ryberg. Lyckad tjurauktion på individprövningen! Med hjälp av dräktighetsundersökning och ultraljud kan Utdala gård utanför Rimforsa effektivisera sin produktion och även minska tjurantalet. Gården drivs gemensamt av Magnus Jonsson och hans son Victor. På gården finns runt 160 dikor, de flesta Charolais och de rekryterar ca 30 kvigor varje år. Växas husdjurstekniker dräktighetsundersöker djuren manuellt under hösten, och på våren används ultraljud för att så tidigt som möjligt upptäcka vilka djur som är tomma. Att tidigt och säkert få svar om djuren är dräktiga eller inte säkerställer en hög produktivitet, och gör det lättare att gallra ut rätt djur. – Vi är väldigt nöjda med ultraljud, det blir mer dynamiskt och vi känner att vi lyfter oss en nivå, säger Magnus Jonsson. Färre tjurar Det är även en extra trygghet att veta att tjuren funkar innan betessläpp. Att kunna släppa de dräktiga djuren tidigare, utan tjur, gör även att de kan minska tjurantalet då det är färre djur hos tjuren på samma gång. Intresserad av ultraljud? Hör av dig till närmaste driftplats, så berättar vi mer! Ökad effektivitet på Utdala med ultraljud Louise Ryberg. 15 | Växa Nytt
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=