Ett gott samarbete som alla vinner på, så beskriver Mikael Olsson hans verksamhet som vuxit fram och spetsats till med tiden. Tjurkalvar köps in från sju gårdar i området varannan vecka. Hans leverantörer har valt att börja seminera med Y-Vik. Två och en halv mil utanför Östersund ligger MK Lantbruk AB med utsikt över Oviksfjällen. Här bor Mikael Olsson med sambon Helena Dahlberg och fyra barn, varav två som bor hemma. Mikael är femte generationen på gården. - Som så många andra startade jag med mjölkproduktion, berättar Mikael. När vi fick in Staf. aurus för andra eller tredje gången kändes det helt enkelt inte roligt alls med mjölken längre. Jag övervägde flera olika alternativ och landade i att tjuruppfödningen liknar mjölkproduktionen på många vis i fråga om foder bland annat. Sömlös övergång Parallellt med att mjölkproduktionen lades ner, byggdes det nya tjurstallet 2011 med plats för 400 djur. När den sista mjölkkon åkte från gården var verksamheten med tjurarna redan på plats och i drift. - Det blev en jämn övergång utan att ekonomin påverkades alltför mycket, säger Mikael. I ena kortändan av tjurstallet finns sex avdelningar på djupströbädd för de yngsta kalvarna upp till ca 6 mån. De har fri tillgång på kraftfoder. När de flyttat från djupströbäddarna får de en individanpassad giva i kraftfoderstationerna några månader till. - Planen är att sätta in kraftfoderstationer även till de äldre grupperna, säger Mikael. Det installeras till hälften av djuren nu i sommar, jag är övertygad om att det kommer ge en stor effekt. Samarbete som skapar värde I dagsläget köps kalvarna in via mellangårdsavtal från sju mjölkgårdar i området. Samarbetet är viktigt och fungerar väldigt bra. På Mikaels önskemål märks alla kalvarna med elektronisk örontag redan från start. - Det är ett givande och tagande. För mig är det viktigt att kalvarna är välväxta och fina. De ska inte ha blivit undanstoppade i ett hörn, då har de fått en alldeles för dålig start för att hålla jämna steg med övriga. I gengäld hämtar jag kalvarna varannan vecka, året runt, berättar Mikael. Varannan vecka kommer det alltså nya kalvar till gården som alla är avvanda, avhornade och vaccinerade, samtliga vägs vid ankomsten. I samma takt lämnar slaktfärdiga tjurar vilket ger en bra ruljangs. - Det är enklare att få ihop kalkylerna tack vare det här regelbundna flödet, säger Mikael. Upplägget är fördelaktigt för alla parter, mjölkgårdarna blir av med kalvar året runt, slakteriet får kontinuerliga leveranser, och för Mikael själv som får en kontinuerlig inkomst fördelad över året. Fokus Y-Vik I tjurstallet finns både rena mjölkrastjurar samt olika köttraskorsningar, skillnaden på tillväxten syns tydligt i grupperna. – De som passar bäst i mitt system är angus och hereford, holsteintjurarna är svårast. Det är givetvis olika förutsättningar i olika system. Söderut i landet, där man kan ge mycket majs i foderstaten, fungerar såklart tyngre köttraser bra. Hos mig får de en vallfoderstat och går tillsammans med Vässad tjuruppfödning i Måläng mjölkraserna, då funkar de lättare köttraserna bättre, menar Mikael. Det finns även en äldre mjölkladugård med 100 platser som bland annat hyser ett gäng kvigor som agerar betesvårdare sommartid. - Tidigare har jag tagit emot köttraskvigor, berättar Mikael och fortsätter, men för att optimera min verksamhet så vill jag nu styra om det till att bara ta emot tjurkalvar framöver. Leverantörerna lyssnade på önskan om att seminera med Y-Vik, så nu väntas fler och fler angustjurar framöver. - För mig hade hereford fungerat lika bra men just nu är tillgången på Y-Vik bättre på angus, säger Mikael. Visst får gårdarna betala en liten slant extra för dosen, men det har de igen direkt när jag hämtar kalvarna. De får betydligt bättre betalt så det faller sig naturligt. Efterlyser fler kollegor Mikael är lite förvånad att inte fler satsat på samma koncept, möjligheterna och djuren finns men verksamheterna lyser med sin frånvaro – i alla fall i området och norrut. - Det är rent utsagt svårt att hitta kollegor med samma produktion! Över åren har samarbetet med mjölkgårdarna förfinats, utbudet av kalvar är stort och Mikael har kunnat välja sina leverantörer. - Det kan vara svårt att motivera en mjölkgård att lägga mer krut på tjurkalvarna, historiskt sett har de i många fall räknats som en biprodukt, menar Mikael. Det har hänt att jag valt bort någon leverantör där kalvarna helt enkelt inte hållit måttet. Som regel är det alltid kommunikation som gäller, har jag haft ett önskemål så hörsammar de flesta och utfallet har gynnat oss alla, avslutar Mikael. Mikael Olsson driver tjuruppfödning utanför Östersund. Samarbetet med kalv- leverantörerna har mynnat ut i att de börjat seminera mer med Y-Vik. 14 | Växa Nytt
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=