32 RUNTOM. GRUNDSUNA TIDNING Jag hade bestämt mig för att sluta klaga på våra urusla vägar och det vansinniga i att placera en återvinningsstation mitt i ett villaområde. Huruvida ansvariga läser den här spalten är tveksamt, och att klaga på kommunen är ändå som att ropa på hjälp i öknen eller försöka stoppa en flodvåg med ett öskar. Men jag kan inte låta bli. Att se vägarna i Husum och i princip överallt i kommunen förfalla är både sorgligt och upprörande. Och att det tillåts fortsätta år efter år, årtionde efter årtionde utan att ansvariga i kommunhuset tar tag i problemet är bedrövligt. Jag kan ibland sakna moderaten Lars Näslund, som förstod vartåt det barkade och i kommunfullmäktige på 10-talet ständigt skällde på de då styrande socialdemokraterna för att de inte underhöll vägarna (och de kommunala fastigheterna) på ett rimligt sätt. I och för sig har det inte blivit bättre sedan de borgerliga tog över kommunstyret, så det spelar ingen roll vilken politisk färg de styrande politikerna har – de vill/vågar inte tag i problemet med vägarna. Vilket man kan tycka är märkligt då flertalet av dem ju också kör bil och borde känna samma frustration som alla vi andra när de försöker väja för potthål och sakta ned till 20 för att inte få whiplashskador. Men de är väl medvetna om vilket arbete och vilka kostnader det skulle innebära att få våra vägar i ett anständigt skick efter 30-40 år av dåligt underhåll. Jag jobbade med kommunala frågor i många år på ÖA men jag kan inte påminna mig att jag någonsin noterade att kommunen tog ett rejält grepp över våra vägar, på allvar visade att ansvariga förstod hur illa det var (är) ställt. Och sedan jag gick i pension för fem år sedan har det bara blivit sämre. Vilket jag ju åskådliggjort flera gånger tidigare i den här spalten. Från min personliga horisont, vid Vibergsvägen, kan jag konstatera att den (också) blivit sämre. Fast tidigt i höstas dök det faktiskt upp en sådan där maskin som fyller igen gropar och sprickor med asfalt. Tyvärr var gubbarna som körde maskinen lite snåla med asfalten. De brydde sig heller inte om en stor svacka mellan oss och grannen, som både person- och (en del) lastbilar väjt för i åtminstone ett år. Men till vår glädje dök det en vecka senare upp gubbar med en större asfaltmaskin och fyllde ut svackan. En glädje som nog kommer att grusas eftersom asfalten rätt snabbt började sjunka igen, och jag skulle tro att svackan är tillbaka när snön och isen försvunnit frampå vårkanten. Göra om och göra rätt kanske? Nu har jag till min stora förtrytelse noterat att kommunen i ett stort projekt över tid ska satsa en halv miljard på att byta ut gamla gatljus. Det har tydligen möjliggjorts genom att kommunen köpt tillbaka gatljusen av sitt egna bolag Övik Energi. Ett sådant där trixande som vanligt folk inte riktigt förstår. Missförstå inte det här, det är klart att gatljusen (en del säkert från tiden innan kommunsammanslagningen) behöver bytas ut, även om vi i Husum fick nya för några år sedan. Men kommunal ekonomi likväl som privat handlar om prioriteringar. Och ingen kan få in i mitt huvud att nya gatljus är viktigare än anständiga vägar. Kommunen har gjort en idiotisk prioritering om du frågar mig. Nu skulle en halv miljard inte räcka till en totalrenovering av våra vägar, långt därifrån. Men den halva miljarden och ett projekt värt namnet skulle i alla fall visa att kommunansvariga tar problemet med vägarna på allvar. För första gången.■ ”Är både sorgligt och upprörande”
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=