industrisamhällena runt staden, och på vilken Husumgården utgör en den värdigaste fortsättning. Men avundsjukan viker snart för en oreflekterad förtjusning, när man får tillfälle företaga en rundvandring genom en på samma gång så praktiskt och ståtligt inredd byggnad som Husums nya samlingslokal.” Byggnaden är i detalj återgiven; allt från placeringen i skogsslänten och hur mycket schaktmassor som behövt förflyttas och värmepannorna som uppvärms på elektrisk väg till fläktsystemen som kan växla luft i lokalen 3-4 gånger i timmen; ridåer, biografmaskin och rampbelysning. Utöver att vara en plats för teater, musik, föredrag och föreningsmöten rymde byggnaden även bibliotek, post, samlingsrum, bankkontor och bostad till vaktmästaren. Att Husumgården var något alldeles särskilt i sitt slag blir tydligt. Ur Nya Norrland: ”Husumgården, den förut i Nya Norrland beskrivna och omskrivna ståtliga gåva som Mo & Domsjö aktiebolag uppfört för Husums samhälles räkning, invigdes och överlämnades på söndagen under synnerligen högtidliga former. Invigningsfästen var anordnad i den nya samlingslokalen, vilken rymmer cirka 500 sittplatser men dagen till ära gavs plats för åtskilliga 100 därutöver. Det var också ett fulltaligt auditorium som hälsade Husums stråkorkesters inledande musiknummer med starka applåder. Sedan Overture zur Oper Iphigenie in Aulis av Gluck spelats framträdde Karl Kempe och hälsade de närvarande välkomna. Talaren vände sig särskilt till landshövding Karl Stenström och till bolagets arbetare och tjänstemän och uttryckte sin tillfredsställelse över att så många hörsammat inbjudan. Utgående från den gamla satsen om folket behov av bröd och skådespel framhöll talaren att Husumgården tillkommit för att bereda arbetarna tillfälle till andlig vederkvickelse efter dagens id o. möda och en fristad dit de kunde samlas till rådslag och fäst. Lokalen ska komma att hållas öppen för fackliga, politiska o. ideella organisationer och skall uthyras till teater, biograf, konserter och föredrag.” Karl Kempe skickade också med ett villkor i invigningstalet, då han överlämnade byggnaden som en gåva till bygdens arbetare: ”Då jag nu går att till Eder Husums arbetare överlåta nyttjanderätten av Husumgården, sker detta på vissa villkor. (– –) När bolaget i förtroende till Edert goda omdöme överlåter denna lokal att av Eder fritt disponeras, förutsätter jag dock renlighet icke blott materiellt utan även i andligt hänseende, och det är alltså tydligt, att talare, som smäda religion eller fosterland eller predika samhällsomstörtande läror, icke komma att här tolereras.” Att läsa om den storslagna invigningen och beslutet från bolaget att uppföra en lokal för bygdens folk och arbetare, är både underhållande och intressant. Mycket av resonemanget känns lika aktuellt idag, nästan 100 år senare. Idag diskuteras flitigt om det ska finnas ett kulturhus i centrala Örnsköldsvik eller inte, och hur industrin ska kunna locka arbetskraft till växande produktion i hela Norrland. Den centrala frågan 1930 var densamma som idag: hur blir en plats attraktiv? Då som nu handlade det om att skapa en meningsfull fritid för invånarna. Idag är bara frågan vem som ska betala.■ TEXT: ANKI BERG FOTO: HÅKAN LARSSON RUNTOM. GRUNDSUNA TIDNING 56
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=