Sign r at Häggqvi st För snart tio år sedan – 2013 – fanns det ungefär 750 ödehus i Örnsköldsvik. Kommunen gjorde en inventering i akt och mening för att försöka få någon form av rätsida på det problem som gamla obebodda, alltmer förfallna hus i så många avseenden innebär. Jag tror inte att det hände så mycket efter inventeringen, även om 60 av ägarna till ödehus meddelade kommunen att de gärna ville sälja eller hyra ut. Antagligen finns det idag betydligt fler ödehus i kommunen än de 750 som identifierades då. Dussinet av dem står i Husum med omnejd. Jag ser de flesta av dem under min och hustruns morgonpromenader runt samhället. Många av dem ser inte speciellt trevliga ut, för att uttrycka det milt. Det här har ju också lyfts flera gånger de senaste månaderna, bland annat i ÖA. Problemet är att problemet är oerhört svårt att lösa. Själv tog jag upp ämnet flera gånger under mina sista år som reporter på ÖA, och 2016 gjorde jag ett större reportage om ”våra” ödehus. Dåvarande ordföranden i samhällsbyggnadsnämnden, Leif Lindholm (S), konstaterade – för att sammanfatta det hela – att kommunen inte kunde göra just någonting. Och den har ju inte gjort någonting heller sedan dess. Men även om det är lätt att tro annat har en kommun väldigt små möjligheter att agera i sådana här ärenden. Plan- och bygglagen reglerar vad som kan göras med ödehus. Jag chansar lite här - gissar att lagen ser ut ungefär som för sex år sedan - men i prktiken är det så att kommunen inte kan agera förrän ett ödehus blir en säkerhets- eller miljörisk. Att ett hus ser ut som ett ruckel med en igenväxt tomt, och ägarna inte synts till på åratal, innebär inte att kommunen kan gå in med någon sorts tvångsmedel. Jag tror att problemet med ödehusen måste lösas med kommunikation, och att GFG:s nya styrelse också lyft frågan är bra. Det kan ju ha hänt saker sedan jag skrev det här – i mitten på oktober – men mitt förslag är att GFG och kommunen jobbar tillsammans med att ta kontakt med ägarna till ödehusen och med dem försöker hitta en gemensam lösning. Kanske kommunen kan ställa upp med lite pengar också om sådana behövs, vad vet jag. Och apropå GFG verkar den nya styrelsen vara på helt rätt väg när den vill jobba tillsammans med oss Grundsundabor. Inte ovanför oss, som den gamla. Det är så man kommer någon vart i bygdefrågor. Utan ett folkligt engagemang går det inte att nå någonstans. Att lägga ned Husumdagen är ett typexempel på hur det inte får gå till. Nu räknar jag iskallt med att vår dag återuppstår nästa år!■ ULF HÄGGQVIST (tidigare mångårig reporter på ÖA, numera glad pensionär) Problemetmedödehusen måste lösasmed kommunikation RUNTOM. GRUNDSUNA TIDNING 104
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=