Runtom Stornummer Vinter 2021

100 år 44 RUNTOM. ANUNDSJÖ AKTUELLT I förra artikeln berättade jag en del om backhoppning, men under min uppväxt hann man prova på många sporter. P å Ängsvägen 8, på vägen till Olym- pia, hade vi byggt nytt hus 1961. hade vi byggt nytt hus. Välkänt danspalats, fotbollsplan och skidanlägg- ning. Nedanför vårt hus låg ishockeyba- nan. Där utkämpades många spännande matcher. Från vårt vardagsrum kunde man sitta och kolla om det var alltför kallt ute. Det hände att man fick komma in till oss och värma sig eller byta om när det behövdes. Strax nedanför Olympia uppfördes Hoppbacken och en bit ifrån sladdplanen låg Å-badet. Med de omgivningarna så var allt inom syn, hörsel och gångavstånd. Så det är klart att man blev idrottsdopad. Idrottsintresserad Jag började kicka boll tidigt och blev efter nå’t år rätt hyfsad. Först knattelaget och juniorlaget men togs även ut till Anund- sjös B-lag när jag var 13. Det var ofta hård träning 2-3 kvällar i veckan på Olympia. Sedan sprang man ner till Ån och tog sig ett dopp. Sedan match på lördag eller söndag. Som jag minns det så var vi rätt bra, men aldrig bäst. Jag tror aldrig jag varit med om att vinna någon serie. Ishockey på Tjärnen Bredbytjärnen fungerade också som hockeyplan för oss som bodde i närhe- ten. Vintertid spelade vi ishockey och bandy där. Då var det till att skotta i en timme, för att kunna spela. Men vi var många som hjälptes åt. Jag var säkert där och spelade varje dag. Sov med ishockeyhandskarna En jul fick jag nya ishockeyhandskar i julklapp. Vadderade med förstärkning för tummen. Jag sov med dem under hela julhelgen. En annan gång fick jag målvaktsbenskydd och riktig målvakts- klubba. Året därpå kunde jag köpa en plockhandske och en riktig klubbhand- ske. Jag hade sålt jultidningar åt Saxon & Lindström och Åhlens & Åkerlunds förlag och hade sparat en slant. Egentillverkad hockeyutrustning I slöjden gjorde jag en ansiktsmask av plexiglas som jag värmde och formade efter mitt huvud. Sågade upp hål för ögon och mun och klistrade fönsterlister på baksidan som dämpmaterial. Vi gjor- de också ishockey- och målvaktsklubbor i slöjden, men de tålde inte slagskotten utan bladen sprack. Vi provade att kläcka glasfiber på spetsen för att träet skulle hålla bättre, men det var inte det lättaste. Denna idé var inte vår, för vi såg att alla kanadensiska klubbor som såldes på Bylins sportaffär hade glasfiberför- stärkning och dessutom var de vinklade till H eller V. Vilket var något helt nytt. Långt senare blev de också svängda för att kunna ge bättre dragskott. Bylins Sportaffär Runo Bylins sportaffär var den mest spännande affären i hela Bredbyn. Näs- tan varje dag efter skolan tittade man in där för att se något nytt. Det kunde vara en fotboll i ny design, vårens cyklar, fotbollsskor med dobbar etc. Vintertid var det backskidor och skridskor som tilldrog sig det stora intresset. ”Byllan” som han kallades var f ö en gammal målvakt som var väldigt bra på sin tid. Skidor även på skoltid Apropå skidor så kan jag berätta att flera av oss åkte skidor till skolan och på rasterna körde vi störtlopp nerför Bergströms Backe. Där hade vi också några hopp i olika storlekar. När jag gick i småskolan för Augusta Danielsson så minns jag en kul episod när vi hade en skidtävling runt skolområdet och bortöver Lindströms och hem igen. Vår fröken hade en vanlig väckarklocka av plåt i en plastpåse som hon använde som tidtagarur. Det var bara det att det var så kallt den dagen att klockan börja- de kärva och tiderna blev därefter. Slalom hägrade I Kajsa-Lena backen bortemot skolan åkte jag slalom. Vi hade röjt ett skogspar- ti så det gick att åka där. Och pjäxorna sattes fast med 3 meters långremmar i ett fästjärn på hickoryskidorna. Det var inte snack på den tiden om säkerhetsbind- ning eller annat. Körde man omkull och hade otur så bröt men ben, eller vrist. Annan bollsport Vi var ett litet gäng som också höll på med tennis uppe vid gamla fotbollspla- nen. Banan var fin, med röd beläggning. Det sämsta var att man måste vattna, sopa och välta efter varje tennispass. Min första egna racket var en Dunlop med trä- sarg och nylonsenor. Vintertid så kunde man spela bordtennis inne på Olympia. 3 bord fanns det och alltid kallt. Kort karriär inom skyttet Ett tag så höll jag också på med skytte uppe på gamla skjutbanan. Det var van- liga Mausergevär vi sköt med. Efter det fick jag smak på bågskytte och satsade på det en sommar. Det var bara det att ingen annan ville hålla på med det så därför la jag ner det. Jag hann alltså testa en hel del idrotter under min uppväxt och det hade inte varit möjligt om det inte funnits eldsjälar som jobbade ideellt och en drivande sportför- ening som AIF. • Sportminnen från 1950- och 1960-talet ANNONS Jag är nr 4 från vänster på nedre raden. Jag är killen som hänger på stavarna och över vakar min brors tävling. Tomas med "upphottad" hjälm.