92 RUNTOM. GRUNDSUNA TIDNING TEXT: LENNART SUNDWALL och många år framåt var Lasse en av stöttepelarna i föreningens A-lag. – Klubben kostade till och med på att jag skulle få flyga hem från lumpen i Luleå vid något tillfälle, säger Lars med ett skratt. Ett tjockt urklippsalbum berättar till en del om Lasses storhetstid som målvakt: – Det var min mamma som samlade ihop urklippen, säger Lars. Fast det är bara artiklar där det står något bra om mina matcher, säger han med ett skratt. Bästa fotbollsminnet? – Det finns många men kanske när jag gjorde ett avgörande mål mot Norsjö. Jag gjorde en utspark och bollen studsade över Norsjös målvakt! Jag fick bra hjälp av blåsten och en regnsjuk plan! Vilka spelare betydde mycket för Husum på din aktiva tid? – Det fanns många såklart, fortsätter Lasse. Erkki Laine som sköt hårdast av alla. Engelsmannen Ronnie Powell som kom hit och jobbade på fabriken i några år innan han tog vägen till Brynäs och allsvenskan. – Ronnie var en hejare i huvudspelet, minns Lasse Nordgren. Dina styrkor som målvakt? – Framförallt att jag var reaktionssnabb på linjen. Hustrun Berit är också född i Husum. Hon har jobbat på hotell Björnen och på konditoriet i samhället. När hon träffade Lasse blev det till att jobba i företaget där hon körde både taxi och någon av bussarna. Redan under Lasses fotbollskarriär jobbade Berit en hel del åt föreningen. Något som fortsatt genom åren. Idag har hon ansvar för klubblokalerna på IP. Hon städar, tar hand om jobbet i samband med cuper och liknande arrangemang. – Vi gör det här arbetet med glädje, säger Berit. Jag kan tycka att det är synd att så få engagerar sig i föreningslivet, fortsätter hon. Folk vill inte ta något ansvar längre för att se till att verksamheten fungerar. Lasse har varit både kassör och ordförande i alliansen. Sitter några timmar mest varje dag med det här arbetet säger han. I Husum saknas idag ett A-lag på både herr och damsidan. – Vi har en väl fungerande verksamhet på ungdomssidan, säger Lasse. Men visst är det en tråkig utveckling när vi inte får ihop spelare till våra seniorlag. Förutom tiden med idrottsföreningen ägnar paret en hel del tid åt sina övriga boenden. Sommarstugan i Ava och vintertillvaron i jämtländska Järpen. – Sommartid bor vi mest i sommarstugan i Ava, säger Berit. Där har vi en behaglig tillvaro. Sedan brukar vi hjälpa våra barn och barnbarn när det behovet finns. Ett par timmars surr på altanen hemma på Dombäcksön går fort. Idyllen sitter kvar på näthinnan. På andra sidan vägen ligger Gideälven i all sin prakt. Vid det här besökstillfället befann sig en handfull pimpelfiskare på den is som fanns kvar i mitten av april.■
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=