både kraft och mod, en otrolig känsla, berättar Stina. Vidare berättar hon om inspirerande och fina samtal och möten med utställare och arrangörer, att det var en fantastisk bonus och inte att förglömma de dagliga milslånga promenaderna, i historisk miljö, med spår från Romarriket, berätta. Det senare är förstås speciellt för henne, med tanke på att Stina i grunden är utbildad både arkeolog och museevetare, men vilket hon nu lagt helt åt sidan och har gått ”all in” för sitt skapande. På frågan om hon skulle rekommendera MJW för besökare eller utställare, stannar hon upp och svarar sedan: – Att som besökare, absolut! Både staden, utställningen och glassen rekommenderar hon. Men sedan berättar hon att hon hade mer att önska av arrangörerna, tyvärr infriades fördomen om italienare och oförmågan i planering och struktur. Hon menar att både besökare och utställare hade kunnat få ut mycket mer av evenemanget med bättre kommunikation och några enkelt uppstyrda mingel. Så berättar hon att hon redan nu har en inbjudan till att ställa ut fler 60 RUNTOM. MAGASIN GIDEÄLVDAL gånger i Milano och även i både Verona samt Kuba. Verona hon planerar att göra något år framöver, Kuba är oklart, det visar framtiden menar hon. Stina tycks ha många strängar på sin lyra, det blir mycket prat om både renovering av torpet i hennes hemby (dit familjen flyttade under sommaren 2022) inredning, trädgårdsodling, teckning och målning, styling av hår och make up samt mycket mer. På frågan hur hon hinner med allt svarar hon först med ett innerligt skratt, för att sedan berätta att hennes partner Daniel ofta påpekar att hon måste bli minst 500år för att hinna med alla projekt. Men vad vore livet utan drömmar, visioner, projekt och passion? Det som hinns det hinns, livet händer och saker prioriteras olika beroende på vart i livet en befinner sig, inte sant, säger hon. Samtidigt berättar hon varför hon med glimten i ögat kallar sig för materialdetektiv, att det ligger mycket möda och tid i att finna relevanta, inspirerande och hudvänliga rest- och spillmaterial från lokala verksamheter. Hon hoppas att fler företag skall se värdet i ett samarbete där restmaterial från företagens genom hennes hand och tanke kan komma att få oväntade liv till fägring för öga och själ. Hennes genuina intresse för allehanda material och hantverkstekniker, naturen och återbruk menar hon kommer från sin uppväxt och sina föräldrar. Och det känns troligt när hon berättar att känslan inte alls är ”som att komma hem” efter flytten, utan att en stor del av henne liksom aldrig har lämnat platsen där hennes rötter står djupt och tryggt förankrade. Stort lycka till med konsten och de kommande 500 åren och välkommen hem Stina.
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=