Runtom sommar 2021

83 RUNTOM. COLLAGE NÄTRA Äntligen anas sommaren i luften! Det är som våra halvt sovande sinnen på nytt får liv. Det liksom spritter och rycker i stortårna, som slitit sig fri från vinternssvettindränkta raggsockar som kvävt tårnas danslust i tjocka vinterskor. Det liksom knollrar sig i magen av begynnande glädje- skrik i sann Ronja-anda. Ljusgröna musöron på trädkvist, blommor som lockar och pockar; vitsippa, vårlök, , skilla och tulpaner… allt lever och sjuder. I holkarna kvittrar de nykläckta fågelungarna och testar så småningom vingligt sin flygfärdighet från gren till gren, Och visst är det något speciellt med den första koppen kaffe på altanen, och första mjuka grässtråna mellan tårna… flugan som vaknar till liv och den första gödsel- doften som svävar från åkrarna… Och vi människor, vi som blir liksom förbytta. Av åker varma vinterkläder och fram kommer linnen och lätta skor. Dova färger byts mot pastell. Alla vänder ansiktena uppåt och även på den mest dystre åker mungipan upp en aning. Projekt startas och plötsligt efter tysta månader börjar man att umgås och prata med folk. Kanske blir det extra tydligt i år, när Covid- vaccin ger oss hoppet om att inom sinom tid kunna träffa våra nära och kära igen. Våren ger livet tillbaka, både bildligt och bokstavligt. Och kanske händer något hos människor, kanske väcks något precis som hos Snobben. Snobben förklarar för Woodstock att han inte bekymrar sig över några frågor. Inte ens många små frågor. Ingenting bekymrar honom. Men… efter en stund tillstår han att det nog ändå är något han inte mäktar med … de riktigt stora frågorna, de existentiella frågorna på lite krångligare svenska, det vi också kan kalla frågorna om livet och om meningen. Kanske väcker våren ankomst just dessa frågor hos många människor? Till synes livlös jord väcks till liv av solens strålar och plötsligt sprudlar det av liv överallt. Till allt som verkat dött närmar sig solens strålar och allt blir återfött, som vi sjung- er i en älskad sommarpsalm. Det är för min del, som präst, ofrånkomligt att förundras över detta kretslopp. Över denna, tillsynes oändligt stora fråga; att livet återkommer i träd och natur år efter år. Förundran över att någon eller något har gjort allt detta vackra. Och att livet återvänder när det tillsynes tycktes borta. Lindha Grimell, Kyrkoherde ANNONS