Runtom sommar 2021

WĂŶĚĞŵŝŶ ŬƵŶĚĞ ŝŶƚĞ ƐƚŽƉƉĂ DĂŝŶĞ / ŵĂƌƐ ϮϬϮϬ ůĂŶĚĂƌ DĂŝŶĞ tŝŬůƵŶĚ KůŽĨƐƐŽŶ ŝ ƌĂƐŝůŝĞŶ͘ ϰϯ Ċƌ ŚĂƌ ŐĊƩ ƐĞĚĂŶ ŚŽŶ ĨƂƌƐƚ ďĞŐĂǀ ƐŝŐ Ěŝƚ ŝ ,ŽƉƉĞƚƐ ^ƚũćƌŶĂƐ ƚũćŶƐƚ͘ EƵ ƐŬĂ ĚĞŶ ƟĚŝŐĂƌĞ <ćƌƌƐũƂ - ďŽŶ ƟůůďƌŝŶŐĂ ĨĞŵ Ċƌ ƐŽŵ ŝĚĞĞůůƚ ĂƌďĞƚĂŶĚĞ ĨƂƌĞƐƚĊŶĚĂƌĞ ƉĊ ĨƂƌƐŬŽůĂŶ ŝ DŽŶƚĞƐ ůĂƌŽƐ ʹ ŵĞŶ ĚĞƚ ŚŝŶŶĞƌ ďĂƌĂ ŐĊ ĞŶ ǀĞĐŬĂ͘ ^ĞĚĂŶ ƐƚćŶŐĞƌ ŚĞůĂ ůĂŶĚĞƚ ŶĞƌ͘ M aine var 28 år när hon började jobba på Hoppets Stjärnas allra första projekt, barnhemmet i Montes Claros, 1978. Lagom till sin 70-årsdag bestämde hon sig för att fem år som pensionär fick räcka. Ett muntligt avtal slöts med Hoppets Stjärna: Om de bekostade sjukförsäkringen och en hem- resa per år skulle hon ge ytterligare fem år av sitt liv till barnen i Brasilien. – Jag älskar ju Brasilien, säger hon. Jag brukar säga att jag är född i fel land. Men ju närmare avresedagen hon kom, desto fler nyheter handlade om ett nytt virus. Under flygresan blev det tydligt att saker inte var som de brukade. – När jag bytte plan i Lissabon fick jag se att alla som skulle åka till Brasi- lien hade munskydd. Jag hade försökt köpa några på apoteket i Sverige, men de såldes bara till vårdpersonal. Efter bara en vecka på plats satte en samhällsnedstängning stopp för allt. – Det var så tyst, säger Maine. Allt liv och all rörelse bara försvann. Varken förskolan eller fotbollsskolan fick ta emot några barn. Det enda som höll öppet var mataf- färer, bensinstationer och apotek. Alla som, likt Maine, var över 60 år fick direktiv att bara handla tidigt på morgo- nen. Dessutom rekommenderades hon att desinficera alla förpackningar. Det dröjde fyra månader, till slutet av juli, innan vissa restriktioner lättades. – Då började vi ta emot några barn igen. De fick komma till oss, två och två, och fick hjälp med skolarbetet. Se- dan började vi ta emot mindre grupper. Maine och hennes kollegor ordnade gymnastikpass och bjöd in till söndags- skola. En gång i veckan fick de hämta frukt, ägg, bröd och andra överblivna varor från lokala handlare. – Den maten räddade livet på många familjer, säger hon. Det fanns pojkar som knappt hade ätit på flera dagar. Många av barnen i fotbollsskolan kom- mer från extremt utsatta familjer med föräldrar som är analfabeter. Samtidigt som Maine kämpade för dessa barn befann sig hennes egna barn och barnbarn på andra sidan havet. Där i Sverige satt också maken Helmer och kunde inte lämna landet. I nästan ett år var han och hans fru strandade på varsin kontinent. – Framför allt saknade jag barnbar- nen, för de växer ju så mycket. Maine tog vara på tiden genom att rusta upp förskolan, rensa bort 50 år av skräp, renovera lokaler och anlägga nya rabatter. – Men på slutet var jag less, alltså. Då längtade jag hem. Till slut fick Maine återse familjen – men idag är 72-åringen tillbaka på Brasilien. – Man vill ju gör något som känns värdefullt, säger hon. Inte sitta som en pensionär och virka. dKZ :PZE s Z^ '