Runtom sommar 2021

148 RUNTOM. MAGASIN GIDEÄLVDAL arbetarna som bodde i kojorna sommar som vinter. Under 40 talet övergick arbetet alltmer till vedhuggning, ett arbete som utfördes för hand, motorsågen var näm- ligen inte uppfunnen ännu utan kom att göra sitt inträde under 1950 talet. När man under tidigt 50-tal skulle till att kalhugga flygfältet fick man istället förlita sig på BedBon – en tvåmanssåg där man fick vrida svärdet för hand. – Men vred du sågen så stannade den. Det var inget man sågade bort någon stubbe med i första taget inte. Sommen 1944 blev början på en rad kortare anställningar med blandade erfarenheter. Det hela började med en anställning hos självaste direktör Kempe på Hemsön för att under hösten övergå i en anställning hemma i byn som slakt- dräng. Året därpå kom ett erbjudande om att resa norröver till Vilhelmina för att avverka ett område på 30 000 kubikme- ter björkved till Sandvikens järnvägar och Kalle tackade ja. Nästa uppdrag förde honom till Saxnäs, ett uppdrag för Vatten- fall som även gjort sig känt i historieböck- erna. Vi byggde en damm i Kultsjön och tanken var att vi skulle dämma upp hela området, men då hade Malgomaj hamnat under vatten så det satte länsstyrelsen stopp för. Och tur var väl det, hade pro- jektet gått vidare som planerat hade hela dalgången upp till Klimpfjäll täckts av vatten. Men trots konflikten minns Kalle ändå det fantastiska han fått vara med och skapa och uppleva – som kraftverket med 194 meters fallhöjd. Man ska inte vara rädd för höjder där. Han berättar även om de bastanta arbetskarlar han fick jobba med – den ena brodern måste ha vägt närmare 170 kg. Det var stora arbetskarlar det! Tillsammans byggde de bl a den första bensinstationen i Vilhelmina – en Shell-station. sŝĚ ĂƌďĞƚƐĚĂŐĞŶƐ ƐůƵƚ När man inte jobbade besökte man någon av traktens alla dansbanor. – Ja nå så otroligt mycket dansbanor det var lägger Kalle till, men det var ju mest under 40-talet. Den första dansbanan låg på mark som idag tillhör Sven-Erik Gidlund och den hade utsikt över kyrkan. Banan upp- skattades inte av alla, bonden på södra sidan ansåg att den störde och köpte därför in och rev ner den till grunden. Man försökte då bygga en banan på andra sidan, men den gick samma öde till mötes. Men ungdomarna var inte rådlös, de sökte sig upp i skogen och där gick det bättre att bygga. Sista dansen som anordnades där tror jag var 1939. Samhället blomstrade och flera caféer såg dagens ljus, inte helt ovanligt fanns det ett café i botten av bostaden. På sam- ma sätt som man ofta ser med många butiker under den här tiden. Även bilarna började hitta till Gideälvdal, även om nymodigheten blev kortlivad. – Under kriget då tog ju kronan alla hjul på bilarna, så då blev de stående. De skulle ha dom till militären, så det stod ju bilar överallt i allas garage i väntan på bättre tider. Men 1945 – då blev det fart på bilarna igen, för då kom freden och alla fick fart att köpa nya däck. – På den tiden kunde man köpa bensin av en August för 2,70 kr för 10 liter. 27 öre/litern kostade bensinen på den tiden. ”Kalle berättar om hur bygden blomstrade efter kriget och att flera små butiker åter blommade upp och etablerades. På väggen i vardagsrummet hänger minnen som viskar om Kalles storhets- tid som idrottare – en hel del skidåk- ning och cykling har det blivit igenom åren. – Bl a Örnloppet åkte jag flera gånger berättar han och visar upp de många medaljerna. Han var betydligt aktivare i 60 och 70 års åldern än vad han är idag berättar han. Under sin levnadstid har han hunnit med att se större delen av den Svenska fjällvärlden. – Dalarna har jag inte varit så mycket, men Härjedalen, Jämtland, Västerbot- ten, Norrbotten och Lappland, men mest i Hemavan och Tärnaby. – Ett kärt minne är resorna upp till Klimpfjäll, dit reste de alltid på hösten i samband med älgjakten i september. Vanligen var det ett stort gäng som samlades, en grupp på upp emot 50-60 personer. Väl på plats njöt man av fjällvärlden och passade på att vandra på stigar, kända som okända. – Vi bestämde att vi skulle åka upp till Stekenjookk gruva och sedan skulle vi gå tillbaka till klimpfjäll - det var 23 km, berättar han. Väl på plats visade det sig att snön börjat lägga sig och det var upp emot 10-20 cm nysnö på stigarna. – Då det var djupt med snö tog jag ex- tra långa kliv så att de andra inte skulle kunna utnyttja mig och sedan skrev jag här och var på snön vilken tid jag hade passerat och de blev mer och mer efter, berättar Kalle och skrattar. – Fjällvärlden bjöd även på fantas- tiskt fiske och övernattning i tält. Det fanns gott om fiske – vi tjuvfiskade i Lappvattnen och t o m i småpölarna kunde man få öring, berättar han. På äldre dagar har det blivit mer ak- tiviteter på hemmaplan, ofta i samband med ett besök i Svedjes klubbstuga. Här bjuds det på Valborgsbrasa, surström- ming, paltfest, Lucia, Julgudstjänst, marschall lopp och här finns även möjlighet för den som vill och orkar att baka bröd. Det är många som brukar dyka upp så det är här man träffas. – I övrigt löser jag gärna korsord eller följer med i sporten på TV och radio, avslutar Kalle. • D Z/  dd ZYh/^d