Runtom sommar 2021

147 RUNTOM. MAGASIN GIDEÄLVDAL Ğƚ ćƌ ϵϱ Ċƌ ƐĞĚĂŶ <ĂůůĞ͕ ĞůůĞƌ <Ăƌů :ŽŚĂŶ ĚůƵŶĚ ƐŽŵ ŚĂŶ ĨĂŬƟƐŬƚ ŚĞƚĞƌ͕ ĨƂƌƐƚ ƐĊŐ ĚĂŐĞŶƐ ůũƵƐ͘ &Ƃƌ LJŐĚƐĂŵƐ ǀĞƌŬƐĂŵŚĞƚƐůĞĚĂƌĞ ďĞƌćƩĂƌ ŚĂŶ Žŵ ŚćŶĚĞůƐĞƌ ƐƚŽƌĂ ƐŽŵ ƐŵĊ͕ ŚĂŶ ŵŝŶŶƐ ŽĐŚ ďĞƐŬƌŝǀĞƌ ĚĞŵ ƐĊ ĚĞƚĂůũƌŝŬƚ ŽĐŚ ůĞǀĂŶĚĞ ĂƩ ŵĂŶ ŬĂŶ ƚƌŽ ĂƩ ĚĞƚ ŚĞůĂ ƵƚƐƉĞůĂĚĞ ƐŝŐ ŝŐĊƌ͘DĞĚ ǀŝƐƐƚ ĂůůǀĂƌ͕ ŐůćĚũĞ ŽĐŚ ĞŶƚƵƐŝĂƐŵ ŽĐŚ ĚĞůĂƌ <ĂůůĞ ŵĞĚ ƐŝŐ Ăǀ ƐŝƩ ůŝǀ ŝ 'ŝĚĞćůǀĚĂů͘ K alle föddes i byn Västgissjö- mon 1926, en by med anor så långt tillbaka som 1446. Detta vet man eftersom det var då man började betala skatt förklarar kalle och tillägger att Gullänget vid den här tiden räknades som Västernorrlands största by. – Kan du tänka dig att jag har forskat om allt folket som bodde här, 84 perso- ner bodde det på Västgissjömon i slutet på 1800talet, berättar Kalle stolt. Han berättar att det även fanns en hel del barn på Flata, Långnoret och Blåsback- en. Den egna familjen bestod under uppväxten av föräldrar och 11 syskon. – På den tiden var vi många barn i byarna, men så var det också lång, mörka och kalla vintrar, tillägger han med glim- ten i ögat, el det fick vi ju först på 20-talet. Av de 12 syskonen är han nu ensam kvar. – Min yngsta bror Göta föddes 1930, Enny var äldst och hon föddes 1913. Sen hade jag en syster som flyttade ner till Stockholm, Lilly hette hon, hon hade hoppats på att fylla 100 år men hon blev bara 98 år. Han reflekterar för sig själv och inser att han själv har fem år kvar innan det är hans tur att fylla 100 år. Tidiga minnen Bland de tidigaste minnen som Kalle har återfinns tiden han spenderat på Flaten ovanför Grönlundskojan bland gubbarna i skogen. – Jag var inte mer än fyra år första gångerna jag var dit, men jag minns det så väl. Det högs även ved på vintern upp på Västgissjömon, Kalle minns hur han vintern 1936 åkte skidor för att ta sig upp och hälsa på i kojan. – Det var året jag fyllde tio år och vi fick så mycket snö. Han berättar att det var antingen skidor eller hästkörning med bla nordsvenskar som gällde om man ville ta sig fram. På den tiden ägde Dahlkvist en hel del skog, så till den milda grad att han fyllt upp bagarstugan med arbetskraft. Gubbarna var ju tvungna att sova där de fick plats eftersom det var långt hem. Något som kanske kan vara svårt att förstå för dagens läsare. – Idag bor det aldrig några människor ute i skogen, kan du förstå, tiderna dom ändras. Kalle berättar att det under hans barndom fanns kojor så det räckte och blev över runt om i skogarna. Men 1939 hade epoken börjat dra sina sista andetag och det sista timret flottades på långgårdsbäcken. >ŝǀĞƚƐ ŚĊƌĚĂ ƐŬŽůĂ 1934 började han skolan, på den tiden en byggnad i Lapptorpet i Västgissjö- mon. Skolbyggnaden var bebodd fram tills 1948 men idag är det svårt att tro att den inrymt barnens skratt och lek. Kalle berättade att han besökte platsen för ett par år sedan men att både skorsten och väggar helt format om sig och var på god väg ner i förfallet. Efter ca två år i skolan började han hjälpa sin pappa i skogen med att hugga ved. Arbetet kombinerades med halvtids- läsning där terminen startade den 15 augusti och slutade den 15 december. Hans pappa arbetade med att hugga timmer under vinterhalvåret och de befann sig allt som oftast på sågplatsen. Platsen Kalle talar om finns utritad på de gamla kartorna men står idag inte kvar. Livet i kojan var som ett eget mindre samhälle där alla hade sina uppgifter, vi hade to m en egen kocka – 16 åriga Gerda Gidlund. Utöver kocka fanns de som fällde träd, de som sågade plankor, kapade balkar och de som bar. Det var ett hårt jobb och Kalle berättar att han som liten brukade sälja lektyr som Såningsmannen och hemmets veckotidning till arbetarna, ett initiativ som var mycket uppskattat bland <ĂůůĞ ŵŝŶŶƐ ƐŝƩ 'ŝĚĞćůǀĚĂů