Runtom sommar 2021

110 RUNTOM. GRUNDSUNDA TIDNING S i g n er a t S tr a n d b er g / Ċƌ ćƌ ĚĞƚ ϭϰ Ċƌ ƐĞĚĂŶ ũĂŐ ǀĂůĚĞ ůĂŶĚƐďLJŐĚĞŶ ĨƂƌĞ ƐƚŽƌƐƚĂŶ͘ :ĂŐ ŬĂŶ ĨŽƌƞĂƌĂŶĚĞ ůĞ ŽĐŚ ƚćŶŬĂ ĨƂƌ ŵŝŐ Ɛũćůǀ ŚƵƌ ƐũƵƩŽŶ ũĂŐ ŚĂŵŶĂĚĞ Śćƌ͘ ĞƩĂ ǀĂƌ ŝŶƚĞ ǀĂĚ ũĂŐ ŚĂĚĞ ŝ ƚĂŶŬĞŶ Ŷćƌ ũĂŐ ƐŽŵ ϭϵͲĊƌŝŶŐ ŇLJƩĂĚĞ ƟůůďĂŬĂ Ɵůů ŵŝŶ ŚĞŵƐƚĂĚ sćƐƚĞƌĊƐ ĨƌĊŶ hƉƉƐĂůĂ ĞŌĞƌ ĞƩ ŐĂŶƐŬĂ ŵŝƐƐůLJĐŬĂƚ ĨƂƌƐƂŬ Ɵůů ŚƂŐ - ƐŬŽůĞƐƚƵĚŝĞƌ͘ D å lovade jag mig själv att jag aldrig skulle flytta igen. Jag älskade mitt Västerås och där skulle jag stanna. Men vad är det man säger, det blir inte alltid som man tänkt sig. Några år senare träffade jag min blivande man. En norrlänning med rötterna i en liten ort utanför Örnsköldsvik. Det enda jag då kopplade ihop med Örnsköldsvik, hockeytokig som jag är, var Peter Forsberg och MODO. Men att den lilla staden hade mer att erbjuda än ett bra hockeylag (ja MODO var faktiskt bra då) och ett NHL proffs blev jag varse ganska snabbt. Efter flertalet besök hos mina svärföräldrar blev jag mer och mer förtjust i den lilla orten där de bodde. I takt med att familjen utökades blev suget större och större att flytta från storstan. I april 2007 gick flyttlasset till Husum och huset i Husbyn. Jag ska erkänna att det inte enbart kän- des spännande och roligt att lämna mitt gamla liv bakom mig. Jag hade både vänner och familj kvar som jag visste att jag skulle sakna enormt. Mina barn lämnade en fantastisk förskola med många kompisar, och jag hade stor ångest över att beröva dem på allt detta. Men flytten var ju delvis för deras skull. Vi hade en önskan att barnen skulle få växa upp i ett lugnt grannskap där de kunde hoppa i skorna och ge sig ut själva i kvarteret för att leka med sina kom- pisar. I en lägenhet i Västerås var det inte en självklarhet. Hur klyschigt det än låter så var det precis så det blev och jag har aldrig ångrat att vi tog beslutet att flytta. Det finns så mycket med Husum som jag älskar. Närheten till skog och hav, lugnet, tryggheten och alla vänner som jag har fått. Jag känner en känsla av tillhörighet som är svår att förklara. Allt blir lite mindre, lite mer familjärt och det gillar jag. Barnen har haft en trygg uppväxt med bra förskola och skola. Ett berikat föreningsliv på sin fritid som också gjort att vi som föräldrar fått många vänner. Här finns också mina fantastiska svärföräldrar som finns där i vått och torrt. Utan dem hade livet här varit betydligt knepigare. Men visst finns det saker jag saknar med mitt älskade Västerås (ja, jag har fortfarande en stor kärlek till min hemstad). Förutom mina nära och kära som fortfarande bor kvar så kan jag sakna större valmöjlighe- ter. Det kan handla om utbudet av butiker, aktiviteter och evenemang. Ibland kan jag också sakna pulsen en storstad har samt möjligheten att vara lite mer anonym. Men fördelarna med livet på landsbygden överväger tungt. Det märker jag när jag efter en semester- vecka i Västerås längtar efter lugnet här hemma. Jag tröttnar på butiker, puls och anonymitet ganska snabbt, medan längtan efter tillhörighet och skogspromenader består. Så jag lovar mig själv, precis som jag gjorde som 19-åring, att aldrig flytta igen! ■ >ĂŶĚƐďLJŐĚĞŶ ŝ ŵŝƩ ŚũćƌƚĂ